Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

När branscher får hybris och kräver att den offentliga sektorn ska lösa allt

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, EU, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Posted on fre, juni 13, 2025 10:31

Del 1 – lite mera om arbetsmarknaden – utifrån fakta


Fokusområde 1: Arbetskraft från tredje land

Som vi ser ovan finns det många viktiga områden. Under senare år, särskilt efter pandemin, har det nästan blivit ett varumärke för vissa branscher att inte följa de beslut som fattas av våra demokratiskt valda politiker. I stället driver de egna särintressen – ofta genom media, utan att redovisa hela bilden.

Ofta talar man om behovet av arbetskraftsinvandring – men sällan tydliggörs det att det handlar om personer från länder utanför EU.

Exempel (2024, yrkesfördelning av arbetstillstånd) OBS från länder utanför EU – för en person med komplett ansökan, allt på plats och stort behov – tar det i snitt 20 dagar att få ett tillstånd (källa: Migrationsverket). När det gäller okvalificerad arbetskraft så är oftast små företag som söker för en person som har en anknytning. SÄrskild intressant är att den högkvalificerade arbetskraften stannar enligt uppgifter från Migrationsverket oftast bara 2 – 3 år ( är vara företag inte attraktiva) medans den låg kvalificerade arbetskraften stannar livet ut genom att det har någon form av anknytning – källa: seminarium i ämnet av Tillväxt verket.

YrkesgruppAntal
IT-arkitekter, systemutvecklare och testledare m.fl.2 588
Ingenjörer och tekniker1 546
Bärplockare och plantörer m.fl.1 361
Civilingenjörer1 223
Växtodlare inom jordbruk och trädgård708
Skogsarbetare511
Drifttekniker och processövervakare371
Snabbmatspersonal, köks- och restaurangbiträden m.fl.316
Drift-, support- och nätverkstekniker m.fl.263
Kockar och kallskänkor259
Övriga4 281

Ungefär 50 % av dem som beviljades arbetstillstånd 2024 från tredje land arbetar i yrken som inte kräver någon högre utbildning oftast inte någon utbildning alls. Dessutom tillkommer cirka 4 000 utländska studenter (ej på forskarnivå) – många från Pakistan och Bangladesh, oftast män. Det kan förklara den ökande närvaron av mopedbud i städerna, där många talar engelska.

Samtidigt har vi hög arbetslöshet bland ungdomar, utrikes födda och äldre alla svensktalande. Här uppstår frågan:

Finns det en diskriminering mot dessa grupper på arbetsmarknaden – i vissa branscher? Särskild när man alltid ställer höga krav på utbildning i alla branscher trots att det inte behövs – är det andra ” parameter” som är viktigare när man anställa. Kommunicerar detta tydlig – koster det staten mindre i utbildningsinsatser och besvikelsen att man trots gedigen utbildning inte kommer erhålla jobb. Enligt en forskningsstudie från Stockholms Universitet – har vi många gånger en för hög utbildning för det arbetsuppgifter som vi arbetar med………………….

Många av dem som står långt från arbetsmarknaden skrivs till slut in i Samhall, som ofta lyckas skapa sysselsättning – en arbetsgivare som faktiskt ser möjligheter. Eller vill man inte själva har arbetsgivaransvar för vissa grupper av personer ?


Det som stör mig mest är att det sällan tydliggörs att denna arbetskraftsinvandring inte gäller EU-medborgare. Hantverkare från t.ex. Polen, Estland eller Rumänien hindras inte från att komma hit. Men många branscher verkar föredra arbetskraft från tredje land – kanske för att det är billigare.

EU:s medlemsländer (27 st):

Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Ungern. I detta sammanhang kommer EU att skapa ett portal 2028 som ska underlätta söker arbetskraft från tredje land – men där ska man beskriva vad vederbörande ska kunna och gäller enbart bristyrken. BRA


Lärdom från Österrike

Ett land som lyckats inom besöksnäringen är Österrike, som genom aktiva samarbeten har blivit en attraktiv arbetsmarknad för arbetskraft från Balkan och Östeuropa. ( EU länder).


Jag har förståelse för att branscher efterfrågar sänkt arbetsgivaravgift för unga och olika ekonomiska stöd. Men det blir motsägelsefullt när samma branscher samtidigt ”skriker” efter arbetskraft – och inte anställer personer som redan finns här. Det går inte riktigt ihop för mig.

