Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Omvärldsanalys och SWOT på Restaurangnäringen i Sverige

EU, Mat och Vin, Trender och Framtiden Posted on sön, februari 15, 2026 11:02

Hur kan Restaurangbranschen mera lönsamt och där konkurser inte en affärsmodell

Först även tack till det många positiva mail jag erhåller som tackar att jag lyfter frågor särskild inom restaurangnäringen. Det glädja mig – och jag kommer fortsätter med detta för att få igång en diskussion som baseras på fakta inte ” tron”.

Restaurangnäringen präglar stadsdelar, stärker turismen och skapar mötesplatser.
Min analys visar vart branschen kan vara på väg.
Under den närmaste framtiden 2026 – 2029 är en tydlig positionering viktigare än någonsin. Samtidigt krävs framtidstro och mod. Den som verkligen förstår restaurangnäringen är med och formar framtiden”. Inte alla förstår den och bör därav inte ger sig in i en redan överetablerad bransch.

Min analys utifrån min centrala tes

Mat och dryck är samhällets sammanhållande kitt. Jag vill beskriva restaurangnäringen som infrastruktur, kulturell impulsgivare och ekonomisk hävstång. Kvaliteten på alla mat och dryck etablissemangen ( alla mat och dryck inte bara Fine Dininig) erbjudanden avgör i allt högre grad livskvaliteten – både i vardagen och på resor. Branschen formar stadsdelar och stadskärnor, stärker turismen och påverkar områden som mobilitet, utbildning och arbetsliv.

AI möter mänsklig närhet

Utifrån min omvärldsanalys kommer de kommande åren att präglas av en dualitet mellan teknik och människa. Artificiell intelligens, robotik och automatisering skapar effektivitet och planeringssäkerhet. Samtidigt ökar gästernas behov av närhet, personlighet och atmosfär. Vi ser redan idag ett ökad antal yngre personer – drar sig till zoner – Teater, Opera och Konserter där man inte tillgänglig via sin mobila enhet.

Restaurang eller bättre sagt Mötes och Måltids koncept går i framtiden långt bortom menyer. De skapar mötesplatser, känslor, rutiner och ritualer – och bygger identitet. Oavsett om det handlar om bostadsområden, järnvägsstationer, campus, hotell, sjukhus eller kontorskomplex behövs nya former av gastronomi överallt där människor möts.

Topptrender

Mina topptrender –  longevity, snack society, artificiell intelligens, mindful drinking och värdskapets återkomst. Mera systemgastronomi – en ny generation blir vuxen som är uppvuxen med ”snabba effektiva måltider” så vi behöver möter dessa beteenden, men även där kommer det sker en utveckling.

Från systemgastronomi (”70 % standard, 30 % själ”), bagerigastronomi (”ugnen som scen”) och trafikgastronomi (”transit kräver upplevelse”) till stadsliv, hotell, retail och utbildning. Upplevelse, värderingar och berättelse kan förenas i en ny framgångstriangel – särskilt när man i framtiden inte behöver servera mat för att sälja dryck.

Detta nya segment är otroligt kostnadseffektivt. After Work på ett bageri eller konditori, hos frisören eller i din närbutik – mötesplatser utanför den traditionella restaurangen – Alkoholdrycker där man möts – Det kommer att skapa stora utmaningar för den traditionella restaurangnäringen, särskild för dessa om inte steppa upp. Köpa – Kyla – Sälja – blir det nya effektiva affärsidèen – kanske finansierad av alla dryckesleverantörer………….

Differentieringen blir avgörande. Vi kommer att se en mångfald av restauranger som specialiserar sig på en eller två signaturrätter eller produkter. I stället för att erbjuda ett brett utbud väljer gästen restaurang utifrån signaturrätten eller drycken. Man går dit man hittar det man är sugen på. Det innebär att restauranger måste bli mer synliga och mer kommunikativa.

