Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Staten och Kapitalet – då som nu eller är det ännu mera

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on tor, juli 18, 2024 14:17

Är Demokrati verkligen Demokrati och folkstyrelse  eller är det STATEN och KAPITALET som styr

Visst har vi demokratiska val – eller valfrihet där vi medborgare i så kallade demokratiska stater kan alla 4 år väljer partier eller politiker som vi tycker ska styra landet. Men dessa partier och politiker tas allt mera fram utifrån en särskild styrande elit som har politik som ett yrke med karriärfokus och inte som tjänst för medborgare under en viss tid. När dessa personer även styr själva politiken och politikens innehåll i en parti– blir det ju inte direkt en folkets viljan, utan bygger mer vad dessa personer som har tid att vara aktiv tycker och tänker. Blev folket tillfrågade till exempel om NATO inträde och alla konsekvenser – EU fick vi ju rösta om eller EURO………………………….Men Kapitalet tjänar ju stora pengar på krigshetsen – men det är en annan fråga.

I ett val tar vi sedan endast ställning till på det olika agendor och förslag – utan att kunna reflekterar och djupdyka över själva innehållet. Lite fakta och mycket mediavänliga utspel och uppträdande ska upplysa oss i debatter som har sandlådenivån.

I tex USA är problemet ännu större där enskilda politiker driver kampanjer för att blir vald – som bekostas av intressenter eller organisationer som vill har inflytande. Ju mera pengar du har till ditt förfogande desto större är dina chanser. Men allt har sitt pris – det finns payback time

I Sverige och Europa är vi på väg ditt – när politiker och partierna är valdeaoch sitter på sina mandat – så är det ett villebråd för alla organisationer och lobbyister som mycket aktiv uppvaktar, påverkar och lobbar att politiken går i den riktning som det själva önskar – på Sverigenivå men även på EU nivån. Politikerna kan även lobbas fram till valbara platser i partier beroende att det har ett nätverk inom olika sfärer. Den vanliga medborgare ska trots kompetens och intresse göra sig ej något besvär………..

Egentligen behövs denna lobbyism inte – tvi har ett fint system är regeringen utifrån utredningsresultat inför kommande förändringar begär remisssvar från berörda parter. Dessa kan kommer in med synpunkter och förslag, men det är ju offentliga och synliga. Men tydligen räcker det inte, utan alla uppvaktar utskotts och riksdagsledamöter för att ” driva” lobbyisterna fråga. Ju mera pengar du har för att skapa event, seminariar desto större är din chans att når resultat. När sedan före detta politiker är anställda hos dessa lobbyorganisationer och parter – blir vägarna korta – och vänskapsbanden mellan parterna finns ju – STATEN och KAPITALET.

Vi väljare tillfrågas inte alls –( som är uppdragsgivare för regeringen och politiken) utan vi kan bara var fjärde år uttrycka vara synpunkter – som oftast kanaliseras via förvalda mediadrivna frågor. Nationalteaterns låt Staten och Kapital är mera aktuellt än vanligt



