Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Brist på arbetskraft – Rekrytering misslyckas Vart ligger problemet ?

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, EU, Mat och Vin, Politik Posted on mån, mars 09, 2026 18:33

Här är en aktuella Statistik över alla arbetslösa i Sverige – VECKA 10 2026 – där man kan tydlig ser utbildningsnivån uppdelar på ålder. Det finns många som är välutbildade särskild 30 år plus …….

Här kommer en en tabell från Svensk Näringslivet – rapport vart fjärde rekrytering misslyckas.

Jag ställer mig frågan utifrån ovanstående statistiken – varför man inte hittar arbetskraft när det finns tillräcklig med lämpliga kandidater utan arbete på arbetsmarknaden och inskriven på arbetsförmedlingen. Eller är det så enkelt att alla över 30 år ska har för bra betalt – da är det billigare med arbetskraft som kommer från tredje land för svältlöner. Eller är det som fylld över 30 år vuxna som inte accepterar vad som helst ?

Kompetensbrist – eller brist på tillit?

Sverige har hög arbetslöshet. Samtidigt säger företag att de inte hittar rätt kompetens. Båda påståendena är sanna – men förklaringen är obekväm.

Problemet är inte bara brist på utbildning.
Problemet är brist på tillit.

Myten om den perfekta matchningen

Företag talar om ”kompetensbrist”. Men vad de ofta menar är:
”Vi hittar ingen som kan exakt vårt system, vår struktur och våra interna arbetssätt.”

Men den typen av kompetens är per definition unik.

Varje företag har sina egna processer, sin egen kultur, sina egna verktyg. Den kompetensen måste nästan alltid läras på plats. Det handlar om så kallade ”just in time-kompetenser” – det specifika kunnande som krävs här och nu i just den organisationen.

Det går inte att utbilda fram exakt rätt person externt för varje unik arbetsplats.

Ändå beter sig många företag som om det vore möjligt.

De unga som aldrig släpps in

Unga människor möts av ett arbetsliv som kräver erfarenhet för att få erfarenhet. Arbetsgivare vill ha färdiga medarbetare – någon som kan systemen, kulturen, processerna och branschens logik från dag ett.

Men hur ska en 22-åring kunna det?

Det finns en växande misstänksamhet mot unga:
”De saknar arbetsmoral.”
”De byter jobb för snabbt.”
”De är inte redo.”

Istället för att se potential ser man risk.

Konsekvensen? Unga fastnar i visstider, projektanställningar eller arbetslöshet – samtidigt som företag ropar efter folk.

De äldre som sorteras bort

På andra sidan finns de äldre. Personer med 20–30 års erfarenhet. Som arbetat i andra system, andra organisationer, ibland i andra branscher.

Men så fort de passerar 50-strecket uppstår en annan typ av misstänksamhet:

”Kommer de orka?”
”Kan de lära sig nya system?”
”Är de tillräckligt digitala?”

Det är diskriminering – även när den är outtalad. Ett antagande om att förmågan att lära minskar dramatiskt med åldern. Trots att forskning visar att vuxna lär sig utmärkt när lärandet är relevant och kopplat till verkliga uppgifter.

Frågan vi måste ställa

Är det verkligen kompetensbrist vi ser – eller är det brist på vilja att forma kompetens?

Om arbetslösheten ska minska räcker det inte med politiska reformer. Näringslivet måste återta en del av ansvaret för kompetensförsörjningen. Har rekryteringsprocesser där man ser möjligheter inte hinder. Där man för sig och den sökande beskriva mycket tydligare vilka arbetsuppgifter man ska utföra – kanske även låter vederbörande göra ett arbetsprov utifrån det tänkta jobbet. Slutar med att hitta en kopia av befintlig anställda eller den som har lämnat. Ser möjligheter i varje människa – alla kan och alla vill.

Vi kan inte fortsätta ha tusentals unga och äldre i arbetslöshet samtidigt som företag säger att de saknar folk.

Det är inte hållbart.
Och det är inte värdigt ett land som säger sig värna både arbete och utveckling.



Budskapet från delar av Svenskt Näringsliv är tydligt: Sverige behöver fler som går yrkesprogram.

