Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Sluta laga skolan och utbildningsväsendet – bygg nytt inför 2090

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Posted on mån, augusti 17, 2026 11:02

Det är dags att tänka om kring skolan.

Under mer än hundra år har vi i grunden byggt vidare på samma utbildningsmodell. När nya problem uppstår lägger vi till nya reformer, projekt, digitala verktyg, stödinsatser och läroplaner.

Vi har blivit bra på att sätta plåster – men frågan är om vi verkligen har förändrat grunden.

Samtidigt förändras världen snabbare än någonsin. AI, ny teknik, förändrade arbetsmarknader och nya samhällsutmaningar gör att vi inte längre kan utbilda barn enbart för dagens behov.

Tänk 2090 – inte nästa mandatperiod

Ett barn som börjar skolan idag kommer kanske att arbeta långt in på 2080- eller 2090-talet.

Ändå diskuterar vi ofta skolan utifrån nästa mandatperiod, dagens arbetsmarknad, dagens yrken, nästa budget eller nästa nationella prov.

Det är ett alldeles för kort perspektiv.

Politiken och även arbetsmarknadens parter måste börja tänka i generationer – inte mandatperioder.

Och näringslivet har samma ansvar. Dagens elever är morgondagens medarbetare, entreprenörer, forskare och samhällsbyggare. Företagen kan inte bara fråga vilken kompetens de behöver idag. De måste också vara med och fundera på vilken kompetens som behövs om 30, 50 eller 70 år vilka roller som man behöver i arbetslivet, och tänker på att yrken kommer och går, samt även har ett samhällsansvar för livslångt lärande. Det handlar inte om vem som driver skolan utan mera syn på innehållet.

Om vi började från noll – hur skulle skolan se ut?

Det är kanske den viktigaste frågan.

Inte: Vad kan vi ändra i dagens skola?

Utan:

Om vi fick bygga Sveriges utbildningssystem från grunden idag – hur skulle det se ut?

Vi vet inte vilka yrken som finns 2090. Vi vet inte vilken teknik som finns. Vi vet inte vilka problem dagens barn kommer att behöva lösa.

Därför måste skolan framför allt ge människor förmågan att lära, tänka kritiskt, samarbeta, lösa problem, hantera förändring och lära om under hela livet.

2090 börjar idag

Framtiden kommer inte plötsligt år 2090.

Den börjar idag – i klassrummet.

Därför behöver vi sluta fråga hur vi kan laga det gamla systemet lite till.

Vi behöver våga ställa den större frågan:

Vilket utbildningssystem behöver nästa generation för att kunna leva och arbeta i en värld vi ännu inte kan föreställa oss?

Politik, skola och näringsliv måste sätta sig ner – och tänka nytt.

Sluta laga. Börja bygga.

Tänk 2090 – inte 2026.



Valfläsk, symbolpolitik och verkligheten som ingen vill prata om

Arbetsmarknadspolitik, Kris, Politik, Uncategorised Posted on tis, maj 19, 2026 12:38

Tror politiken verkligen att svenskarna är dumma?

Att människor inte ser vad som händer i landet – i vardagen, i plånboken och på arbetsmarknaden?

Nu när valet 2026 närmar sig haglar utspelen tätare än aprilregn. Alla partier försöker sälja in sig som Sveriges räddare. Men ju mer man lyssnar, desto mer känns det som att politiken lever i en egen verklighet – långt från den vanliga människans oro.

Frihetskampen för… öl och vitt snus?

Moderaterna och Liberalerna har plötsligt blivit frihetskämpar. Nu handlar frihet tydligen om att kunna dricka en kall öl direkt utanför Systembolaget eller ta ett vitt snus utan att staten lägger sig i. Samtidigt sitter människor och räknar kronor innan matinköpet.

Men visst – kampen för ölen måste ju gå först.

Liberalerna skjuter från höften i varje fråga som kan ge några rubriker och lite publicitet. Problemet är bara att partiet haft makt och ansvar – utan att egentligen leverera något som vanligt folk märker av i vardagen.

Näringslivets partiprogram

Centerpartiet – Sveriges kanske rikaste parti – verkar fortfarande drömma om att få styra landet, trots att väljarna inte riktigt delar den visionen eller vet vad det står förr. Politiken balanserar mellan olika block och känns ofta mer anpassad efter lobbyister än efter verkligheten ute i landet.

Och Moderaterna?
Där känns det ibland som att idéerna tagit slut. Kvar finns mest ytterligare skattesänkningar och lättnader för företag. Man får nästan känslan av att valprogrammet skrivs direkt i konferensrummen hos Svenskt Näringsliv och deras tankesmedjor.

När alla kopierar SD

Sverigedemokraterna har länge levt på att ta upp frågor som andra partier inte vågat prata om – migration, kriminalitet och integration. Men nu när nästan alla partier plötsligt tycker ungefär samma sak i de frågorna börjar problemet för SD bli tydligt: vad är nästa profilfråga?

