Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Det är dags för svenska företag och organisationer att ta ansvar för gymnasial yrkesutbildning

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, Uncategorised, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on tor, december 04, 2025 18:19

Vägen till Framtiden

Sveriges gymnasiala yrkesutbildningar befinner sig i ett växande dilemma. Trots att arbetsgivare larmar om kompetensbrist och skriker efter ny arbetskraft, står många yrkesprogram med för få sökande. Samtidigt fortsätter arbetsgivarorganisationer att kräva att staten ska öppna fler utbildningsplatser — platser som ungdomar inte väljer.

Problemet är inte enbart antalet utbildningsplatser. Problemet är strukturen.

Gymnasiets yrkesutbildningar hänger inte med

Dagens yrkesprogram är inte byggda för en arbetsmarknad där nya yrkesroller uppstår i snabb takt, digitalisering förändrar kompetensbehoven och branscher behöver specialiserad kompetens som gymnasiet inte hinner anpassa sig till. Parallellt finns Yrkeshögskolan — en flexibel och branschnära eftergymnasial utbildningsform som ofta utbildar till yrken som inte ens existerar på gymnasienivå.

Resultatet blir att ungdomar tvingas göra livsavgörande val vid 15–16 års ålder, utan tillräcklig kunskap om branscherna och utan insikt i framtidens arbetsmarknad.

Ett nytt system: Färre gymnasieprogram – mer branschansvar

Sverige behöver ett modernare och tydligare system. Ett tänkbart upplägg är att reducera antalet gymnasieprogram och istället låta branscherna ta ett betydligt större ansvar för yrkesutbildningarna.

Behåll endast tre huvudsakliga gymnasieprogram:

  • Samhällsvetenskapligt program – 2- eller 3-årigt
  • Teknik/Naturvetenskapligt program – 3-årigt
  • Estetiska programmet – 3-årigt

Alla ungdomar skulle minst läsa ett tvåårigt samhällsvetenskapligt basprogram, där fokus ligger på kärnämnen, bildning och grundläggande kompetenser som även ger en grundläggande högskolebehörighet.

Efter detta väljer eleverna en yrkesutbildning direkt anordnad av branschorganisationerna.

Fördelar med ett branschlett yrkesutbildningssystem

  • Senare val – klokare val
    Ungdomar väljer först vid 17 års ålder, när de har större mognad och bättre kunskap om arbetsmarknaden.
  • Branscherna blir synliga tidigare
    Under sista halvåret av gymnasiet ska branscher och företag aktivt presentera sig, erbjuda prova-på-platser och aktivt rekrytera elever.
  • Yrkesutbildningar byggda efter verkligt behov
    Branscherna utformar utbildningar, kursinnehåll och kompetenskrav efter sina faktiska och framtida behov. Utbildningen avslutas med gesällbrev eller yrkesbevis.
  • Flexibel utbildningsmodell
    Branschorganisationerna kan erbjuda utbildningar som ren lärlingsutbildning eller en kombination med perioder på branschskolor eller man anlitar en utbildningsanordnare.
  • Ungdomar blir anställda under utbildningen och erhåller lön som i Europa.
    Precis som i flera framgångsrika europeiska modeller får eleverna ersättning under sin lärlingstid. Det blir ett avtal med en vanlig provtid på 6 månader – ett kollektivavtal.
  • Statens roll blir enklare
    Staten ersätter branschorganisationerna med motsvarande upp till 1,5 år av dagens programkostnad per elev — men branscherna är huvudmän och ansvarar för kvalitet och genomförande.
  • Ett effektivare gymnasium
    Gymnasiet kan fokusera på kärnämnen, bildning och generella kompetenser. Antalet kurser minskar och skolan blir tydligare och mer sammanhållen.

Gäller även vuxna och arbetssökande

Samma modell ska användas för vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Branschernas ansvar för kompetensförsörjning skulle därmed täcka både unga och vuxna som vill utbilda sig mot ett yrke. under hela livet. Alla som har gatt det standard gymnasiet kan väljer sedan ett yrkesprogram – eller om du vill byta ett nytt yrke.

