Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Reflektioner efter Riksdagsvalet

Politik, Trender och Framtiden Posted on tis, september 15, 2026 10:26

När 5- 8procent får bestämma över 90 procent – är det demokrati?

Sverige är en demokrati. Vi går till val, röstar på våra partier och förväntar oss att den politik som får störst stöd också ska få möjlighet att genomföras.

Men fungerar det verkligen så?

I dagens politiska system kan ett litet parti, med stöd från en begränsad del av väljarna, få ett oproportionerligt stort inflytande över regeringens politik. Ett parti som kanske bara har stöd av några få procent kan bli avgörande för att en regering ska kunna sitta kvar – och därmed få möjlighet att ställa krav på politiken som påverkar hela landet.

Då måste vi våga ställa frågan:

Är det rimligt att ett parti med några få procent av väljarnas stöd i praktiken kan få ett inflytande som långt överstiger dess väljarstöd?Självklart ska även små partier ha rätt att representera sina väljare. Det är en självklar del av demokratin.Men representation och regeringsinflytande är inte samma sak.

Problemet uppstår när små partier blir vågmästare och kan säga: ”Utan våra röster kan ni inte regera.”Då kan ett parti med betydligt färre väljare plötsligt få makt att stoppa eller driva igenom frågor som berör hela svenska folket.Det är här demokratins dilemma uppstår.

Vem har egentligen fått mandatet?

Om ett stort parti har fått ett betydligt större stöd i valet borde det också innebära ett större politiskt ansvar – och en större möjlighet att genomföra sin politik.Men om det stora partiet blir beroende av ett litet parti för varje viktig fråga kan resultatet bli det motsatta.Vallöften kompromissas bort. Reformförslag urvattnas. Beslut skjuts på framtiden.

Till slut kan ingen riktigt säga vilken politik väljarna faktiskt röstade fram. Och då uppstår en annan viktig fråga:

Vem ska väljarna hålla ansvarig?

Om regeringen säger att den vill genomföra en reform men ett mindre stödparti säger nej – vem har då ansvaret för att reformen inte blir av? Politiken riskerar att bli en ständig förhandling där alla skyller på varandra. Risken för politisk handlingsförlamning.Sverige står inför stora och långsiktiga problem som kräver beslut.

Det gäller bland annat ekonomin, energiförsörjningen, kriminaliteten, integrationen, vården, skolan, försvaret och bostadsmarknaden. Många av dessa frågor kan inte lösas genom kortsiktiga kompromisser.

De kräver politiskt mod, tydliga prioriteringar och ibland reformer som kan vara obekväma på kort sikt men nödvändiga på lång sikt.

Om regeringar däremot hela tiden måste ta hänsyn till småpartiers krav för att överleva kan resultatet bli handlingsförlamning. Man skjuter problemen framför sig.Och det är i slutändan svenska folket som får betala priset. Men de stora partierna måste också ta ansvar

Det vore för enkelt att lägga hela skulden på småpartierna.

De små partierna gör egentligen bara det som politiska partier ska göra: de försöker använda det inflytande de har fått.

Det verkliga ansvaret ligger också hos de stora partierna.

Om ett stort parti väljer att göra sig beroende av ett mindre parti för att kunna regera måste det vara medvetet om konsekvenserna. Man kan inte både kräva ett stort mandat från väljarna och sedan avsäga sig ansvaret när politiken inte blir som man lovat.

Ett valmandat är inte bara en möjlighet att få makt. Det är också ett ansvar att använda makten.

Demokratin måste också vara handlingskraftig

Demokrati betyder att olika åsikter ska få finnas och representeras där även röda linjer inte bör finnas. Väljare har ju vald ett parti utifrån deras program och vallöften. Men demokrati måste också innebära att landet kan styras.Om ett litet parti får en vågmästarställning är det demokratiskt i den meningen att partiet har fått sina mandat genom ett val.

Men det betyder inte att vi inte får diskutera om systemet ger en rimlig balans mellan representation och politisk handlingskraft.För vad händer om de partier som tillsammans har fått stöd av en stor majoritet av väljarna egentligen vill genomföra vissa reformer – men stoppas av ett litet parti som fått några få procent? Vems vilja ska väga tyngst?Det är en fråga som förtjänar en seriös demokratisk diskussion.

