Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Alkohol och demens: Ny forskning slår hål på myten om det ”hälsosamma glaset”

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on fre, november 28, 2025 11:43

Under lång tid har det påståtts att ett glas vin om dagen kan vara bra för hjärnan. Men en ny, omfattande studie som publicerats i det välrenommerade BMJ Evidence-Based Medicine (sept 2025) utmanar denna uppfattning – och gör det med kraft.

Forskningen vänder upp och ner på gamla föreställningar om moderat alkoholkonsumtion och visar tydligt: Det finns inget skyddande intervall. All alkoholkonsumtion ökar risken för demens.

Studien i korthet

Forskargruppen, ledd av Dr. Anya Topiwala, analyserade data från över 500 000 personer. De kombinerade två typer av data:

  1. Observationsstudier
    – traditionella hälsodata från US Million Veteran Programme och brittiska UK Biobank
  2. Genetiska analyser (Mendelian Randomization)
    – som används för att skilja verkliga effekter från felkällor som livsstilsfaktorer eller omvänd kausalitet

Syftet:
Att klarlägga hur olika nivåer av alkoholkonsumtion – från total nykterhet till högkonsumtion – hänger ihop med risken att utveckla demens.

pdfrapporten att ladda ner

Resultaten – U-formad myt eller linjär verklighet?

Det man trodde:

Moderat drickande är bra, mycket drickande är dåligt.

Det studien visar:

1. Observationsdata (verkar U-formade)

Personer som inte dricker alls eller dricker väldigt mycket uppvisade högre demensrisk. Måttliga drickare verkade ha lägre risk.

2. Genetiska analyser (den riktiga bilden)

Här försvinner den ”skyddande” effekten helt:

”Med ökad alkoholkonsumtion stiger demensrisken monoton – utan något skyddande intervall.”
– Dr. Topiwala m.fl.

Med andra ord:
Risken ökar redan från det första glaset.

Varför såg tidigare studier ut att visa skyddseffekter?

Forskarna pekar särskilt på ett statistiskt problem:

Reverse causality – omvänd kausalitet

Personer som senare utvecklar demens tenderar att minska sitt drickande flera år innan diagnosen, som följd av tidiga kognitiva förändringar.

Det gör att det ser ut som att personer som dricker mindre är friskare – när effekten egentligen går åt andra hållet.

Dessutom förväxlades ofta:

  • livslånga nykterister
    med
  • ”sick quitters” – personer som slutat dricka av medicinska skäl

Det snedvrider resultaten och skapar en illusion av skyddande effekter.

Vad betyder detta för dig som njuter av vin eller gastronomi?

Forskarna uppmanar inte till dogmatisk nolltolerans – men till medveten konsumtion, särskilt för personer:

  • över 50 år
  • med familjehistorik av demens
  • inom gastronomi och vinbranschen, som behöver nya narrativ kring ansvarsfull konsumtion

Praktiska rekommendationer:

  • Njut med eftertanke, inte varje dag
  • Känn till dina riskfaktorer (exempelvis familjehistoria)
  • Följ din kognitiva hälsa över tid
  • Utforska alkoholfria alternativ
  • Satsa på hjärnvänliga råvaror (bär, nötter, omega-3, grönt te)

Vad säger forskarna?

”Det finns ingen skyddande tröskel för alkoholkonsumtion när det gäller demens. Risken stiger kontinuerligt och resultaten talar för förebyggande folkhälsoinsatser.”
– Dr. Anya Topiwala, huvudförfattare

Studien är metodologiskt stark och internationellt uppmärksammad, med ett Altmetric-värde över 3000 redan kort efter publicering.