Funderingar innan ledigheten

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on lör, juni 22, 2024 12:10


Innan ledigheten tar över har jag några funderingar utifrån kompetensförsörjnings utmaningen de närmaste 20 åren. Vi vet att värderingar ändras och att den nya och framtida generationer tar inte ett arbete för sysselsättningens skull – utan för att den ska ger ett mervärde och att man kan utvecklas. Nya branscher och arbetstillfällen uppstår som är intressantare än det gamla yrken. Och dessa ungdomar har tiden med sig – det har en valfrihet i kompetensförsörjningsbristens tider. Antal ungdomar som kommer att väljer en utbildning eller blir tillgänglig för arbetsmarknaden, kommer att minskar med 30 % fram till 2035 ( det är enkelt att kollar upp via antal som föds via SBC ) samt att fler och fler äldre går i pension. Bristen kommer att vara stort – och så ser det ut i hela Europa – tiden där man ”kunde” enkel importerar arbetskraft från EU till enkla jobb är förbi – Ungdomar även i dessa länder är idag välutbildade och söker sig till spännande, kreativa branscher. Där hjälper det inte att vi skapa nya utbildningsformer och utbildningsplatser – man kommer inte väljer dessa utbildningar, om inte företagen på lokal och regional nivå steppa upp och visa vad det är har att erbjuda när det gäller arbetsmiljö, karriärmöjligheter, utveckling med flera punkter. Det kommer inte räcka att centrala byråkrater på organisationer och myndigheter vissa Power Point presentationer om behov och brist på arbetskraft för varandra, deltar i möten och lika varandra på SoMe. Slutar med detta och kom ner från läktaren och verkar på arenan. Varumärket för det olika yrken skapas i lokala och regionala möten, kontaktar och engagemang i företagen. Det de lokala företagen är dessa som skapa bilden för en bransch, det där man ser sina förebilder och deras livsstil. Attraktiva företag, attraktiva tjänster och attraktiva utbildningar som ger många utvecklingsmöjligheter – skapar mervärde. Och fråga Dig själva mera vad Du som enskild företag eller bransch kan erbjuder framtida och befintliga medarbetare – det är basen. Det finns även ett litet tidsfönster kvar för att locka hit välutbildade människor till Sverige. arbetsvillkoren i många Europeiska länder har ännu inte kommit upp i svensk nivå – med vara förmånliga kollektivavtal, finns en konkurrensfördel som vi inte kommunicerar i# Europa. Det finns även en stor potential på alla som är 40 plus – sorterar inte bort dessa – ja vi har en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden.
Sedan har vi en stor arbetslöshet i Sverige – men samtidigt levereras mat och produkter hem till oss med folk från andra sidan av jorden……………da är det något som inte fungerar i systemet ( finns fina uppgifter hos Migrationsverket om vilka yrken erhåller tillstånd från tredje land – spännande läsning). Det kanske inte alltid det behövs stora utbildningsinsatser utan kanske en systemförändring för att det lönar sig att jobba.



Har vi verkligen en Demokrati där folket har inflytande och bestämmer?

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, maj 27, 2024 10:47

Nu är det EU val – där vi vanliga medborgare ska agerar ”röstkött” igen för att

Politiker och deras partier ska kunna representera oss igen i det väldiga EU parlamentet. Så att dessa politiker kan ger i sin tur uppdrag till det tusentals välavlönade tjänstemän i denna monsterorganisation. Finns det någon som tror att folket/väljare har ett inflytande ?  Sällan – alla lovar en sak innan valet vissa klok nog ingenting ( blir carte blanche)– och gör sedan något annat i praktiken.

Sedan finns det ytterligare tusentals lobbyister som företräder olika organisationer och särintressen och livnär sig på att bjuda på lunch, seminarier för att påverka tjänstemännen att det ska gynnar just deras särintressen eller olika organisationerna ståndpunkter och syften.

Inte sälla skriver ”tankesmedjor”, som är oftast knuten till en påverkansorganisations eller en sfär även underlag för beslut för att ytterligare erhålla tolkningsföreträde inför ett kommande lagförslag.

Men det är ju samma spel som i den nationella politiken – bara mycket större, lönsammare för alla parter och strategisk viktig för internationella aktörer. Att besöka ” sina valkretsar” som kändisar och söka samtal men sedan ”följer” partipiskan – kallar jag inte delaktighet.

Sedan undrar sig alla dessa aktörer att man har mer och mer politikerförakt och litar inte på det politiska etablissemanget ( som fostrar sina egna och locka med politiska karriär – den egna eliten som kan spelet). Vi har sett många nya politiska partier där kanske medborgarna hoppades på att dessa kan göra skillnaden – men även dessa infogar sig snabbt i systemet.

Detta öppnar i sin tur dörren till mer och mer extrema partier till vänster och höger – som inte gillar systemet – och kanske utifrån ovanbeskrivna scenario erhåller fler och fler anhängare – som egentligen enbart vill ” protesterar”. I slutändan blir det mer och mer småpartier med särintressen och att blida en regering blir ännu mera att ”gynna” särintressen som inte har förankring i folket – för att kunna bilda en regering.

En farlig utveckling i demokratisk anda.



Gymnasiala Yrkesutbildning – Nya Skolformer gör inget Nytta utan kostar staten för mycket, blir otydlig för studerande och företagen.