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, Politik, Utbildningspolitik Posted on ons, februari 25, 2026 19:17

Fler ska läsa yrkesprogram enligt Svensk Näringslivet ? Nej säger jag – men alla ska har ett yrke eller förmåga att kunna byta yrke hela sitt liv

Vad är egentligen ett yrke. Ett yrke är ett arbete eller en profession som en person har genom utbildning, träning eller erfarenhet, och som ofta har specifika uppgifter, ansvarsområden och färdigheter kopplade till det. Det är mer än bara ett jobb — det är ofta något man identifierar sig med och kan ha en viss status eller expertis inom.


Kompetensbristen inom bygg, industri, restaurang, el och vård är akut. Alltså bör fler styras dit enligt branscherna. På ytan låter det rationellt. Men argumentet håller bara om två saker är sanna:

  • Att yrkesprogram generellt ger stabil etablering. Detta gäller inte alla yrkesprogram enligt Statistik från Svensk Näringsliv.
  • Att det är där det stora utanförskapet efter alla utbildningar på kort frist och långfrist är det stora bekymmret. Problemet är att verkligheten är mer komplicerad.

Yrkesprogram är inte en garanti mot att etablerar sig på arbetsmarknaden, utan för vad som är viktig vilka utbildningar som främjar mot “svag + utanför” arbetsmarknaden som syns tydlig i statistik – men denna fakta göms gärna undan.

Exempel Restaurang- och livsmedelsprogrammet.

Ett program som ofta ses som ett konkret jobbspår. Ett år efter examen: 56 % arbetar. En betydande andel återfinns i kategorin svag eller utanför. Fem år efter examen är det fortfarande runt tre av tio som inte är stabilt etablerade trots att det kanske har bytt bransch. Detta är alltså ett program vars uttalade syfte är arbete. Om nästan en tredjedel inte når stabil etablering – då är det inte seriöst att tala om yrkesprogram som universallösning för att etablerar sig på arbetsmarknaden. Och Restaurang och Livsmedel är inte ens det svagaste yrkesprogrammet.

Samtidigt:

 Estetiska programmet är inte det “svarta hål” som påstås

Estetiska programmet används ofta som exempel på fel dimensionering att ungdomar väljer fel. Särskild i en debattartikel något år tillbaka från företrädare av Restaurant och Transportföretagen. Men vad visar siffrorna? Över hälften studerar vidare tre år efter examen. Andelen som är svag eller utanför är lägre än själva Yrkesprogrammet Restaurant och Livsmedel. Många arbetar i olika yrken och är flexibel.

Majoriteten befinner sig i arbete eller studier. Programmet har högre examensgrad än flera yrkesprogram. Det betyder inte att allt är perfekt.

Men det betyder att det är missvisande att framställa ES som en motor för utanförskap.

Den verkliga riskfaktorn:

Låg examen + svag matchning- Om vi verkligen bryr oss om kategorin ”svag + utanför” – då är den största riskfaktorn inte programtyp.

Det är:

  • Att inte ta examen.
  • Att hamna i program med låg genomströmning.
  • Att sakna stöd för övergången till arbete.

Var femte elev på nationella program tar inte examen inom tre år. Det är där arbetsmarknaden förlorar arbetskraft. Att kräva att flytta elever från det så kallade teoretiska program till yrkesprogram som svensk näringslivet kräver, utan att höja genomströmning och kvalitet riskerar bara att flytta runt problemet. Ingår i det nationella programråden verkligen företagen som anställer eller är det branschorganisationens byråkrater som har tolkningsföreträde………..i diskussion, i remisser till Skolverket ?

Den obekväma frågan till näringslivet

Om ni vill att fler ska välja att läsa yrkesprogram måste vi våga fråga:

  • Är arbetsvillkoren tillräckligt attraktiva?
  • Är löneutvecklingen konkurrenskraftig?
  • Är branscherna beredda att ta ett större utbildningsansvar?
  • Är arbetsmiljön hållbar långsiktigt?
  • Hur ser karriärvägarna ut och arbetsmiljön ?
  • Hur ser kvaliteten på yrkesprogrammen ut – innehåll i kurser, relevans för arbetsmarknaden och hur fungerar programråden.

