Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Valfläsk, symbolpolitik och verkligheten som ingen vill prata om

Arbetsmarknadspolitik, Kris, Politik, Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on tis, maj 19, 2026 12:38

Tror politiken verkligen att svenskarna är dumma?

Att människor inte ser vad som händer i landet – i vardagen, i plånboken och på arbetsmarknaden?

Nu när valet 2026 närmar sig haglar utspelen tätare än aprilregn. Alla partier försöker sälja in sig som Sveriges räddare. Men ju mer man lyssnar, desto mer känns det som att politiken lever i en egen verklighet – långt från den vanliga människans oro.

Frihetskampen för… öl och vitt snus?

Moderaterna och Liberalerna har plötsligt blivit frihetskämpar. Nu handlar frihet tydligen om att kunna dricka en kall öl direkt utanför Systembolaget eller ta ett vitt snus utan att staten lägger sig i. Samtidigt sitter människor och räknar kronor innan matinköpet.

Men visst – kampen för ölen måste ju gå först.

Liberalerna skjuter från höften i varje fråga som kan ge några rubriker och lite publicitet. Problemet är bara att partiet haft makt och ansvar – utan att egentligen leverera något som vanligt folk märker av i vardagen.

Näringslivets partiprogram

Centerpartiet – Sveriges kanske rikaste parti – verkar fortfarande drömma om att få styra landet, trots att väljarna inte riktigt delar den visionen eller vet vad det står förr. Politiken balanserar mellan olika block och känns ofta mer anpassad efter lobbyister än efter verkligheten ute i landet.

Och Moderaterna?
Där känns det ibland som att idéerna tagit slut. Kvar finns mest ytterligare skattesänkningar och lättnader för företag. Man får nästan känslan av att valprogrammet skrivs direkt i konferensrummen hos Svenskt Näringsliv och deras tankesmedjor.

När alla kopierar SD

Sverigedemokraterna har länge levt på att ta upp frågor som andra partier inte vågat prata om – migration, kriminalitet och integration. Men nu när nästan alla partier plötsligt tycker ungefär samma sak i de frågorna börjar problemet för SD bli tydligt: vad är nästa profilfråga?

Hur behåller man missnöjda arbetarväljare när resten av politiken försöker kopiera ens retorik?

KD som drömmer stort men är liten – Industrin är viktig där flörtar man med Näringslivet om att blir accepterad lika som Center. Den andra stora frågan Vården – är otacksam – genom där styr regionerna och där har man ju inget att säjer till förutom att skicka lite pengar för satsningar.

Skolans räddare – som själva var med och sänkte den

Liberalerna och Socialdemokraterna talar gärna om att “rädda skolan”. Men har man redan glömt att samma partier styrt och byggt upp det system som vi haft de senaste 20 åren?

När politiker eller politiska partier som varit med och skapat problemen nu presenterar sig som lösningen blir det nästan komiskt. Och varje gång skoldebatten blir obekväm kommer standardsvaret:
“Det är friskolornas fel.” Visst finns problem där också. Men att skylla allt på friskolor har blivit en perfekt rökridå för att slippa prata om lärarbrist, kunskapsras, administration och politiska experiment.

Bidragspolitik eller framtidspolitik?

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna pratar ofta om arbetslöshet och utanförskap. Men få vill erkänna att dagens situation vuxit fram under decennier där samma partier haft stort inflytande.

Lösningen som ofta presenteras?
Fler stöd, fler bidrag och fler tillfälliga satsningar.Men människor vill inte bara överleva månad för månad. De vill ha trygghet, arbete och framtidstro.

Miljöpartiet och verklighetsflykten

Miljöpartiet fortsätter kämpa vidare som om klimatfrågan ensam kan bära hela samhällsdebatten. Kommer ihåg en propsition av en ledande politiker i partiet – För att dimensionera Elen rätt behöver vi ser till att förbrukningen är lika över 24 timmar per dygn. Viktig att styra och dimensionera förbrukningen – vissa bör producera under natten. Ibland känns det nästan som att nästa stora förslag blir att svenska försvaret ska köra eldrivna stridsvagnar med miljöcertifierade däck och klimatkompenserad ammunition. Problemet är bara att människor också oroar sig för elpriser, jobb, trygghet och ekonomi.

Den nya fattigdomen – som ingen vill tala om

Det verkliga problemet i Sverige idag är inte vem som får dricka öl utanför krogen.

Det är den nya fattigdomen.

Och den kan drabba nästan vem som helst.

