Här är en aktuella Statistik över alla arbetslösa i Sverige – VECKA 10 2026 – där man kan tydlig ser utbildningsnivån uppdelar på ålder. Det finns många som är välutbildade särskild 30 år plus …….
Här kommer en en tabell från Svensk Näringslivet – rapport vart fjärde rekrytering misslyckas.
Jag ställer mig frågan utifrån ovanstående statistiken – varför man inte hittar arbetskraft när det finns tillräcklig med lämpliga kandidater utan arbete på arbetsmarknaden och inskriven på arbetsförmedlingen. Eller är det så enkelt att alla över 30 år ska har för bra betalt – da är det billigare med arbetskraft som kommer från tredje land för svältlöner. Eller är det som fylld över 30 år vuxna som inte accepterar vad som helst ?
Kompetensbrist – eller brist på tillit?
Sverige har hög arbetslöshet. Samtidigt säger företag att de inte hittar rätt kompetens. Båda påståendena är sanna – men förklaringen är obekväm.
Problemet är inte bara brist på utbildning.
Problemet är brist på tillit.
Myten om den perfekta matchningen
Företag talar om ”kompetensbrist”. Men vad de ofta menar är:
”Vi hittar ingen som kan exakt vårt system, vår struktur och våra interna arbetssätt.”
Men den typen av kompetens är per definition unik.
Varje företag har sina egna processer, sin egen kultur, sina egna verktyg. Den kompetensen måste nästan alltid läras på plats. Det handlar om så kallade ”just in time-kompetenser” – det specifika kunnande som krävs här och nu i just den organisationen.
Det går inte att utbilda fram exakt rätt person externt för varje unik arbetsplats.
Ändå beter sig många företag som om det vore möjligt.
De unga som aldrig släpps in
Unga människor möts av ett arbetsliv som kräver erfarenhet för att få erfarenhet. Arbetsgivare vill ha färdiga medarbetare – någon som kan systemen, kulturen, processerna och branschens logik från dag ett.
Men hur ska en 22-åring kunna det?
Det finns en växande misstänksamhet mot unga:
”De saknar arbetsmoral.”
”De byter jobb för snabbt.”
”De är inte redo.”
Istället för att se potential ser man risk.
Konsekvensen? Unga fastnar i visstider, projektanställningar eller arbetslöshet – samtidigt som företag ropar efter folk.
De äldre som sorteras bort
På andra sidan finns de äldre. Personer med 20–30 års erfarenhet. Som arbetat i andra system, andra organisationer, ibland i andra branscher.
Men så fort de passerar 50-strecket uppstår en annan typ av misstänksamhet:
”Kommer de orka?”
”Kan de lära sig nya system?”
”Är de tillräckligt digitala?”
Det är diskriminering – även när den är outtalad. Ett antagande om att förmågan att lära minskar dramatiskt med åldern. Trots att forskning visar att vuxna lär sig utmärkt när lärandet är relevant och kopplat till verkliga uppgifter.
Frågan vi måste ställa
Är det verkligen kompetensbrist vi ser – eller är det brist på vilja att forma kompetens?
Om arbetslösheten ska minska räcker det inte med politiska reformer. Näringslivet måste återta en del av ansvaret för kompetensförsörjningen. Har rekryteringsprocesser där man ser möjligheter inte hinder. Där man för sig och den sökande beskriva mycket tydligare vilka arbetsuppgifter man ska utföra – kanske även låter vederbörande göra ett arbetsprov utifrån det tänkta jobbet. Slutar med att hitta en kopia av befintlig anställda eller den som har lämnat. Ser möjligheter i varje människa – alla kan och alla vill.
Vi kan inte fortsätta ha tusentals unga och äldre i arbetslöshet samtidigt som företag säger att de saknar folk.
Det är inte hållbart.
Och det är inte värdigt ett land som säger sig värna både arbete och utveckling.