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on sön, maj 05, 2024 15:46

Livslångt lärande är viktigt, men det är också avgörande att de som är arbetslösa snabbt kan återinträda på arbetsmarknaden. Det bör vara möjligt att snabbt byta bransch och även senare i livet förvärva yrkeskunskaper, färdigheter och kompetenser som leder till anställning och möter arbetsmarknadens behov. Detta borde vara en självklarhet, men i dagsläget fungerar det inte – det råder brist på gymnasialt utbildad arbetskraft samtidigt som vissa befolkningsgrupper upplever en hög arbetslöshet. Dessutom är integrationen av nya svenskar i arbetslivet och till ekonomisk självförsörjning både tidskrävande och komplicerad.

Varför fungerar det inte idag?

1 Det finns för många aktörer

Arbetsförmedlingens huvuduppgift är att hjälpa arbetssökande att snabbt återgå i arbete. Förutom stöd för att finna nya jobb, anordnar de även aktiviteter såsom utbildningar som underlättar denna process. Arbetsförmedlingen är dock inte en utbildningsanordnare; de köper in aktiviteter eller delar av utbildningar som ligger utanför det reguljära utbildningssystemet. Studerande som deltar får Aktivitetsstöd, men utbildningen ger inte betyg utan endast ett studieintyg, vilket inte är kompatibelt med det reguljära utbildningssystemet.

Arbetsförmedlingen finansierar dessa insatser med statliga medel. Alla åtgärder upphandlas av Arbetsförmedlingen med långa kontrakt, upp till fyra år. Etableringsgraden på arbetsmarknaden är ungefär 15 %. Lokala och regionala företag är inte involverade i framtagningen och utformningen av dessa utbildningar; de är centralt styrda utan direkt inblandning från potentiella arbetsgivare. Branscher har visst centralt inflytande men har ofta inte insikt i lokala och regionala anställningsbehov, utan baserar sig på prognoser för arbetsmarknadens behov.

Yrkesvux-utbildningar, där kommunerna fungerar som huvudmän, erbjuder kurser baserade på arbetsmarknadens behov. Ofta fokuserar dessa på kommunernas egna behov inom den offentliga sektorn, men de kan också inkludera yrken som efterfrågas lokalt eller regionalt. Dessa utbildningar berättigar till studiestöd och studielån. De är utformade enligt Skolverkets gymnasiala utbildningspaket, som är framtagen med branschföreträdare på nationell nivå, men avvikelser i utbildningens längd är i regel standard.

Men dessa utbildningar är inte tillgängliga för alla – förtur ges till de som står långt från arbetsmarknaden eller saknar gymnasial utbildning. Denna praxis utgör ett hinder för livslångt lärande och förhindrar för personer med en tidigare gymnasieutbildning att byta karriär eller yrke på gymnasial nivå. Istället bör det lokala och regionala behovet av arbetskraft, samt individens förmåga att tillgodogöra sig utbildningen vara avgörande för vilka utbildningar som erbjuds och vem som ska få möjligheten att studera dessa yrkesutbildningar.

Idag Företag på lokal och regional nivå är inte delaktig i utbildningens framtagande – Staten försöker ändra detta via att styra pengar Statsbidrag för yrkesvux 2024 – Skolverket. Via att man kan erhåller statsbidrag, när man tar fram utbildningens tillsammans med lokala företagen hoppas man att resultat blir bättre. Tidigare har varit etablerings graden på ca 25 % . Men detta kräver ett aktiv deltagande av företag som har ett anställningsbehov, något som inte finns strukturer och processer för.

Kommunernas arbetsmarknadsförvaltningar har sina egna initiativ – ofta improviserade åtgärder som syftar till att sysselsätta individer – vilka mottar stöd och bidrag. Dessa aktiviteter och kurser är inte kopplade till det reguljära utbildningssystemet..

SAMMANFATTNING:

I alla de nämnda utbildningarna och åtgärderna är lokala och regionala företag med anställningsbehov inte involverade eller delaktiga. Deltagande sker vanligtvis på en högre policy nivå inom olika organisationer, vilket resulterar i att inflytande, kvalitet och engagemang på den lokala och regionala nivån ofta missas. Dock ska alla dessa aktörer senare vara delaktiga i genomförandet genom Prao, Arbetspraktik, SFI-praktik, Lärlingsprogram, APL, Aktivitetsåtgärder… alla med olika mål och syften, där företagen ofta inte vet vad de ska göra mer än erbjuda platser som syftar till ”att bidra med två händer och två fötter”..