När man kräver utbildningsplatser på alla nivåer som staten ska betala, men själva inte gör något att dessa blir tillsatta – att skapa attraktivitet, tillräcklig med lokala, regionala företag som engagerar sig på riktig. Att tar ansvar är inte att skriker och författa fina policy, starta kortfristiga projekt utan att ser möjligheten som en framtida medarbetare i varje enskild person och på varje enskild företag.

Till min egen branschen – pratat inte om att besöksnäringen är en start till arbetslivet ett första jobb – utan att som en klok företagare så till mig – skapa möjligheter för Dig i varje skedde av till liv.

källa; Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, EU

Nästa blogg handlar om Företagande, Ansvar och Risker utifrån Pizzerior har dålig lönsamhet – behöver statens stöd (artikel Aftonbladet)…………………………

Lite bas

lite grundläggande: Vad är företagande?

Företagande är processen att starta, driva och utveckla ett företag. Det innebär att en eller flera personer tar initiativ till att skapa en verksamhet med målet att erbjuda varor eller tjänster – ofta med syftet att generera vinst.

Några centrala delar av företagande:

  • Affärsidé
    En tydlig idé om vad företaget ska erbjuda, till vem, och varför kunder skulle välja just det företaget.
  • Entreprenörskap
    Företagande är nära kopplat till entreprenörskap – viljan och förmågan att se möjligheter, ta risker och förverkliga idéer.
  • Planering och organisation
    Att starta och driva ett företag kräver struktur, t.ex. affärsplan, budget, marknadsföring, bokföring och personalhantering.
  • Risk och ansvar
    Företagande innebär ofta ekonomisk risk, särskilt i uppstartsfasen. Val av företagsform (t.ex. enskild firma eller aktiebolag) påverkar det personliga ansvaret.
  • Innovation och utveckling
    Framgångsrikt företagande handlar ofta om att förbättra eller skapa nya lösningar, produkter eller tjänster.

Vad är branschorganisationernas uppgift?

Branschorganisationernas uppgift är att företräda, stödja och utveckla de företag som verkar inom en viss bransch (t.ex. bygg, transport, handel eller vård).

Deras viktigaste uppgifter är:

  • Påverka politiska beslut (intressebevakning)
    De arbetar för att påverka lagar, regler och politiska beslut till förmån för branschen. De för dialog med myndigheter, politiker och andra beslutsfattare.
  • Ge stöd till medlemsföretag
    Rådgivning, juridisk hjälp, utbildningar, vägledningar och aktuell information.
  • Utveckla branschen
    De driver frågor om kvalitet, kompetensförsörjning, hållbarhet, innovation och framtidsutveckling.
  • Samla och sprida kunskap
    De tar fram statistik, rapporter och analyser som visar branschens status och utmaningar.
  • Skapa nätverk
    Mötesplatser för företag, som konferenser, seminarier och samarbetsprojekt.
  • Kommunicera branschens betydelse
    De synliggör branschens roll i samhället, exempelvis genom kampanjer eller samarbeten med utbildningar.


Kompetensbrist pratar alla om – vem ska ansvarar för alla gymnasiala yrkesutbildningar ?

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Posted on tor, juni 05, 2025 11:40

Vi behöver inte en ny utbildningsreform – vi behöver en utbildningsrevolution

DEBATT. Svensk skola debatteras ständigt – inte minst när PISA-resultat presenteras. Alla är överens om att något är fel, men ändå fortsätter vi lappa på ett system vars rötter finns i början av 1900-talet. Det är hög tid att tänka om. Vi behöver inte fler reformer – vi behöver en utbildningsrevolution.

Det barn som börjar skolan i dag går i pension omkring år 2070. Trots detta formas utbildningen av idéer från ett sekel då standardisering, särintressen och effektivitet var ledstjärnor. Skolan borde i stället väcka nyfikenhet, kreativitet och ansvarstagande – förmågor som krävs i en föränderlig och komplex framtid.

Skollagen är tydlig: utbildningen ska främja elevers utveckling, lärande och en livslång lust att lära. Den ska ta hänsyn till olika behov, uppväga skillnader i förutsättningar och främja barnens allsidiga utveckling. Men detta ideal har för länge sedan tappats bort i ett skolsystem som stressar, sorterar och standardiserar och som påverkas mer och mer av särintressen.

