Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Utbildning och Arbetsmarknad – Missmatch eller en naturlig utveckling.

Politik, Trender och Framtiden, Uncategorised Posted on lör, september 02, 2023 20:13

Debatten är intensiv – det behövs arbetskraft överallt men ingen vill utbilda sig till vissa yrken särskild inom hantverk och industrin, men andra yrken väcker stort intresse. En liten tillbaka blick är viktig för att förstå.

För i tiden vid industrialismens början – ska bönder och trälar utbildas från staten för att kunna tar jobben inom den industri som håller på växer fram– men det borgerskapet och adeln behöll taktpinnen.  Arbetarna utbildades precis till det sysslor det behöver utföra – yrkeskunskaper för att erhålla dessa jobb. Staten såg till att dessa yrkesutbildningar syftade till jobb – för individens och landets ekonomi bästa. Det har varit viktig för att göra bönder till arbetare. För det avancerade jobben startades läroverk oftast en privilegiet till borgerskap och adeln. Det fanns inte en valfrihet – klassresans tid hade inte kommit. Det fanns ett osynligt kontrakt mellan staten och företagen.

Bönderna blir Arbetarklassen och gjorde sin klassresa men även deras barn skolades in i samma yrken – så skapades många gånger en bruksmentalitet – ut från folkskolan in i bruket. Sedan under 50 talet gavs även arbetsklassen via folkhögskolor, studiecirklar möjlighet att utöka sina skills för att erhålla högre tjänster – det behövdes. Det skapades karriärvägar – men redan då behövdes import av arbetskraft för de enklare jobben i Sverige. Tjänstesektorn växte – och därmed behov av allt fler med högre utbildningar.

Nu startade en utbildningsrevolution under 60-70- 80 talet – högre utbildningar blir mer och mer tillgänglig för hela samhället. Föräldrarna vill att deras barn skulle har bättre chanser än det själva. Ju mer man utbildade sig desto mera blev det gamla arbetsklassens yrken impopulära.

 Samtidig som industrin och arbetsmarknaden tror fortfarande att staten ska försörjer dom med arbetskraft  och helst billig. Trots att alla sociala förmåner är dessa yrken fortfarande relativ ointressanta idag för ungdomarna. Även arbetslösa väljer inte dessa yrken. Dessa väljer yrken och karriärvägar inom tjänstesektorn och särskild inom nya arbetsmarknadens områden.

Konkurrensen om dessa unga människor blir tuffare och tuffare – det väl första gången sedan industrialismens uppkomst att det är arbetstagarens marknad. Och dessa ungdomar har helt andra preferenser och nöjer sig inte med enbart en bra lön.

Detta är något manga företag har inte insett och har inte reagerat på……..staten skapar fortfarande utbildningsmöjligheter – men ungdomar väljer inte dessa. Man tar inte ett jobb för att överleva utan den ska även matcha livsstil och det egna preferenser.

Kraven från arbetsmarknaden blir allt större på arbetskraftsinvandring – att hitta människor som tar alla jobb för lön som garanterar överlevnad.

På ena sidan tycker jag att vara ungdomar är kloka och  generationen som är född på 80 talet och framåt – har frigjord sig från det systemet där statens uppgift har alltid varit att försörja företagen med arbetskraft och inte att utveckla själva människan…………för mig ett paradigmskifte.

Vad betyder det för företagen – ju det måste vara attraktiva, tänka om och ser till att arbetsuppgifter är intressanta, arbetsmiljön schysst och utvecklingsmöjligheter är stora. Dessa attributer lockar dagens svenska ungdomar – förändrar man inte sig så blir man beroende av arbetskraft från länder där människor inte kommit så långt i sitt självförverkligande………….

Jag tycker att vara svenska ungdomar är välutbildade kan tar till sig nya sätt att jobba, tänker och fungerar utmärkt i Team. Företagen kan inte längre vara säker att utbildningsväsendet försörjer alla med duktiga anställda ( ordet arbetskraft är nog lite fel) – utan måste själv funderar hur det själva kan bli attraktiva – Ungdomsbarometers analyser kan ger en tydlig vägleding.