NU VILL man skapa ytterligare två nivåer enligt SOU 2024:16 och Dir.2022:74

Man är redan igång med NY – Nationell yrkesutbildning – en försöksverksamhet som har startad där alla efter Yh modell kan ansöka om att bedriva Nationell gymnasial yrkesutbildning. Utan har gjord några riskanalyser och konsekvensutredningar inför införande, bara framdriven under ett halvårs utredning av experter som är part i ärendet (Myndigheten för yrkeshögskolans anställda). YH modellen älskas av alla men har på senare tid – fatt lite ” kritik” – det finns ingen LIA platser och företagen har inte varit med och varit delaktig i ansökan.

Sedan tänker man nu även sig en Yrkesskolan i Fler vägar till arbetslivet – Regeringen.se– för individer som endast har grundskoleutbildning och behöver en yrkesutbildning – tänkt för ungdomar som inte är redo för den ordinarie gymnasieskolan – en B-lags utbildning ?

Och nu det sista Utkast till lagrådsremiss Skärpta krav i sfi – Regeringen.se länk lagrådsremiss även där ska erbjudas grundskolekurser i olika yrken………tillsammans med SFI

VAD är egentligen det stora problemen att allt inte fungerar just nu

Brist på intresse av elever, ungdomar att läsa yrkesprogram som ger jobb

Avsaknaden av attraktivitet – det lokala och regionala företagen är inte synligt eller är inte de rätta förebilder

Missmatch på arbetsmarknaden genom man erbjuder inte relevant utbildningar som ger jobb

Utbildningar med kvalitetsbrister utan deltagande av lokala och regionala företag, som har anställningsbehov. Enligt SCB mellan 15 och 25 % etablerings grad

Man utesluter även grupper av kompetenta individer genom att vägrar dessa att kunna läsa en yrkesutbildning, särskild dessa som vald först ett teoretisk program för säkerhetens skull ( kanske blir bättre nu när alla gymnasieprogram ska ger högskolebehörigheten)

Systemen varierar och även beroende på ”belöningsparametern”: är du arbetslös får du stöd, men om du vill omskola dig måste du ta lån. Kommuner som är huvudmän erbjuder, på grund av begränsade medel, endast utbildningar som gynnar deras egna verksamheter, enligt Skolverkets statistik. De erbjuder sällan det nationella yrkespaketet som leder till en yrkesroll, utan snarare korta kurser som ger tillfälliga lösningar. Utbildningsinsatsernas innehåll styrs av målstyrda kursplaner utan detaljerade anvisningar, vilket skapats av skolbyråkrater och ger stort utrymme för tolkning av vad som är lärandeutfall. Enligt SCB kommer gruppen som studerar på gymnasiet att minska med 30% fram till 2035, och i takt med att fler går i pension kommer arbetskraftsbristen att öka.

Antalet platser i olika utbildningsformer kommer inte att fyllas och kommer därför att ställas in på grund av kostnader och minskat söktryck (detta sker redan idag). Det finns en bristande samarbetsförmåga mellan alla inblandade parter. Eftersom alla nämnda utbildningar kräver någon form av praktik eller lärande i arbete, som företagen ska stå för, och det även tillkommer APL från den ordinarie yrkesutbildningen på gymnasieskolan, uppstår en otydlighet om vad som är vad när alla har olika mål och styrning.

Hur kan lokala och regionala företag själva bidrar, när situationen är otydlig och det finns många olika varianter att ta hänsyn till? Knappt något på strategisk nivå har koll på hela utbildningssystemet och sammanhang – man tittar inte på helheten, och har nästa aldrig individens perspektiv med i utformningen.

FINNS DET EN LÖSNINGAR på Utmaningar

Först bör man lägga alla kort på bordet för att få en överblick, särskilt eftersom finansieringen sker med statliga medel. En tydlig policy bör utarbetas för att definierar mål och syfte och allas uppgifter i helheten – inga stuprör.

Yrkesutbildningar på både förgymnasial och gymnasial nivå bör utvecklas lokalt och regionalt genom samarbete mellan näringslivet och den offentliga utbildningssektorn, där båda parter ansvarar för kvalitet, innehåll och gestaltning.