Vi behöver tydligare ansvarVäljarna måste kunna förstå vad deras röst leder till.

De måste kunna se vilka partier som faktiskt styr, vilka som har påverkat besluten och vem som ska hållas ansvarig när saker går fel. Annars riskerar vi en politik där alla är lite ansvariga – och därför ingen riktigt är ansvarig. Det är inte ett bra recept för en fungerande demokrati.

Sverige behöver inte mindre demokrati.

Sverige behöver en demokrati som både representerar väljarna och klarar av att fatta beslut.

Små partier ska självklart få göra sina röster hörda. Men frågan är om deras politiska inflytande alltid ska kunna bli så mycket större än deras väljarstöd. För när ett parti med några få procent i praktiken kan stoppa politiken från partier som tillsammans representerar en mycket stor del av väljarna, då måste vi våga fråga:

Är det fortfarande väljarnas vilja som styr – eller har regeringsmatematiken och maktbegär blivit viktigare än valresultatet?

Det är en fråga som alla som värnar om demokratin borde våga diskutera.

Utifrån årets valresultat vill jag lyfta något särskild som bekymrar mig. Riksdagsvalet har visat på ett par oroväckande problem i den svenska valmanskåren. Dels fortsätter valdeltagandet att sjunka. Dels ökade Vänsterpartiet sitt röstetal trots att partiets valrörelse i stort enbart har handlat om partiets kopplingar till antisemitism och stöd för terrorgrupper som Hamas. 

Vänsterpartiet är fortsatt ett litet parti. Men att samla 8 procent av väljarna bakom sig betyder att ett växande antal väljare i Sverige gärna röstar på ett parti som har många antisemitiska anhängare och aktivister.

Här har de politiska partierna och den demokratiska samhällsförvaltningen ett stort ansvar framöver för alla sådana beteenden och mönster som inte speglar vara grundlagar inte legitimeras. Och partierna själva behöver tar ansvar att rensa upp i träsket också när det kostar väljare och inflytande. Det gäller alla partier som vill verkar i ett demokratisk samhälle, det gäller även att inte låter individer verkar i partierna som tydligen har gjort fel, utnyttjad sin positioner och särskild inte levererat på sina poster.



Grythyttan – från ett starkt arv till en framtid som ännu inte är skriven

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Mat och Vin, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Posted on mån, september 07, 2026 11:32

Jag har läst många insändare och inlägg om Grythyttan, men förvånansvärt få handlar om den kanske viktigaste frågan:

Vad är egentligen Grythyttan – och vad ska Grythyttan vara i framtiden?

Det är en viktig fråga eftersom Grythyttan inte bara är en ort. För många är Grythyttan också ett varumärke, en utbildningsmiljö, Måltidens hus, en restauranghögskola och – inte minst – ett historiskt arv förknippat med Carl Jan Granqvist.

Ett varumärke som skapade något unikt

Det går inte att skriva Grythyttans moderna historia utan att nämna Carl Jan Granqvist.

Genom sitt nätverk, sin energi och sin förmåga att hitta finansiering och samarbetspartners lyckades han under många år utveckla verksamheter som förändrade bilden av en liten ort i Bergslagen. Grythyttan blev känt långt utanför kommunens gränser.

Från Gästgivargården, vidare till restaurangutbildning inspirerad av den franska traditionen och senare till Måltidens hus och högskoleutbildningen – det skapades något som var långt större än ortens storlek egentligen motiverade.

Jag har själv en personlig relation till Grythyttan. Jag gifte mig där 1985, med kyrkan, middagen och övernattningen för släkten. Och har undervisat under några år hundratals av studenter. Därför är detta inte bara en akademisk eller organisatorisk fråga för mig.

Men just därför blir också frågan om framtiden intressant.

Hur går man från ett framgångsrikt arv till nästa framgång?

Det är dags att skilja på Grythyttan, Måltidens hus och utbildningen.En av de största utmaningarna är att flera olika saker har kommit att flyta samman. Grythyttan är en ort. Måltidens hus är en fastighet och en fysisk mötesplats.

Örebro universitet bedriver utbildning på Campus Grythyttan.

Och därefter finns ett historiskt varumärke som i hög grad förknippas med Carl Jan Granqvist och den verksamhet som byggdes upp under många år. Alla dessa delar är viktiga – men de är inte samma sak.

