Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Från Trumps transaktionspolitik till Sveriges nya girighet

Arbetsliv Organisation Ledarskap, EU, Politik, Trender och Framtiden Posted on lör, januari 24, 2026 13:03

När allt fler vill ha mer – men ingen vill betala

Det är här Donald Trumps kapitalistiska arv blir avgörande för att förstå honom. Han är formad av fastighetsbranschen, av nollsummespel och av en värld där relationer mäts i omedelbar nytta. Lojalitet köps – den byggs inte. Hans närmaste krets består inte av statsbyggare eller ideologer, utan av investerare, oligarker och maktspelare. För Trump är politik inte ett samhällsprojekt, utan en transaktion.

Det kan kännas långt bort från Sverige. Men frågan är om logiken verkligen är det.

När samhällskontraktet reduceras till affär

I den svenska debatten hörs allt oftare samma underliggande resonemang – om än i mjukare tonläge. Företag kräver lägre skatter, färre regler och större statligt stöd. Näringslivet efterfrågar kompetens, infrastruktur och stabilitet, men vill samtidigt minska sitt bidrag till det gemensamma. Samtidigt kräver vanliga löntagare lägre inkomstskatt, högre bidrag, bättre välfärd och mer trygghet.

Alla vill ha mer. Få vill betala.

Staten, däremot, förväntas leverera allt: konkurrenskraft, välfärd, klimatomställning, trygghet, integration och tillväxt. Helst samtidigt. Helst billigare. Helst utan att någon grupp upplever sig förlora på det.

Det är här jag menar att vi ser konturerna av den nya girigheten.

Den nya girigheten är inte högljudd – den är normaliserad

Det handlar inte om klassisk girighet i betydelsen överflöd eller excesser. Den nya girigheten är mer subtil. Den yttrar sig som rimliga krav, var och en för sig:

  • “Skatten är för hög, den hämmar tillväxt.”
  • “Välfärden fungerar inte, staten måste göra mer.”
  • “Företagen flyttar annars.”
  • “Vanliga människor har inte råd.”

Problemet är inte att dessa påståenden är helt fel. Problemet är att de sällan hålls ihop. Precis som i Trumps världsbild ses politiken som en buffé: man väljer det man vill ha, men ignorerar notan.

Sverige som transaktionssamhälle?

När både näringsliv och medborgare börjar betrakta staten som en serviceleverantör snarare än som ett gemensamt projekt, förändras något grundläggande. Samhällskontraktet glider från ömsesidighet till transaktion.

Vad får jag ut?
Vad kostar det mig?
Hur maximerar vi vår nytta – utan att ta ansvar för helheten?

Detta är samma logik som präglar Trumps syn på världen, om än i demokratisk och institutionaliserad tappning. Skillnaden är graden, inte riktningen.

Ett system som bygger på att någon annan betalar

Den svenska modellen bygger på hög tillit och hög skattevilja. Men den förutsätter också en gemensam förståelse: att välfärd, infrastruktur och stabilitet inte är gratis. När allt fler grupper – företag, höginkomsttagare, medelklass, ibland även fackligt organiserade löntagare – ser sig som nettobetalare som “redan gjort sitt”, urholkas viljan att bära systemet vidare. Även när branschorganisationer som bygger sin relevans på den fria marknaden kräver från staten att den ska lösa till exempel problem med kompetensförsörjningen – något som egentligen bör vara deras ansvar. Även att utbilda människor….

Det är då staten blir pressad från alla håll:

  • leverera mer
  • ta större risker
  • kompensera marknaden
  • rädda system som marknaden själv inte vill eller kan upprätthålla
  • lösa problem där ansvaret bör ligga mera på marknaden och dess företrädare.

Samtidigt minskar det politiska handlingsutrymmet.

En obekväm fråga vi måste ställa

Kanske är den viktigaste frågan inte om skatterna är för höga eller för låga.
Inte heller om staten är för stor eller för ineffektiv.