Företag och offentliga utbildningsinstitutioner bör kunna själva bestämma över behörighetskrav och förkunskaper, samt kombinera utbildningar med kurser från hela det gymnasiala utbudet baserat på anställningsbehov. För vissa yrken är det endast nödvändigt med exempelvis Svenska 1, inte fullständiga grundskolebetyg ( många är ju vuxna – för andra behöver man kanske fler teoretiska kurser .
Yrkesvuxutbildningar bör inriktas mot yrkesroller där det finns ett lokalt och regionalt behov av arbetskraft. Det bör även vara möjligt att endast läsa delar av en utbildning för att snabbt kunna etablera sig på arbetsmarknaden och erhålla ett arbete, för att sedan vidareutbilda sig till den fullständiga yrkesrollen senare, vilken också kan valideras. Dessutom bör det vara möjligt att skapa nya utbildningsinriktningar baserade på specifika lokala behov, som exempelvis batteritekniker i Skellefteå, vilket redan idag fungerar väl inom nuvarande regelverk.

Lokala och regionala företag i samarbete med utbildningssektorn bör gemensamt utforma struktur och form av lärande (vuxenlärling, korta eller långa praktikperioder) och bestämma vilka som ska delta i utbildningen.

Arbetsförmedlingen bör inte arrangera utbildningar själva, utan hänvisa till behovsanpassade yrkesvuxutbildningar inom det gymnasiala utbildningssystemet, som utvecklats i samarbete med företag med rekryteringsbehov. De bör dock kunna erbjuda extra stöd som coaching eller studiehjälp vid behov.

Varje person över 18 år bör ha möjlighet att delta i yrkesvuxutbildningar och få studiestöd och CSN-lån – omställningsstöd för de som vill byta yrke – samt aktivitetsstöd från Arbetsförmedlingen.

All Yrkesvuxutbildning bör finansieras via statsbidrag – som den offentliga huvudmannen ansöker för den utbildning som har tagits fram tillsammans med lokala och regionala företag utifrån anställningsbehov. Man kan gärna använder Förordning (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning | Sveriges riksdag (riksdagen.se) uppdaterad Statsbidrag för regionalt yrkesvux 2025 – Skolverket som underlag och riktlinje.

Det blir en tydlighet för alla – att YRKESVUX står för den för gymnasiala yrkesutbildning för vuxna och YRKESHÖGSKOLAN för den eftergymnasiala nivån.

All hantering av statsbidrag kan om man vill genomföras av Myndigheten för yrkeshögskolan på båda nivåerna för att ge staten en översikt. Ett mindre tilläggsuppdrag till Myndigheten- är att administrera statsbidrag för Yrkesvux 2024, vilket hanteras nu av Skolverket istället.

Detta skulle ge större klarhet i finansieringen och strukturen.
Det är viktigt att utvecklingen av yrkesvuxutbildningar sker med förankring och samarbete på lokal och regional nivå med företag som har ett faktiskt anställningsbehov, inte bara arbetsmarknadens behov i allmänhet. Lokala näringslivsutvecklare, med sin strategiska betydelse och kunskap om behov. Kommuner kan som nu genomföra utbildningen själva eller handlar upp tjänsten – men ansvaret för utbildningen bör ligga hos de lokala och regionala företagen samt kommunen.

ALLT FINNS REDAN PÅ PLATS men lite ändringar och justeringar behövs.

Tänk att du kommer från ett annat land eller är arbetslös

Alla jobbar ihop – det första fråga är – VAD kan du VILKEN utbildning har DU

Du kan validera din tidigare utbildning eller arbetslivserfarenhet utifrån det första gemensamma möte med alla parter närvarande ( kommunen, yrkesvux, arbetsförmedlingen). Om det behövs kan du samtidigt studera SFI eller svenska och delta i arbetspraktik inom det yrke du siktar på, där det finns ett behov av anställning. Om du är arbetslös, kan du prova på ett nytt yrke eller bransch.

Därefter skapar alla parter tillsammans en karriär studieplan som syftar till att ger vederbörande den utbildning som behövs för att uppfylla anställnings kraven inom dessa bristyrken( kan vara gymnasial eller eftergymnasiala, det kan kanske bara vara enstaka yrkeskurser.



Utbildnings Sverige – en arena för kortfristiga populära populistiska åtgärder – framdriven av särintressen.

NPM, Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on sön, april 07, 2024 16:55

För närvarande styr Liberalerna arbetsmarknads- och utbildningspolitiken, och efter åtta år av socialdemokratisk politik söker dessa politiker egna lösningar på gamla problem som de delvis har bidragit till att skapa.