Men det finns en nackdel – eller kanske bara en nödvändig förändring

Det kräver en stor omläggning av utbildningssystemet. Staten måste våga fokusera på bildning och grundläggande kunskaper för #llivlangt lärande” medan branscherna måste ta helhetsansvar för sin egen kompetensförsörjning i det yrken där det finns ett behov.

Det går inte längre att klaga på ”brist på kompetent arbetskraft” om man inte är beredd att själv bidra till utbildningen av framtidens yrkesproffs.

Frågan är: klarar branschorganisationerna att ta det ansvar för detta koncept – eller vill det fortsätter att skrika och klaga på staten……….?

Visst — det skulle krävas en stor omläggning. Staten behöver omdefiniera sin roll: från att detaljstyra utbildningsplatser till att värna bildning och grundkompetens. Branschorganisationerna måste vara redo att ta fullt ansvar för kompetensförsörjningen — det är inte längre acceptabelt att bara peka på “arbetskraftsbrist” utan att själva investera i utbildning.

Men — med en sådan modell får vi:

  • Ett tydligt och effektivt gymnasium som bygger allmänbildning.
  • Yrkesutbildningar som verkligen leder till jobb.
  • Branscher med reell möjlighet att påverka vilken kompetens de får och när.
  • Ungdomar som gör informerade val, med chans till anställning och trygg inkomst redan under utbildningen.

Slutsats

Sverige står inför ett vägval. Vill vi fortsätta med ett skol- och utbildningssystem som bara delvis matchar arbetsmarknadens behov — eller ska vi ta ett helhetsgrepp där näringsliv, branscher, skola och stat samverkar för att säkra framtidens kompetens?

Jag tror på det senare — och att nu är rätt tid att starta diskussionen.

Fakta & statistik: Var står vi idag?

  • Läsåret 2024/25 gick det totalt ca 372 000 elever i gymnasieskolan i Sverige — en ökning med drygt 1 % jämfört med föregående år. Skolverket+1
  • Andelen elever som går yrkesprogram har ökat: antalet elever på yrkesprogram ökade med ca 3 220 elever det läsåret, motsvarande +3 %. Skolverket
  • Bland förstahandsval inför läsåret 2025/26 sökte 39 % ett yrkesprogram — allra högst andel sedan 2011/12. Skolverket+1
  • Trots ökad ansökan: drygt 230 000 yrkesarbetare riskerar saknas i Sverige inför 2040 om inte utbildningssystemet anpassas.


Demokratin urholkas – en stor del av makten ligger inte längre hos det svenska folket

EU, Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, november 10, 2025 11:46

Är Sverige fortfarande ett demokratisk land där folket styr ?

Vi säger ofta att Sverige är en demokrati där makten utgår från folket. Vi röstar och tänker fritt och deltar i valrörelser och vi röster enligt demokratiska principer. Men i praktiken ser det demokratiska systemet alltmer ut som en konstruktion där verkligt inflytande ligger hos små partier, politiska eliter och starka intresseorganisationer.

Det är en utveckling som tyst men systematiskt förskjuter makten bort från väljarna i Sverige och särskild i EU.

Små partier får stort inflytande

Det proportionella valsystemet har gett Sverige en lång tradition av samförståndspolitik. Men det har också gjort det möjligt för små partier att få oproportionerligt stort inflytande vid regeringsbildningar. När regeringar formas i slutna rum avgörs centrala frågor av förhandlingar och kompromisser som inte alltid speglar folkets vilja. Och för makten skull låter sig det som fick flest röstar utpressas och utnyttjas. Det kan ju inte vara så att en parti som har 96% av det svenska väljare emot sig – helt och i stort sätt självständig styr över några av vara viktigaste framtidsfrågor.

När makten koncentreras till förhandlingsgrupper snarare än väljare, försvagas den representativa demokratin. Det är inte ett tecken på pluralism – det är ett tecken på obalans.

