Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Alkoholliberalism – när frihet riskerar att bli någon annans ofrihet

Mat och Vin, Politik, Trender och Framtiden Posted on ons, juli 01, 2026 12:00

Sommaren är här. För många betyder den gemenskap, ledighet, grillkvällar och semestrar. Men för andra innebär den oro. Barn som undrar hur mycket mamma eller pappa kommer att dricka. Partners som vet att ett glas ofta blir flera. Människor som bär på erfarenheter av att alkohol förändrar både beteenden och relationer.

I den politiska debatten hörs allt oftare argument för en mer liberal syn på alkohol. Ökad tillgänglighet beskrivs som en frihetsfråga och ett steg mot ett mer kontinentalt och modernt samhälle. Oftast pådriven av särintressen och lobbyorganisationer. Men är större tillgång verkligen ett mått på frihet – eller riskerar vi att blunda för de sociala och hälsomässiga konsekvenserna? Det flesta mattidningar bekostas via reklamintäkter av det stora importföretag och varumärken inom branschen. Varje restaurang erhåller bonusar ju mera det säljer……………………….

Europa har den högsta alkoholkonsumtionen i världen. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör omkring 800 000 människor varje år i WHO Europaregion till följd av alkoholrelaterade orsaker. Alkohol är kopplat till över 200 sjukdomar, bland annat cancer, hjärt-kärlsjukdomar, leversjukdomar och psykisk ohälsa. Tack den svenska strika alkoholpolitiken ligger vi långt nere en denna statistiken. Men alkohol skadar inte bara den som dricker.

Bakom statistiken finns familjer. Barn. Relationer som bryts ned. WHO pekar också på att alkohol är en betydande riskfaktor för våld i nära relationer. Försämrat omdöme och minskad impulskontroll kan leda till aggressivitet och konflikter där kvinnor och barn ofta blir de som drabbas hårdast. En stor del av dödsfall till följd av olyckor och våld i Europa har dessutom en koppling till alkohol.

Jag behöver egentligen inte läsa forskningsrapporter för att förstå detta. Min egen uppväxt gjorde att jag tidigt fick se alkoholens baksida både hos en föräldrar men särskild hos deras restaurangkunder. Den erfarenheten har präglat mitt förhållningssätt till alkohol genom hela livet. Därför blir jag bekymrad när alkohol allt oftare framställs som en symbol för frihet, livskvalitet och ett kontinentalt sätt att leva.

Under nästan tjugo år drev vi en restaurang i Stockholms skärgård. Redan från början satte vi en enkel regel: varje gäst fick köpa högst två starköl åt gången vi besöket. Syftet var aldrig att moralisera, utan att markera att människor kom till oss för maten, miljön och gemenskapen – inte för att dricka sig berusade.

I början mötte vi kritik. Men med tiden fick vi en gästkrets som uppskattade den atmosfären. Vi hade åldrig bråk eller ordningsproblem. Många år senare berättade människor som då hade varit barn att de alltid tyckte om att komma till vår restaurang. Inte bara för maten, utan därför att de visste att deras föräldrar inte skulle dricka för mycket. De kunde känna sig trygga – både under kvällen och på båtfärden hem.

Det är vittnesmål som stannat kvar hos mig.

Efter många år i restaurangbranschen har jag också sett hur alkohol förändrar människor. För vissa sker förändringen under en kväll, för andra över många år. Jag har mött glädje och gemenskap, men också trasiga relationer, våld och missbruk. Det som oroar mig mest är när alkoholens negativa konsekvenser normaliseras och blir en självklar del av kulturen, där även företrädare av restaurangbranschen och särskild föräldrar förstärker beteenden och normalisera detta. Ett Almedalen utan Alkoholmingel ?

Sverige har under lång tid valt en annan väg än många andra länder. Systembolaget, åldersgränser och alkoholskatter har inte införts för att begränsa människors frihet utan för att skydda folkhälsan. Forskning visar att den svenska modellen har bidragit till lägre alkoholkonsumtion och färre alkoholrelaterade skador än vad en friare försäljning sannolikt skulle göra. Begränsad tillgänglighet, högre priser och tydliga regler är åtgärder som fortfarande har stöd i forskningen.

När politiken i dag allt oftare beskriver ökad tillgång till alkohol som en frihetsfråga blir jag därför orolig. Frihet handlar inte bara om rätten att köpa alkohol när som helst. Frihet handlar också om barns rätt att växa upp i trygghet, om kvinnors rätt att slippa våld i hemmet och om människors möjlighet att leva ett långt och friskt liv.