Berättelsen om Kalle

Kalle och Lisa har gjort “allt rätt”.Två heltidsjobb. Villa. Två barn. Bil. Vanligt svenskt medelklassliv i en mellanstor svensk stad.Sedan förlorar Kalle jobbet. Han är 45 år gammal, välutbildad och har arbetat i princip hela sitt vuxna liv. Företaget flyttar produktionen till Indien. Ett beslut som säkert gav fina siffror i någon kvartalsrapport.

Kalle tänker först:
“Det ordnar sig snabbt.”Han har ju erfarenhet. Utbildning. Kontakter. Dessutom finns A-kassa och inkomstförsäkring. Men månaderna går. Ansökningarna skickas iväg. Svaren uteblir. När inkomstförsäkringen tecknad via facket försvinner kommer chocken:
27 200 kronor före skatt.Från nästan 48 000 kronor i lön. Plötsligt rasar hela ekonomin.

Besparingar töms för att betala lån och räkningar. Föräldrar hjälper till så gott de kan. Semester blir omöjligt. Oro och stress flyttar in i huset. Och samtidigt får Kalle höra:“Du står nära arbetsmarknaden.”Det låter fint i statistiken. Men statistiken betalar inte bolånet. Arbetsmarknaden talar inte sanning. Efter ett år får Kalle en jobbcoach.

Han söker jobb i hela södra Sverige. Han vidareutbildar sig. Söker jobb under sin kompetensnivå. Försöker byta bransch.  verkligheten är brutal:
Ålder spelar roll.

Trots allt prat om kompetensbrist sorteras människor bort när de passerat 45 eller 50. Det talas sällan öppet om det. Men många vet att det är sant. Nu kommer dessutom nästa våg.

AI.

Inte bara enkla jobb påverkas längre. Även tjänstemän, administratörer och delar av medelklassen börjar känna hur arbetsuppgifter försvinner eller förändras snabbt. Människor som byggt upp Sverige riskerar att hamna mellan systemen.

Och vad diskuterar politiken?

Snusdosor. Symbolfrågor. Utspel för sociala medier.

Är dagens system verkligen rättvist?

Det är här den verkliga diskussionen borde börja.

Hur kan någon som arbetat och betalat skatt i 40 år hamna i ekonomisk kris efter några månaders arbetslöshet?

Varför gör systemet nästan ingen skillnad mellan den som arbetat hela livet och den som precis kvalificerat sig in?

I många andra europeiska länder är arbetslöshetsförsäkringen tydligare kopplad till tidigare lön och antal år i arbete. I Sverige verkar politiken fortfarande tro att medelklassen klarar sig automatiskt.

Men verkligheten ser annorlunda ut idag. Politikerna borde lämna bubblan

Sverige behöver färre slogans och fler politiker som faktiskt förstår människors vardag.

För den nya oron finns inte bara i utsatta områden eller bland långtidsarbetslösa.

Den finns också bland vanliga familjer som tidigare trodde att utbildning, arbete och ansvarstagande skulle räcka för trygghet.



Att bli mätt – eller att uppleva mat som konst?

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, maj 11, 2026 11:00

Jag läste nyligen en diskussion där en matkritiker var besviken efter ett besök på en lyxkrog eftersom han inte blev mätt trots att middagen kostade 3 500 kronor. Samtidigt menade en annan restaurangkritiker att man måste se maten på en lyxkrog som konst och inte bara som en måltid att blir mätt.

Frågan är egentligen: vad är maten syfte eller finns det överhuvudtaget matlagningskonst?

Mat är mer än bara något vi äter för att överleva. I sin enklaste form är mat energi och näring som kroppen behöver för att fungera. Men mat är också kultur, identitet, gemenskap och historia. Det vi äter skiljer sig mellan länder, religioner, generationer och samhällsklasser. Det som betraktas som en delikatess i ett land kan uppfattas som märkligt i ett annat.

Mat har dessutom en stark känslomässig betydelse. Måltider skapar gemenskap i familjer, på arbetsplatser och vid högtider. En doft eller smak kan väcka minnen från barndomen eller skapa en känsla av trygghet och tillhörighet. Det Måltider som jag själva minns – har jag doften och smakupplevelsen kvar och inte den visuella bilden – (lättare nu med mobilbilder).

Man kan därför beskriva mat som:

  • kroppens bränsle,
  • en kulturell symbol,
  • en social mötesplats,
  • och en del av människans identitet och samhällsutveckling.

