Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Del 2 – lite mera om arbetsmarknaden

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, EU, Uncategorised, Utbildningspolitik Posted on mån, juni 16, 2025 10:37

Fokusområde 2 : Yrkesutbildningar – vems ansvar Sverige sticker ut

Det ger mervärde att läsa en kockutbildning i Danmark

Trots att behovet av yrkesutbildad personal är stort inom många branscher, inte minst inom besöksnäringen, är det alldeles för få vuxna som söker till yrkesutbildningar. Näringslivet har länge pekat på att staten och kommunerna inte gör tillräckligt – men vad gör företagen själva för att möta kompetensbehovet?

I Sverige, till skillnad från många andra europeiska länder, ligger ansvaret för yrkesutbildningar på gymnasial nivå främst hos staten. För vuxna är utbildningen visserligen avgiftsfri, men man måste själv finansiera sitt uppehälle, oftast med studielån.

Tänk dig att du vill utbilda dig till kock via en vuxenutbildning. Efter ett år står du där med en studieskuld på kanske 150 000 kronor – för ett yrke med relativt låg ingångslön. Inte konstigt att många hellre söker sig till Yrkeshögskolan eller universitet, där löneutsikterna ofta är bättre i framtiden.

Men det finns andra alternativ. I flera europeiska länder är det inte staten, utan företagen, som har huvudansvaret för yrkesutbildningen – och det gör stor skillnad för individens villkor. Ta en titt på jämförelsen nedan:


Internationell jämförelse av gymnasiala yrkesutbildningar inom besöksnäringen

LandStaten bekostar utbildningFöretag ansvarar för utbildningGesällbrevLön under utbildning
Sverige✅ Ja❌ Nej❌ Nej❌ Nej
Tyskland❌ Nej✅ Ja✅ Ja✅ Ja
Schweiz❌ Nej✅ Ja✅ Ja✅ Ja
Danmark⚠️ Delvis (kärnämnen)✅ Ja✅ Ja✅ Ja
England⚠️ Delvis⚠️ Delvis✅ Ja✅ Ja
Frankrike⚠️ Delvis⚠️ Delvis✅ Ja✅ Ja

🛈 I flera av dessa länder krävs att företag är branschcertifierade för att få ta emot lärlingar/elever/studerande. Branscherna har även oftast nationella branschskolor – där man samla elever och lärlingar under en viss tid oftast med internat tex. 1 månad. (Denna skola bekostas av företagen, branschen och en viss del av staten).


Vad kan vi lära oss?

Om jag vore vuxen och ville utbilda mig till exempelvis kock, skulle jag starkt överväga att göra det i Danmark. Där får man lön redan från dag ett – kanske runt 20 000 kr/mån – samtidigt som man får en yrkesutbildning av hög kvalitet och med ett branschvärderat gesällbrev som är giltig i hela världen (EQF 4).

Kanske är det dags att även vi i Sverige börjar tänka om. Ska yrkesutbildningar vara ett verkligt attraktivt alternativ för vuxna, måste både finansieringsmodellen och företagens ansvar förändras.

När man studerar nya kollektivavtal inom hotell- och restaurangbranschen märker man att vissa formuleringar öppnar för erkännande av yrkeskompetens – men ofta på ett otydligt och svårtolkat sätt.

”Efter fullgjord och godkänd examen från treårig yrkesutbildning inom hotell och restaurang på gymnasienivå krävs endast ytterligare ett års yrkesvana för att anses ha uppnått minimilön för sex års yrkesvana i lönegrupp 1, kvalificerat yrkesarbete.”
Detsamma gäller efter godkänd branschvalidering mot yrkesroller inom kvalificerat yrkesarbete.