Makten bakom kulisserna

Samtidigt växer en parallell struktur fram: rådgivare, tjänstemän, lobbyister och branschorganisationer som påverkar politiken redan innan lagförslag når offentligheten. De skriver remissvar, levererar partiska expertutlåtanden och har direkt tillgång till beslutsfattare. Varje organisation har byggd upp näringspolitiska avdelningar som befolkas av ex politiker eller blivande politiker ur partiernas broiler kultur, det ska ju har ett jobb. Dessa har en exklusiv tillgång till alla utskott, utredningar och beslutsfattare.

Den genomsnittlige väljaren saknar motsvarande möjlighet att påverka. När besluten i praktiken formas av aktörer med resurser, kontakter och egna särintressen , riskerar demokratin att bli ett system som styrs av tillgång, inte av vilja.

Detta är inte bara en fråga om moral – det är ett strukturellt problem som underminerar förtroendet för hela den demokratiska processen. Även partier som har har tillkommit utifrån en protest eller för att förändra dessa beteenden – blir snabbt uppäten av den rådande verkligheten. Tjänster och Genstjänster.

Politiken och eliten växer samman

Det finns en allt tydligare överlappning mellan partipolitik, PR-byråer och branschorganisationer. Före detta politiker blir lobbyister. Tjänstemän går till intresseorganisationer. Partier anställer kommunikatörer från samma byråer som lobbar för deras politik. Särskild tydlig blir det vid ett regeringsskifte där det avgående politiska tjänstemän byter jobb med det ny tillträda förmågor på alla det olika organisationer…..Vi tar hand om varandra…………….man belönar närhet till beslutsfattare för att påverkar systemet.

När maktens aktörer rör sig i samma nätverk suddas gränsen mellan offentligt ansvar och privata intressen ut. Den folkvalda makten riskerar att bli en kuliss för ett system där inflytande köps genom närvaro i rätt rum. Det riktiga utmaningar eller viktiga frågor ställs inte genom man utmanar inte gärna det egna särintressen.

Den politiska eliten och maktens sammanflätning

I dag växer en ny form av politisk elit fram — inte en klass i traditionell mening, men ett skikt av personer som rör sig sömlöst mellan partipolitik, statlig förvaltning, PR-byråer och intresseorganisationer. Det är en elit som delar språk, nätverk och karriärvägar snarare än ideologiska övertygelser.

Denna krets har ett gemensamt drag: tillgång till makt. Den är formellt förankrad i det demokratiska systemet, men dess inflytande sträcker sig långt bortom den folkvalda arenan. När politiker lämnar riksdagen för att bli rådgivare åt branschorganisationer, när tidigare ministrar tar plats i lobbybolag som bevakar lagstiftning de själva varit med och utformat, och när partier rekryterar kommunikatörer från samma företag som försöker påverka dem – då uppstår ett ömsesidigt beroende som riskerar att underminera tilliten till demokratin.

Detta är inte korruption i juridisk mening, men det är ett slags strukturellt jäv. Maktens logik premierar tillgång, inte representation. För den som redan är del av nätverken finns alltid en ny dörr att gå in genom – ett konsultuppdrag, en styrelseplats, en rådgivarroll. För den som står utanför systemet finns däremot få vägar in.

När politiska beslut formas i ett ekosystem där samma personer återkommer i olika roller – som politiker, rådgivare, debattörer och lobbyister – blir det till slut svårt att avgöra vem som egentligen representerar vem.

Demokratin förutsätter tydliga roller: folkvalda som fattar beslut, tjänstemän som verkställer, intresseorganisationer som påverkar och väljare som granskar. När dessa gränser suddas ut, förskjuts makten från folket till de nätverk som har bäst insyn, kontakter och resurser.

Den politiska elitens maktanspråk handlar därför inte längre om ideologisk kamp – utan om förvaltning av inflytande. Det är ett skifte som hotar demokratins själva grundidé: att makten ska utgå från folket, inte cirkulera bland dem som redan har den.