När historien blir för stark finns en risk att den också börjar definiera framtiden. Det som en gång skapade framgång kan då bli det som gör det svårare att förändras.

Det handlar inte om att förminska historien. Tvärtom. Ett starkt arv ska vara en plattform för framtiden – inte ett hinder för den. Organisationer ser inte alltid hela sin omvärld.

Det finns en intressant organisationsvetenskaplig aspekt på detta.

Burns och Stalker visade redan på 1960-talet hur organisationers struktur påverkar hur de uppfattar sin omvärld. Organisationer utvecklar också ett slags organisatoriskt minne: man kommer ihåg det som tidigare fungerat och bygger gärna vidare på det.

Det är naturligt. Men det kan också bli farligt.

För om gårdagens lösningar används för att tolka morgondagens problem riskerar organisationen att försvara det som varit i stället för att upptäcka det som håller på att bli.

Forskning om omvärldsanalys har på liknande sätt pekat på risken med att organisationer blir alltför upptagna av sin egen invärld. Ju mer tid som ägnas åt den egna historien, de egna strukturerna och den egna förträffligheten, desto mindre uppmärksamhet kan riktas mot förändringarna utanför.

Det är något vi sett många gånger tidigare.

Nokia är ett klassiskt exempel. Kodak är ett annat. Även stora och framgångsrika företag som IBM och delar av Ericsson har vid olika tidpunkter behövt ompröva sina föreställningar om framtiden.

Ingen organisation är immun mot detta.Inte heller Grythyttan.

Framtiden finns sällan där man förväntar sig den

Det räcker därför inte att fråga:

Hur många studenter söker våra utbildningar?

Vilka konkurrenter har vi?

Hur ska vi behålla dagens utbildningar?

Det är viktiga frågor – men de är framför allt frågor om dagens verksamhet.

Den verkligt intressanta frågan är: Vilka behov kommer att finnas om tio, tjugo eller trettio år?

Förändringen inom restaurang, hotell, besöksnäring och gastronomi går snabbt. Digitalisering, artificiell intelligens, hållbarhet, nya konsumtionsmönster, kompetensbrist, nya former av lärande och förändrade arbetsmarknader kommer att påverka vilka utbildningar som efterfrågas.

Och här finns faktiskt en fantastisk möjlighet för Grythyttan.

Sluta bevaka – börja upptäcka. En modern omvärldsanalys borde inte bara handla om att följa den egna marknaden. Den borde också leta efter det oväntade.De stora möjligheterna uppstår ofta i mötet mellan olika kunskapsområden, människor och kulturer.

Tre roller som Grythyttan skulle kunna utveckla. En framtida organisation skulle därför behöva våga ta tre roller.

Initiativtagaren:
Att upptäcka nya behov innan de blivit uppenbara. Vad behöver framtidens restauranger, hotell, besöksnäring och studenter? Eller alla områden inom Måltiden

Strategen:
Att tillsammans med universitetet utveckla nya utbildningsmodeller, nya kompetenser och nya samarbeten – utifrån framtidens behov, inte gårdagens organisationsgränser.

Opponenten:
Den kanske viktigaste rollen.

Att våga säga:

Varför gör vi så här?

Vad händer om vi gör tvärtom?

Vilka gamla sanningar håller inte längre?

Vad skulle kunna förändra hela spelplanen?

En organisation som aldrig utmanar sig själv kommer till slut att bli utmanad av någon annan.

Studenterna – en del av Grythyttans verkliga styrka

Det finns samtidigt något som inte får glömmas bort. Många studenter som utbildats i Grythyttan har blivit mycket skickliga gastronomer och yrkesmänniskor. En del av styrkan låg kanske inte enbart i själva undervisningen. Den låg också i miljön. Studenterna umgicks. De diskuterade. De åt tillsammans, provade vin, argumenterade och utvecklade idéer. Kontakterna fortsatte utanför föreläsningssalarna. Man blev på sätt och vis ”brothers in arms”.

Det skapades ett nätverk och en identitet. Det är en tillgång som inte enkelt kan mätas i examinationsgrader eller kursplaner. Frågan är därför inte bara hur man bevarar den miljön.

Frågan är:

Hur skapar man en ännu bättre miljö för nästa generation?