Utan:
Ser vi fortfarande samhället som ett gemensamt åtagande – eller som en dålig affär vi försöker förhandla om till vår egen fördel?

Trump visar oss vart transaktionslogiken leder när den blir total. Sverige befinner sig långt därifrån. Men riktningen förtjänar att tas på allvar – innan den nya girigheten blir vår nya normalitet.


Källor och vidare läsning (för fördjupning)

  • SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle): rapporter om skattebas, välfärdsfinansiering och tillit
  • OECD: Taxing Wages, Revenue Statistics
  • SCB: data om skatteintäkter, transfereringar och offentlig konsumtion
  • ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi): analyser av välfärdsstatens långsiktiga hållbarhet
  • Rothstein, Bo – forskning om tillit och den svenska modellen
  • Piketty, Thomas – om kapital, ojämlikhet och samhällskontrakt



Att visa upp sig är allt viktigare –

Trender och Framtiden Posted on tis, januari 28, 2025 11:05

Arbetslivet i sin mest visuella form   LinkedIn och PowerPoint-gänget:

Det finns en speciell kategori av yrkespersoner som jag ibland skämtsamt kallar för ”LinkedIn och PowerPoint-gänget”. Du vet vilka jag menar. De är de som alltid postar bilder från sina möten på LinkedIn med hashtags som #collaboration, #teamwork och #success. Viktig att även nämna kompisar så att spridningen blir ännu större i denna klubb.De vars arbete verkar bestå av att skapa presentationer som ser ut som små konstverk – fyllda med animationer, diagram och lagom med buzzwords. Men vad säger detta egentligen om dagens arbetsliv?

Arbete som en uppvisning

I en tid där sociala medier går hand i hand med yrkeslivet har LinkedIn blivit mer än bara en plattform för att söka jobb. Det är nu en scen för att visa upp sitt

egna jag. Genom att dela inlägg om möten, workshops och framgångsrika projekt signalerar vi inte bara att vi är produktiva – vi är också relevanta och engagerade. Det blir ett sätt att bygga sitt personliga varumärke eller företagets – kanske det finns till och med ett krav som tas upp i medarbetar eller lönesamtal. Hur många inlägg har du presterad och skapad

Och så har vi PowerPoint, det ultimata verktyget för att kommunicera på ett visuellt och övertygande sätt. Det räcker inte längre med bara fakta – det ska vara en upplevelse. En riktigt bra presentation är som en Netflix-serie: den ska hålla publiken engagerad från början till slut.

Vad betyder detta för arbetslivet?

Frågan är: är detta fokus på att synas och imponera ett tecken på framåtskridande eller en distraktion från det verkliga arbetet? För vissa kan det här vara en viktig del av deras jobb – att inspirera, kommunicera och skapa intresse. För andra kan det kännas som ett ytligt spel där form vinner över innehåll. Och hur många av oss har inte tänkt på ”Death by Power Point”. Eller hur effektiv är det att samla en massor människor – för en konferens där under en dag visas upp av olika föreläsare – speaker och en mängd av Power Point presentationer – med fokus på monolog inte dialog med delaktighet.

Balansen mellan substans och yta

Det finns inget fel i att vilja visa upp sitt arbete. Tvärtom – att dela framgångar och goda exempel kan inspirera andra och skapa nya möjligheter. Men det är viktigt att komma ihåg att vårt värde som yrkespersoner inte bara mäts i likes eller hur snygg en PowerPoint är eller hur många inlägg man skapar på Linkedin. I slutändan är det vad vi faktiskt åstadkommer som bör räknas – jag brukar säger effekt och resultat.

Så nästa gång du ser ett inlägg från någon i LinkedIn och PowerPoint-gänget, kanske du ska gå bortom det ytliga och fundera på vad som ligger bakom. Det kanske finns en historia där – eller så är det bara en snygg bild. 

Vad tycker du? Är LinkedIn och PowerPoint det nya språket i arbetslivet, där jag och mina PPT är avgörande för mitt berättigande och status tillsammans med Linkedin ? Dela gärna dina tankar – på LinkedIn, så klart.