Tips till livsnjutare och gastronomer

  • Satsa på alkoholfria premiumdrycker, specialteer och kvalitetsjuicer, eller använd Dig av alkoholfria alternativ till menyer – kräver mycket mera kompetens av krogpersonalen.
  • Erbjud ”Brain Health-menyer” med råvaror som stödjer kognitiv hälsa
  • Skapa personlig rådgivning kring medveten konsumtion
  • Bygg ett modernt narrativ: kvalitet före kvantitet

Slutsats

Myten om det ”hälsosamma glaset” är nu vetenskapligt motbevisad.
Njutning är fortfarande viktig – men forskningen visar tydligt att den som vill värna sin hjärnhälsa gör klokt i att dra ner på mängden alkohol, oavsett dryck eller tillfälle.

Källa:

Artikel i världens bästa nyhetsblogg – hemsida för Gastronomi https://www.gourmet-report.de/

Originalstudien (BMJ Evidence-Based Medicine, 2025):
https://ebm.bmj.com/content/early/2025/09/16/bmjebm-2025-113913



Är det verkligen kockbrist i Sverige?

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, Mat och Vin, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on sön, november 23, 2025 14:56

Nu har även Besöksnäringens branschorganisation via en beställd analys kommit fram att det behövas 130 000 nya anställda inom restaurangbranschen de kommande tre åren.
En anmärkning: enligt SCB sysselsätter branschen idag cirka 265 000 personer – och en stor andel arbetar deltid.

I analysen hävdas även att det finns ett anställningsbehov av 11 500 kockar och 5 000 kökschefer. Jag är minst sagt tveksam till dessa populistiska siffror. Här är varför:

  • Samtidigt som man larmar om personalbrist lyfter man branschens generellt låga lönsamhet och krogdöden.
  • Endast 53 % av ungdomar som utbildat sig till genom gymnasieskolan får jobb efter utbildningen eller är etablerad på arbetsmarknaden. Under de senaste 25 åren har staten utbildat 45 000 kockar – men det har alltid varit samma etableringsgrad.
    (Källa: Skolverket och tidigare blogginlägg )
  • Det finns enligt A-kassen tusentals arbetslösa utbildade kockar över 40 år som söker jobb samt att nästa 50% har lämnat branschen av olika skäl – ofta på grund av kvällsarbete, familjesituation eller ren utbrändhet.
  • Det öppnas nya restauranger varje dag, vilket leder till en överetablering där lika många krogar går i konkurs. Det tycks alltså inte finnas någon akut brist på kockar – inga restauranger har uteblivit på grund av personalbrist. (se tidigare analys i blogginlägg)
  • Företag som har en bra personalpolicy, erbjuder schyssta villkor, bra arbetsmiljö och verkligen bryr sig om sina medarbetare har sällan problem att hitta kompetent personal idag.
  • Om branschen skulle lyckades behålla sina anställda skulle behovet av att ”ersättningsanställa” i stora volymer minska drastiskt. Bara att talar om ”Ersättningsanställa” förutsätter ju att många lämnar branschen…………..

En bransch som glömt sina egna styrkor?

Restaurangbranschen har historiskt kännetecknats av flexibilitet, problemlösningsförmåga och en stark vilja att hitta lösningar – det ligger i branschens DNA. Därför är det synd att narrativet idag ofta handlar om problem och rop på hjälp. Undrar om dessa som skriker och för talan har branschens DNA……………Just denna DNA gör att man trivdes i sitt yrke – och fortfarande älskar sin bransch.

För när man kräver att ”någon annan” ska lösa situationen – vem är det då?
Jo, staten. Och staten, det är vi medborgare. Detta ser jag som en svaghetstecken och värderar ner det många duktiga seriösa företagare i branschen.

Är det på modet för branschorganisationer att alltid kräva mer från staten ( eller samhället vi medborgare)

Har du också lagt märke till trenden? Allt fler branschorganisationer ropar efter mer resurser, fler utbildningsplatser eller nya stöd från staten – samtidigt som man sällan pratar om branschens egna problem. Det verkar nästan ha blivit ett modernt sätt att kommunicera: peka ut staten som lösningen, istället för att titta inåt.

Problemet med att alltid peka på någon annan

Ur ett kommunikativt perspektiv är det begripligt. Det är enklare att tala om ”systemfel” än om interna brister. Det ger rubriker, skapar tryck på politiker och gör att branschen slipper ta de obekväma diskussionerna.