Grythyttan behöver kanske inte mer av det gamla – utan mer av det nya

I dag finns yrkeshögskoleutbildningar inom bland annat restaurang, hotell, sommelieri, bryggeri, konditori och resebranschen. Det finns också mängder av kortare specialistutbildningar och nya former av kompetensutveckling. Samtidigt kan universitetet erbjuda kvalificerade akademiska utbildningar på engelska – på plats, på distans, på deltid och i olika kombinationer.

Varför skulle inte Grythyttan kunna bli en plats där dessa världar möts?

Där svenska och internationella studenter möts.

Där korta specialistutbildningar kan existera bredvid akademiska program.

Där människor kan komma in i utbildningssystemet flera gånger under livet – inte bara som 20-åringar för en treårig utbildning.

Det skulle kunna skapa något mycket större än dagens definition av en restauranghögskola. Från monument till mötesplats för framtiden

Måltidens hus och Grythyttans varumärke är ett fantastiskt arv.

Men ett arv har bara ett verkligt värde om det används för att skapa något nytt.

Grythyttan behöver därför kanske ställa den obekväma frågan:

Om vi fick börja om från början i dag – hur skulle vi då bygga Grythyttan?

Inte utifrån vad vi redan har. Inte utifrån vilka strukturer som finns. Inte utifrån vem som historiskt har haft inflytande. Inte utifrån befintliga tjänster och organisation.

Utan utifrån vad framtiden behöver.

Det betyder inte att historien ska raderas. Tvärtom. Grythyttans stora utmaning är därför inte att försvara det man en gång byggde. Den är att visa att det fortfarande går att bygga något som är lika djärvt – men för en helt annan framtid.För det som börjar i utbildningen i dag ska inte bara fungera på arbetsmarknaden 2030.

Det ska helst vara relevant långt in på 2040-, 2050- och kanske 2060-talet.

Så frågan är egentligen inte vad Grythyttan har varit.

Frågan är vad Grythyttan vågar bli.



När vänstern och miljörörelsen i Sverige blir en klassfråga – varför lyckas de gröna i Delstaten Baden-Württemberg?

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Mat och Vin, Politik, Trender och Framtiden Posted on sön, augusti 30, 2026 11:59

Det finns en intressant politisk skillnad mellan Sverige och den tyska delstaten Baden-Württemberg.

I Sverige har Vänsterpartiet och Miljöpartiet under lång tid haft svårt att växa utanför sina relativt tydliga väljargrupper. I Tyska Delstaten – Baden-Württemberg har De Gröna däremot lyckats göra något betydligt svårare: att bli ett brett regeringsparti i en av Europas rikaste och mest industrialiserade regioner.

I valet 2026 fick De Gröna 30,2 procent och blev åter största parti, före CDU på 29,7 procent. Partiet har dessutom lett delstaten sedan 2011 i koalition med CDU. Det är värt att fundera över varför.

Först Vänsterpartiets dilemma

Vänsterpartiet har historiskt varit ett parti för arbetarklassen. Men dagens väljarkår ser annorlunda ut. Partiet har i allt högre grad fått en väljarbas med hög utbildning och en stark representation bland migrationsgrupper från Mellanöstern. Novus visar exempelvis att Vänsterpartiets väljare är relativt jämnt fördelade mellan könen, men med en tydlig tyngdpunkt i åldern 30–49 år. Det är inte nödvändigtvis ett problem. Problemet uppstår när ett parti som säger sig representera vanligt folk börjar tala ett språk som framför allt attraherar människor som redan är politiskt och kulturellt engagerade.

Det finns en risk att vänstern blir mer präglad av medlemmarnas särintressen (Palestinafrågan) än klassrepresentativ.Den gamla arbetaren som framför allt vill ha ett jobb, en fungerande skola, trygghet på gatorna, rimliga skatter och möjlighet att köpa en bostad behöver inte känna igen sig i den moderna vänsterns politiska prioriteringar.

Miljöpartiets ännu tydligare dilemma

Miljöpartiet har ett liknande problem – men från ett annat håll. Partiets kärnväljare är starkt engagerade i klimat och miljö, men också ofta högutbildade och urbana. Miljöpartiets väljare placerar miljö och klimat mycket högt bland de viktigaste politiska frågorna.

Det gör partiet tydligt. Men tydlighet kan också bli en begränsning.

