Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida privat och uttrycker endast min personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Hur arbetar Sverige med innovation ? Tänk om politiken skulle göra samma sak

Trender och Framtiden, Uncategorised Posted on ons, augusti 25, 2021 20:06:40

Innovationsarbete har på senare år allt mer hamnat i sökarljuset. Alla pratar om det, alla säger att de gör det, men hur ser det praktiska arbetet ut och vad ger egentligen resultat?

Enligt Kairos Future arbetar vi ofta med att utveckla och stötta innovationsförmågan i olika typer av organisationer. Vi gör detta genom att utveckla processer, tillhandahålla verktyg, samt olika typer av undersökningar för att ta tempen på innovationsarbetet och innovationskulturen i en grupp. Exempelvis bland de anställda på ett företag eller annan typ av organisation, eller i större organisationsöverskridande undersökningar av innovationsförmåga eller innovationskultur. Vi har nyligen genomfört en studie av innovationsarbetet i ett stort antal svenska organisationer där ca 500 personer, varav drygt 200 chefer, svarat på frågor som bland annat berör hur innovationsarbetet bedrivs, hur framgångsrik organisationen är på att ta fram nya tjänster och produkter, samt hur Coronakrisen påverkat innovationsförmågan. Studien replikerar en tidigare undersökning från 2015 där en motsvarande grupp svarade på samma frågor med några få undantag.

Finns det då några eviga sanningar (eviga här i betydelsen att vi ser samma mönster 2015 och 2021) som vi kunnat identifiera? Ja absolut. Vi kan se tre tydliga framgångsfaktorer där organisationer som fokuserar på vissa områden är mer sannolika att lansera innovativa produkter eller tjänster, här mätt som produkter som är nya för branschen eller världen.

Omvärldsarbete lönar sig
Bland organisationer där cheferna anser att omvärldsanalys i hög grad är en naturlig del av produkt- och tjänsteutvecklingsarbetet* har 60% fler lanserat en världsnyhet de senaste tre åren, jämfört med de organisationer där detta endast stämmer i viss mån. 

Att jobba med kulturen är viktigt
I organisationer där medarbetarna i högst grad förväntas att engagera sig i att finna nya idéer och kunderbjudanden** säger mer än dubbelt så många att de lanserat produkter eller tjänster som är nya för världen, jämfört med andra grupper.

Men en strukturerad process slår allt!
De organisationer där cheferna i högst utsträckning*** säger sig ha en strukturerad process för att tillvarata idéer och nya möjligheter är tre gånger mer sannolika att ha lanserat världsnyheter de senaste tre åren, jämfört med övriga.

Vi har också i olika sammanhang passat på att ställa frågor om hur Coronakrisen påverkat innovationsarbete och innovationsförmåga. Intressant nog visade sig att dessa två innovationsaspekter påverkats på olika sätt. Vad gäller hur Coronakrisen påverkat innovationsarbetet så var det ganska jämt fördelat mellan de som upplevde att innovationsarbetet bromsats upp, accelererats, eller varken accelererats eller bromsats upp. Vad gäller innovationsförmågan var dock bilden radikalt annorlunda. Mer än hälften ansåg att innovationsförmåga förbättrats under Corona och endast 11% ansåg att innovationsförmågan försämrats. Bilden var likartad mellan chefer och övriga, även om chefer var något mer optimistiska än överiga deltagare. 

Denna splittrade, men ganska positiva bild, syns också i den AI-baserade analys av fritextsvar kring hur Corona påverkat som vi gjort med hjälp av Kairos Futures analysplattform Dcipher. Några tydliga ämneskluster handlar om hur Corona snabbat upp strukturella förändringar, digitalisering, och digital mognad, samt lett till ökad inkludering. Andra ”öar” handlar om tvång och inbromsning men också nya möjligheter och behov av nya kompetenser och förmågor. Kunskapsdelning och internationellt samarbete är två ytterligare områden som uppfattades ha påverkats positivt.

Klicka på bilden för att se den i större format.

En huvudsakligen positiv bild kan också sägas råda vad gäller satsningar på innovation. En stor majoritet av respondenterna säger att deras organisationer har ökat sina satsningar på innovation de senaste fem åren. Det är också en väldigt stor överlappning mellan de som har ökat sina satsningar mest av alla under de senaste fem åren och de som säger att de tror sig komma att öka sina satsningar mest av alla. Kortfattat kan man säga att nästan alla har ökat sina satsningar på innovation, och de som redan har ökat sina satsningar mest är de som också förväntar sig att öka takten ännu mer. 