Lite tankar om demokrati, politisk korrekthet, maktelit och det goda samhället

Politik, Trender och Framtiden Posted on tor, augusti 03, 2023 10:48

Varje demokratiskt system har spelregler som gör att resultaten i politiska val i någon mening redan är förutbestämda. Ett vanligt problem är att väljarna inte har särskilt många alternativ att välja på och att de alternativ som finns inte behöver återspegla de röstberättigades åsikter utan bygger på den politiska elitens egna tolkningar förstärkt och pådriven av det egna mediaavdelningar, närstående organisationer och tankesmedjor. Där uppstår vad som är rätt eller politiskt rätt –

Från höger och vänster framträder just nu rörelser i Sverige och i många andra länder som anser sig tala för folket. Att all politisk makt utgår från folket kallas med ett hävdvunnet uttryck för folksuveränitet och är den självklara utgångspunkten i en demokrati. Men vilka är ”folket” i folkstyret?

En förvirrande situation har uppstått där föreställningen om det suveräna folket underblåser kritiken mot demokratins, folkstyrets, organisering. Så hur kan och bör vi förstå demokratins löfte om att makten utgår från folket?

Den svenska debattens förskjutning mot frågor om mångkultur, brottslighet, invandring och svenskhet har inneburit ökad polarisering och en omvälvning av det politiska landskapet. Efter att ha dominerats av ekonomisk-politiska frågor (pengar och skatt) förefaller vår tids politiska strid stå mellan den etablerade liberala demokratin och en populistisk nationalism som hotar denna ordning.

Häromåret firade Sverige 100 år som demokrati, men trots att vi har demokratiska val och fri åsiktsbildning finns det anledning att vara orolig. Utöver en illavarslande global utveckling där många länder rör sig åt ett auktoritärt håll, har vi en rad problem på hemmaplan. Allt oftare tycks vi höra om människor som blir godtyckligt uppsagda från sina tjänster, journalister och kulturarbetare som är så rädda för att bli av med sitt jobb att de bedriver självcensur, manipulationer av språket för att stänga ute vissa grupper och avancerad detaljstyrning av förvaltning såväl som våra universitet vilket ska vara alla medborgare till gagn. Politiker som driver tjänstemän – där förvaltningar och tjänstemän blir mer och mer redskap för politiska spel utifrån det styrande agenda, och inte längre en demokratisk instans som enbart styrs av medborgarnytt. Man ska var idag politiskt korrekt PK och går i led för att göra karriär……ingår i rätt nätverk och kontext.

Politisk korrekthet är inte bara en fluga eller ett mode, utan är nu ett etablerad instrument som hjälper nya makteliter att etablera sig och sedan upprätthålla en moralisk sanningsregim som gruppen bekänner sig till. Den bygger inte på argument utan på associationer och identiteter och de etiketter motståndarna fastnar i. Det är svart för tjänstemän i statens och medborgarnas tjänst att föra en saklig argumentation eller bygger underlag på bred fakta.

Politiskt korrekthet är även ett instrument som hjälper nya makteliter att etablera sig (nätverk, organisationer eller intressegrupper), inte minst genom att etablera och sedan hålla efter den moraliska sanningsregim de bekänt sig till, finner bekräftelse i, och samtidigt använder som maktmedel. Särskild inom media är detta mycket bekymmersamt – när en Journalist ser sig själv som en aktivist som stödjer ett nätverk eller intressegrupp och neutraliteten i uppdrag som betyder att man under avvägning tar till sig argument och fakta utifrån olika perspektiv – blir en överflödig arbetsbördan i sitt dagliga jobb. Denna Journalist äger sanningen och fakta själv utifrån sitt aktivistiska perspektiv. Många Journalister ser sitt arbete inte längre som att ger information utan ser sitt jobb som en plattform att bedriva aktioanaism utifrån en egna eller sitt nätverks agenda. När nätverk sprider sedan budskap via sociala media och hänvisningar blir det lätt en sanning som är politiskt korrekt. Kritiken är inte önskvärd – det är svart för att genomlysa för den vanliga medborgare denna dimma. Sjukvårdsupproret inför förra valet har varit ett tydlig exempel – folk trodde att det har varit sjukvårdsanställda som protesterade – men i verkligheten har det varit politisk styrd med ett tydlig syfte – att påverkar regionvalet ( bakom i det dolda fanns en parti), sedan valet är det tyst och bakgrundspersoner sitter i fullmäktige…………eller beslutet att tillhöra NATO där eliten hade bestämd sig – men man följde inte den vanliga ”tråkiga” förvaltningsgången innan beslutet – se ett tidigare inlägg i bloggen.