Om klimatpolitiken uppfattas som något som främst innebär högre kostnader, fler regler eller begränsningar för människor som bor på landsbygden, pendlar långt eller arbetar i traditionell industri, då blir klimatpolitiken lätt en klass- och livsstilsfråga.

Och där finns kanske den största skillnaden mot Baden-Württemberg.

De tyska Gröna gjorde något som svenska Miljöpartiet ännu inte lyckats göra

Baden-Württemberg är inte någon svensk miljöpartistisk idyll.

Det är ett industriellt kraftcentrum med företag som Mercedes-Benz, Porsche, Bosch och SAP. Här finns en stark exportindustri och ett stort beroende av den industriella omställningen. De Gröna har därför tvingats kombinera miljöpolitik med industri, jobb, företagande och ekonomisk utveckling. Det är en helt annan politisk uppgift än att bara säga att världen måste ställa om. Det handlar om att svara på frågan:

Hur skapar vi framtidens jobb samtidigt som vi ställer om industrin?

Det är också en viktig del av förklaringen till att De Gröna kunnat nå väljare långt utanför den klassiska miljörörelsen. Redan 2021 beskrevs Baden-Württemberg som ett exempel där De Gröna kombinerade miljöpolitik med en pragmatisk ekonomisk politik och försvar av industrin. Och kanske är det här Sverige borde börja diskutera. Mindre alibiåtgärder i storstäderna – cykelbanor………..mera helhet för landet.

Vem är egentligen väljaren?

Den svenska politiska debatten handlar ofta om vad politiken vill förändra. Den borde oftare handla om vem som ska leva med förändringen. En akademiker i Stockholms innerstad och en industriarbetare i en mindre svensk kommun kan båda vara mycket positiva till klimatpolitiken.

Men deras vardag ser helt olika ut. Den ena kanske kan välja kollektivtrafik, cykel eller elbil. Den andra kanske måste köra fyra mil till jobbet varje dag. Den ena kanske k an acceptera dyrare energi. Den andra kanske redan vänder på varje krona.Det är här det svenska Miljöpartiet riskerar att fastna i sina egna väljargrupper som mer och mer uppfattas som en enskild särgrupp.

Delstaten Baden-Württemberg i Södra Tyskland visar att det går

Det mest intressanta är att De Gröna faktiskt har lyckats bryta detta mönster. 2026 fick partiet omkring 30 procent i Baden-Württemberg – samtidigt som CDU fick nästan lika mycket. De Gröna är alltså inte längre bara ett protestparti eller ett parti för den urbana medelklassen. De är en del av den politiska maktens centrum.

Men det har ett pris.

Man måste acceptera industrin. Man måste tala med företagen. Man måste förstå arbetstillfällen. Man måste kunna hantera kärnkraft, energi, transporter, bostäder och konkurrenskraft utan att varje fråga reduceras till rätt eller fel i klimatfrågan.

Och framför allt måste man kunna säga:

”Vi vill förändra samhället – men vi tänker inte göra det på bekostnad av människors möjlighet att leva ett normalt liv.”

Det är kanske den stora lärdomen för svensk vänster och svensk miljörörelse. Att vinna valet handlar inte bara om att övertyga dem som redan tycker som du. Det handlar om att övertyga dem som inte gör det.

Och där har Baden-Württemberg i Tyskland som förebild kommit betydligt längre än Sverige.

Den intressantare frågan är:

Varför har de så svårt att bli tillräckligt breda för att få med de människor som faktiskt måste genomföra den förändring de vill åstadkomma? Folket i helheten.



Alkoholliberalism – när frihet riskerar att bli någon annans ofrihet

Mat och Vin, Politik, Trender och Framtiden Posted on ons, juli 01, 2026 12:00

Sommaren är här. För många betyder den gemenskap, ledighet, grillkvällar och semestrar. Men för andra innebär den oro. Barn som undrar hur mycket mamma eller pappa kommer att dricka. Partners som vet att ett glas ofta blir flera. Människor som bär på erfarenheter av att alkohol förändrar både beteenden och relationer.