Minns ni ministern som föreslog att yrkesprogram inte behöver ge högskolebehörighet… de är ju tänkta för arbetare som ska arbeta, inte studera. Arbetslivet, som ständigt ropar efter arbetskraft, tänkte inte på individens livslånga karriär. Regeringens reaktion ledde till att antalet sökande till yrkesprogrammen plötsligt sjönk – elever och deras föräldrar visade sig vara klokare. Efter ihärdigt tjat från samma organisationer återinfördes grundläggande högskolebehörighet i yrkesprogrammen, men med möjlighet att välja bort den… inte alla passar (vilken syn på människan). Samtidigt lobbad man för att fler skulle söka yrkesprogram, vilket ledde till att staten begränsade antalet platser på de populära högskoleförberedande programmen. Regeringen gav Skolverket i uppdrag att se över utbudet av gymnasiala yrkesutbildningar, med fler platser på yrkesprogram och färre på exempelvis estetiska program (vilken syn på kunskap dessa organisationer har).

Den så kallade Dimensioneringsutredningen gör det nu ännu svårare – en yrkesskola som administreras av Myndigheten för Yrkeshögskolan ska skapas, vilken kommer att konkurrera med Yrkesvux och en yrkesskola för elever som inte klarat grundskolan, det så kallade B-laget.

Det verkar saknas självinsikt hos de som efterfrågar ”gymnasial arbetskraft” – varför väljer inte ungdomar dessa utbildningar? Hur ser arbetsmiljön och framtidsutsikterna ut? Har vi återgått till 1900-talet där utbildning endast syftar till att förse arbetslivet med arbetskraft, samtidigt som Socialstyrelsen påpekar att högskoleutbildade lever tio år längre och är friskare än de som endast har genomgått ett yrkesprogram och fysiskt slitit hårt?

Kommer inte alla dessa yrkesutbildningsmöjligheter på gymnasial nivå att konkurrera med varandra om de få som önskar läsa vid ett yrkesprogram? Barnkullarna kommer att minska med 30% fram till 2035 – något vi redan vet eftersom de är födda.

Vore det inte bättre att se över det befintliga systemet?

Ge alla möjligheten att fortsätta studera efter gymnasiet, inklusive de som har gått högskoleförberedande program, genom yrkesvux för yrken där det råder brist på arbetskraft, finansierat med statsbidrag. Arbetsförmedlingen bör också utnyttja dessa utbildningsvägar och tvinga lokala och regionala företag att delta, inte bara nationella policyexperter och strateger. Det är dessa som i samarbete med utbildningssystemet bör skapa de nödvändiga utbildningarna – de vet bäst. De flesta utbildningarna bör även vara sökbara från hela landet och syfta till anställning i regionen.

Jag önskar inte en återgång till en tid då alla gick i yrkesskola och därefter arbetade på fabrik – vi har sett vad som händer när sådana företag, som SAAB och andra industriella jättar, läggs ner – att de anställda, som arbetat där hela sitt liv, överges åt sitt öde och inte kan omskola sig för en ny era.

Framtiden byggs inte på en föråldrad syn på kunskap. Istället måste vi blicka framåt och ge medborgarna de bästa möjligheterna till livslångt lärande. Utbildning bör inte enbart leda till arbete, utan även vara en grundpelare i vår demokrati.

Industrier som vill skrika bör se till de branscher och företag som lockar dagens ungdomar och vuxna – observera och lär – och tänk om.

Ni ungdomar som står inför gymnasieval – välj ett program som ni brinner för, inom en bransch med sunda värderingar och som verkar rolig. Ni är på väg in i vuxenlivet, så njut av ungdomen och se till att alltid uppnå grundläggande behörighet för högskolestudier.

Ställ alltid frågan: ”Här är jag, med min utbildning – vad kan du som bransch eller företag erbjuda mig?” Fortsätt att utforska och lära.



Michelin-Guider och Foodies ett hinder för utvecklingen av Gastronomin ?

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on tor, mars 31, 2022 09:32

Höga noteringar i Guide Michelin och andra matguider är restaurangernas och särskild kockens högsta dröm – man säger i skolan ”Strävans mål”, eller man vill tillhöra den så kallade eliten – lagar mat i Champions League för restauranger och kockar. Ett slag självförverkligande och något som ger ”stjärnstatus”.

