Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Valfläsk, symbolpolitik och verkligheten som ingen vill prata om

Arbetsmarknadspolitik, Kris, Politik, Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on tis, maj 19, 2026 12:38

Tror politiken verkligen att svenskarna är dumma?

Att människor inte ser vad som händer i landet – i vardagen, i plånboken och på arbetsmarknaden?

Nu när valet 2026 närmar sig haglar utspelen tätare än aprilregn. Alla partier försöker sälja in sig som Sveriges räddare. Men ju mer man lyssnar, desto mer känns det som att politiken lever i en egen verklighet – långt från den vanliga människans oro.

Frihetskampen för… öl och vitt snus?

Moderaterna och Liberalerna har plötsligt blivit frihetskämpar. Nu handlar frihet tydligen om att kunna dricka en kall öl direkt utanför Systembolaget eller ta ett vitt snus utan att staten lägger sig i. Samtidigt sitter människor och räknar kronor innan matinköpet.

Men visst – kampen för ölen måste ju gå först.

Liberalerna skjuter från höften i varje fråga som kan ge några rubriker och lite publicitet. Problemet är bara att partiet haft makt och ansvar – utan att egentligen leverera något som vanligt folk märker av i vardagen.

Näringslivets partiprogram

Centerpartiet – Sveriges kanske rikaste parti – verkar fortfarande drömma om att få styra landet, trots att väljarna inte riktigt delar den visionen eller vet vad det står förr. Politiken balanserar mellan olika block och känns ofta mer anpassad efter lobbyister än efter verkligheten ute i landet.

Och Moderaterna?
Där känns det ibland som att idéerna tagit slut. Kvar finns mest ytterligare skattesänkningar och lättnader för företag. Man får nästan känslan av att valprogrammet skrivs direkt i konferensrummen hos Svenskt Näringsliv och deras tankesmedjor.

När alla kopierar SD

Sverigedemokraterna har länge levt på att ta upp frågor som andra partier inte vågat prata om – migration, kriminalitet och integration. Men nu när nästan alla partier plötsligt tycker ungefär samma sak i de frågorna börjar problemet för SD bli tydligt: vad är nästa profilfråga?

Hur behåller man missnöjda arbetarväljare när resten av politiken försöker kopiera ens retorik?

KD som drömmer stort men är liten – Industrin är viktig där flörtar man med Näringslivet om att blir accepterad lika som Center. Den andra stora frågan Vården – är otacksam – genom där styr regionerna och där har man ju inget att säjer till förutom att skicka lite pengar för satsningar.

Skolans räddare – som själva var med och sänkte den

Liberalerna och Socialdemokraterna talar gärna om att “rädda skolan”. Men har man redan glömt att samma partier styrt och byggt upp det system som vi haft de senaste 20 åren?

När politiker eller politiska partier som varit med och skapat problemen nu presenterar sig som lösningen blir det nästan komiskt. Och varje gång skoldebatten blir obekväm kommer standardsvaret:
“Det är friskolornas fel.” Visst finns problem där också. Men att skylla allt på friskolor har blivit en perfekt rökridå för att slippa prata om lärarbrist, kunskapsras, administration och politiska experiment.

Bidragspolitik eller framtidspolitik?

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna pratar ofta om arbetslöshet och utanförskap. Men få vill erkänna att dagens situation vuxit fram under decennier där samma partier haft stort inflytande.

Lösningen som ofta presenteras?
Fler stöd, fler bidrag och fler tillfälliga satsningar.Men människor vill inte bara överleva månad för månad. De vill ha trygghet, arbete och framtidstro.

Miljöpartiet och verklighetsflykten

Miljöpartiet fortsätter kämpa vidare som om klimatfrågan ensam kan bära hela samhällsdebatten. Kommer ihåg en propsition av en ledande politiker i partiet – För att dimensionera Elen rätt behöver vi ser till att förbrukningen är lika över 24 timmar per dygn. Viktig att styra och dimensionera förbrukningen – vissa bör producera under natten. Ibland känns det nästan som att nästa stora förslag blir att svenska försvaret ska köra eldrivna stridsvagnar med miljöcertifierade däck och klimatkompenserad ammunition. Problemet är bara att människor också oroar sig för elpriser, jobb, trygghet och ekonomi.

Den nya fattigdomen – som ingen vill tala om

Det verkliga problemet i Sverige idag är inte vem som får dricka öl utanför krogen.