Politiken och där särskild S, L och M har i över 60 år misslyckats att skapa ett skolväsende i takt med samtiden. Oavsett färg har partierna drivit egna särintressen snarare än helhetssyn. Utbildningssystemet ska hänga ihop från förskolan till vuxenutbildningen. Jag menar att utbildningen bör frikopplas från direkt politisk styrning, organisationernas särintressen– och styras utifrån skollagens syften. Vad säger skollagens portalparagraf

4 §   Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

I denna Portalpargraf är det tydlig att utbildningsväsendet – inte ska syfta som huvuduppgift att producera arbetskraft till arbetsmarknaden.

Därför föreslår jag

  • Ett gemensamt, flexibelt kunskapsbaserat skolsystem upp till 20 års ålder, där lärandet anpassas efter individens behov och samhällets förändring och har som huvuduppgift att vara en bas för livslångt lärande för alla. ( Alla ska komma dit – men det kan tiden är variabel).
  • Färre gymnasieprogram med inriktningar men istället fokus på det framtids kompetenser som behövs. I stället bör ungdomar efter en gymnasial grundutbildning läsa vidare på eftergymnasiala utbildningar eller gå riktade yrkesutbildningar där arbetslivet tar ansvar förr.
  • Låt branschorganisationer gärna tillsammans med det fackliga organisationer själva organiserar och ta ansvar för gymnasiala yrkesutbildningar och utfärda yrkesbevis. De har bäst förutsättningar att anpassa utbildningen till aktuella och framtida behov. Staten kan bidra med statsbidrag motsvarande 1,5 års utbildningstid och studiestöd. Kopplar loss dessa gymnasiala utbildningar från det offentliga systemet. Det ska själva ansvarar för dimensionering, upplägg, innehåll och kvalitet som en huvudman gör och kan anlita kommunala och fristående aktörer. (Även yrkesvux och arbetsmarknadsutbildningar). Dags att kommer när från läktaren och tar ansvar själva för eran kompetensförsörjning – staten skap ar förutsättningar via statsbidrag.

Vi måste våga tänka nytt. Skolan ska inte formas av det förflutna, utan av det framtida samhälle vi vill skapa. Det är dags att lämna industrisamhällets utbildningssystemet bakom oss – och bygga något som faktiskt svarar mot det som krävs år 2070.

Här lite förtydligande hur det skulle kunna går till

Det uppstår ständigt nya yrken – därför bör branschorganisationer få organisera yrkesutbildningar på gymnasial nivå. De ska själva kunna avgöra hur mycket arbetsplatsförlagt lärande (APL) utbildningen ska innehålla, om det ska vara en lärlingsutbildning, samt dimensionering av platser och utbud. De ska också kunna anlita fristående aktörer, kommunala utbildningsanordnare eller driva egna yrkesskolor.

Ersättningen kan ske via statsbidrag, liknande dagens system för gymnasieskolan, men begränsas till max 1500 poäng – motsvarande cirka 1,5 år för gymnasiala utbildningar. Det betalas till branscherna som i sin tur ersätter utbildningsanordnare………………………..

Branscherna kan själva utforma olika utbildningsnivåer inom sina program, till exempel steg 1, steg 2 och steg 3 (anpassade exempelvis för målgrupper som Arbetsförmedlingen eller Samhall). En avslutad utbildning ska leda till ett yrkesbevis på nivå EQF 4 – en europeiskt erkänd kvalifikationsnivå, där Learning Outcome ska vara likvärdig som till andra EU länder.

Staten och kommunerna skulle sannolikt välkomna att branscherna själva tar ansvar för yrkesutbildningar på gymnasial nivå. Det är dags att detta blir verklighet – inte bara rop på förändring. Företagen måste engagera sig lokalt och regionalt, och inte lämna ansvaret till tjänstemän inom Svenskt Näringsliv att kräva mer resurser.

Utbildningarna kan då snabbare anpassas till arbetsmarknadens behov och Skolverket slipper vara ensamt ansvarigt för att utforma kursplaner i samråd. Troligtvis kommer det uppstår nya yrkesroller och faller bort yrkesroller som ej längre relevanta.