Blir Europa ett stort Skansen – Frilufts Museum?

EU, Kris, Politik, Trender och Framtiden, Uncategorised Posted on tor, januari 02, 2025 11:49

Världen omstruktureras, och det ser ut som att Europa blir omsprunget. Risken är stor att Europa blir mer av en geopolitisk spelbricka än en faktor att räkna med.

När man ser på HUAWEIs forskningscenter, som är designat för att attrahera de bästa talangerna, byggt med inspiration från europeiska städer – slottet i Versailles, små gränder från Rom, sydtyska byar – inser man att Europa där främst representeras som en plats för fritid, kulturell forntids inspiration och avkoppling snarare än innovation och framtidsteknologi.

Västvärlden är på väg att splittras. Läget är så allvarligt att Wall Street Journal frågar sig om det tredje världskriget redan har börjat. Här pekar man på en potentiell konfrontation mellan auktoritära stater som Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran mot ett allt mer fragmenterat väst, där högerpopulistiska partier fokuserar på sina egna nationella agendor snarare än på samarbete. Med risken att Donald Trump nu återigen tagit makten och minskar USA:s engagemang för västvärldens säkerhet blir situationen ännu mer instabil. Amerika first – är ju slogan.

Samtidigt befinner sig Europa mitt i en ekonomisk kris – en kris som endast mildras i beskrivningen utifrån mitt perspektiv har det varit tillstånd sedan 20 år genom att man styrs av politiker som saknar handlingskraft och visioner. När sedan även många företag och organisationer inte tar utmaningar och omvärlden på allvar blir man omkörd. Ropen efter skattesänkningar, bidrag och stöd blir vanliga och vanligare. Corona har visst haft ett inflytande men samtidig blottad sårbarheten och bristen på förmåga att snabbt ställa om. Det mest anmärkningsvärda har ju varit att Europas största motor Tyskland -sände sin Corona rapporter från lokala byråer till Centralen i Berlin med FAX, och lärarna fick per post sänder sina uppgifter till eleverna…………………..Många europeiska företag jämförs med de nya teknikföretagen i USA och Asien, där lönsamheten är betydligt högre. Tysklands industri är i upplösning, Frankrike gör det svårt för investerare, och länder som Italien och Spanien lever ofta på EU-bidrag. Italien, i synnerhet, har redan blivit ett friluftsmuseum för kultur älskande turister från hela världen. Är detta en föraning om Europas framtid?

Det är särskilt anmärkningsvärt att italienaren Mario Draghi offentliggjorde en rapport om Europas konkurrenskraft, där han gav innovationsförmågan ett förödande betyg. Bland världens 50 största och mest lönsamma teknikföretag finns endast fyra europeiska aktörer. Han uttryckte allvaret genom att säga att Europa för första gången sedan kalla kriget behöver oroa sig för sitt välbefinnande och sin framtid. Hur många av Er som läser det här har tagit till sig denna helt fantastiska dokument och analys och tagit slutsatser utifrån denna …………………………..varför har Media i lyft denna mera………är vi rädda för sanningen ?

Europas framtid står på spel – både som ekonomisk och politisk kraft. Från att ha varit världens tredje största ekonomiska centrum riskerar Europa att reduceras till en semesterkoloni där man beundrar sin historiska kultur. Medan Kina och Indien bygger över 400 nya flygplatser utan att känna skam över flygresor, kan en veckas kulturresa till Europa bli en lockande framtidsvision för deras medborgare.

Europas befolkning präglas ofta av två perspektiv – längtan tillbaka till en bättre tid och rädsla för nedgång och kris. Detta är något som jag upplever dagligen, man sätter sina egna erfarenheter från förr i större fokus än vad som behövs i framtiden. Detta gäller personer och organisationer – där både tillsammans skapa en kultur som blir ett hinder för utveckling. Att bevara för bevarandes skulle även om resultat och effekter är otrolig negativ. Att Kill your Darlings – finns oftast inte. Oftast blir det mera av samma – för att hålla alla skenet uppe. Detta gäller särskild områden och organisationer som inte är beroende av Vinst eller resultat för sin överlevnad – utan som lever på bidrag och avgifter.