Sverige har ju varit historisk lite speciellt – där sammanflätningen mellan den förre detta statsbärande partiet och nästan alla intresseorganisationer präglande det politiska livet i landet.

Konsekvenserna: misstro och polarisering

När människor ser att besluten fattas någon annanstans än i de forum där de har inflytande, växer misstron. Politikerförakt, cynism och missnöje blir grogrund för populistiska rörelser. Sociala medier förstärker bilden av ett system som inte längre representerar folket – en bild som ofta exploateras av aktörer som tjänar på polarisering. Tänker på alla sociala media inlägg där särintressen visar upp sig med politikens beslutsfattare – efter ett möte, seminarium eller dylikt för att via upp sitt ”inflytande”.

Resultatet blir ett demokratiskt moment 22: ju mindre tilltro till systemet, desto större utrymme för dem som vill underminera det.

Vi behöver reformer som återupprättar förtroendet

Om vi vill värna demokratin måste vi stärka de mekanismer som gör den verklig – inte bara formell. Det kräver reformer som bryter elitens maktkoncentration och öppnar beslutsprocesserna.

Jag föreslår:

  1. Full transparens kring lobbykontakter, bjudseminarier, events remisshantering och tjänstemannautlåtanden.
  2. Skärpta regler mot jäv och tydligare karensperioder mellan politik, näringsliv och organisationer.
  3. Stärkt medborgardeltagande genom offentliga remisser, digitala rådslag och direktinviter till civilsamhället – inte bara till etablerade branschaktörer som har egna särintressen.
  4. En oberoende granskning av hur partistödet används och hur beroenden mellan partier och externa intressen ser ut.

Demokratin kräver ständig vaksamhet

Demokrati är inte en garanti. Den måste försvaras varje dag, mot både cynism och systemfel. Det räcker inte att vi röstar vart fjärde år – makten måste också utgå från folket mellan valen.

Om Sverige ska fortsätta kalla sig en demokrati i ordets verkliga mening, måste vi våga syna vem som egentligen styr – och återta den makt som tillhör oss alla. FOLKET



Har vi tappat bort bildningen i jakten på arbetskraft?

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on sön, oktober 26, 2025 10:42

Skolsystemet har länge rört sig i fel riktning. Politiker, partier och näringslivets särintressen har i allt större grad tagit över inflytandet över utbildningsväsendet – och de som faktiskt kan systemet och arbetar i det varje dag körs över. Lärarprofessionens röst har försvagats, statusen urholkats. Vi pratar mindre och mindre om BILDNINGSFOKUS som även beskrivs i skollagen 1 kap 4 §  Syftet med utbildningen inom skolväsendet

Bildning handlar om att utvecklas som människa – inte bara att samla fakta eller yrkeskunskaper, utan att förstå sig själv, andra och världen på ett djupare sätt. Det handlar om kritiskt tänkande, reflektion och att kunna sätta kunskap i sammanhang.

Vikten av bildning:
Bildning gör oss bättre rustade att delta i samhället, fatta kloka beslut, förstå olika perspektiv och möta förändringar med omdöme och ansvar. Den skapar både personlig mognad och demokratisk medvetenhet.

Från kommunalisering till kaos

Utvecklingen började med Socialdemokraternas kommunalisering av skolan. Resultatet? 290 små “påvar” – kommunpolitiker – som alla ska bestämma över utbildningen. Lägg till flera statliga skolmyndigheter: en som säger vad du ska göra, en annan som kontrollerar att du gör det, och en tredje (kommunen) som betalar. Dubbelstyrning – eller snarare trippelstyrning – i sin renaste form.

Sedan kom Folkpartiets tid (nuvarande Liberalerna) med sitt fokus på ”ordning och reda”. Många rektorer rekryterades från Majoren Björklunds egna yrkesbakgrund och man fick för sig att skolans enda problem handlade om disciplin. Ett synsätt som kvarstår och finns kvar i denna parti.