Det är den nya fattigdomen.

Och den kan drabba nästan vem som helst.

Berättelsen om Kalle

Kalle och Lisa har gjort “allt rätt”.Två heltidsjobb. Villa. Två barn. Bil. Vanligt svenskt medelklassliv i en mellanstor svensk stad.Sedan förlorar Kalle jobbet. Han är 45 år gammal, välutbildad och har arbetat i princip hela sitt vuxna liv. Företaget flyttar produktionen till Indien. Ett beslut som säkert gav fina siffror i någon kvartalsrapport.

Kalle tänker först:
“Det ordnar sig snabbt.”Han har ju erfarenhet. Utbildning. Kontakter. Dessutom finns A-kassa och inkomstförsäkring. Men månaderna går. Ansökningarna skickas iväg. Svaren uteblir. När inkomstförsäkringen tecknad via facket försvinner kommer chocken:
27 200 kronor före skatt.Från nästan 48 000 kronor i lön. Plötsligt rasar hela ekonomin.

Besparingar töms för att betala lån och räkningar. Föräldrar hjälper till så gott de kan. Semester blir omöjligt. Oro och stress flyttar in i huset. Och samtidigt får Kalle höra:“Du står nära arbetsmarknaden.”Det låter fint i statistiken. Men statistiken betalar inte bolånet. Arbetsmarknaden talar inte sanning. Efter ett år får Kalle en jobbcoach.

Han söker jobb i hela södra Sverige. Han vidareutbildar sig. Söker jobb under sin kompetensnivå. Försöker byta bransch.  verkligheten är brutal:
Ålder spelar roll.

Trots allt prat om kompetensbrist sorteras människor bort när de passerat 45 eller 50. Det talas sällan öppet om det. Men många vet att det är sant. Nu kommer dessutom nästa våg.

AI.

Inte bara enkla jobb påverkas längre. Även tjänstemän, administratörer och delar av medelklassen börjar känna hur arbetsuppgifter försvinner eller förändras snabbt. Människor som byggt upp Sverige riskerar att hamna mellan systemen.

Och vad diskuterar politiken?

Snusdosor. Symbolfrågor. Utspel för sociala medier.

Är dagens system verkligen rättvist?

Det är här den verkliga diskussionen borde börja.

Hur kan någon som arbetat och betalat skatt i 40 år hamna i ekonomisk kris efter några månaders arbetslöshet?

Varför gör systemet nästan ingen skillnad mellan den som arbetat hela livet och den som precis kvalificerat sig in?

I många andra europeiska länder är arbetslöshetsförsäkringen tydligare kopplad till tidigare lön och antal år i arbete. I Sverige verkar politiken fortfarande tro att medelklassen klarar sig automatiskt.

Men verkligheten ser annorlunda ut idag. Politikerna borde lämna bubblan

Sverige behöver färre slogans och fler politiker som faktiskt förstår människors vardag.

För den nya oron finns inte bara i utsatta områden eller bland långtidsarbetslösa.

Den finns också bland vanliga familjer som tidigare trodde att utbildning, arbete och ansvarstagande skulle räcka för trygghet.



Näringslivet måste sluta ropa på staten – och börja utbilda själva

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, EU, Politik Postad av Heinz GlöcklerPosted on ons, april 29, 2026 12:49

Svenskt Näringsliv publicerar gång på gång rapporter där man larmar om bristen på yrkesutbildad arbetskraft på gymnasial nivå. Samtidigt har vi en hög arbetslöshet i Sverige. Den ekvationen går inte ihop. Ändå är budskapet från näringslivet nästan alltid detsamma: någon annan – oftast staten – ska lösa problemet. Jag börjar bli trött på det.

I den senaste rapporten ställs krav, men det saknas en avgörande komponent: vad är näringslivet själva beredda att göra?

Låt oss konkretisera med ett exempel: kockyrket.

Få vill bli kock – men varför?

Allt färre ungdomar väljer restaurang- och livsmedelsprogrammet. I själva verket är vi tillbaka på det lägsta nivåer någonsin – trots stora satsningar i miljonbelopp årligen via tävlingar på att göra yrket attraktivt. Samtidigt är det mycket få vuxna som väljer att utbilda sig till kock via vuxenutbildning.

Varför? Tänk dig följande:

Du har gått ett studieförberedande gymnasieprogram, kanske samhällsvetenskap. Efter några år och extrajobb inser du att det är kock du verkligen vill bli.

