Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Från Trumps transaktionspolitik till Sveriges nya girighet

Arbetsliv Organisation Ledarskap, EU, Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on lör, januari 24, 2026 13:03

När allt fler vill ha mer – men ingen vill betala

Det är här Donald Trumps kapitalistiska arv blir avgörande för att förstå honom. Han är formad av fastighetsbranschen, av nollsummespel och av en värld där relationer mäts i omedelbar nytta. Lojalitet köps – den byggs inte. Hans närmaste krets består inte av statsbyggare eller ideologer, utan av investerare, oligarker och maktspelare. För Trump är politik inte ett samhällsprojekt, utan en transaktion.

Det kan kännas långt bort från Sverige. Men frågan är om logiken verkligen är det.

När samhällskontraktet reduceras till affär

I den svenska debatten hörs allt oftare samma underliggande resonemang – om än i mjukare tonläge. Företag kräver lägre skatter, färre regler och större statligt stöd. Näringslivet efterfrågar kompetens, infrastruktur och stabilitet, men vill samtidigt minska sitt bidrag till det gemensamma. Samtidigt kräver vanliga löntagare lägre inkomstskatt, högre bidrag, bättre välfärd och mer trygghet.

Alla vill ha mer. Få vill betala.

Staten, däremot, förväntas leverera allt: konkurrenskraft, välfärd, klimatomställning, trygghet, integration och tillväxt. Helst samtidigt. Helst billigare. Helst utan att någon grupp upplever sig förlora på det.

Det är här jag menar att vi ser konturerna av den nya girigheten.

Den nya girigheten är inte högljudd – den är normaliserad

Det handlar inte om klassisk girighet i betydelsen överflöd eller excesser. Den nya girigheten är mer subtil. Den yttrar sig som rimliga krav, var och en för sig:

  • “Skatten är för hög, den hämmar tillväxt.”
  • “Välfärden fungerar inte, staten måste göra mer.”
  • “Företagen flyttar annars.”
  • “Vanliga människor har inte råd.”

Problemet är inte att dessa påståenden är helt fel. Problemet är att de sällan hålls ihop. Precis som i Trumps världsbild ses politiken som en buffé: man väljer det man vill ha, men ignorerar notan.

Sverige som transaktionssamhälle?

När både näringsliv och medborgare börjar betrakta staten som en serviceleverantör snarare än som ett gemensamt projekt, förändras något grundläggande. Samhällskontraktet glider från ömsesidighet till transaktion.

Vad får jag ut?
Vad kostar det mig?
Hur maximerar vi vår nytta – utan att ta ansvar för helheten?

Detta är samma logik som präglar Trumps syn på världen, om än i demokratisk och institutionaliserad tappning. Skillnaden är graden, inte riktningen.

Ett system som bygger på att någon annan betalar

Den svenska modellen bygger på hög tillit och hög skattevilja. Men den förutsätter också en gemensam förståelse: att välfärd, infrastruktur och stabilitet inte är gratis. När allt fler grupper – företag, höginkomsttagare, medelklass, ibland även fackligt organiserade löntagare – ser sig som nettobetalare som “redan gjort sitt”, urholkas viljan att bära systemet vidare. Även när branschorganisationer som bygger sin relevans på den fria marknaden kräver från staten att den ska lösa till exempel problem med kompetensförsörjningen – något som egentligen bör vara deras ansvar. Även att utbilda människor….

Det är då staten blir pressad från alla håll:

  • leverera mer
  • ta större risker
  • kompensera marknaden
  • rädda system som marknaden själv inte vill eller kan upprätthålla
  • lösa problem där ansvaret bör ligga mera på marknaden och dess företrädare.

Samtidigt minskar det politiska handlingsutrymmet.

En obekväm fråga vi måste ställa

Kanske är den viktigaste frågan inte om skatterna är för höga eller för låga.
Inte heller om staten är för stor eller för ineffektiv.

Utan:
Ser vi fortfarande samhället som ett gemensamt åtagande – eller som en dålig affär vi försöker förhandla om till vår egen fördel?

Trump visar oss vart transaktionslogiken leder när den blir total. Sverige befinner sig långt därifrån. Men riktningen förtjänar att tas på allvar – innan den nya girigheten blir vår nya normalitet.