Vid första anblick kan detta låta som ett stort steg framåt. Men när man skrapar lite på ytan uppstår fler frågor än svar:

  • Var tog Gesällbrevet vägen?
    Gesällbrevet är ju ett vedertaget och kvalitetssäkrat bevis på yrkesskicklighet, förhandlat och ägt av arbetsmarknadens parter. Varför nämns den inte och ersätts det nu med mer endast med vaga valideringar och även är dyra och som i yrket kock riktar sig mest till den offentliga sektorn ?
  • Vad hände med likvärdighet?
    Den som gått en treårig gymnasieutbildning får alltså uppgraderas till ”sex års yrkesvana” efter ett års arbete. Men den vuxna som går samma utbildning på 14 månader – enligt överenskommet yrkespaket – får inte samma fördel. Istället får hen ta studielån, klara utbildningen snabbare och därefter eventuellt betala för att valideras separat, för att eventuellt kunna få en rättvis lön motsvarande en gymnasieelev. Att räkna tid och inte yrkeskunskaper – tex en obligatorisk gesällbrev gärna med ett prov (Modell finns redan för det Certifierade utbildningar inom samma bransch) efter godkänd gymnasial yrkesutbildning skulle vara tydligare.

Ska man som vuxen alltså först bekosta tid där man genomför sin utbildning med lån, sedan själv betala för validering, och därefter ansöka om ett gesällbrev – som ändå inte nämns i avtalet?


Vad betyder ”utbildningslön” egentligen?

En annan oklarhet finns i kollektivavtalets paragraf om utbildningslön:

”Utbildningslön kan endast utges då elev genomgår företagsförlagd utbildning. När utbildningslön ska utges framgår av utbildningsavtalet. Under utbildningstid ska ungdomslön tillämpas.”

Det väcker frågor:

  • Gäller detta APL (arbetsplatsförlagt lärande) som en del av gymnasie- eller vuxenutbildning? det är en typ av företagsförlagd lärande ? Både när man går en lärlings eller en skolförlagd utbildning ?
  • Eller gäller det bara utbildningar utanför det offentliga utbildningsväsendet, t.ex. privat lärlingsutbildning?
  • Kan detta vara tänkt för internationella studerande t.ex. från Schweiz, som gör praktik i Sverige – ( Där man ska under sina 6 månaders praktik varje år ( utbildningar är mellan 2 och 3 år ) har en lön redan från första dagen?

Om så är fallet – varför ska svenska elever /studerande inte har samma förmåner eller villkor?


Dags för ett ärligt omtag

Det behövs större tydlighet och ett mer rättvist system där gesällbrev återfår sin roll, och där utbildade vuxna inte straffas ekonomiskt för att de snabbt och effektivt skaffat sig en efterfrågad yrkeskompetens. Där företagen som i Europa ska själva tar ett mycket större ansvar för sin egen kompetensförsörjning, statens uppgift är inte i första hand till att utbilda arbetskraft utan skapa förutsättningar enligt skollagen för livslångt lärande. Se även tidigare blogg

Om branschen i Sverige verkligen vill höja statusen på yrkesutbildningar – vilket man ofta säger – måste både lönevägar, karriärvägar, ansvarsfördelningen och erkännandemodeller hänga ihop. Idag gör de inte det Lär av andra Länder särskild Danmark. I andra branscher finns det möjlighet till GLA. gymnasial Lärlingsanställning – särskild viktig för Yrkesvuxenutbildning.



När branscher får hybris och kräver att den offentliga sektorn ska lösa allt

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, EU, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Posted on fre, juni 13, 2025 10:31

Del 1 – lite mera om arbetsmarknaden – utifrån fakta


Fokusområde 1: Arbetskraft från tredje land

Som vi ser ovan finns det många viktiga områden. Under senare år, särskilt efter pandemin, har det nästan blivit ett varumärke för vissa branscher att inte följa de beslut som fattas av våra demokratiskt valda politiker. I stället driver de egna särintressen – ofta genom media, utan att redovisa hela bilden.

Ofta talar man om behovet av arbetskraftsinvandring – men sällan tydliggörs det att det handlar om personer från länder utanför EU.

Exempel (2024, yrkesfördelning av arbetstillstånd) OBS från länder utanför EU – för en person med komplett ansökan, allt på plats och stort behov – tar det i snitt 20 dagar att få ett tillstånd (källa: Migrationsverket). När det gäller okvalificerad arbetskraft så är oftast små företag som söker för en person som har en anknytning. SÄrskild intressant är att den högkvalificerade arbetskraften stannar enligt uppgifter från Migrationsverket oftast bara 2 – 3 år ( är vara företag inte attraktiva) medans den låg kvalificerade arbetskraften stannar livet ut genom att det har någon form av anknytning – källa: seminarium i ämnet av Tillväxt verket.