När USA nu signalerar att Europa måste ta större ansvar för sin egen säkerhet och sitt välstånd, upptäcker Europa att resurserna saknas. För att skydda sig själv måste Europa kraftigt öka sina försvarsutgifter, vilket förväntas kosta minst 4 % av BNP. Samtidigt krävs investeringar för att öka konkurrenskraften, men var ska dessa pengar komma ifrån? Jordbrukssubventioner och välfärdsstaten ligger nära till hands för nedskärningar. Uppror från bönder och befolkningen som drabbas är förprogrammerad……sociala oroligheter och det som är mest utsatta drabbas ännu mera.

Om Europa ska lyckas krävs starka ledare, handlingskraft och en mentalitetsförändring hos befolkningen. Den tyska filosofen Peter Sloterdijk uttryckte detta träffande när han påpekade att Europas befolkning måste släppa sin nostalgi över gamla imperier och ekonomiska framgångar och istället möta framtidens utmaningar.

När den europeiska befolkningen och dess organisationer inte förmår släppa taget om det förflutna, och försvarar endast det nuvarande och ser framtiden som en risk snarare än en möjlighet blir det kritisk. Denna mentalitet göder populistiska krafter, som i sin tur hindrar de nödvändiga förändringarna för att möta framtidens utmaningar. Man skyller på alla andra än den egna förmåga till förändring, det är mycket enklare. Där är det inte förvånansvärd att Kapitaliser och Tycooner som Musk med sin makt över delar av sociala medier – framhävda sig som det bättre alternativet till politiker – genom sina egna kompetenser som entreprenörskap, kostnadseffektivitet och risikoberedskap. Detta fenomen är som en kondensat i en värld av Disruption, Demokrati deficit, och längtan efter Visioner. Där finns det en stor risk att en ny elit skapar en ej demokratisk legitimerad maktkoncentration, som är späckad med kapitalismens fokus på egen vinning än allmänhetens välbefinnande – som i bästa James Bond Ernst Stavro Blofeld manier. Konstig är just att väljarnas önskan på förändring och protest över eliten – föder krafter som gynnar autoritära krafter och skapar just autoritära odemokratiska krafter. Hur dumma är vi ?

Den rådande krigsretoriken används nu som en samlande kraft för att ena medborgarna under en hotbild. Friheten hotas, och i denna kontext är det lätt att lyssna på politiker som lovar en återgång till det förflutnas trygghet.

Europa kanske är på väg att bli ett enda stort kulturellt museum, där välbärgade och intresserade besökare från världens framgångsrika regioner kan vila upp sig och beundra det gamla – och kanske själv tänker det har bättre förr eller ser som en varningstecken att alla ”maktcentra” till slut går under utifrån utifrån den egna självbelåtenhet och bristen på förändringsbenägenhet.

Kanske är besöksnäringen Europas enda chans att överleva i framtiden.

Jag kanske kommer inte uppleva allt detta – jag har fylld förra året 67 år och hoppas att jag har många njutningsfulla år framför mig – kanske kan jag ännu mera kritisk betrakta världen och spånar efter framtiden och hur jag eller vi kan bidrar till ett bättre samhället där alla tar ansvar, när man nu går ner i tjänst och sedan slutar helt inför sommaren. Utvecklingen går snabbt – da räcker det inte att går från ”Skärm till Pärm” och andra populistiska utspel.

Gott Nytt 2025 – lyssnar mera på fakta och frigör dig från policys som är framtagen i ett visst syfte. Tänk alltid vem som står bakom alla dessa skrifter och dess syfte även i sociala medier. Så skapar du bättre förutsättningar för Dina egna åtagande och beslut – och tänk även vad kan du göra själv åt saken…………………inte kräver att alla andrar eller staten ska göra detta.