Man kan inte ropa efter fler elever och samtidigt lämna strukturella problem orörda. Om unga väljer bort vissa yrken är det en signal – inte ett misslyckande i marknadsföring. Kompetensförsörjning kräver mer än omfördelning

Ja, Sverige behöver fler elektriker, undersköterskor, dansare, kulturarbetare, kockar och industrikompetenser.

Men lösningen är inte:

“Färre ska läsa estetiskt, fler ska läsa yrkesprogram.”

”Minskar antal platser till teoretiska program och fler platser till yrkesprogram”

Lösningen är:

  •  Höjd examensgrad
  •  Starkare arbetslivskoppling – Företagen på orten ska involveras – inte centrala branschorganisationer
  •  Bättre arbetsvillkor och högre löner i bristyrken
  •  Minskad andel svag + utanför – oavsett program där finns ett potential
  • Låt branscherna själva tar ansvar för yrkesrelaterade kurser – bra exempel finns exempel teknikcollege. Staten betalar men branschen är huvudman.

Att göra gymnasievalet till en enkel styrfråga är lockande politiskt. Men det är analytiskt grunt.

Om vi menar allvar med etablering måste vi sluta använda yrkesprogram som symbolisk lösning – och börja tala om kvalitet, arbetsmiljö, genomströmning, arbetsmarknadens och branschernas eget ansvar

Källa:

  • Gymnasiepejl – etableringsgrad efter gymnasiet, Ekonomifakta/SCB (visa tabell med yrkesprogram vs estetiska)
  • Skolverket: Etablering på arbetsmarknaden och fortsatta studier – statistik om etableringsstatus, inklusive svag ställning
  • Skolverket: Fler elever vill läsa yrkesprogram – visar sökintresse och trend mot fler yrkesplatser



Den svenska Arbetslöshetens dubbla sanning: Kompetensbrist – eller brist på tillit från arbetslivet ?

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden Posted on tor, februari 19, 2026 10:59

Läget är kristik i Sverige

Sverige har hög arbetslöshet eller det är många som är utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Samtidigt säger företag att de inte hittar rätt kompetens. Båda påståendena är sanna – men förklaringen är obekväm.

Problemet är inte bara brist på utbildning.
Problemet är brist på tillit

De unga som aldrig släpps in

Unga människor möts av ett arbetsliv som kräver erfarenhet för att få erfarenhet. Arbetsgivare vill ha färdiga medarbetare – någon som kan systemen, kulturen, processerna och branschens logik från dag ett. Men hur ska en 22-åring kunna det? Samtidigt kräver man arbetskraft import från tredje land (utanför EU 27 stater), idag har många av dessa som kommer till Sverige från tredje land okvalificerade jobb och pratar inte svenska. Här 2025 års statistik från Migrationsverket

Det finns en växande misstänksamhet mot unga som förstärks av byråkraterna på det olika branschföreningar.
”De saknar arbetsmoral.”
”De byter jobb för snabbt.”
”De är inte redo, det har för lite utbildning.”

Istället för att se potential ser man risk. Konsekvensen? Arbetslösa och unga fastnar i visstider, projektanställningar eller arbetslöshet – samtidigt som företag ropar efter folk.

De äldre som sorteras bort

På andra sidan finns de äldre. Personer med 20–30 års erfarenhet. Som arbetat i andra system, andra organisationer, ibland i andra branscher. Men så fort de passerar 50-strecket uppstår en annan typ av misstänksamhet:

”Kommer de orka?”
”Kan de lära sig nya system?”
”Är de tillräckligt digitala?”

Det är diskriminering – även när den är outtalad. Ett antagande om att förmågan att lära minskar dramatiskt med åldern. Trots att forskning visar att vuxna lär sig utmärkt när lärandet är relevant och kopplat till verkliga uppgifter.

Myten om den perfekta matchningen

Branschorganisationer talar om ”kompetensbrist”. Men vad de ofta menar är:
”Vi hittar ingen som kan exakt vårt system, vår struktur och våra interna arbetssätt ( vet det själva vad som behövs i branschorganisationer – i en tid där utveckling går i rasande takt.” Arbetssätt kommer att förändras i allt snabbare takt och utvecklingen står inte stilla.

