När 5- 8procent får bestämma över 90 procent – är det demokrati?
Sverige är en demokrati. Vi går till val, röstar på våra partier och förväntar oss att den politik som får störst stöd också ska få möjlighet att genomföras.
Men fungerar det verkligen så?
I dagens politiska system kan ett litet parti, med stöd från en begränsad del av väljarna, få ett oproportionerligt stort inflytande över regeringens politik. Ett parti som kanske bara har stöd av några få procent kan bli avgörande för att en regering ska kunna sitta kvar – och därmed få möjlighet att ställa krav på politiken som påverkar hela landet.
Då måste vi våga ställa frågan:
Är det rimligt att ett parti med några få procent av väljarnas stöd i praktiken kan få ett inflytande som långt överstiger dess väljarstöd?Självklart ska även små partier ha rätt att representera sina väljare. Det är en självklar del av demokratin.Men representation och regeringsinflytande är inte samma sak.
Problemet uppstår när små partier blir vågmästare och kan säga: ”Utan våra röster kan ni inte regera.”Då kan ett parti med betydligt färre väljare plötsligt få makt att stoppa eller driva igenom frågor som berör hela svenska folket.Det är här demokratins dilemma uppstår.
Vem har egentligen fått mandatet?
Om ett stort parti har fått ett betydligt större stöd i valet borde det också innebära ett större politiskt ansvar – och en större möjlighet att genomföra sin politik.Men om det stora partiet blir beroende av ett litet parti för varje viktig fråga kan resultatet bli det motsatta.Vallöften kompromissas bort. Reformförslag urvattnas. Beslut skjuts på framtiden.
Till slut kan ingen riktigt säga vilken politik väljarna faktiskt röstade fram. Och då uppstår en annan viktig fråga:
Vem ska väljarna hålla ansvarig?
Om regeringen säger att den vill genomföra en reform men ett mindre stödparti säger nej – vem har då ansvaret för att reformen inte blir av? Politiken riskerar att bli en ständig förhandling där alla skyller på varandra. Risken för politisk handlingsförlamning.Sverige står inför stora och långsiktiga problem som kräver beslut.
Det gäller bland annat ekonomin, energiförsörjningen, kriminaliteten, integrationen, vården, skolan, försvaret och bostadsmarknaden. Många av dessa frågor kan inte lösas genom kortsiktiga kompromisser.
De kräver politiskt mod, tydliga prioriteringar och ibland reformer som kan vara obekväma på kort sikt men nödvändiga på lång sikt.
Om regeringar däremot hela tiden måste ta hänsyn till småpartiers krav för att överleva kan resultatet bli handlingsförlamning. Man skjuter problemen framför sig.Och det är i slutändan svenska folket som får betala priset. Men de stora partierna måste också ta ansvar
Det vore för enkelt att lägga hela skulden på småpartierna.
De små partierna gör egentligen bara det som politiska partier ska göra: de försöker använda det inflytande de har fått.
Det verkliga ansvaret ligger också hos de stora partierna.
Om ett stort parti väljer att göra sig beroende av ett mindre parti för att kunna regera måste det vara medvetet om konsekvenserna. Man kan inte både kräva ett stort mandat från väljarna och sedan avsäga sig ansvaret när politiken inte blir som man lovat.
Ett valmandat är inte bara en möjlighet att få makt. Det är också ett ansvar att använda makten.
Demokratin måste också vara handlingskraftig
Demokrati betyder att olika åsikter ska få finnas och representeras där även röda linjer inte bör finnas. Väljare har ju vald ett parti utifrån deras program och vallöften. Men demokrati måste också innebära att landet kan styras.Om ett litet parti får en vågmästarställning är det demokratiskt i den meningen att partiet har fått sina mandat genom ett val.
Men det betyder inte att vi inte får diskutera om systemet ger en rimlig balans mellan representation och politisk handlingskraft.För vad händer om de partier som tillsammans har fått stöd av en stor majoritet av väljarna egentligen vill genomföra vissa reformer – men stoppas av ett litet parti som fått några få procent? Vems vilja ska väga tyngst?Det är en fråga som förtjänar en seriös demokratisk diskussion.
Vi behöver tydligare ansvarVäljarna måste kunna förstå vad deras röst leder till.
De måste kunna se vilka partier som faktiskt styr, vilka som har påverkat besluten och vem som ska hållas ansvarig när saker går fel. Annars riskerar vi en politik där alla är lite ansvariga – och därför ingen riktigt är ansvarig. Det är inte ett bra recept för en fungerande demokrati.
Sverige behöver inte mindre demokrati.
Sverige behöver en demokrati som både representerar väljarna och klarar av att fatta beslut.
Små partier ska självklart få göra sina röster hörda. Men frågan är om deras politiska inflytande alltid ska kunna bli så mycket större än deras väljarstöd. För när ett parti med några få procent i praktiken kan stoppa politiken från partier som tillsammans representerar en mycket stor del av väljarna, då måste vi våga fråga:
Är det fortfarande väljarnas vilja som styr – eller har regeringsmatematiken och maktbegär blivit viktigare än valresultatet?
Det är en fråga som alla som värnar om demokratin borde våga diskutera.
Utifrån årets valresultat vill jag lyfta något särskild som bekymrar mig. Riksdagsvalet har visat på ett par oroväckande problem i den svenska valmanskåren. Dels fortsätter valdeltagandet att sjunka. Dels ökade Vänsterpartiet sitt röstetal trots att partiets valrörelse i stort enbart har handlat om partiets kopplingar till antisemitism och stöd för terrorgrupper som Hamas.
Vänsterpartiet är fortsatt ett litet parti. Men att samla 8 procent av väljarna bakom sig betyder att ett växande antal väljare i Sverige gärna röstar på ett parti som har många antisemitiska anhängare och aktivister.
Här har de politiska partierna och den demokratiska samhällsförvaltningen ett stort ansvar framöver för alla sådana beteenden och mönster som inte speglar vara grundlagar inte legitimeras. Och partierna själva behöver tar ansvar att rensa upp i träsket också när det kostar väljare och inflytande. Det gäller alla partier som vill verkar i ett demokratisk samhälle, det gäller även att inte låter individer verkar i partierna som tydligen har gjort fel, utnyttjad sin positioner och särskild inte levererat på sina poster.