Samtidigt finns det en enkel biologisk sanning bakom all mat, oavsett om den serveras på en landsortskrog eller på en exklusiv stjärnrestaurang: kroppen bryter ner maten till energi och rester. Hur exklusiv måltiden än är blir slutresultatet ändå detsamma. ” S….””

I dagens samhälle har mat också blivit en politisk och ekonomisk fråga. Diskussioner om klimat, djurhållning, hälsa, livsmedelspriser och global handel påverkar hur vi ser på mat. För vissa handlar mat om njutning och livsstil, för andra om överlevnad och ekonomi.

Själv tycker jag att man även på en lyxkrog ska kunna känna mättnad. Jag minns själv ett besök på en stjärnkrog på Strandvägen i mitten av 1980-talet. Rätterna var minimala och servitrisen skämtade om att vi fyra unga gäster säkert skulle avsluta kvällen på McDonald’s för att bli riktigt mätta. Det är sammansättning och samspel av maträtter som sätter ribban. Upplever idag många gånger att i en Menyn spelar det varje rätt sin egen roll – och helheten i Menyn saknas.

Utifrån mina erfarenheter tycker jag egentligen att begreppet ”matlagningskonst” ibland används lite slarvigt och konstig nog används den sällan av professionella matlagare. Jag föredrar att tala om hantverksskicklighet och hantverkskunnande.

Vid ett restaurangbesök är fokusen inte bara Kocken och Mat

Kockens tekniska kunnande, sensoriska kompetens och förmåga att kombinera smaker till en helhetsupplevelse. Även kompositionen av en meny är viktig – inte minst för att skapa balans och mättnad.

Servicen spelar också en avgörande roll. Förmågan att läsa av gästen, förstå rytmen i måltiden, rekommendera rätt drycker och samtidigt ha en nästan osynlig kontroll över hela besöket är en viktig del av upplevelsen.

Sedan finns rummet – lokalen, ljudnivån, ljuset och stämningen. Allt detta påverkar helhetsintrycket och är en del av restaurangens identitet.

När alla dessa delar samspelar blir restaurangbesöket lyckat, oavsett om det handlar om en stjärnkrog, ett brasserie eller en enkel kvarterskrog på landsbygden. Överallt samspelar dessa parameter.

Därför tycker jag att ett restaurangbesök handlar om mer än bara ”matlagning eller ordet konst på tallrik”. Det är snarare ett samspel mellan hantverk, service, miljö och kreativitet.

Man kan kanske sammanfatta det så här:

  • hantverkskunnandet är grunden och tekniken,
  • Hantverkaren skapar med kreativitet och erfarenhet uttrycket och resultat som bygger vidare på hantverket.

En skicklig kock behöver båda delarna. Utan hantverk blir kreativiteten svår att genomföra i praktiken. Utan kreativitet riskerar maten att bli tekniskt korrekt men själlös – varje kock bör har sin egen stil om inte nöjer sig med reproducera rätter men med stor hantverklig skicklighet och kunnande.

Skillnaden kan jämföras med musik:

  • hantverket är att kunna spela instrumentet tekniskt korrekt,
  • konsten är att skapa musik som berör och lämnar ett minne kvar

På samma sätt kan en rätt som med sina komponenter på tallriken skapa ett minne långt efter att måltiden är avslutad och ”rätten ” har bearbetats i magen. Något som under 2000 talet och det molekylära köket kunde vara en utmaning. Men den sensoriska upplevelsen sitter kvar – (Efter har ätit en avsmakningsmeny på en toppkrog – ärlig talat kommer du ihåg alla smaknyanser och kan beskriva det från varje rätt.) särskild på kvällen när dina sinnen – blir lite trötta )

Men för att en restaurangupplevelse verkligen ska lyckas krävs betydligt mer än en kocks kreativitet. Därför tycker jag också att begreppet matlagningskonst kanske passar bättre i andra sammanhang – exempelvis när en kock skapar en rätt för en tävling, en fotografering eller ett experimentellt projekt där fokus enbart ligger på det som finns på tallriken.

I restaurangvärlden handlar det däremot om något större: helhetsupplevelsen mellan människa, måltid, miljö och gästerna.



Ett år sedan slutade jag som anställd – en liten tillbakablick

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on fre, maj 08, 2026 10:57

Det är alltid en utmaning att växla ner från arbetslivet. Den dagen kom även för mig, och idag känner jag mest tacksamhet över att jag valde att sluta förra försommaren.