Varje företag har sina egna processer, sin egen kultur, sina egna verktyg. Den kompetensen måste nästan alltid läras på plats. Det handlar om så kallade ”just in time-kompetenser” – det specifika kunnande som krävs här och nu i just den organisationen.

Det går inte att utbilda fram exakt rätt person externt för varje unik arbetsplats. Ändå beter sig många branschorganisationer och företag som om det vore möjligt, och kräver att någon annan gör det.

När staten förväntas leverera färdig arbetskraft

Istället för att ta ansvar för den sista, avgörande kompetensutvecklingen läggs ansvaret på staten: Utbildningssystemet ska anpassas. Arbetsförmedlingen ska matcha bättre.
Nya reformer ska införas.

Men samtidigt är det många företag som inte erbjuder tillräckligt med LIA- och APL-platser e. Utbildningar får svårt att ge studerande den praktik som faktiskt gör dem anställningsbara. Man vill ha färdig kompetens – men bidrar inte fullt ut till att skapa den. Företagen kan själva i sina jobbannonser inte beskriva vad själva det faktiska arbetsuppgifterna är och vad man behöver.

Det är ett systemfel som bygger på att branschorganisationer och företag inte tar sitt samhällsansvar.

Den verkliga bristen: Investering i människor

Det som saknas är inte människor. Det som saknas är investeringar i deras utveckling från företagen inte bara av staten. Det som saknas är även ett samhällsansvar från branschorganisationer och företag att tar mera ansvar och att investerar i att inkluderar alla människor i samhället – via att ser potentialen.

Att anställa någon som inte är 100 % ”klar” kräver handledning. Tålamod. Struktur. Men det är också så kompetens byggs på plats.

Unga behöver få komma in och växa.
Äldre behöver få visa att lärande inte har ett bäst-före-datum.

När företag inte litar på människors förmåga att lära, då begränsar de sin egen framtid.

Frågan vi måste ställa

Är det verkligen kompetensbrist vi ser – eller är det brist på vilja att forma kompetens?

Om arbetslösheten ska minska räcker det inte med politiska reformer. Näringslivet måste återta en del av ansvaret för kompetensförsörjningen. Det handlar om att:

  • Se potential istället för perfekta CV:n
  • Våga anställa på kapacitet, inte bara på exakt erfarenhet
  • Ta emot fler praktikanter och lärlingar
  • Investera i strukturerad introduktion och internutbildning

Vi kan inte fortsätta ha tusentals unga och äldre i arbetslöshet samtidigt som företag säger att de saknar folk. Det är inte hållbart

Och det är inte värdigt ett land som säger sig värna både arbete och utveckling.

Källor

1. Arbetslöshetens omfattning i Sverige 2025

  • Arbetslösheten i Sverige låg runt 8,8 % under tredje kvartalet 2025, motsvarande cirka 500 000 personer, enligt officiell statistik från Statistiska centralbyrån (SCB) via regeringen.

2. Samtidig kompetensbrist hos arbetsgivare

  • I den statliga utredningen SOU 2025:96 beskrivs just paradoxen: det råder både arbetslöshet och brist på kompetens — vilket skapar svårigheter för företag att växa och hitta rätt kompetens.

3. Arbetslöshet i olika åldersgrupper

  • Ungdomsarbetslösheten är betydligt högre än bland andra grupper — exempelvis över 24 % för 15-24 år (2025) — vilket visar hur svårt det är för unga att etablera sig på arbetsmarknaden.

4. Diskriminering och ålder

  • En aktuell rapport visar att upplevd åldersdiskriminering i rekrytering i Sverige har ökat, och att många äldre upplever att de sorteras bort redan från ungefär 40 års ålder.

5. Arbetsgivarnas fördomar och matchningsproblem

  • Arbetsförmedlingen betonar att arbetsgivare behöver lägga fördomar åt sidan och se tillgänglig kompetens, eftersom många arbetssökande har potential som inte tas tillvara.

6. OECD-analys om kompetensbrist och matchning

  • I OECD Economic Surveys: Sweden 2025 pekar OECD på behovet av att förbättra matchningen mellan utbildning och arbetsliv och att investering i kompetens och utbildning är viktigt för att minska långtidsarbetslöshet.



Nästa »