Hur behåller man missnöjda arbetarväljare när resten av politiken försöker kopiera ens retorik?

KD som drömmer stort men är liten – Industrin är viktig där flörtar man med Näringslivet om att blir accepterad lika som Center. Den andra stora frågan Vården – är otacksam – genom där styr regionerna och där har man ju inget att säjer till förutom att skicka lite pengar för satsningar.

Skolans räddare – som själva var med och sänkte den

Liberalerna och Socialdemokraterna talar gärna om att “rädda skolan”. Men har man redan glömt att samma partier styrt och byggt upp det system som vi haft de senaste 20 åren?

När politiker eller politiska partier som varit med och skapat problemen nu presenterar sig som lösningen blir det nästan komiskt. Och varje gång skoldebatten blir obekväm kommer standardsvaret:
“Det är friskolornas fel.” Visst finns problem där också. Men att skylla allt på friskolor har blivit en perfekt rökridå för att slippa prata om lärarbrist, kunskapsras, administration och politiska experiment.

Bidragspolitik eller framtidspolitik?

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna pratar ofta om arbetslöshet och utanförskap. Men få vill erkänna att dagens situation vuxit fram under decennier där samma partier haft stort inflytande.

Lösningen som ofta presenteras?
Fler stöd, fler bidrag och fler tillfälliga satsningar.Men människor vill inte bara överleva månad för månad. De vill ha trygghet, arbete och framtidstro.

Miljöpartiet och verklighetsflykten

Miljöpartiet fortsätter kämpa vidare som om klimatfrågan ensam kan bära hela samhällsdebatten. Kommer ihåg en propsition av en ledande politiker i partiet – För att dimensionera Elen rätt behöver vi ser till att förbrukningen är lika över 24 timmar per dygn. Viktig att styra och dimensionera förbrukningen – vissa bör producera under natten. Ibland känns det nästan som att nästa stora förslag blir att svenska försvaret ska köra eldrivna stridsvagnar med miljöcertifierade däck och klimatkompenserad ammunition. Problemet är bara att människor också oroar sig för elpriser, jobb, trygghet och ekonomi.

Den nya fattigdomen – som ingen vill tala om

Det verkliga problemet i Sverige idag är inte vem som får dricka öl utanför krogen.

Det är den nya fattigdomen.

Och den kan drabba nästan vem som helst.

Berättelsen om Kalle

Kalle och Lisa har gjort “allt rätt”.Två heltidsjobb. Villa. Två barn. Bil. Vanligt svenskt medelklassliv i en mellanstor svensk stad.Sedan förlorar Kalle jobbet. Han är 45 år gammal, välutbildad och har arbetat i princip hela sitt vuxna liv. Företaget flyttar produktionen till Indien. Ett beslut som säkert gav fina siffror i någon kvartalsrapport.

Kalle tänker först:
“Det ordnar sig snabbt.”Han har ju erfarenhet. Utbildning. Kontakter. Dessutom finns A-kassa och inkomstförsäkring. Men månaderna går. Ansökningarna skickas iväg. Svaren uteblir. När inkomstförsäkringen tecknad via facket försvinner kommer chocken:
27 200 kronor före skatt.Från nästan 48 000 kronor i lön. Plötsligt rasar hela ekonomin.

Besparingar töms för att betala lån och räkningar. Föräldrar hjälper till så gott de kan. Semester blir omöjligt. Oro och stress flyttar in i huset. Och samtidigt får Kalle höra:“Du står nära arbetsmarknaden.”Det låter fint i statistiken. Men statistiken betalar inte bolånet. Arbetsmarknaden talar inte sanning. Efter ett år får Kalle en jobbcoach.

Han söker jobb i hela södra Sverige. Han vidareutbildar sig. Söker jobb under sin kompetensnivå. Försöker byta bransch.  verkligheten är brutal:
Ålder spelar roll.

Trots allt prat om kompetensbrist sorteras människor bort när de passerat 45 eller 50. Det talas sällan öppet om det. Men många vet att det är sant. Nu kommer dessutom nästa våg.

AI.

Inte bara enkla jobb påverkas längre. Även tjänstemän, administratörer och delar av medelklassen börjar känna hur arbetsuppgifter försvinner eller förändras snabbt. Människor som byggt upp Sverige riskerar att hamna mellan systemen.

Och vad diskuterar politiken?

Snusdosor. Symbolfrågor. Utspel för sociala medier.

Är dagens system verkligen rättvist?

Det är här den verkliga diskussionen borde börja.

Hur kan någon som arbetat och betalat skatt i 40 år hamna i ekonomisk kris efter några månaders arbetslöshet?

Varför gör systemet nästan ingen skillnad mellan den som arbetat hela livet och den som precis kvalificerat sig in?

I många andra europeiska länder är arbetslöshetsförsäkringen tydligare kopplad till tidigare lön och antal år i arbete. I Sverige verkar politiken fortfarande tro att medelklassen klarar sig automatiskt.