Genom att alla elever får en gymnasial bas med de teoretiska kärnämnena , där det läggs fler timmar på det som är viktigt nu och i framtiden, i enlighet med skollagen, blir det mera effektiva samt att alla har de en gemensam kunskapsgrund. Därefter kan de välja yrkesutbildning eller fortsätta på ett studieförberedande program för högskolebehörighet. Valet flyttas upp ett år längre fram än idag – som gör att man är mera mogen inför valet. Gymnasiala yrkesutbildningar är alltid öppen som ett val senare i livet – likvärdig som högskoleutbildningar.

Tror att lärlingsupplägget kommer att öka väsentlig – speciellt på platser där det finns få företag men brist på utbildad arbetskraft, där en skolförlagde utbildning inte kan genomföras p.g.a av få sökande. Även lite mera nischutbildningar skulle tjäna på detta upplägg.

Dags att börja tänka nytt och helhet i systemet eller hur – @oliverrosengren @fredrikmalm @åsawestlund @josefinmalmquist @Patrikreslow @camillahansèn @mathiasbengtson @Linusköld
@niels.paarup-petersen



Alla skriker efter #arbetskraft – men vet vi egentligen vad vi pratar om?

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, EU, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Posted on fre, maj 23, 2025 11:35

Just nu ropar många efter arbetskraft. Politiker, arbetsgivare och medier diskuterar bristyrken, utbildningssatsningar och matchningsproblem – men i den här debatten blandas ofta centrala begrepp ihop:# kompetensförsörjning, #arbetsmarknadens behov och a#nställningsbehov.

De här begreppen hänger ihop, men de syftar på olika nivåer och tidshorisonter inom arbetslivet. Och om vi ska möta framtidens utmaningar på riktigt, måste vi förstå skillnaderna – och använda dem rätt.


Låt oss börja med ett grundproblem: #Kvantitet framför #kvalitet

När organisationer och myndigheter ska kartlägga arbetsmarknadsbehov sker det ofta genom kvantitativa metoder, som enkäter och kryssrutor. Resultatet blir statistik som visar att ”det råder brist på yrke X i region Y”.

Men det säger oss väldigt lite om vilken typ av kompetens som egentligen efterfrågas. Många av de yrkesbeteckningar som används bygger på gamla klassificeringar (t.ex. SUN- och SSYK-koder) som inte längre speglar dagens – eller morgondagens – arbetsliv. Yrkesroller förändras snabbt. Nya uppstår, gamla smälter samman, och det vi kallade ”undersköterska” eller ”IT-specialist” för tio år sedan är inte samma sak idag.

Därför behöver vi i mycket högre grad använda kvalitativa metoder.


#Kvalitativa metoder ger oss nyanser – och framtidsinsikt

För att förstå vad som faktiskt efterfrågas på arbetsmarknaden behöver vi:

  • Genomföra# intervjuer med arbetsgivare om deras framtida strategier av den egna produktion av varor och tjänster samt tillhörande kompetensbehov i detalj – yrkeskompetenser.
  • Organisera# fokusgrupper med branschföreträdare för att få en samlad bild av trender och diskuterad underlag.
  • Göra case studies inom specifika sektorer och orter för att fånga lokala variationer.

Syftet är att förstå de förändringar som ännu inte syns i statistiken – till exempel #tekniksprång, nya arbetssätt, eller nya sätt att organisera verksamhet.

Stora organisationer har ofta kompetensförsörjningsstrategier kopplade till sina affärsplaner – men på många håll fortsätter man att ropa efter dagens yrkesroller, snarare än att planera för morgondagens behov. Det gäller även branschorganisationer som i brist på kvalitativ underlag har fel fokus.

Det leder oss till en avgörande fråga: Hur kan utbildningssystemet möta en framtid vi inte ens planerat för?


Tre nyckelbegrepp du måste förstå:

1. #Kompetensförsörjning – den långsiktiga strategin

Kompetensförsörjning är det övergripande arbetet med att säkerställa att rätt kompetens finns på rätt plats – både nu och i framtiden. Det kräver:

  • Omvärldsanalys: Vilka varor och tjänster kommer vi producera? Hur påverkar ny teknik, digitalisering och outsourcing våra behov? Hur ser framtidens produkter ut ?
  • Strategisk planering: Vad kan vi utveckla själva? Vad behöver vi i samverkan med det offentliga utbildningssystemet?
  • Proaktivt ansvarstagande: Att ta eget ansvar, inte bara efterfråga – hur skicklig gör vi vara egna anställda inför framtidens behov ?