Källor och vidare läsning (för fördjupning)

  • SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle): rapporter om skattebas, välfärdsfinansiering och tillit
  • OECD: Taxing Wages, Revenue Statistics
  • SCB: data om skatteintäkter, transfereringar och offentlig konsumtion
  • ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi): analyser av välfärdsstatens långsiktiga hållbarhet
  • Rothstein, Bo – forskning om tillit och den svenska modellen
  • Piketty, Thomas – om kapital, ojämlikhet och samhällskontrakt



Trump är inte kaos – han är konsekvens

Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on lör, januari 24, 2026 12:50

Och Europas största misstag är att stirra sig blind på honom

Europa borde sluta stirra sig blint på Donald Trump. Inte för att han är ofarlig – utan för att fokuseringen på honom som person döljer det som faktiskt sker under ytan.

Trumps agerande framställs ofta som nyckfullt, irrationellt eller rent av galet. Men bakom det som ser ut som kaos finns en tydlig struktur. Trump går nästan alltid in i förhandlingar med maximalistiska krav. Han drivs primärt av ekonomiska intressen. Och han reagerar bara på styrka. Det är inte psykologi. Det är affärslogik.

Det är här hans kapitalistiska arv blir avgörande. Trump är formad av fastighetsbranschen, av nollsummespel, av en värld där relationer mäts i nytta och lojalitet köps – inte byggs. Hans vänner är inte ideologer eller statsbyggare, utan investerare, oligarker och maktspelare. Politik är för honom inte ett samhällsprojekt, utan en transaktion, något som jag ser även börjar i Sverige där Lobbyism från Näringslivet mot politiken blir större och större.

Sett ur det perspektivet var “förhandlingarna” om Grönland aldrig särskilt mystiska. De följde samma mönster som alltid.

Vad borde Europa lära sig?

Att vi lägger alldeles för mycket tid på Trump.

Jag lysande på en debatt Peer Steinbrück förre detta tysk topppolitiker som uttryckte det träffsäkert i en podcast före jul: han irriterar sig på att hans fru ständigt läser högt vad Trump nu har sagt eller gjort. Poängen är enkel – och obekväm: medan vi fascineras, oroas och upprörs, skjuter vi upp det som verkligen är vårt ansvar.

Vi borde städa vår egen butik i EU för att vara beredd när det händer.

Problemet är inte Trump – utan det han representerar

När medier och politiker fokuserar all sin uppmärksamhet på Trump som person missar vi de strukturella förändringarna i USA. Trump är inte orsaken – han är ansiktet utåt.

USA håller på att lämna sin roll som proeuropeisk, prodemokratisk hegemonialmakt. I stället rör man sig mot en klassisk imperial logik där allianser är villkorade, demokrati sekundärt och egenintresset överordnat allt. Den förändringen hade skett även utan Trump.

Det är därför vi måste tänka i decennier, inte i nyhetscykler. En konflikt om Grönland går att lösa. Att svara på ett USA som långsiktigt prioriterar makt, kapital och Asien framför värdegemenskap – det är betydligt svårare.

Men risken då? Att Trump gör något riktigt dumt?

Ja, risken finns. En invasion. Ett formellt eller informellt utträde ur Nato. Men om det sker, kommer det knappast att bero på Europas agerande. Det är just därför vi inte ska lägga vår energi på att analysera varje utspel eller varje humörsvängning.

Vi måste utgå från att USA kan lämna Nato. Och agera därefter.

Sluta psykologisera – börja strukturera

Är Trump en psykologisk gåta? En politisk avvikelse? Frågan är förståelig, men svaret är: varken eller. Han är uttrycket för en djupare omställning i USA:s syn på världen. Detta har byggds på under många år – och är väl förankrad hos många vanliga amerikanare.

Och det spelar mindre roll vem som sitter i Vita huset. JD Vance. Pete Hegseth. En annan republikan. Till och med en demokrat. Ingen av dem kommer att återvända till den gamla världsordningen med amerikansk “hard power” i Europas tjänst. Skillnaden ligger främst i tonen, inte i riktningen.

Det tragiska är att frågan inte ens är om demokraterna vill vinna framtida val – utan om de kan. Trump och hans nätverk urholkar systemet inifrån.