I den politiska debatten hörs allt oftare argument för en mer liberal syn på alkohol. Ökad tillgänglighet beskrivs som en frihetsfråga och ett steg mot ett mer kontinentalt och modernt samhälle. Oftast pådriven av särintressen och lobbyorganisationer. Men är större tillgång verkligen ett mått på frihet – eller riskerar vi att blunda för de sociala och hälsomässiga konsekvenserna? Det flesta mattidningar bekostas via reklamintäkter av det stora importföretag och varumärken inom branschen. Varje restaurang erhåller bonusar ju mera det säljer……………………….

Europa har den högsta alkoholkonsumtionen i världen. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör omkring 800 000 människor varje år i WHO Europaregion till följd av alkoholrelaterade orsaker. Alkohol är kopplat till över 200 sjukdomar, bland annat cancer, hjärt-kärlsjukdomar, leversjukdomar och psykisk ohälsa. Tack den svenska strika alkoholpolitiken ligger vi långt nere en denna statistiken. Men alkohol skadar inte bara den som dricker.

Bakom statistiken finns familjer. Barn. Relationer som bryts ned. WHO pekar också på att alkohol är en betydande riskfaktor för våld i nära relationer. Försämrat omdöme och minskad impulskontroll kan leda till aggressivitet och konflikter där kvinnor och barn ofta blir de som drabbas hårdast. En stor del av dödsfall till följd av olyckor och våld i Europa har dessutom en koppling till alkohol.

Jag behöver egentligen inte läsa forskningsrapporter för att förstå detta. Min egen uppväxt gjorde att jag tidigt fick se alkoholens baksida både hos en föräldrar men särskild hos deras restaurangkunder. Den erfarenheten har präglat mitt förhållningssätt till alkohol genom hela livet. Därför blir jag bekymrad när alkohol allt oftare framställs som en symbol för frihet, livskvalitet och ett kontinentalt sätt att leva.

Under nästan tjugo år drev vi en restaurang i Stockholms skärgård. Redan från början satte vi en enkel regel: varje gäst fick köpa högst två starköl åt gången vi besöket. Syftet var aldrig att moralisera, utan att markera att människor kom till oss för maten, miljön och gemenskapen – inte för att dricka sig berusade.

I början mötte vi kritik. Men med tiden fick vi en gästkrets som uppskattade den atmosfären. Vi hade åldrig bråk eller ordningsproblem. Många år senare berättade människor som då hade varit barn att de alltid tyckte om att komma till vår restaurang. Inte bara för maten, utan därför att de visste att deras föräldrar inte skulle dricka för mycket. De kunde känna sig trygga – både under kvällen och på båtfärden hem.

Det är vittnesmål som stannat kvar hos mig.

Efter många år i restaurangbranschen har jag också sett hur alkohol förändrar människor. För vissa sker förändringen under en kväll, för andra över många år. Jag har mött glädje och gemenskap, men också trasiga relationer, våld och missbruk. Det som oroar mig mest är när alkoholens negativa konsekvenser normaliseras och blir en självklar del av kulturen, där även företrädare av restaurangbranschen och särskild föräldrar förstärker beteenden och normalisera detta. Ett Almedalen utan Alkoholmingel ?

Sverige har under lång tid valt en annan väg än många andra länder. Systembolaget, åldersgränser och alkoholskatter har inte införts för att begränsa människors frihet utan för att skydda folkhälsan. Forskning visar att den svenska modellen har bidragit till lägre alkoholkonsumtion och färre alkoholrelaterade skador än vad en friare försäljning sannolikt skulle göra. Begränsad tillgänglighet, högre priser och tydliga regler är åtgärder som fortfarande har stöd i forskningen.

När politiken i dag allt oftare beskriver ökad tillgång till alkohol som en frihetsfråga blir jag därför orolig. Frihet handlar inte bara om rätten att köpa alkohol när som helst. Frihet handlar också om barns rätt att växa upp i trygghet, om kvinnors rätt att slippa våld i hemmet och om människors möjlighet att leva ett långt och friskt liv.

Inför sommaren finns det därför anledning att ställa några enkla frågor till sig själv:

  • Behöver jag alkohol för att kunna koppla av eller ha trevligt?
  • Har jag svårt att sluta när jag väl har börjat dricka?
  • Dricker jag mer än jag hade tänkt?
  • Påverkar mitt drickande min familj eller mina relationer?
  • Är alkoholen på väg att ta större plats i mitt liv än jag egentligen önskar?

För de flesta handlar alkohol om måttlighet. Men för många andra är den början på oro, konflikter och lidande.