Men denna Champions League utgör bara en minimal del av Gastronomins värld och Kokkonsten – denna sektorn är en minoritet inom Gastronomin, och in många fall inte tillgänglig för människor utanför det gastronomiska mat eliten. Dessa stackars restauranger har blivit inlåsta i ett mycket smal och trångt system av bedömningar och tolkningar, som blir bara trängre och trängare, när nu även foodies (Instagram-ätare) skapar en ram på vad som är topp eller inte. Visst finns det fler och fler personer som kan tillgodogöra sig dessa restauranger och antalet växer, det blir även fler och fler som har råd. Och dessa styrs ju till rätt adresser av dessa guider och foodies – det är ju ”PLACE TO BE”. Alla tittar på varandra och ingen vågar att ” lovordar” restauranger som inte är inför denna boxen. Med resultat att många restauranger liknar varanda när det gäller upplevelser – ( via sociala media och instagram följer alla trenden och ser vad som gäller just nu.) När man sedan vet att 40 % av gästerna på världens så kallade topprestauranger består av andra personer inom gastronomins branscher förstärks detta ytterligare och hindrar den utvecklingen ” så här ska det vara ,så här är standarden” mentalitet.

Visst har varje restaurang utifrån sin styrande matlagare en egen personlighet utifrån hen egna CV som hen under sina år vid spisen har skapad – med en egen hantverksstil. Man har lärd sig allt, men alltid hållit sig inom ramen av tolkningar vad guider och foodies tycker vad som det är en topprestation. Där har det blivit så trångt att man inte längre kan tar till sig olika typer av matlagningsstilar – utan man bedömer allt utifrån den just gällande aktuella ramen. och den gällande normen. Da blir det svart för matlagare – kockar att förverkliga ”sitt kök, sin matlagningsstil eller förvaltar ett historiska arv som restaurangen har sedan tiotals år tillbaka. Genom att matlagare utvecklar sig endast inom denna från guider och foodies skapade trånga sektorn, där även förebilder (trendskapare) befinner sig. Resultaten blir att topprestauranger mer och mer blir mainstream. Särskild när gästerna tolka prestationer inom denna smala ramen ………………….det har ju toppoäng.

Att blicka utanför denna ”ramen” hittar man sällan hos världens topprestauranger – det finns för få kulturell bildade kockar och krögare som har förmåga att fråga sig själv ” varför gör jag på detta viset” eller som kan tänker” out of the box ” inom alla delar av gastronomin. Har förmågan att via sin restaurang ser helheten och som försöker förverkliga sig själva och har fokus på att ger gästerna en särskild eget upplevelse, och inte en mainstream topp middag som är lik och ryms inom den trånga ramen som sätts av alla guider och foodies.

I framtidens restaurangupplevelser måste man definierar gastronomins hantverkskonst på nytt – för att skapa en mångfald och befria sig från det trånga korsett – som guider och foodies har trängt dagens restauranger. Vi behöver vi HANTVERK PLUS + som betyder att man utöver ett hantverk i restaurangen på absoluta toppnivån som är en förutsättning plus en kulturell – kreativ – ifrågasättande och självständig Orientering som ger en ny Kreativitet. Där är det viktig att skapa en plats även för kreativa personer från andra professioner som kanske inte ” har skolats” i den trånga sektor som jag beskriver ovan, och därmed kan skapa en kreativa dialog och samarbete med dessa som är utbildad och skolad ” i den trånga sektorn”. Denna stoltheten över den egna särarten av restaurangsupplevelser gör att man inte behöver strävar ” efter dessa medaljer och utmärkelser som bedöms ”hemlig” och utgår från guidernas egen tolkning. Tänk att man besöker en restaurang som utifrån sin egen DNA skapa det unika och går sin egen väg, där matlagaren och alla anställda utvecklar restaurangens egna DNA och där kocken inte fokusera på sin eget förverkligande…………..

Vinnaren blir det gastronomiska landskapet med en mångfald av självsäkra, stolta, unika, gästfokuserade restauranger där alla tillsammans skapar upplevelser befriad av guidernas och foodies – tvångströja. Och i slutet erhåller vi Gäster tillgång till en gastronomisk mångfald som berikar – kulturlandskapet Gastronomin.