Ett annat nytt område som vi undersökte var huruvida man inkluderade hållbarhetsaspekter i innovationsarbetet. Det visade sig här att en klar majoritet saknade en tydlig hållbarhetsstrategi för innovationsarbetet. Dock ansåg något fler chefer än övriga att man hade en tydlig hållbarhetsstrategi för innovationsarbetet. 

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att de flesta svenska organisationer redan satsar på innovation och att man förväntar sig att öka dessa satsningar ytterligare. Det finns ett antal nyckelfaktorer för framgångsrikt innovationsarbete där omvärldsfokus i produkt- och tjänsteutveckling, en inkluderande innovationskultur, och en strukturerad process är tydliga nycklar. Coronakrisen har påverkat innovationsarbetet men också gett innovationsförmågan en knuff framåt. Den samlade bilden av nuläget och utvecklingen framåt är alltså ganska ljus. Kanske kommer vi få se att de ligger ett korn av sanning i talesättet att det som inte dödar härdar? Oavsett vilket så kan vi nog konstatera att vi alla lärt oss mycket nytt under pandemin, och kanske har vi till och med ett ansvar att använda oss av dessa dyrköpta lärdomar för att skapa en bättre värld? Tänk om politiken skulle kunna ta vara kunskapen och kompetenser från den verkliga världen – vi skulle säker har en bättre förmåga att främja framtidn.



Vem styr skolan och vem styr lärande

Politik, Trender och Framtiden Posted on fre, augusti 20, 2021 19:04:24

Har lärarprofessionen blivit överkörd av alla som vet bättre.

Har läraren blivit bara ett redskap för alla politiska utspel, IT strateger och utvecklare som har tolkningsföreträde och vet bäst ?

Undervisning och lärande är en komplex arena – där du möter i ett klassrum en mångfald av individer som utifrån sin egen ambition, bakgrund, utbildningskultur ska tillgodogöra sig lärande. En duktig professionell lärare är en konstnär som utifrån sin profession, skicklighet, ledarskap, erfarenhet och hantverkskunskap och kompetens klara av denna mångfalden.

Under det sista 15 åren har det offentliga myndigheter inom stat och kommun ökad sitt inflytande genom riktade statsbidrag, olika belöningssystem och via regelverk. Det statsbidrag som är ett utspel med politisk agenda eller propaganda – riktas utifrån vad men tycker är viktig centralt – och varje skola ska ju söker dessa pengar som är viktiga – sällan säger man nej – det passar inte just nu.

Sedan tillkommer även dessa organisationsstrateger inom IT och kvalitets utvecklare utifrån New Public Management som i sin tur försöker styra skolorna och deras personal, in i nya projekt. Alla utvecklar och strateger tycker sina projekt är viktigast och i en kommun kan det finnas många sådana som trycker in i skolan. Skolan ska ju lösa allt. Detta ser bra ut i rapporter till politiker att man är aktiv och gör något, men oftast är dessa styrda uppifrån utifrån personers käpphästar och och inte behovsstyrd från verksamheten och klassrummet. Dessa initiativ och dessa avdelningar kostar pengar och resurser i form av avsatt tid – något som skolan eller lärarna inte har idag.

Det är det professionella lärarna i klassrummet vet bäst vilka förutsättningar det behöver för en lyckad lärande just på denna skola och i närtid. Tex IT-strateger eller andra utvecklare bör erbjuda i stället ett smörgåsbord av möjligheter till professionella lärare – som dessa sedan väljer själv som passar behovet. Det kan inte vara så att man förvaltningar fylls mer och mer av strateger och utvecklare som hela tiden tala om att det är just viktigast för framgång, med direkt kontakt till det som styr -förvaltningschefer och politiker. Där äger det ett tolkningsföreträde och avgör vad och hur lärarna ska jobbar med och hur det har lagt upp sin undervisning. HUR man undervisar bör enbart vara lärarens arena – med fokus att alla klara av Learning – Outcome. Alla politiker och förvaltningschefer bör hålla emot – och efterfråga alltid hur gynnar detta inspel eller projekt eleverna lärande och resultat. Efterfråga empiri och att professionen ( inte bara det frälsta) står bakom.

I många organisationer är det hippa ordet – vi vill erbjuda den bästa digitaliserade skolan – där IT strateger på hejad av försäljning fokuserade mjukvaruföretag tolkar behovet utan att göra analyser över behov. Dessa företag erbjuder ” gratis utbildningar” för sina produkter som kompetensutveckling men även belöningstitlar (mircosoft superteacher, Appleteacher) som helt beroende av inköpen av produkter. Rektorernas och lärarens fokus och belöningssystem bygger sedan några år ofta hur många internkurser hos leverantören vederbörande det har gatt eller hur mycket det använder digitala redskap i sin undervisning. Inte Learnings Outcome resultat av undervisningen.