Men det här sättet att kommunicera har tre tydliga nackdelar – och de är inte små.

1. Fokus flyttas från branschens egna utmaningar

När man ständigt ropar att staten ska utbilda fler eller skicka mer resurser, pratar man mycket mindre om:

  • Hur arbetsvillkoren faktiskt ser ut
  • Varför så många lämnar branschen
  • Hur man jobbar med ledarskap och arbetsmiljö
  • Varför vissa företag klarar rekryteringen utan problem – medan andra står still

Med andra ord: man missar att adressera det som verkligen påverkar attraktionskraften.

2. Bilden av verkligheten blir förenklad

Begrepp som ”personalbrist” eller ”kompetensbrist” blir snabbt bekväma svepskäl. Det saknas ofta en djupare analys av:

  • överetablering
  • hög personalomsättning
  • bristande arbetsplatskultur
  • dåliga villkor eller oseriösa aktörer

När man bortser från sådana faktorer blir slutsatsen lätt: ”Staten måste fixa fler utbildade.”
Men så enkelt är det sällan.

3. Ansvarsfrågan skjuts helt åt sidan

Om branschen säger att lösningen ska komma utifrån, minskar också viljan att förändra branschens egna strukturer. Risken är att man fastnar i ett läge där man väntar på åtgärder som aldrig riktigt löser grundproblemet.

Dags att fråga sig. Vad är egentligen problemet och våga vara ärlig

Kanske är det dags för alla branschorganisationer att våga göra det obekväma – att titta på de interna utmaningarna:

  • Hur behåller vi våra anställda?
  • Hur skapar vi hållbara arbetsmiljöer?
  • Hur blir vi en bransch där människor vill stanna kvar – inte fly? Där särskild restaurangbranschen

En bransch med företag som klarar att ta hand om sina anställda behöver inte trolla fram 130 000 nya medarbetare på tre år.



Pionjärerna bakom gourmetköket det har inte varit män utan kvinnor

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, november 17, 2025 12:06

En liten berättelse utifrån där som källa används tyska Feinschmecker, officiella franska källor och information från mina tidigare franska chefer.

Gourmetköket är oftasti dag männens domän. Statistiken talar sitt tydliga språk. Men historiskt sett är bilden en annan. Redan i början av 1900-talet nådde Eugénie Brazier kulinariska höjder i Lyon – och i hennes spår följde flera kvinnliga talanger. De bröt tabun, gjorde sleven till ett verktyg för självbestämmande och banade en väg som unga kvinnliga kockar fortfarande följer.

Eugénie Brazier – en revolution börjar

Historien om de största kvinnliga kockarna börjar blygsamt. Den 10 april 1921 öppnar Eugénie Brazier sin första restaurang på Rue Royale i Lyon, med plats för endast femton gäster. På menyn står hennes berömda poulet à la crème. Till lunch serveras en fast meny och på kvällen à la carte; femtio franc kostar en måltid – en ansenlig summa i ett 1920-tal präglat av brist och svårigheter.

Brazier visste vad fattigdom innebar. Uppvuxen i en enkel bondfamilj arbetade hon som barn både i ladugård och på fälten. Barnarbete var en självklar del av livet.

En ostoppbar uppgång

På kvällarna är restaurangen alltid full. Lyons societet blir snabbt förälskad i hennes matlagning, och den enkla bondflickan stiger till att bli en av stadens få välbärgade kvinnor. 1925 skriver landets främste gastronom, Maurice-Edmond Sailland – under pseudonymen Curnonsky – ett hyllningsreportage som ytterligare stärker hennes rykte.

Snart expanderar Brazier. 1928 köper hon en stuga vid Col de la Luère, först som helgprojekt, men inom kort som andra restaurang – dit gästerna strömmar i ständig takt.