I stället för att äta på två eller tre stamställen väljer man efter sin matsituation

SWOT – Svensk restaurangnäring blöder – och vi låtsas som att allt är kreativ mångfald

Det talas ofta om svensk gastronomi som en framgångssaga. Hållbarhet. Innovation. Nordic food. Levande stadskärnor. Men under ytan finns en obekväm sanning:

Vi har inte en blomstrande bransch.
Vi har en överetablerad och strukturellt urholkad marknad.

För många – för lika – för svaga

Antalet restauranger har ökat snabbare än köpkraft, befolkning och tillgång på kompetent personal. Resultatet? Ännu en burgare. Ännu en vinbar. Ännu ett otydligt “koncept”.

Det är inte konkurrens på kvalitet.
Det är konkurrens på överlevnad.

Marginalerna är redan minimala. När utbudet är likformigt återstår bara priset. Och när priset pressas – pressas allt. Marknaden bär inte volymen. Ändå fortsätter vi att öppna nytt.


Den osunda delen av branschen slår mot de seriösa

Det mest problematiska är inte bara överetableringen. Det är normaliseringen av oseriöst företagande. Vi ser aktörer som:

  • kalkylerar med konkurs från start
  • struntar i kollektivavtal och rimliga villkor
  • använder personalomsättning som affärsmodell
  • prioriterar kortsiktig kassaflödesmaximering framför kvalitet

Snabb etablering. Snabb exit. Ny skylt på dörren. Detta drabbar de seriösa företagen hårdast.

De som investerar i personal.
De som betalar skatt korrekt.
De som arbetar långsiktigt med kvalitet och varumärke.

När oseriösa aktörer dumpar priser eller ignorerar regelverk snedvrids konkurrensen. Det blir rationellt att vara kortsiktig. Det blir farligt att vara ansvarsfull. Och branschorganisationer vågar inte ta tag i dessa utmaningar – Varför ?

Det är ett systemfel.


Konkurs är inte kreativ förnyelse

I dag behandlas konkurser nästan som naturlig förnyelse i ekosystemet. “Det är en dynamisk bransch.”Nej. När konkurs blir norm skapas:

  • instabila stadsmiljöer
  • otrygga arbetsplatser
  • urholkad kompetens
  • försämrat förtroende

Det är inte kreativ destruktion. Det är kapital- och kompetensförstöring.


Kommuner och fastighetsägare bär ansvar

Jakten på “liv och rörelse” i stadskärnor leder ofta till fler tillstånd och fler etableringar – utan analys av bärkraft. Fler verksamheter är inte samma sak som bättre stad. När hyror drivs upp i tron att restauranger “alltid klarar sig” byggs en struktur där bara de mest riskbenägna eller minst regelbundna aktörerna vågar ta plats. Seriösa företagare tackar nej. De oseriösa chansar.


Den obekväma slutsatsen

Sverige har inte för få restauranger. Vi har för många – och för många utan tydlig position eller långsiktig affärsmodell. Branschen behöver:

  • färre aktörer
  • tydligare specialisering
  • begränsade och genomtänkta erbjudanden
  • högre krav på affärsmässighet

Framtiden ligger inte i fler konceptkrogar eller bredare menyer. Den ligger i restauranger som är unika, fokuserade och ekonomiskt hållbara. Som löser en konkret måltidssituation – och gör det bättre än någon annan. Och framför allt:

Vi måste sluta acceptera att oseriöst företagande är en del av spelet. För varje oseriös aktör som tillåts pressa systemet urholkas förutsättningarna för de företag som faktiskt vill bygga något långsiktigt. Det är dags att tala klarspråk. Ca 200 företag utreds för ekonomisk brottslighet i samband med Coronastöd……

Detta är inte en fråga om smak.
Det är en fråga om struktur, ansvar och överlevnad och att förbättra rykte av en delvis oseriös bransch, bara genom erkänner brister kan branschen utvecklas.