Då möts du av flera hinder:

  • Du prioriteras ned i kön till yrkesvux eftersom du redan har en gymnasieutbildning.
  • Du behöver ta studielån – men lönen i framtida yrket är relativt låg, vilket gör investeringen tveksam.
  • Har du redan studielån, eller saknar rätt till omställningsstöd, blir det ännu svårare.
  • Utbildningens kvalitet varierar, och du riskerar att hamna i en miljö som inte motsvarar dina förväntningar.
  • Som vuxen förväntas du dessutom sitta i klassrum igen, med begränsad tid i verklig yrkesmiljö.
  • Oftas erbjuds inte relevant yrkesutbildning i en kommun…..för låg söktryck – få elever

Det är inte konstigt att många avstår.

En lösning som faktiskt skulle fungera

Det finns en väg framåt – men den kräver att näringslivet och dess branschorganisationer kliver fram.

Tänk dig istället följande modell:

  • Du söker en lärlingsanställning hos ett branschcertifierat företag.
  • Du anställs som lärling i 12–15 månader, med en inledande provanställning.
  • Du får lön under hela utbildningen, motsvarande exempelvis en köksbiträdeslön.
  • Arbetsgivaren ges ekonomiska incitament, exempelvis ej arbetsgivaravgifter på lärlingslönen
  • Branschorganisationen ansvarar för den teoretiska delen av utbildningen – gärna digitalt eller branschskolor
  • Efter avslutad utbildning genomförs ett yrkesprov eller validering som leder till ett branschutfärdat yrkesbevis.
  • Du blir en del av arbetsplatsen direkt, bygger erfarenhet och får ett starkt CV.
  • Finns det ett Företag så finns det en utbildningsmöjlighet – även för en enstaka studerande på alla platser i Sverige -även glesbygden

Detta skulle gynna alla:

  • Företagen får den kompetens de efterfrågar på alla platser i Sverige
  • Individer får en realistisk väg in i yrket och är motiverad man har ju anställningsavtal det på riktig
  • Samhället minskar både arbetslöshet och kompetensbrist

Vad är det egentligen som stoppar oss?

Det handlar inte om att det är omöjligt. Det handlar om ett gammalt synsätt: att staten ska stå för all utbildning och alla kostnader som ligger i generna hos Svensk Näringsliv

Dessutom finns en ovilja att ta diskussionen med fackförbunden, eftersom den uppfattas som komplicerad eller som en branschrepresentant uttrycker sig …..det är ”minor” som man vill undvika. Tror på det även det arbetstagarrepresentanter vill att deras medlemmar har flera arbetskamrater.

Men är det verkligen ett hållbart argument?

Seriösa företag borde ha ett starkt egenintresse av att utbilda sin framtida personal. Och fackliga organisationer har historiskt varit med och byggt fungerande lärlingssystem i andra sammanhang. I många andra länder är detta standard.

Varför skulle det inte fungera i Sverige? Något som fungerar överallt i hela världen……………När till och med Arbetsförmedlingen lobbar för att söker en betald Lärlingsutbildning i Köpenhamn har man sett möjligheterna. Var finns #VISITA och #HRF ? Är principen viktigare än att vara svenska företag säkrar sin kompetensförsörjning för kockar ?

Sluta klaga – börja agera



Frihet i Sverige är att dricka Alkohol överallt – men inte kunna välja sin framtid via önskad gymnasieutbildning.

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, Politik, Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on sön, april 12, 2026 09:43

Alla pratar om mer Frihet – men inte att välja sin framtid via utbildningen.

Vi lever i ett samhälle som gärna talar om frihet, men som i praktiken drar en märklig gräns för när den ska gälla. Du anses mogen nog att fatta beslut som kan skada din egen hälsa – som att konsumera alkohol överallt och som det sägs lite mera kontinentalt – men du ska inte vara tillräckligt kapabel att själv väljer din gymnasieutbildning och därmed din framtid. Den paradoxen säger något djupt oroande om hur vi ser på individen, kunskap och demokrati.

Under de senaste åren har skolan allt tydligare kommit att betraktas som ett verktyg för arbetsmarknaden. Genom ett långvarigt tryck från delar av näringslivet har utbildningens syfte förskjutits, näringslivet pressar politiken att dimensionerar gymnasiala utbildningar, begränsa utbudet och kräver att ungdomar ska läsa yrkesprogrammen. Fokus ligger inte längre på bildning, kritiskt tänkande och människans frigörelse, utan på att leverera “rätt kompetens” – i rätt tid, till rätt kostnad (gratis för företagen) Skolan förväntas lösa kompetensbrist, integration, arbetslöshet och tillväxt, samtidigt som dess kärnuppdrag urholkas.