YrkesgruppAntal
IT-arkitekter, systemutvecklare och testledare m.fl.2 588
Ingenjörer och tekniker1 546
Bärplockare och plantörer m.fl.1 361
Civilingenjörer1 223
Växtodlare inom jordbruk och trädgård708
Skogsarbetare511
Drifttekniker och processövervakare371
Snabbmatspersonal, köks- och restaurangbiträden m.fl.316
Drift-, support- och nätverkstekniker m.fl.263
Kockar och kallskänkor259
Övriga4 281

Ungefär 50 % av dem som beviljades arbetstillstånd 2024 från tredje land arbetar i yrken som inte kräver någon högre utbildning oftast inte någon utbildning alls. Dessutom tillkommer cirka 4 000 utländska studenter (ej på forskarnivå) – många från Pakistan och Bangladesh, oftast män. Det kan förklara den ökande närvaron av mopedbud i städerna, där många talar engelska.

Samtidigt har vi hög arbetslöshet bland ungdomar, utrikes födda och äldre alla svensktalande. Här uppstår frågan:

Finns det en diskriminering mot dessa grupper på arbetsmarknaden – i vissa branscher? Särskild när man alltid ställer höga krav på utbildning i alla branscher trots att det inte behövs – är det andra ” parameter” som är viktigare när man anställa. Kommunicerar detta tydlig – koster det staten mindre i utbildningsinsatser och besvikelsen att man trots gedigen utbildning inte kommer erhålla jobb. Enligt en forskningsstudie från Stockholms Universitet – har vi många gånger en för hög utbildning för det arbetsuppgifter som vi arbetar med………………….

Många av dem som står långt från arbetsmarknaden skrivs till slut in i Samhall, som ofta lyckas skapa sysselsättning – en arbetsgivare som faktiskt ser möjligheter. Eller vill man inte själva har arbetsgivaransvar för vissa grupper av personer ?


Det som stör mig mest är att det sällan tydliggörs att denna arbetskraftsinvandring inte gäller EU-medborgare. Hantverkare från t.ex. Polen, Estland eller Rumänien hindras inte från att komma hit. Men många branscher verkar föredra arbetskraft från tredje land – kanske för att det är billigare.

EU:s medlemsländer (27 st):

Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Ungern. I detta sammanhang kommer EU att skapa ett portal 2028 som ska underlätta söker arbetskraft från tredje land – men där ska man beskriva vad vederbörande ska kunna och gäller enbart bristyrken. BRA


Lärdom från Österrike

Ett land som lyckats inom besöksnäringen är Österrike, som genom aktiva samarbeten har blivit en attraktiv arbetsmarknad för arbetskraft från Balkan och Östeuropa. ( EU länder).


Jag har förståelse för att branscher efterfrågar sänkt arbetsgivaravgift för unga och olika ekonomiska stöd. Men det blir motsägelsefullt när samma branscher samtidigt ”skriker” efter arbetskraft – och inte anställer personer som redan finns här. Det går inte riktigt ihop för mig.

När man kräver utbildningsplatser på alla nivåer som staten ska betala, men själva inte gör något att dessa blir tillsatta – att skapa attraktivitet, tillräcklig med lokala, regionala företag som engagerar sig på riktig. Att tar ansvar är inte att skriker och författa fina policy, starta kortfristiga projekt utan att ser möjligheten som en framtida medarbetare i varje enskild person och på varje enskild företag.

Till min egen branschen – pratat inte om att besöksnäringen är en start till arbetslivet ett första jobb – utan att som en klok företagare så till mig – skapa möjligheter för Dig i varje skedde av till liv.

källa; Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, EU

Nästa blogg handlar om Företagande, Ansvar och Risker utifrån Pizzerior har dålig lönsamhet – behöver statens stöd (artikel Aftonbladet)…………………………

Lite bas

lite grundläggande: Vad är företagande?

Företagande är processen att starta, driva och utveckla ett företag. Det innebär att en eller flera personer tar initiativ till att skapa en verksamhet med målet att erbjuda varor eller tjänster – ofta med syftet att generera vinst.