Det är också hög tid att branschorganisationen tar strukturproblemen på fullt allvar. Att enbart tala om tillväxt, fler etableringar, kompetensbrist, sänkta arbetsgivaravgifter och moms och regelförenkling räcker inte. Om branschen ska uppfattas som trovärdig och seriös måste man tydligt markera mot oseriösa aktörer , driva frågor om sund konkurrens och arbeta för långsiktig lönsamhet – inte bara överlevnad. Ta blir branschen attraktiv som arbetsgivare i framtiden – inte bara ett instegs jobb.



Konkurs och ackord som affärsmodell – när krogbranschen låter andra betala notan

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Kris, Mat och Vin, Trender och Framtiden Posted on sön, februari 08, 2026 15:37

”Alla vet, alla är bekymrade men ingen vill prata om det.”

Det talas ofta om att krogbranschen har det tufft. Och det stämmer. Marginalerna är låga, överetableringen är stor, konkurrensen är hård och riskerna många. Men det finns ett växande problem som inte längre kan bortförklaras med ”tuffa tider”: konkurser och ackord som affärsmodell. Där sticker många även etablerade aktörer ut. källa: Creditsafe

Allt fler restauranger går i konkurs – eller genomför ackord – med sitt driftbolag för att kort därefter återuppstå i samma lokal, med samma koncept, ibland samma personal och i praktiken samma ägare som har hyreskontrakt, fastigheten och inkråm i ett Holdingbolag. Det enda som inte följer med är skulderna.

De skrivs ned, förhandlas bort eller lämnas kvar hos grossister, hyresvärdar och staten.

Ackord – räddningsplanka eller strategiskt verktyg?

Ackord är i grunden tänkt som ett sätt att rädda livskraftiga företag. Ett andrum. En chans att börja om på rimliga villkor.
Men i praktiken har ackord i delar av krogbranschen blivit något annat: ett återkommande verktyg för skuldsanering utan ansvar.

När samma aktörer:

  • bygger upp leverantörsskulder,
  • begär ackord,
  • skriver ned 50–75 procent av skulderna,
  • och kort därefter fortsätter verksamheten som vanligt,

då är det svårt att se ackordet som ett undantag. Det blir en del av affärsmodellen.

När leverantörerna blir ofrivilliga finansiärer

Oavsett om det slutar i konkurs eller ackord är utfallet ofta detsamma för grossisterna. Mat och dryck levereras på kredit. Betalningarna släpar. Till slut presenteras ett ackordsförslag eller ett konkursbesked. Grossisten ställs inför valet:

  • acceptera ackordet och ta en stor förlust,
  • eller riskera att få ännu mindre – eller inget alls – vid konkurs.

Ackordet blir i praktiken ett sätt att tvinga leverantörer att finansiera verksamheten i efterhand. Detta är inte enstaka händelser. Det är ett mönster som vi ser tydlig det tre största grossisternas lönsamhet – där två av det tre största har negativ resultat och en vinstmarginaler från – 0,8% till 2,1 % 2024. källa: Creditsaft, allabolag

Osund konkurrens – byggd på obetalda skulder

Den krögare som betalar sina leverantörer fullt ut, i tid och utan ackord, konkurrerar inte på samma villkor som den som:

  • räknar med att skulder kan skrivas ned via ackord,
  • eller att konkursen ändå tar hand om resten.

Resultatet blir:

  • priser som inte speglar verkliga kostnader,
  • ackord och konkurser som pressverktyg,
  • ökade kreditförluster i grossistledet,
  • och högre priser för skötsamma aktörer.

Ackordet snedvrider konkurrensen lika effektivt som konkursen.

Lagligt – men systematiskt

Förespråkare menar ofta att både konkurs och ackord är lagliga verktyg. Det är korrekt. Men när ackord används upprepade gånger av samma ägarkrets, i kombination med konkurser, är frågan inte längre juridisk utan systemisk.

När skulder regelmässigt skrivs ned:

  • försvinner incitamentet att bygga långsiktigt,
  • urholkas betalningsmoralen,
  • och flyttas risken från ägare till leverantörer.