Frihet är ett viktigt värde. Men verklig frihet måste också innebära ansvar – för oss själva, för våra familjer och för de barn som denna sommar hoppas på lugna, trygga och glada semesterdagar.

Det är kanske där den verkliga friheten börjar. Här finns en test som du gärna kan göra…..om du vågar

Källor:

Statens offentliga utredning (SOU 2026:7) om alkoholpolitikens effekter. Kom i år men har inte lyfts – Tidens tecken ?

Forskning i BMC Public Health om effekterna av Systembolaget.



När väljarna inte längre känner igen sig i politiken

Arbetsliv Organisation Ledarskap, EU, Politik Posted on mån, september 07, 2026 18:36

Utifrån valet i Sachsen Anhalt med perspektiv på den svenska valrörelsen.

De etablerade partierna gör samma misstag om och om igen: de upptäcker väljarnas problem först när ett annat parti har gjort dem till sina. Då försöker de kopiera politiken i stället för att förstå varför väljarna lämnade dem. Sachsen-Anhalt borde vara en väckarklocka även för Sverige.

Det finns en obehaglig utveckling i europeisk politik som de etablerade partierna fortfarande verkar ha svårt att förstå.När människor upplever att politiken inte längre lyssnar på dem försvinner inte deras missnöje. Det flyttar på sig.Det kan bli högerpopulism. Det kan bli vänsterpopulism. Det kan bli politisk apati. Men förr eller senare får det politiska konsekvenser.

Det är därför man gör ett allvarligt misstag om man betraktar framgångarna för exempelvis Sverigedemokraterna eller AfD enbart som ett resultat av att människor blivit mer högerextrema.

Frågan borde vara betydligt obehagligare: Vad har de etablerade partierna gjort – eller inte gjort – för att så många väljare ska söka sig bort?

Den politiska eliten har blivit en egen värld

Det finns en växande klyfta mellan den politiska världen och människors vardag.Politiken omges av partiledningar, politiska tjänstemän, kommunikationsstrateger, lobbyister, organisationer och olika särintressen. Alla har legitima intressen av att påverka politiken. Men tillsammans skapar de också en politisk miljö där vissa frågor får betydligt större tillgång till makten än andra.

OECD har pekat på brister i Sveriges transparens kring lobbying och politiskt inflytande. Sverige saknar exempelvis ett nationellt register över lobbykontakter. OECD bedömning visar dessutom att Sverige ligger efter många andra OECD-länder när det gäller integritet och transparens kring politiskt inflytande. Denna fakta tas inte upp i den svenska mediavärlden – men tydligen upplever folket att det är ett problem.

Det betyder inte att Sverige styrs av lobbyister. Men det borde få oss att ställa en enkel fråga: Vem har lättast att få politiken att lyssna – den enskilde medborgaren eller den organisation som har pengar, resurser och ständig tillgång till beslutsfattarna?

Det är en demokratifråga.

Och sedan undrar politikerna varför förtroendet sjunker

OECD senaste mätning är talande.

I Sverige uppger endast 31 procent att de har högt eller ganska högt förtroende för de politiska partierna. Motsvarande siffror är 69 procent för polisen och 65 procent för domstolarna. Det är ett enormt varningstecken.

Svenskarna har alltså betydligt större förtroende för de institutioner som ska upprätthålla samhällets lagar än för de partier som ska bestämma dess politiska riktning. Och forskningen visar något ännu viktigare. Personer som upplever att det politiska systemet inte ger människor som dem själva möjlighet att påverka har betydligt lägre förtroende för regeringen. OECD har i tidigare Sverigeanalys visat att skillnaden i förtroende kan vara hela 49 procentenheter.

Det handlar alltså inte bara om höger eller vänster. Det handlar om politisk delaktighet och maktlöshet.

SD borde ha varit den stora läxan

Sverige har redan genomgått denna process. Sverigedemokraterna var länge det parti som de etablerade partierna kunde avfärda, isolera och förklara bort. Men väljarna försvann inte. Partiet växte. Och idag är SD en del av det politiska maktlandskapet, och har lärd sig det politiska spelet – men har ännu inte helt accepteras av lobbyisterna som det etablerade partierna.