Det var inte så att arbetsuppgifterna hade slutat vara givande eller utmanande – tvärtom. Det var just arbetsuppgifterna och känslan av att fortfarande göra nytta för alla de intressenter man arbetade för som höll mig kvar det sista året. Men som jag ibland brukar säga: behöver man varje morgon lyssna lite för mycket på Monty Pythons Always Look on the Bright Side of Life för att ta sig till jobbet, då är det kanske dags att lämna en arbetsplats eller organisation.

För mig, som alltid varit redan från tiden som barn uppfylld av arbete, ansvar och uppgifter, hände något märkligt. Redan dagen efter att jag slutat kunde jag lämna allt bakom mig. Jag saknade inte arbetsuppgifterna och inte heller alla måsten. Mentalt kunde jag direkt växla över till ett nytt skede i livet – ett liv där jag åter fick känna friheten att tänka och handla utifrån mina egna värderingar.

Det blev nästan som en befrielse att inte längre behöva hålla tillbaka sina tankar eller väga varje ord utifrån organisatoriska hänsyn. Jag har alltid drivits av fakta och ställt mig frågan: Hur vet jag detta? Finns det belägg och fakta bakom påståendet? I arbetslivet upplevde jag ibland att det blev viktigare att vara följsam än att vara eftertänksam och kritiskt reflekterande. Den utvecklingen bekymrade mig allt mer under de sista åren. Därför känns det idag både befriande och stimulerande att kunna uttrycka sig friare och stå för sina värderingar utan att först behöva fundera över interna hänsyn eller rådande trender.

I mina nya uppgifter har jag istället funnit en ny glädje och tillfredsställelse. Det känns meningsfullt att kunna stödja andra och bidra med erfarenhet och kunskap i nya sammanhang och organisationer.

Regelbunden träning och nya sysselsättningar har dessutom gett mig betydligt bättre hälsa. Jag känner mig snarare som en pigg 50-åring igen – fylld av energi och redo att börja beta av den långa ”bucket list” som legat och väntat. Det flera resplaner som är planerad – några är redan genomförda – Exempel den berömda pressade ankan på anrika Tour d´ Argent (Nr 1206058 ) såklart vid bästa bordet, man är ju respekterad i detta land – som man även erhåller pension ifrån.) Även har vi njutit av och besökt många producenter i Champagne (andra arrangerade resa med bästa hakan nilsson

Det här året har också varit en tid för reflektion över livet. Många minnen och upplevelser har kommit tillbaka – från barndomen fram till idag. Alla dessa händelser har format en som människa och påverkat vem man blivit. Att försöka sätta allt detta i ett sammanhang är en del av mitt pågående projekt: ”Till sista tuggan”. Där kanske finns förklaringar varför är man framåtsträvande, ifrågasättande, förändringsbenägen som gör att blir uppfattad som jobbig och krävande…………………

Men jag har inte blivit tystare – snarare tvärtom. Mitt hjärta brinner fortfarande för gastronomin och restaurangbranschen och för alla de människor som varje dag kämpar för att ge sina gäster goda upplevelser. Det märks inte minst i bloggen, som idag har över 10 000 besökare varje månad. Jag ser också att de mer systemkritiska inlägg som bygger på fakta och analys är särskilt uppskattade. Många hör av sig och menar att det är viktigt att någon vågar uttrycka sig nyanserat och självständigt i en tid där mediala utspel och populistiska tillrop ofta får större utrymme än  fakta. Vill man skapa mervärde och utveckling, måste man först göra grundläggande diagnoser byggd på fakta, analyserar detta och hittar recept för att skapa en bättre plattform för branschen. 

Privat har det också varit början på en ny tid. För första gången på riktigt kan vi nu umgås utan att arbete, företagande och andras krav styr vardagen. Efter 45 år tillsammans är det både spännande och givande att få upptäcka den friheten tillsammans.

Att livet samtidigt kan förändras snabbt fick vi uppleva i höstas när älskade Wilhelm, bara 11 år gammal, fick diagnosen diabetes typ 1. Det blev en stor omställning för honom och hans föräldrar. Men alla kämpar på och stöttar varandra, och jag känner en ännu större tacksamhet över den svenska sjukvården som håller mycket hög klass. Samtidigt ser vi fram emot september då ännu ett barnbarn kommer till världen och vi åter får glädjen efter att redan är morföräldrar nu även blir farmor och farfar.

Men kanske är det allra viktigaste ändå detta: att almanackan numera nästan är tom. Att själv kunna styra över sin tid, sina åtaganden och sina dagar. Och att åter ha friheten att tänka, skriva och göra det man själv verkligen vill och därav mår mycket bättre i kropp och själ.



Nästa »