Några centrala delar av företagande:

  • Affärsidé
    En tydlig idé om vad företaget ska erbjuda, till vem, och varför kunder skulle välja just det företaget.
  • Entreprenörskap
    Företagande är nära kopplat till entreprenörskap – viljan och förmågan att se möjligheter, ta risker och förverkliga idéer.
  • Planering och organisation
    Att starta och driva ett företag kräver struktur, t.ex. affärsplan, budget, marknadsföring, bokföring och personalhantering.
  • Risk och ansvar
    Företagande innebär ofta ekonomisk risk, särskilt i uppstartsfasen. Val av företagsform (t.ex. enskild firma eller aktiebolag) påverkar det personliga ansvaret.
  • Innovation och utveckling
    Framgångsrikt företagande handlar ofta om att förbättra eller skapa nya lösningar, produkter eller tjänster.

Vad är branschorganisationernas uppgift?

Branschorganisationernas uppgift är att företräda, stödja och utveckla de företag som verkar inom en viss bransch (t.ex. bygg, transport, handel eller vård).

Deras viktigaste uppgifter är:

  • Påverka politiska beslut (intressebevakning)
    De arbetar för att påverka lagar, regler och politiska beslut till förmån för branschen. De för dialog med myndigheter, politiker och andra beslutsfattare.
  • Ge stöd till medlemsföretag
    Rådgivning, juridisk hjälp, utbildningar, vägledningar och aktuell information.
  • Utveckla branschen
    De driver frågor om kvalitet, kompetensförsörjning, hållbarhet, innovation och framtidsutveckling.
  • Samla och sprida kunskap
    De tar fram statistik, rapporter och analyser som visar branschens status och utmaningar.
  • Skapa nätverk
    Mötesplatser för företag, som konferenser, seminarier och samarbetsprojekt.
  • Kommunicera branschens betydelse
    De synliggör branschens roll i samhället, exempelvis genom kampanjer eller samarbeten med utbildningar.


Kompetensbrist pratar alla om – vem ska ansvarar för alla gymnasiala yrkesutbildningar ?

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Posted on tor, juni 05, 2025 11:40

Vi behöver inte en ny utbildningsreform – vi behöver en utbildningsrevolution

DEBATT. Svensk skola debatteras ständigt – inte minst när PISA-resultat presenteras. Alla är överens om att något är fel, men ändå fortsätter vi lappa på ett system vars rötter finns i början av 1900-talet. Det är hög tid att tänka om. Vi behöver inte fler reformer – vi behöver en utbildningsrevolution.

Det barn som börjar skolan i dag går i pension omkring år 2070. Trots detta formas utbildningen av idéer från ett sekel då standardisering, särintressen och effektivitet var ledstjärnor. Skolan borde i stället väcka nyfikenhet, kreativitet och ansvarstagande – förmågor som krävs i en föränderlig och komplex framtid.

Skollagen är tydlig: utbildningen ska främja elevers utveckling, lärande och en livslång lust att lära. Den ska ta hänsyn till olika behov, uppväga skillnader i förutsättningar och främja barnens allsidiga utveckling. Men detta ideal har för länge sedan tappats bort i ett skolsystem som stressar, sorterar och standardiserar och som påverkas mer och mer av särintressen.

Politiken och där särskild S, L och M har i över 60 år misslyckats att skapa ett skolväsende i takt med samtiden. Oavsett färg har partierna drivit egna särintressen snarare än helhetssyn. Utbildningssystemet ska hänga ihop från förskolan till vuxenutbildningen. Jag menar att utbildningen bör frikopplas från direkt politisk styrning, organisationernas särintressen– och styras utifrån skollagens syften. Vad säger skollagens portalparagraf

4 §   Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

I denna Portalpargraf är det tydlig att utbildningsväsendet – inte ska syfta som huvuduppgift att producera arbetskraft till arbetsmarknaden.