Inför sommaren finns det därför anledning att ställa några enkla frågor till sig själv:

  • Behöver jag alkohol för att kunna koppla av eller ha trevligt?
  • Har jag svårt att sluta när jag väl har börjat dricka?
  • Dricker jag mer än jag hade tänkt?
  • Påverkar mitt drickande min familj eller mina relationer?
  • Är alkoholen på väg att ta större plats i mitt liv än jag egentligen önskar?

För de flesta handlar alkohol om måttlighet. Men för många andra är den början på oro, konflikter och lidande.

Frihet är ett viktigt värde. Men verklig frihet måste också innebära ansvar – för oss själva, för våra familjer och för de barn som denna sommar hoppas på lugna, trygga och glada semesterdagar.

Det är kanske där den verkliga friheten börjar. Här finns en test som du gärna kan göra…..om du vågar

Källor:

Statens offentliga utredning (SOU 2026:7) om alkoholpolitikens effekter. Kom i år men har inte lyfts – Tidens tecken ?

Forskning i BMC Public Health om effekterna av Systembolaget.



Tänk nytt: Turismen sliter – men vi kan agera smartare tillsammans!

Politik, Trender och Framtiden Posted on fre, juni 26, 2026 15:47

Varför ska svensk natur vara gratis när vi värnar om kvalitet och hållbarhet?

Sommaren är här och fler turister än någonsin söker sig till Sverige och Norden för svalka, medan Sydeuropa badar i extremvärme. Det är ingen hemlighet att klimatförändringarna gör våra skogar och fjäll till eftertraktade tillflyktsorter. Men med tusentals besökare slits både natur och infrastruktur – och det är hög tid att vi tar ansvar för det, både som värdar och gäster.

Jag och min familj har under tio års tid valt att vandra i Sverige en vecka varje sommar. I år gick färden till vackra Höga Kusten – en nästan magisk plats där lederna är välskötta, parkeringsplatserna ordnade och rastplatserna skinande rena. Till och med små blomsterarrangemang gör pauserna lite extra trevliga. Men bakom kulisserna är det ideella krafter som får allt att rulla – lokala föreningar som på uppdrag av kommunen fixar och donar, ofta helt utan ersättning.

Jag är social av mig och älskar att prata med andra vandrare och turister. Många kommer från Mellaneuropa och är helt begeistrade över hur tillgänglig och välskött svensk natur är. När jag frågar om de skulle kunna tänka sig att betala en avgift för att få njuta av våra naturreservat eller köpa en ”älgbiljett” likt en camping- eller motorvägsavgift, svarar de flesta: såklart! Det är en självklarhet för många att stödja de platser man besöker – i Europa är det snarare undantag att inte betala.

Och när man bor på camping eller hotell, är det inget konstigt att betala ett par euro per natt extra som turistavgift. Det ger dessutom ofta rabatter på museum och aktiviteter – win-win, eller hur? Så varför envisas VISITA med att motarbeta smarta lösningar som kan ge en hållbar turism, där både natur, lokalbefolkning och företag tjänar på det? Istället för att säga nej till avgifter borde vi se möjligheterna att finansiera en kvalitetssäkrad infrastruktur och slippa att kommunernas invånare ensamma står för notan.

Jag skulle aldrig välja att semestra i fjällen, Höga Kusten eller någon annan pärla i Sverige om det inte fanns fungerande system på plats. Och självklart betalar jag gärna för att allt detta ska fortsätta vara möjligt – precis som jag gör för Gröna Lund eller andra upplevelser.

Så nu är det dags att vi vänder på steken. Varför ska naturen, vårt främsta dragplåster, vara gratis och underfinansierat? Dags att tänka om och tänka nytt – för Sveriges bästa, för turistens bästa och för naturens framtid.

VISITA verkar ofta fastna i kortsiktigt tänkande, där de sätter stopp för lösningar som skulle kunna gynna både natur och turism på lång sikt. Det är intressant att många av deras egna medlemmar ute i landet inte alls ser exempelvis införandet av avgifter för naturupplevelser som ett problem – tvärtom är de öppna för förändring och anpassning, precis som turisterna själva. Det påminner om när VISITA, eller tidigare SHR, kämpade emot rökförbudet på krogen. Då målades det upp som en omöjlig förändring, döden för krogarna men idag känns det självklart för de flesta och har till och med blivit en fördel. Ibland behöver man våga tänka nytt och lyssna till dem som faktiskt möter verkligheten varje dag och inte fastnar i näringspolitiska skepp hästar som gynnar inte Landet Sverige. Om en avgift skulle göra att turisterna inte kommer till Sverige – så skulle ingen reser till Länderna i Europa eller extremexempel USA.

