Vi ser mer och mer att människor inte vågar längre att uttrycka sig om sina tankar och särskild om det är emot vissa åsikter som drivs av ”den allt för trånga åsiktskorridoren” som skapas i en åsiktsgemenskap som drivs av vissa och som lätt kan särskild via sociala media och ”likes” blir ett drev. Man stödjer den som tolkningsföreträde utan att själv går djupare i frågan.
Denna trånga korridor styrs av politiken, media och medborgare som känner att det har tolkningsföreträde i olika frågor där uppstår en åsiktsgemenskap även framdriven av olika lobby tankesmedjan. Till och med politiker är rädda att säger sanningen eller lyfta fakta – i rädslan att hamnar utanför denna korridoren. Det bättre att röra sig där – och duka undan verkligheten.
Är du medlem i ett parti så är det inte önskvärd att du är kritisk till vad partitopparna har lyft för policy da är du bara besvärlig – trots att du kanske har bra underlag för ditt påstående. Vissa partier har nu gjord ställningstaganden som har varit omöjligt för bara 5 år sedan ( det som gjorde samma ställningstagande då blev utskälld och misskrediterad). Utifrån rädslan att själv drabbas – av drevet – håller många tyst och vågar inte står upp för sina åsikter.
Sedan är det självklart viktig om man gör en skillnad om man uttalar sig för uppdrag av en organisation eller myndighet (där har man sina regler), men det ska inte hindrar Dig att du kan uttalar dig eller lyfta dina funderingar som vanlig medborgare. Där kommer Sveriges grundlag in det många som inte har läst denna – yttrandefrihetslagen. Men om du yttrar något bör man även vara beredd att kunna möta eventuella andra åsikter.