Jag hänvisar nu till  Jonathan Friedman en bok som jag gillar ((”PC Worlds: Political Correctness and Rising Elites at the End of Hegemony”, New York: Berghahn, 2019)

Sverige och svenskarna fungerar i Friedmans bok som ett slags case study. Detta är dock ingen slump, eftersom Friedman bott i Sverige sedan 1970-talet. Som en vänsterinriktad amerikan beundrade han Sveriges ställningstagande mot Vietnamkriget, och inte minst strävandena i riktning mot ekonomisk jämlikhet. Friedman lärde sig svenska flytande och undervisade under många år i socialantropologi vid Lunds universitet.

I förordet i sin bok skriver han om hur ”det goda” i det svenska samhället tedde sig som något som togs för givet, men inte gick att analysera närmare. Han noterade redan då att Sverige som ett relativt centraliserat och homogent land tenderade att landa i en konsensus som tycktes omfatta i stort sett hela samhällseliten, medan andra jämförbara länder var mer heterogena. Fast på det glada 70-talet gjorde det inte så mycket. Allt gick ju framåt. Senare, på 1980- och 90-talen, såg han dock hur en ny samstämmighet växte fram hos en ny generation svenska politiker, myndighetspersoner, akademiker och journalister, som undvek att tala om de ökande problem som åtföljde misslyckandena med , ekonomi, migration och integration av nya invandrare — framförallt då den ökande etniska segregation som i direkt parallell med resten av Västeuropa blivit alltmer permanent också i Sverige.

Det nya med den nya eliten var att den tog över Sverige i vad man trodde skulle bli en ny globaliserad värld, där nationalstaten var på väg ut och snart skulle ersättas av en mosaik av medborgare som skulle hanteras av en ny transnationell elit (det var i alla fall så man föreställde sig framtiden på 1990-talet). Några av Friedmans mest slående observationer av svenska förhållanden är när han citerar personer inom denna nya elit, som i enlighet med dåtidens tidsanda deklarerade att den svenska nationen helt enkelt inte längre finns och vi alla numera är kosmopolitiska världsmedborgare.

Fast Friedman menar att man här egentligen inte alls talade om ”alla”, utan om sig själv, ett ”vi” som skulle smälta ihop med en ny global New public management-elit. Som skulle ”följer upp” – eller styra och kontrollera landet.

Det som går förlorat när elitens politiska korrekthet tillåts dominera, är framför allt det utrymme för debatt och argumentation som i modern tid varit centralt i svenskt och europeiskt samhällsliv, men som vi inte längre kan ta för givet. Det gynnar inte utvecklingen att vara politiskt korrekt just för att därför behöver vi mera av den ”critical rational arena,” det vill säga det utrymme för rationell debatt och kritik, där alla åsikter finns representerade.

Undermineringen av nationalstatens politiska gemenskap gör framtiden osäker för sådana ideal, inte bara för att man räds att bli bannlyst om man visar sig ha ”fel” åsikter, utan också för att attraktionen i idealet att vara en oberoende individ som törs ha en egen åsikt har falnat. Detta märks tydlig i debattklimatet – när det vanliga öppnar samtalet inte finns längre – utan allt kommunikation består av oneliners, retoriska rubriker och intetsägande floskler – spridd av den politiska eliten som bara upprepar de inövade politiska korrekta repliker.



Vill du leva frisk länge, jobbar mindre och erhåller högre lön är det viktig att du läsa denna text.

Politik, Trender och Framtiden Posted on mån, juli 24, 2023 16:27

Är det dumt att välja  en traditionell yrkeskarriär – är akademiker det stora vinerna i framtiden medans du som behövs på golvet missgynnas ?

Alla skriker efter yrkesarbetare med gymnasial bakgrund – alla branscher har brist och det kommer även att bestå i framtiden. Varför är det så – under lång tid har man lobbat för att alla ska göra en akademisk karriär – det är välstånd, arbete och ett gott liv, och all statistik tyder på detta – även som jag beskriver nedan.

Även i gruppen nya svenskar är strävan stort att ge sig själva eller särskild sina barn en akademisk karriär. Att vara en yrkesarbetare inom det olika branscher även inom vård och omsorg anses inte vara en framtid.

Nu tar jag ut en liten annat perspektiv på detta tänket – och måste faktisk ger unga människor rätt som väljer en akademisk karriär.

Anställda delas ofta upp i två grupper på arbetsmarknaden, arbetare och tjänstemän.

Tjänstemän är de som arbetar på kontor eller i förberedande arbetsuppgifter. Arbetare är de som arbetar i den direkta verksamheten.