FÖR SVERIGE OCH TURISMS FRAMTID – TÄNK OM TÄNK KONSTRUKTIV



Varför får Danmark, Norge och Finland fler Michelin-stjärnor än Sverige?

Mat och Vin, Trender och Framtiden Posted on tis, juni 02, 2026 11:23

Årets utdelning av Michelin-stjärnor blev en dyster historia för svensk gastronomi. Sverige fick inte en enda ny stjärna att glädjas åt, medan våra nordiska grannar återigen kunde fira framgångar. Danmark tog som vanligt hem en imponerande skörd, men även Norge och Finland belönades.

Samtidigt fick Daniel Berlin inte den tredje stjärna som många inom branschen hade hoppats på.

Det får mig att fundera över en större fråga:

Vad är det egentligen som skiljer Sverige från våra nordiska grannar?

Efter att ha besökt restauranger på högsta nivå runt om i Norden tror jag att svaret handlar om betydligt mer än råvaror, teknisk skicklighet eller avancerade matlagningstekniker.

Det handlar om atmosfär.

När man besöker en topprestaurang i Danmark möts man ofta av något avväpnande. Personalen är kunnig, professionell och välutbildad – men utan att göra en stor sak av det. Det finns en avslappnad självklarhet som danskarna själva kallar hygge.

I Sverige är upplevelsen ibland en annan.

Här känns det emellanåt som att gästen har blivit statist i en föreställning där personalen spelar huvudrollen. Den överkompetenta servisen berättar detaljerat om varje ingrediens, varje producent och varje tanke bakom varje rätt. Gästens uppgift blir att lyssna uppmärksamt och hoppas att man inte råkar avslöja att man inte känner till den senaste gastronomiska trenden som har publicerades på Instagram av alla självutnämnda experter (foodies) – även en klubben för inbördes beundran.

Man går från att vara gäst till att stå i givakt.

Det är svårt att njuta av maten och samtalet när man blir avbruten av ständiga presentationer och berättelser. Ännu svårare blir det när restaurangen redan från början har bestämt hur snabbt kvällen ska genomföras genom olika sittningstider och bokningsfönster.

På många danska restauranger är det tvärtom. Tempot styrs av gästen. Skratt hörs i matsalen. Människor verkar trivas. Man känner sig välkommen snarare än bedömd.

Skillnaden märks även i köken.

Många danska kockar är besatta av att hitta sitt eget uttryck och sin egen identitet. De vill skapa något personligt snarare än att efterlikna andra framgångsrika restauranger kockar eller följa gamla gastronomiska regelböcker.

Resultatet blir restauranger med tydlig karaktär och självförtroende.

I Sverige lever däremot fortfarande delar av den gamla franska restaurangtraditionen kvar. Inte sällan känns det som att man kliver in i en gastronomisk katedral där ritualerna är många, där artefakterna visas upp med vördnad och där översteprästerna har tolkningsföreträde. Gästen förväntas nästan vara tacksam över att få delta. Men kanske är det just där problemet ligger.

För i grunden handlar restaurangbesök inte om att imponera på gästen. Det handlar om att få gästen att må bra.

Om glädje. Om värme. Om gemenskap. Om att vilja komma tillbaka.

Michelin bedömer visserligen maten på tallriken, men de bästa restaurangerna skapas inte enbart genom perfekta tillagningstemperaturer eller tekniska prestationer. De skapas av människor som vågar vara personliga, avslappnade och genuina.

Kanske är det därför Danmark fortsätter att dominera den nordiska gastronomin. Och kanske är det därför både Norge och Finland nu springer förbi Sverige i utvecklingen.

Så istället för att fråga varför vi inte fick några nya Michelin-stjärnor kanske vi borde ställa en mer obekväm fråga:

Har svensk topp gastronomi blivit så upptagen av att v ara viktig, att beundra sig själv via alla tävlingar, och uppmärksamhet av alla foodies så att den har glömt att vara välkomnande?

I Danmark verkar man fortfarande komma ihåg att en restaurang först och främst är en plats där människor ska trivas. Även det som för första gången våga att besöka en ”topprestaurant”.

Och det är kanske ingen slump att stjärnorna fortsätter att falla över Köpenhamn. Nordens kontinentala huvudstad – vi vet Hygge



Nästa »