En story utifrån verkligheten – en liten äldre matematiklärare lyckas via sin föredömliga pedagogik och undervisning få alla sina elever i gymnasiet godkänd i alla matematik kurser och många når bästa betyg(samt samma betyg i nationella provet) – även på yrkesprogrammen. Men Rektor tyckte att denna använde digitala verktyg för lite – och därav hängde inte med löneutvecklingen – och slutade. Den nya skolan där han jobbar gjorde en osannolik utveckling inom ämnet Matematik.

 Alla skolor är olika, utifrån elevsammansättningen, så det kan inte finnas en gemensam väg utan det måste finnas olika vägar till målet – utifrån verkligheten som enbart den professionella läraren vet. Men det är självklart för en duktig professionell pedagog att den reflekterar, analysera sin undervisning och sedan utvecklar den – men hjälp av alla redskap som organisationen erbjuder. Det står faktiskt i skollagen att organisation -huvudmannen ska skapa förutsättningar för lärande.

Men det förstås enkelt att överlåter detta till strateger som har sin egen käpphästar och som går i koppel av leverantörer – även detta kan kalla utveckling men den gynnar inte eleven som bör vara huvudfokus. Visst det är en säker statistik att mäta hur många device man har, hur många som logga och arbetar i skolplattformen, hur många GB läraren lagra i plattformen – hur man använder alla digitala verktyg – ju det lätt att mäta – och som främjas av löneutvecklingen. Ingen efterfråga Learnings Outcome eller ”förädlingsvärde” (om en lärare lyckas via sin pedagogik lyfter eleverna till nästa nivån).

Vill man utveckla skolan krävs det en strategisk planering för varje skola, tillsammans med ett involverande ledarskap som helt bygger på bottom upp med professionen, där blir det resultat, inte via IT eller statsbidrag som tar bort fokus från klassrummet och verkligheten..

En studie har räknad fram att om lärarna och skolorna kan styra själva över vägen till framgång och väljer det stöd själva som det behöver utifrån den systematiska kvalitetssäkringen – så skulle det blir mindre strateger och utvecklare men mera lärare i klassrummet. Tänk till ni lärare och återerövra den professionella arenan – ni har en lång utbildning bakom Er –  En läkare låter inte styra sitt arbete av en utvecklare eller strateg.

Det mycket funderingar utifrån mina olika roller inom utbildningsväsendet där jag har kommit fram till att. Som stat, politik, förvaltning eller huvudman ska man inte blanda sig HUR arenan som ska bara ägas av professionella lärare som bedriver undervisningen genom det finns så många vägar till Learning Outcome – men Huvudmannen (ansvarig) för skolan ska kollar upp ATT alla har möjligheter att når målet – om inte säkerställer via analys vilka ytterligare förutsättningar som det professionella lärare behöver så att det finns möjligheter till alla att når målet som finns beskriven i det statliga styrdokument som beskriver VAD.



What`s NXT: vad händer med nöjen efter pandemin

Trender och Framtiden Posted on ons, augusti 25, 2021 20:02:05

Coronaviruset har muterat åtskilliga gånger under pandemins lopp, och den har även fört med sig mutationer på andra plan. Nöjeskonsumtionen har tvingats anpassa sig, förändras, och diversifiera – och det innebär nya sätt att tänka på njutning och nöjen. Digitala leveranser, streaming och vardagslyx är några av vinnarna, restauranger, biografer och nöjesresor har ofta blivit – åtminstone i närtid – förlorare. Men hur länge håller dessa ”mutationer” i sig? Drivs de helt av tvång och rädsla, eller är det andra faktorer som ligger bakom? Vad är egentligen härnäst för njutning och nöjen – efter att skuggan av pandemin dragit sig tillbaka eller åtminstone lättat lite? Hur kommer framtidens nöjen att mutera – igen?

De förändringar som skett inom nöjeskonsumtion är egentligen inte nya. Digitalisering, uppluckring av affärsmodeller, förändrade behov och mer kräsna konsumenter är alla trender som pågått under en längre tid. Det handlar inte egentligen om ökade möjligheter – utan ökad efterfrågan, driven av vanor som vi tvingats bryta. I den meningen är krisen ett genombrott för förändringar snarare än en orsak till dem. Även om det under lång tid skett en diversifiering och utveckling av olika tjänster och varor, är det samtiden som avgör vilka som vinner. Se till exempel på videokonferenserna, som varit vardagsmat för många sedan tidigt 00-tal med Skype – men det blev den relativa nykomlingen Zoom som slog igenom. 