Ett obekvämt faktum: Trump är Europas tur

Det låter provocerande, men Trump är i någon mening ett lyckokast för Europa. Han är erratisk, ostrukturerad och mer intresserad av kortsiktiga affärer än långsiktig ideologi. Föreställ dig i stället en president som planerar metodiskt och hyser ett genomtänkt förakt för Europa.

Då hade situationen varit betydligt farligare.

Europas verkliga uppgift

Vi måste fortsätta hålla handen utsträckt mot USA – vi behöver dem fortfarande. Men samtidigt måste vi investera massivt i vår egen demokratiska resiliens, vår säkerhet, vår industriella och politiska självständighet.

Det kräver mindre fascination för Trump.
Och mer ansvarstagande från oss själva.

Kanske är den viktigaste frågan inte vad Trump gör härnäst –
utan varför Europa fortfarande hoppas att någon annan ska ordna framtiden åt oss



Att visa upp sig är allt viktigare –

Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on tis, januari 28, 2025 11:05

Arbetslivet i sin mest visuella form   LinkedIn och PowerPoint-gänget:

Det finns en speciell kategori av yrkespersoner som jag ibland skämtsamt kallar för “LinkedIn och PowerPoint-gänget”. Du vet vilka jag menar. De är de som alltid postar bilder från sina möten på LinkedIn med hashtags som #collaboration, #teamwork och #success. Viktig att även nämna kompisar så att spridningen blir ännu större i denna klubb.De vars arbete verkar bestå av att skapa presentationer som ser ut som små konstverk – fyllda med animationer, diagram och lagom med buzzwords. Men vad säger detta egentligen om dagens arbetsliv?

Arbete som en uppvisning

I en tid där sociala medier går hand i hand med yrkeslivet har LinkedIn blivit mer än bara en plattform för att söka jobb. Det är nu en scen för att visa upp sitt

egna jag. Genom att dela inlägg om möten, workshops och framgångsrika projekt signalerar vi inte bara att vi är produktiva – vi är också relevanta och engagerade. Det blir ett sätt att bygga sitt personliga varumärke eller företagets – kanske det finns till och med ett krav som tas upp i medarbetar eller lönesamtal. Hur många inlägg har du presterad och skapad

Och så har vi PowerPoint, det ultimata verktyget för att kommunicera på ett visuellt och övertygande sätt. Det räcker inte längre med bara fakta – det ska vara en upplevelse. En riktigt bra presentation är som en Netflix-serie: den ska hålla publiken engagerad från början till slut.

Vad betyder detta för arbetslivet?

Frågan är: är detta fokus på att synas och imponera ett tecken på framåtskridande eller en distraktion från det verkliga arbetet? För vissa kan det här vara en viktig del av deras jobb – att inspirera, kommunicera och skapa intresse. För andra kan det kännas som ett ytligt spel där form vinner över innehåll. Och hur många av oss har inte tänkt på “Death by Power Point”. Eller hur effektiv är det att samla en massor människor – för en konferens där under en dag visas upp av olika föreläsare – speaker och en mängd av Power Point presentationer – med fokus på monolog inte dialog med delaktighet.

Balansen mellan substans och yta

Det finns inget fel i att vilja visa upp sitt arbete. Tvärtom – att dela framgångar och goda exempel kan inspirera andra och skapa nya möjligheter. Men det är viktigt att komma ihåg att vårt värde som yrkespersoner inte bara mäts i likes eller hur snygg en PowerPoint är eller hur många inlägg man skapar på Linkedin. I slutändan är det vad vi faktiskt åstadkommer som bör räknas – jag brukar säger effekt och resultat.

Så nästa gång du ser ett inlägg från någon i LinkedIn och PowerPoint-gänget, kanske du ska gå bortom det ytliga och fundera på vad som ligger bakom. Det kanske finns en historia där – eller så är det bara en snygg bild. 

Vad tycker du? Är LinkedIn och PowerPoint det nya språket i arbetslivet, där jag och mina PPT är avgörande för mitt berättigande och status tillsammans med Linkedin ? Dela gärna dina tankar – på LinkedIn, så klart.



Nästa »