Ackordet blir då inte en rekonstruktion – utan en rabatt på andras bekostnad.

Ett systemfel som drabbar hela kedjan. Detta är inte i första hand ett moralproblem. Det är ett systemfel:

  • ackord godkänns utan tillräcklig analys av historik,
  • upprepade konkurser och ackord kopplas inte ihop,
  • verkliga huvudmän byts ut på pappret men inte i praktiken,
  • leverantörer saknar reella möjligheter att säga nej.

Så länge ackord och konkurser kan användas utan konsekvenser kommer de att fortsätta användas.

Dags att prata om ansvar – även vid ackord

Ackord ska rädda sunda företag, inte belöna återkommande misslyckanden. Konkurs ska vara sista utvägen, inte en affärsstrategi.

Det kräver:

  • tydligare granskning av upprepade ackord och konkurser,
  • större ansvar för verklig huvudman – moderbolaget.
  • bättre informationsdelning mellan myndigheter,
  • och en bransch eller branschorganisation som vågar säga ifrån och lyfta detta stora problem i syfte att värna om sina seriösa aktörer.
  • branschen blir aldrig en trovärdig aktör att lita på när man kräver förändringar exempel förenklade regler – när man inte har förmåga att rensa i det egna leder.

Annars riskerar vi att normalisera ett system där ackord och konkurser är inprisade i affären – och där notan alltid hamnar hos någon annan.

Och i längden är det ingen hållbar affär. För någon.



En härlig viktig beskrivning som varje matlagare /kock, särskild det unga bör ta till sig.

Mat och Vin, Trender och Framtiden Posted on fre, februari 06, 2026 09:27

Källa: Joannis Malathounis – 1 -stjärnkrog i Kernen Remstal södra Tyskland med inriktning Modern Greek Cuisine

Mellan kastrull, tvivel och tajming

En kock hittar sin egen väg ungefär som man lagar en bra soppa: inte med recept, utan med känsla – och några brända lökar.

I början lär man sig snällt reglerna. Koka fonder, hantera kniven, hålla ordning, inte gråta (åtminstone inte utåt). Man lagar efter, nickar allvarligt, säger ”Oui Chef” och tänker i hemlighet: Måste allt verkligen vara så här? Ja. Till att börja med, ja. För den som inte kan reglerna bryter dem inte – han snubblar bara över dem.

Sedan kommer nyfikenheten. Andra kök, andra länder, andra kastruller. Plötsligt smakar koriander inte längre tvål, utan äventyr. Man inser: stor mat kan bestå av tre ingredienser – eller av tjugo, om man inte riktigt vågar lita på sig själv. Och någonstans mellan streetfood och stjärnkrog börjar det knastra.

Förr eller senare märker man att man själv är en del av rätten. Barndom, ursprung, favoriträtter klockan tre på natten – allt smyger sig ner i grytan. Den egna stilen är sällan spektakulär, men ärlig. Och ärligt smakar oftast bättre än perfekt.

Naturligtvis går en del fel. För salt, för platt, för tillkrånglat. Men misstag är inga nederlag, utan kryddförsök. Den som aldrig misslyckas lagar antingen inte mat – eller lagar alltid samma sak.

Förebilder finns det gott om. Man beundrar dem, studerar dem, imiterar dem i hemlighet. Men den som kopierar för länge serverar till slut bara ett eko. Den egna vägen börjar där man frågar sig: Vad vill jag egentligen berätta – och för vem?

Till sist handlar det mindre om teknik och mer om hållning. Om respekt för råvaran, för gästerna och för sig själv. Om valet att laga mat högt eller lågmält, komplext eller klart, trendigt eller tidlöst.

Den egna kulinariska vägen är inget mål, utan ett tillstånd: den växer fram långsamt, utan dramatik, och oftast just när man slutar leta efter den med kramp – och helt enkelt börjar laga mat ärligt



Nästa »