Exempel: En kommun som planerar för att säkra tillgången till sjuksköterskor de kommande 20 åren genom att arbeta med utbildningssystemet, arbetsmiljö, förmåner och målgruppsanalyser. Och viktigast av allt försöker sätta fokus vilka faktiska yrkeskompetenser behövs om 20år i en allt mera digitaliserad värld och hur utvecklar vi den egna organisationen i detta lärande.


2. #Arbetsmarknadens behov – det breda samhällsperspektivet

Det här handlar om vilka kompetenser som samhället i stort behöver – för att olika branscher, sektorer och regioner ska fungera.

  • Makroperspektiv: Här analyseras hela arbetsmarknaden – vilka företag finns, var finns de, och hur ser demografin ut?
  • Drivkrafter: Teknikutveckling, konjunktur, globalisering och politiska beslut påverkar.
  • Underlag: Arbetsmarknadsbehovet måste bygga på verkliga, strategiska analyser från verksamheter som jag beskriver ovan – annars blir det fel riktning på utbildningssatsningarna.

Exempel: Ett stort behov av IT-specialister i Sverige – men här krävs fördjupning: Vilken typ av IT-kompetens? Krävs svenska språket? Ska tjänsterna finnas i Sverige eller kan de outsourcas? Det finns många frågor…………………


3. #Anställningsbehov – det akuta nuläget

Det mest konkreta begreppet: Hur många personer, med vilken kompetens, behöver en viss arbetsgivare anställa inom en viss tid?

  • Mikroperspektiv: Vad behöver vi nu – och varför?
  • Kvalitativt fokus: Vilken typ av kunskap och kompetens behövs – inte bara ett yrkestitel.
  • Personalstrategi: Hur attraherar vi rätt personer, och hur organiserar vi oss så vi blir attraktiva som arbetsgivare?

Exempel: Ett äldreboende som behöver tre undersköterskor inom tre månader – men där rätt person kan innebära helt olika kompetens beroende på behovet (äldreomsorg, demens, psykiatri etc.).


Sammanfattning: Tre nivåer, tre perspektiv

BegreppPerspektivFokusTidshorisont
KompetensförsörjningStrategisktRätt kompetens för framtiden, i det enskilda företaget – branschenLångsiktigt
Arbetsmarknadens behovSamhällsnivåVad hela arbetsmarknaden efterfrågarMedel–lång sikt
AnställningsbehovOrganisationenivåHur många behövs – och vad ska de kunna?Kortsiktigt

Tre uppmaningar till arbetsgivare och utbildningsaktörer:

  1. Sluta ropa – börja planera. Varje företag bör göra en strategisk noggrant kompetensanalys istället för att jaga efter gamla yrkesroller.
  2. Arbeta tillsammans med utbildningssystemet. Sätt er ned och skapa gemensamma lösningar – inte kravlistor på antal platser. Kan det vara så att man med en lärlings anställning till vuxna kan rekryterar flera sökande till olika yrken ( Lite orimlig med hög studielån för ett yrke som inte betala tillbaka) särskild om du har har familj och vill byta…………….Eget ansvar ?
  3. Tänk framtid – inte bara nutid. Utbildningar och satsningar bör förbereda för övermorgons behov, inte bara för det vi tror vi behöver idag.
  4. Tänk den som väljer ett yrke på gymnasiet idag 2025 ( 15 års ålder) ska vara anställningsbar fram till 2080 när vederbörande ska går i pension med 70 års ålder. Den ska samtidigt även orkar att jobbar så länge……………………..
  5. Att skapa bristfällig underlag och ser bara på nuet – är ett brott mot samhället – som ska tar ansvar för dessa som står utanför arbetsmarknaden p.g.a av man hade fel fokus på kompetensförsörjning och arbetsmarknadens behov.

Om vi vill ha en välutbildad arbetskraft med rätt kompetenser – ”Just in time” – måste vi bli bättre på att förstå vad vi faktiskt behöver. Förmåga att ta till sig nya kunskaper och kompetenser är mera avgörande än att kunna ” göra ett yrkesprov” med ett visst antal produkter som man har övat på länge. (Dessa ska man bara titta och smaken bedömdes inte.) Inte bara idag, utan även om fem, tio och tjugo år. där man arbetar med nya tekniker och produkter. Alla inblandade har ett mycket stort ansvar själva – inte bara staten – som är beroende av kvalitativa framtidsinriktade underlag.



Nästa »