När hennes son blir vuxen anförtros han driften av La Mère Brazier, och belönas med två stjärnor i Guide Michelin. Men den verkliga sensationen kommer strax därpå: mitt under den globala depressionen får Eugénie Brazier tre Michelin-stjärnor för restaurangen på Col de la Luère – som världens första kvinna.

1933 följs hon av Marie Bourgeois och en kvinnlig kock i Bourg-en-Bresse. Under 1990-talet lyfter Alain Ducasse fram dessa ”flerstjärniga mödrar” och återger dem sin rättmätiga plats i gastronomins historia.

”Mères Lyonnaises” – kvinnornas tradition

Arvet efter dessa kvinnor lever kvar i Lyon. Här talar man om Mères Lyonnaises, ”Lyonmammorna”, en tradition som går tillbaka till slutet av 1800-talet. De tog över enkla värdshus, skapade egna kökstraditioner och vann stor respekt – trots ofta svåra livsöden.Françoise Fillioux 2 september 1865 – 22 oktober 1925), känd som ”La Mère Fillioux” eller ”La Mère Filloux”,där Eugénie Brazier själv arbetade två år. Hos Filloux lärde hon sig bland annat att laga den berömda tryffelsoppan med vilt, gratinerade purjolökar med flodsmör och hjärtan av kronärtskocka med tryffel-foie gras. var en fransk kock och ägare till en berömd restaurang i Lyon.

Marie Bourgeois tog över sitt familjevärdshus 1923. Restaurangen La Mère Bourgeois, som hon drev tillsammans med sin man i Priay nordost om Lyon, lockade gäster från hela landet. Här serverades rätter som hennes berömda pâté chaud, hare i gräddsås och omelett med kräftstjärtar.

Bland hennes efterföljare fanns Eugénie Brazier, som arbetade i hennes kök som ung kvinna och förde vidare hennes traditioner inom det lyonesiska köket. Ser här en liten film från franska TV

Kvinnorna som ville laga mat – inte tävla

Den stora eran för dessa kvinnliga pionjärer tog slut när gastronomin började betraktas som konstform och Michelin-stjärnorna – tillsammans med de glamorösa manliga namnen – tog över. En stor karriär för en kvinnlig kock har länge verkat möjlig främst när hon arbetar under en berömd manlig mästare. Så var fallet även för Eugénie Brazier, som grundade La Mère Brazier 1921 och överlät den till sin son 1968.

En glömd historia – och dess arvtagare

Även utanför Lyon fanns framstående kockar under första halvan av 1900-talet. Annette Poulard på Mont-Saint-Michel – kallad La Mère Poulard – blev berömd för sina luftiga omeletter och sin lammstek från saltängarna, grillad över glödande kol. Anne ”Annette” Boutiaut Poulard (15 april 1851 – 7 maj 1931), en av Frankrikes berömda ”Mères”, var känd som Mère Poulard (Moder Poulard) och arbetade som kock och värdinna i Mont-Saint-Michel, Frankrike. Hon blev särskilt uppmärksammad för sin omelett, Omelette de la mère Poulard, som blev en regional specialitet, samt för sin gästfrihet. Paul Bocuse skrev om henne: ”Moder Poulard är Frankrike!”

När La Mère Brazier återöppnades på 2000-talet publicerades artiklar i över 80 länder. Hennes klassiker betraktas fortfarande som heliga. Hon förfinade det franska kökets stora rätter – som Poularde de Bresse i ”demi-deuil”, med tunna skivor tryffel under skinnet, eller Langouste Belle Aurore, hummer i konjaks-gräddsås.

Eugénie Brazier utbildade dessutom flera framtida stjärnkockar. Den mest kände var Paul Bocuse, som själv kallade tiden i hennes kök för ”livets skola”. Ironiskt nog blev han världskänd – medan hans läromästare länge förblev bortglömd.

År 2016 uppförde Lyon ett litet altare på restaurangens fasad till hennes ära. Där står Michelin-guiden från 1930, tillsammans med ett foto av Mère Brazier i sitt stärkta förkläde.



Nästa »