Från 50 procent till 30 procent i Sverige. Från 40,9 till 16,4 procent i Tyskland. I Frankrike har Socialistpartiet nästan försvunnit som den dominerande kraft det en gång var.
Det är svårt att kalla detta något annat än en politisk katastrof.
Men socialdemokratin verkar fortfarande inte riktigt vilja ställa den obekväma frågan:
Varför lämnar väljarna oss?
I Sverige fick Socialdemokraterna 50,1 procent av rösterna 1968. I riksdagsvalet 2022 fick partiet 30,3 procent.I Tyskland är utvecklingen ännu brutalare. SPD fick 40,9 procent 1998. I valet 2025 fick man bara 16,4 procent – det sämsta resultatet i Förbundsrepublikens historia. Samtidigt fick högerpopulistiska AfD 20,8 procent.
Det är ingen tillfällighet.
Arbetaren försvann – men frågan är vart
Socialdemokratin byggde sin styrka på arbetaren.På fabriken. På fackföreningen. På kollektivavtalet. På lönen. På tryggheten. På möjligheten för den som arbetade att ge sina barn ett bättre liv. Sedan förändrades samhället.
Industrin förändrades. Globaliseringen kom. Tjänstesamhället växte. Fackföreningarnas betydelse minskade. Samtidigt började socialdemokratiska partier i många länder söka sig mot mitten för att vinna nya väljargrupper. I Sverige har man strategisk knytit till sid genom den snabba medborgarskapsprocessen – nya väljare med migrationsbakgrund. Man stödjer den som ger bidrag och stödjer.
Och här kan något ha gått allvarligt fel.
När arbetaren förändrades började socialdemokratin i stället förändra arbetaren – eller snarare sluta tala med honom.Frågor om arbete, lön, företagande, utbildning och ekonomisk trygghet fick konkurrens av identitet, kultur, migration och andra värderingsfrågor.
Resultatet?
Den gamla arbetarväljaren började känna: ”Det där partiet är inte längre till för mig.”
Och då händer något farligt
När människor inte längre känner sig representerade av vänstern försvinner de inte från politiken.De går någon annanstans.
I Tyskland har SPD gamla väljarbas delvis gått till AfD, medan andra väljare gått till CDU/CSU, De gröna eller Die Linke. Forskning beskriver hur SPD tidigare väljarallians i praktiken har brutits sönder.
Det är samma europeiska trend som vi ser i olika former i Danmark, Nederländerna, Italien, Österrike och Frankrike.
Frankrike är kanske det mest extrema exemplet. Socialistpartiet, som en gång var en central maktfaktor, har efter de katastrofala presidentvalen 2017 och 2022 blivit en skugga av sitt tidigare jag.
Men Sverige är inte immunt
Det borde vara en varningssignal.50,1 procent blev 30,3 procent. Ändå fortsätter många inom politiken att diskutera nästa opinionsmätning, nästa utspel och nästa taktiska samarbete.
Men det är fel fråga.
Den riktiga frågan är:
Varför känner en arbetande svensk i dag att Socialdemokraterna inte längre självklart är hans eller hennes parti?
Det är en fråga som kräver mer än en ny valstrategi.Det kräver självrannsakan. För socialdemokratin kan inte leva för evigt på gamla meriter. Ett parti är inte sina historiska framgångar. Ett parti är vad människor tycker att det gör för dem idag.
Och kanske är det här den verkliga krisen:
Socialdemokratin har blivit så upptagen med att administrera samhället att den glömt att tala om vilket samhälle den vill skapa. Arbetaren behöver inte ett parti som tycker synd om honom. Han behöver ett parti som tror på hans arbete.
På hans lön.
På hans utbildning.
På hans familjs framtid.
På att det ska löna sig att arbeta.
Och på att samhället faktiskt ska fungera.
Vem representerar egentligen den svenska arbetaren i dag?
Och vem talar om arbete, löner, utbildning, trygghet, bostäder och framtid – utan att samtidigt fastna i politiska identitetsfrågor?Socialdemokratin byggde en gång sin styrka på en enkel idé:
Den som arbetar ska kunna leva ett tryggt och värdigt liv.
Kanske är det dags att återvända till den frågan och inte hur vederbörande kan lever ett liv på bidragsberoende.