Tjänstemän är de personer där lönen och villkoren bestäms av arbetsgivarens utbyteskostnad för den enskilde individen. Utbyteskostnad är lika med kostnaden för rekrytering, upplärning och produktionsförluster.

Arbetare är de personer där lönen och villkoren bestäms av gruppens kollektiva styrka. I tjänstemannaarbeten är oftast utbyteskostnaden högre än den kollektiva styrkan. I arbetares arbeten är utbyteskostnaden lägre än den kollektiva styrkan.

 Arbetarnas utbyteskostnad blir inte högre på grund av utbildning och ökade kunskaper. En med lång utbildning i ett arbetararbete har inte högre lön, däremot har hon sannolikt lättare att hitta ett nytt arbete än en person med kort utbildning.

Källa arbetsmarknad.se

Yrkeskarriärakademisk karriär
Börja jobbar inkl. utbildning16 års åldervid 25 års ålder
kroppslig betungande jobbjanej
Risk för förslitningsskadorjanej
Arbetsår till pension just nu51 år42 år

Se man till ovanstående statistikerna särskild (ohälsotrappan – källa socialstyrelsen) så förväntas en arbetare – jobbar nästan tio längre till den har anspråk till sin pension – och risken för att redan under kvalificeringstiden till pensionen blir oförmåga att arbeta är mycket hög – som i sin tur ger mycket mindre pension utbetalningarna.

Ojämlikhet i psykisk hälsa är konsekvensen av sammanvävda och interagerande fenomen. Att kombinera olika sociala positioner i analyserna (komplex ojämlikhet) ger värdefull information om hur sociala positioner samspelar och resulterar i både förstärkande och dämpande effekter på ojämlikhet i psykisk hälsa. De viktigaste bestämningsfaktorerna för både de komplexa ojämlikheterna och den inkomstrelaterade ojämlikheten i alla studerade utfall var kopplade till sysselsättning och inkomst. Förutom de med låg inkomst, så har vissa grupper genomgående högre förekomst av psykiska besvär såsom icke-heterosexuella, mottagare av ekonomiskt bistånd, arbetslösa unga vuxna samt ensamstående föräldrar. Denna utveckling tycks bland annat bero på påfrestningar i arbetsmiljön, många arbetsgivares negativa inställning till äldre yrkesverk[1]samma och arbetstagarnas värdering av sin fritid. Sverige har ändå ett högt arbetskraftsdeltagande jämfört med andra europeiska länder.

SUMMA av ovanstående fakta är tydlig – väljer du en akademisk karriär har du bättre förutsättningar för att kunna med bra hälsa startar ditt liv som pensionär. Även på vägen ditt har du större möjligheter att tjänar en högre lön, har ett bättre liv och kunna tar hand om din hälsa – samt att varje gång du tillägnar Dig kompetensutveckling – kunna ökar din lön och dina förmåner.

KAN MAN INTE GÖRA NÅGOT ANNAT:

Tänk om du som yrkesarbete inom vissa bristyrken skulle har rätt (att lik akademiker i pension efter 42 år i arbetslivet)……..och sedan kunna jobbar vidare med skatteminskning om du orkar.     Blir kock, undersköterska och går i pension vid 57 års ålder. Tror intresset skulle stiga att välja arbetaryrken……

Ni som känner mig ser jag alltid på möjligheter ……..men det oftast systemet som vi har byggd upp är ett hinder.

Anmärkning.

Jag själv arbetade redan fullt vid 16 år ålder inom besöksnäringen – i produktion även som företagare med långa dagar 16-18 timmar och sex dagar i veckan. Men genom min gamla lärares försorg och framåtsyftande tänk –(tar gymnasieexamen) hade jag möjlighet att vid 40 år ålder byter karriär till ”tjänstemansidan” och därmed behåller en god hälsa och även återhämtar mig. Idag är jag 66 och orka i kroppen och hjärnan – något som jag säkerligen inte skulle har gjort om jag fortsatte inom samma ” yrke” på golvet. Förutom eventuella kroppsliga hinder – skulle jag även fallit för åldersdiskrimineringen ……vem vill har en ” gammal” gubbe över 50 år.

Som sagt ser denna inlägg som en diskussion i helheten på hur arbetsmarknaden ser ut och vilka hinder och möjligheter som kan finnas – när man belyser utmaningarna från olika fokusperspektiv. Där kanske alla parter behöver sätter sig ner och analyserar olika perspektiv.



Nästa »