Detta synsätt bygger på en förenklad och kortsiktig idé om framtiden särskild från Näringslivet. Barn som börjar skolan idag kommer sannolikt att arbeta långt in på 2090-talet. Trots det formas utbildningen som om vi redan vet vilka kunskaper som kommer att efterfrågas. Istället för att rusta elever med nyfikenhet, kreativitet, omdöme och förmågan att orientera sig i en föränderlig värld, pressas de in i standardiserade system där mätbarhet och anpassning premieras.

Samtidigt hörs återkommande klagomål från näringslivet om att “rätt kompetens saknas”. Men vad som sällan diskuteras är det egna ansvaret. Kraven handlar ofta om att få tillgång till färdigutbildad arbetskraft – utan att själva investera i utbildning, utveckling eller långsiktig kompetensförsörjning. Livslångt lärande reduceras till en retorisk figur, medan ansvaret i praktiken läggs på skolan och individen.

Problemet är inte att arbetsmarknaden har behov. Problemet uppstår när dessa behov tillåts styra utbildningens innehåll och riktning på bekostnad av dess demokratiska uppdrag. Ett utbildningssystem som enbart formas efter kortsiktiga produktionskrav riskerar att skapa människor som är anpassningsbara – men inte självständiga. Effektiva – men inte kritiskt tänkande. Kanske det man vill – och lobbar för arbetskraftinvandring från tredje land( utanför EU) oftast fattiga länder där 2/3 delar ska utföra okvalificerade arbeten enligt Migrationsverkets statistik. Det nöjer sig med lite……………………

Konsekvenserna sträcker sig långt bortom arbetslivet. I ett samhälle där information är ständigt tillgänglig men där förmågan att värdera och förstå den brister, ökar sårbarheten för desinformation och manipulation. Vi ser redan tecken på detta, både internationellt och i Sverige. Demokratin förutsätter medborgare som kan tänka själva, ifrågasätta makt och ta ansvar för det gemensamma. Utan bildning riskerar dessa förmågor att försvagas.

Därför måste vi våga ställa den obekväma frågan: är det verkligen utbildningen som har misslyckats – eller är det ett näringsliv och ett politiskt system som inte förmår att möta en framtid där självständiga, kritiskt tänkande människor är en nödvändighet? Att alla kan väljer och därmed sätter press på näringslivet – när det gäller arbetsvillkor ?

Bildning handlar inte om att veta mest, utan om att kunna orientera sig i världen. Att väga perspektiv, fatta genomtänkta beslut och förstå sammanhang. Det är denna förmåga som gör verklig frihet möjlig. Och det är denna frihet som nu riskerar att begränsas när utbildning reduceras till ett instrument för ekonomiska intressen.

Det är hög tid att återupprätta utbildningens bredare syfte. Staten och samhället måste ta ett tydligt ansvar för bildningen – inte bara som en individuell rättighet, utan som en demokratisk nödvändighet. Samtidigt behöver näringslivet ta ett större ansvar för yrkesutbildning och kompetensutveckling, istället för att ensidigt förlita sig på skolsystemet. Även har tillit på människors förmåga och vilja – och inte väljer på vuxna -(åldersdiskriminering) p.g.a av det kanske har högre krav och endast kräver sänkta skatter för ungdomar (det är redan billigare).

Frihet kan inte reduceras till rätten att konsumera. Den måste också omfatta rätten att tänka, välja och forma sitt eget liv. Ett samhälle som inte litar på individens förmåga att göra det, riskerar att förlora något långt viktigare än ekonomisk effektivitet – det riskerar att förlora sin demokratiska själ.

Jag tänker ofta på låten STATEN och KAPITAL – särskild med fokus på att man tar fram agenda inom sitt arbete i Näringslivet och sedan genomför den som Minister. (Arbetsmarknadsministeriet) . läs gärna här lite om Makten i Sverige

FRIHET ATT DRICKER ALKOHOL ÖVERALLT önskar politiken och Näringslivet

MEN INTE ATT VÄLJA SIN GYMNASIALA UTBILDNING OCH DÄRMET SIN FRAMTID



Nästa »