Därför föreslår jag

  • Ett gemensamt, flexibelt kunskapsbaserat skolsystem upp till 20 års ålder, där lärandet anpassas efter individens behov och samhällets förändring och har som huvuduppgift att vara en bas för livslångt lärande för alla. ( Alla ska komma dit – men det kan tiden är variabel).
  • Färre gymnasieprogram med inriktningar men istället fokus på det framtids kompetenser som behövs. I stället bör ungdomar efter en gymnasial grundutbildning läsa vidare på eftergymnasiala utbildningar eller gå riktade yrkesutbildningar där arbetslivet tar ansvar förr.
  • Låt branschorganisationer gärna tillsammans med det fackliga organisationer själva organiserar och ta ansvar för gymnasiala yrkesutbildningar och utfärda yrkesbevis. De har bäst förutsättningar att anpassa utbildningen till aktuella och framtida behov. Staten kan bidra med statsbidrag motsvarande 1,5 års utbildningstid och studiestöd. Kopplar loss dessa gymnasiala utbildningar från det offentliga systemet. Det ska själva ansvarar för dimensionering, upplägg, innehåll och kvalitet som en huvudman gör och kan anlita kommunala och fristående aktörer. (Även yrkesvux och arbetsmarknadsutbildningar). Dags att kommer när från läktaren och tar ansvar själva för eran kompetensförsörjning – staten skap ar förutsättningar via statsbidrag.

Vi måste våga tänka nytt. Skolan ska inte formas av det förflutna, utan av det framtida samhälle vi vill skapa. Det är dags att lämna industrisamhällets utbildningssystemet bakom oss – och bygga något som faktiskt svarar mot det som krävs år 2070.

Här lite förtydligande hur det skulle kunna går till

Det uppstår ständigt nya yrken – därför bör branschorganisationer få organisera yrkesutbildningar på gymnasial nivå. De ska själva kunna avgöra hur mycket arbetsplatsförlagt lärande (APL) utbildningen ska innehålla, om det ska vara en lärlingsutbildning, samt dimensionering av platser och utbud. De ska också kunna anlita fristående aktörer, kommunala utbildningsanordnare eller driva egna yrkesskolor.

Ersättningen kan ske via statsbidrag, liknande dagens system för gymnasieskolan, men begränsas till max 1500 poäng – motsvarande cirka 1,5 år för gymnasiala utbildningar. Det betalas till branscherna som i sin tur ersätter utbildningsanordnare………………………..

Branscherna kan själva utforma olika utbildningsnivåer inom sina program, till exempel steg 1, steg 2 och steg 3 (anpassade exempelvis för målgrupper som Arbetsförmedlingen eller Samhall). En avslutad utbildning ska leda till ett yrkesbevis på nivå EQF 4 – en europeiskt erkänd kvalifikationsnivå, där Learning Outcome ska vara likvärdig som till andra EU länder.

Staten och kommunerna skulle sannolikt välkomna att branscherna själva tar ansvar för yrkesutbildningar på gymnasial nivå. Det är dags att detta blir verklighet – inte bara rop på förändring. Företagen måste engagera sig lokalt och regionalt, och inte lämna ansvaret till tjänstemän inom Svenskt Näringsliv att kräva mer resurser.

Utbildningarna kan då snabbare anpassas till arbetsmarknadens behov och Skolverket slipper vara ensamt ansvarigt för att utforma kursplaner i samråd. Troligtvis kommer det uppstår nya yrkesroller och faller bort yrkesroller som ej längre relevanta.

Genom att alla elever får en gymnasial bas med de teoretiska kärnämnena , där det läggs fler timmar på det som är viktigt nu och i framtiden, i enlighet med skollagen, blir det mera effektiva samt att alla har de en gemensam kunskapsgrund. Därefter kan de välja yrkesutbildning eller fortsätta på ett studieförberedande program för högskolebehörighet. Valet flyttas upp ett år längre fram än idag – som gör att man är mera mogen inför valet. Gymnasiala yrkesutbildningar är alltid öppen som ett val senare i livet – likvärdig som högskoleutbildningar.

Tror att lärlingsupplägget kommer att öka väsentlig – speciellt på platser där det finns få företag men brist på utbildad arbetskraft, där en skolförlagde utbildning inte kan genomföras p.g.a av få sökande. Även lite mera nischutbildningar skulle tjäna på detta upplägg.

Dags att börja tänka nytt och helhet i systemet eller hur – @oliverrosengren @fredrikmalm @åsawestlund @josefinmalmquist @Patrikreslow @camillahansèn @mathiasbengtson @Linusköld
@niels.paarup-petersen



Nästa »