Även Moderaterna och Miljöpartiet har haft några mindre lyckade insatser inom utbildningsväsendet.

Näringslivet har förstås hängt på tåget. Bildning? Nej tack. Arbetskraft är det man vill ha. Estetiska programmet är ju värdelös enligt en DEBATT artikel. Och när ungdomar inte väljer “rätt” utbildningar, ja, då föreslår man att de ska tvingas dit via dimensionering.

Detta handlar inte om vem som utför BILDNINGSUPPDRAGET – det ta ska alla delaktiga göra och där man som stat ska säkerställa att detta uppdrag har genomförts.

Vad hände med diskussionen om bildning?

Det är kanske dags att både Socialdemokraterna och Liberalerna lämnar walkover i skolfrågan. Systemet står vid stupet – och det hålls bara tillbaka av alla duktiga och engagerade professioner som fortfarande kämpar i klassrummen.

Kanske måste vi börja om från början.

Vad är egentligen syftet med utbildningsväsendet?

Bildning – eller arbetskraft?

Om vi ska bygga ett hållbart utbildningssystem behöver vi börja med några grundläggande frågor:

  • Vad ska en elev faktiskt kunna när de lämnar gymnasiet?
  • Hur ser vi till att ungdomar får kunskaper som håller ända till år 2080 – inte bara till nästa anställning?
  • Hur kan vi skapa individuella studieplaner som tar hänsyn till att elever är olika, men där målet är detsamma: att bli självständiga och kunniga samhällsmedborgare?

Vad säger skollagen

Dags att tänka nytt – skrota dagens yrkesutbildningssystem

Näringslivet klagar ofta på att utbildningssystemet inte levererar den arbetskraft som behövs eller det finns för få platser – samt att ingen läser utbildningarna. Okej – då är det kanske dags att låta dem ta ansvar själva.

Mitt förslag:

  • Alla ungdomar går i gymnasiet till minst 17 års ålder. Utbudet av program begränsas – less is more – och fokus ligger på bildningsämnen. Minimumkrav
  • Specialiserade inriktningar läses upp till 18 år, för dem som vill fördjupa sig eller förbereda sig för högre studier. Alla kan göra detta och även sedan läsa en yrkesutbildning som det så önskar. Man kanske har ju en bättre mognad för att väljer att utbildar sig till ett gymnasial yrkes eller går vidare till högskolan.
  • Branschorganisationer tar sedan över ansvaret och styrning av det gymnasiala yrkesutbildningarna. De får fritt utforma upplägg och innehåll, men staten finansierar via elevpeng i max två år. Det är ju fritt att använder sig av fristående eller kommunala aktörer i sina upplägg – några branscher har ju redan egna bransch skolor. Jag tror lärlingsu pplägg kommer att öka väsentligt i alla yrken
  • Utbildningen avslutas med ett yrkesbevis från branschen – precis som i flera andra EU-länder.
  • Branscherna har även möjlighet när utbildningen läggs till stora delar till ett företag, att betala en lön som i det flesta länder i EUROPA.

På så sätt kan skolan fokusera på sitt verkliga uppdrag: att bilda medborgare, inte att enbart producera arbetskraft

SLUTSATS

Svensk skola har tappat riktningen. Politisk detaljstyrning, splittrat ansvar och näringslivets krav på snabb arbetskraft har trängt undan skolans ursprungliga uppdrag – bildning.
För att vända utvecklingen behöver vi återgå till grunderna:

  • Klargöra vad utbildningens syfte egentligen är – att forma kunniga, självständiga medborgare.
  • Ge skolan tillbaka professionernas inflytande.
  • Låta branscherna själva ta ansvar för den rena yrkesutbildningen.

Skolan ska inte styras som en fabrik för arbetskraft – den ska vara en plats där människor växer, lär och förstår världen med aktuella och framtidens verktyg för att gynna vart demokratiska samhället.



Nästa »