Den nya forskningen från Institutet för Framtidsstudier är särskilt intressant. Studien visar att SD väljare på åtta år har närmat sig Moderaterna kraftigt i ekonomiska frågor. Samtidigt finns flera av de tidigare särdragen kvar, bland annat en starkare misstro mot etablerade medier.

Det borde förändra hur man diskuterar SD väljare. De är inte en homogen grupp.Och de är inte längre bara ”protestväljare”.Det är människor som i hög grad har gjort ett politiskt val. Att vägra förstå varför är därför inte en strategi.

Det är en intellektuell reträtt. När de etablerade partierna vaknar är det ofta för sent

Det finns ett märkligt mönster i europeisk politik.

Först uppstår ett problem. Medborgarna börjar prata om det. De etablerade partierna tycker att frågan är obekväm. Sedan kommer ett nytt parti och säger: ”Vi lyssnar på er.” De etablerade partierna svarar: ”Det där är populism.”

Det nya partiet växer. Och plötsligt börjar de etablerade partierna själva tala om samma frågor. Men då har man redan förlorat initiativet. Man driver inte längre utvecklingen. Man jagar den.

Sachsen-Anhalt borde skrämma den politiska mitten

Det senaste valet i Sachsen-Anhalt är ett extremt tydligt exempel. AfD fick 43,8 procent av rösterna och 39 av parlamentets 83 mandat. CDU fick endast 17,2 procent. Valdeltagandet var samtidigt hela 76,5 procent. Det är inte längre möjligt att beskriva detta som en marginell protest. Det är ett politiskt jordskred.

Och här kommer den viktigaste frågan: Är 43,8 procent av väljarna plötsligt högerextremister? Nej. AfD är ett parti som med rätta måste granskas hårt för sin politik, sin retorik och sin ideologiska utveckling. Men att kalla alla dess väljare extrema löser inte problemet. Det är dessutom precis vad de etablerade partierna riskerar att göra.

I stället för att fråga: ”Varför gick 43,8 procent dit?” säger man: ”Hur stoppar vi AfD?”

Det är fel fråga.

Den rätta frågan är:

”Vad var det i det etablerade politiska systemet som gjorde att så många människor ville lämna det?” Reuters beskriver valet som ett uttryck för växande missnöje med den traditionella politiken, ekonomisk osäkerhet och frågor som social trygghet och migration. Det betyder inte att AfD politik är lösningen.

Men det betyder att missnöjet är verkligt. Och det går inte att rösta bort. Demokratin hotas inte bara av ytterkanterna Det är dags att vända på hela diskussionen.

Vi talar ständigt om hotet från höger- och vänsterextremism. Det är naturligtvis viktigt.

Men demokratin försvagas också när människor upplever att det inte spelar någon roll vad de röstar på.

När de etablerade partierna blir för lika. När partiernas interna logik blir viktigare än väljarnas vardag. När särintressen får större tillgång till beslutsfattarna än den enskilde medborgaren. Och när politiker bara lyssnar på väljarna månaderna före ett val.

Då skapas det politiska vakuum som ytterkanterna sedan fyller.

Sverige står inför samma vägval

Det svenska valet 2026 handlar därför om mer än partiernas senaste vallöften. Det handlar om vilket politiskt system vi vill ha.

Ett där partierna först lyssnar på människor och därefter formulerar politiken?

Eller

Ett där partierna först bestämmer sin strategi – och sedan försöker få människorna att passa in i den?

För mig är svaret självklart men verkligheten nu är att partierna först bestämmer sin strategi…………..”Hur får vi tillbaka våra väljare?”

De borde fråga: ”Varför lämnade de oss?”

Det är en helt annan fråga. Den första handlar om makt. Den andra handlar om demokrati.

Och om de etablerade partierna inte börjar förstå skillnaden kommer väljarna att fortsätta söka andra alternativ. Inte för att de nödvändigtvis blivit radikalare.

Utan för att de vill ha något som den politiska mitten allt oftare verkar ha glömt att erbjuda:En verklig möjlighet att förändra samhället.

Sachsen-Anhalt är därför inte bara en tysk historia. Det är en varningssignal.

Och Sverige bör lyssna innan nästa valresultat tvingar fram frågan.

När väljarna slutar känna igen sig i politiken är det inte väljarna som har lämnat demokratin.

                                         Det kan vara politiken som har lämnat väljarna



Nästa »