Men verkligheten ser annorlunda ut idag. Politikerna borde lämna bubblan

Sverige behöver färre slogans och fler politiker som faktiskt förstår människors vardag.

För den nya oron finns inte bara i utsatta områden eller bland långtidsarbetslösa.

Den finns också bland vanliga familjer som tidigare trodde att utbildning, arbete och ansvarstagande skulle räcka för trygghet.



Näringslivet måste sluta ropa på staten – och börja utbilda själva

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, EU, Politik Posted on ons, april 29, 2026 12:49

Svenskt Näringsliv publicerar gång på gång rapporter där man larmar om bristen på yrkesutbildad arbetskraft på gymnasial nivå. Samtidigt har vi en hög arbetslöshet i Sverige. Den ekvationen går inte ihop. Ändå är budskapet från näringslivet nästan alltid detsamma: någon annan – oftast staten – ska lösa problemet. Jag börjar bli trött på det.

I den senaste rapporten ställs krav, men det saknas en avgörande komponent: vad är näringslivet själva beredda att göra?

Låt oss konkretisera med ett exempel: kockyrket.


Få vill bli kock – men varför?

Allt färre ungdomar väljer restaurang- och livsmedelsprogrammet. I själva verket är vi tillbaka på det lägsta nivåer någonsin – trots stora satsningar i miljonbelopp årligen via tävlingar på att göra yrket attraktivt. Samtidigt är det mycket få vuxna som väljer att utbilda sig till kock via vuxenutbildning.

Varför? Tänk dig följande:

Du har gått ett studieförberedande gymnasieprogram, kanske samhällsvetenskap. Efter några år och extrajobb inser du att det är kock du verkligen vill bli.

Då möts du av flera hinder:

  • Du prioriteras ned i kön till yrkesvux eftersom du redan har en gymnasieutbildning.
  • Du behöver ta studielån – men lönen i framtida yrket är relativt låg, vilket gör investeringen tveksam.
  • Har du redan studielån, eller saknar rätt till omställningsstöd, blir det ännu svårare.
  • Utbildningens kvalitet varierar, och du riskerar att hamna i en miljö som inte motsvarar dina förväntningar.
  • Som vuxen förväntas du dessutom sitta i klassrum igen, med begränsad tid i verklig yrkesmiljö.
  • Oftas erbjuds inte relevant yrkesutbildning i en kommun…..för låg söktryck – få elever

Det är inte konstigt att många avstår.


En lösning som faktiskt skulle fungera

Det finns en väg framåt – men den kräver att näringslivet och dess branschorganisationer kliver fram.

Tänk dig istället följande modell:

  • Du söker en lärlingsanställning hos ett branschcertifierat företag.
  • Du anställs som lärling i 12–15 månader, med en inledande provanställning.
  • Du får lön under hela utbildningen, motsvarande exempelvis en köksbiträdeslön.
  • Arbetsgivaren ges ekonomiska incitament, exempelvis ej arbetsgivaravgifter på lärlingslönen
  • Branschorganisationen ansvarar för den teoretiska delen av utbildningen – gärna digitalt eller branschskolor
  • Efter avslutad utbildning genomförs ett yrkesprov eller validering som leder till ett branschutfärdat yrkesbevis.
  • Du blir en del av arbetsplatsen direkt, bygger erfarenhet och får ett starkt CV.
  • Finns det ett Företag så finns det en utbildningsmöjlighet – även för en enstaka studerande på alla platser i Sverige -även glesbygden

Detta skulle gynna alla:

  • Företagen får den kompetens de efterfrågar på alla platser i Sverige
  • Individer får en realistisk väg in i yrket och är motiverad man har ju anställningsavtal det på riktig
  • Samhället minskar både arbetslöshet och kompetensbrist

Vad är det egentligen som stoppar oss?

Det handlar inte om att det är omöjligt. Det handlar om ett gammalt synsätt: att staten ska stå för all utbildning och alla kostnader som ligger i generna hos Svensk Näringsliv

Dessutom finns en ovilja att ta diskussionen med fackförbunden, eftersom den uppfattas som komplicerad eller som en branschrepresentant uttrycker sig …..det är ”minor” som man vill undvika. Tror på det även det arbetstagarrepresentanter vill att deras medlemmar har flera arbetskamrater.

Men är det verkligen ett hållbart argument?

Seriösa företag borde ha ett starkt egenintresse av att utbilda sin framtida personal. Och fackliga organisationer har historiskt varit med och byggt fungerande lärlingssystem i andra sammanhang. I många andra länder är detta standard.

Varför skulle det inte fungera i Sverige? Något som fungerar överallt i hela världen……………När till och med Arbetsförmedlingen lobbar för att söker en betald Lärlingsutbildning i Köpenhamn har man sett möjligheterna. Var finns #VISITA och #HRF ? Är principen viktigare än att vara svenska företag säkrar sin kompetensförsörjning för kockar ?

Sluta klaga – börja agera



Nästa »