På samma sätt formas nöjeskonsumtionen både av långtgående trender och av behoven och preferenserna som råder här och nu. Det innebär att nya vanor formas, vanor som förmodligen inte bryts bara för att pandemin är över. Allt från att beställa hem mat till att streama film till att träffas online är konsumentbeteenden som kan komma att hålla i sig över tid. Men det har också skett en nedgång i nöjeskonsumtionen överlag, med mer pengar som stoppas i madrassen: Ungefär en fjärdedel av svenskarna i vår undersökning säger att de bara konsumerar det nödvändigaste på grund av pandemin. Det innebär alltså att ungefär en fjärdedel helt skurit ned på nöjeskonsumtionen – och frågan är, vilket nöjeslandskap kommer de att återvända till? 

Vi kan se fyra breda skiften med orsak av pandemin som allihop sätter färg på framtidens nöjes-Sverige. Vi beskriver vart och ett nedan – allihop driver vad nästa nöjeskonsumtionsvåg kommer formas av, när pengarna väl (till slut) spenderas, på lång eller kort sikt, det vet vi inte.

1. Nöjet flyttar hem och blir digitalt

2. Konsumenter söker kontroll

3. Nya lösningar för nöjeskonsumtion

4. Ökad polarisering i köpprocessen

Nöjet flyttar hem och blir digitalt handlar precis om det som hänt under pandemin, nämligen att hemmets roll breddas allt mer, och allt fler nöjen och njutningar blir tillgängliga i hemmet – antingen genom digitala kanaler, eller med hemleverans. Utbudet inom streamingtjänster har ökat och många, särskilt yngre, säger att de kommer fortsätta föredra streaming framför biograf även efter pandemin har lagt sig. Troligen är hemmanöjena här för att stanna, vare sig det handlar om mat, shopping, eller underhållning, eftersom framför allt de unga säger att det är bekvämast och trevligast så.

Konsumenter söker kontroll över sin köpupplevelse och över sin nöjeskonsumtion. Vi blir mer otåliga vad gäller strul och krångel, vi vill hoppa över köer och betala så snabbt och kontaktlöst som möjligt – men helst inte utan att själva ha gått med på det. Fler initiativ kring förbokade platser, koll på folkmängder, och annan information som hjälper folk att välja (Precis hur länge behöver jag vänta? Precis vad kan jag vänta mig? Och så vidare) blir troligen vardagsmat i framtiden, något som till viss del drivits på av att människor vill undvika obehagliga överraskningar i pandemitider – men inget tyder på att vi kommer återgå till en tolerans för överfyllda lokaler eller oväntat trassel efter att faran lagt sig. Snarare vill vi veta så precist som möjligt hur alternativen ser ut och vad vi har att välja på. Allt kräsnare konsumenter behöver särskilt evenemangsarrangörer vänja sig vid.

Nya lösningar för nöjeskonsumtion drar in över landet i och med ”butiksdöden” som det talats om i åratal innan covid-19. Minskade besökarantal och växande e-handel tvingar fram nya och kreativa lösningar, ofta hybrider men ibland helt nya koncept. Att använda ytor på nya och mer effektiva sätt, ställa om kundflödet till andra köpmöjligheter, eller dela ytor med andra varumärken är några exempel på dylika lösningar som dyker upp överallt till svar på förändrad efterfrågan och kräsnare kunder. Allt eftersom kraven höjs på leveranser blir logistik och transport en större del av allas affärsmodeller, och några ställer om till ”dark stores” eller ”ghost kitchens” som förbereder varor och mat, men endast till leverans utan några egna lokaler att möta kunder i.

Ökad polarisering i köpprocessen råder mellan nöjeskonsumtionen och annan konsumtion. Skillnaden mellan det vi köper av hedonistiska skäl, och det vi köper för att vi ”måste”, blir allt större. Framför allt handlar det om upplevelsen av ”glädjeköp” där köpupplevelsen blir allt mer central, och butikspersonalen därför allt mer central. Vill man locka människor till fysiska upplevelser och köp, ställs det högre och högre krav på service. Det innebär att personalen i allt högre grad går från kassapersonal till ambassadörer för varumärket.

Allt detta kommer fortsätta påverka konsumtion i Sverige efter pandemin – faktiskt än mer när nöjeskonsumtionen drar igång ”på riktigt” och pengarna flödar till upplevelser och hedonism. Den fjärdedel av befolkningen som suttit på sina pengar sitter inte på dem för alltid, och de här fyra trenderna formar och påverkar hur de kommer spendera sina pengar under kommande år, kanske till och med under kommande decennier. Den som är förberedd på framtidens njutningslandskap har mycket att vinna!

Tack Kairo Future.



Nästa »