Många tycker till och vill bestämma men har inte koll på verkligheten

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, juni 24, 2024 16:10

Inom många områden – tycker folk mycket och tror att det det vet bäst – men det en stor skillnad att tror än att veta vad som gäller. En klok gammal arbetskamrat och även en jurist – uttryckte sig så där för att kunna förändra och veta inom just nu fokus på utbildningsväsendet- Du bör tittar på lågar och förordningar – deras förarbeten ( utredningar som ligger till grunden för dessa grundläggande lagar och förordningar )- och sedan fråga DIG – Ryms mina förändringsförslag inom ramen för lagstiftningen- där kan en Jurist hjälper Dig med tolkningen. Oftast behöver men inte uppfinner något nytt – utan med rätt användning och gemensam dialog runt tolkningar löser man det mesta.

Varför jag lyfter detta – många tror att kan det kan göra med utbildningsväsendet hur det vill – utan att förstår vem som styr och vem som har ansvar. Även Minister i dessa områden vill gärna skapa sig ett namn och förändra…………..Men när det gäller utbildningsväsendet är det ”HUVUDMANNEN” som bestämmer och styr – det är ägaren av utbildningen – Kommunen eller den fristående aktör. Dessa huvudmän i en kommun ”nämnden” och inom den fristående verksamhet ” styrelsen” har ansvar för att alla deras utbildningar följer gällande lagstiftningen och alla förordningar.

Det styr även förutsättningar för verksamheten – ”resurser” – dessa huvudmän ska skapa förutsättningar för Rektorn för att denna ska genomföra sin verksamhet – det Rektorn som har den pedagogiska ansvaret för själva undervisningen – men det Huvudmannen som styr och skapa förutsättningarna för undervisningen. Det är Huvudmannen som är kommunen som via skattepengar – ger pengar till verksamheten – även till den fristående skola – principen är lika för alla.

Förvaltningar och Rektor kan fattar olika beslut inom sina verksamheter – utifrån en av Nämnden beslutat delegationsordning. Men det ska återrapportera via det ”lagstadgade” systematiska kvalitetsarbete och andra uppföljningar resultat och utfall till nämnden varje år. Det ända Staten med Minister kan påverkar det att ger så kallade riktade statsbidrag för ett område ( just nu skolböcker). Men det ända lärare som är pedagogisk proffs utformar sin undervisning själv – utifrån det förutsättningar den erhåller av sin huvudman. Skolverket ser endast till att skapa ett regelverk som man bör följer – ( inte ska) och Skolinspektion kollar att man följer skollagen och alla förordningar som Riksdagen har tagit fram ( ska). Samt att huvudmännen följer upp utbildningens resultat, analysera detta och gör förbättringar – kanske genom att skapa bättre förutsättningar.

Om till exempel en utbildning går i underskott – för få elever, för stora lokaler, för mycket personal eller annat så är det HUVUDMANNEN – NÄMNDEN som fattar beslut om eventuella åtgärder. Ett exempel att en yrkesutbildning med stora lokaler och stora underskott ska ändra sitt upplägg – och lägger mera av den praktiska delen hos företagen eller utformar som Lärling – så fattar nämnden ett beslut. Att går den från tre yrkeslärare till två yrkeslärare och lägger med praktisk undervisning till berörda branschföretag är en rimlig åtgärd – som spara ca 1.2 miljoner kronor.

Rektor, lärare och branschorganisationer har inget att säger till – utan det kan bara via skrivelser eller dialog eventuella påverkar detta beslut via ett programråd om den finns. Det vi medborgare som styr via vara politiska företrädare i nämnderna, det dessa som bäst ska tar hand om vara skattepengar.

Många huvudmän är väldigt duktiga på – och även godtar underskott i särskild yrkesutbildningar – genom att dessa utbildningar är viktiga för näringslivet i berörd kommun. Det dessa kommunpolitiker är mina hjälper som ger ungdomar en chans att lära sig ett yrkes – som gynnar näringslivet – trots att kanske bara 5 ungdomar söker denna kostnadskrävande utbildning som exempel – ger ett ersättning på total 750 tkr – men ni vet själva vad en årslön och lokala kostar – men denna underskott godkänds i demokratisk ordning av politikerna i själva nämnden och kommunen.

Det blir tuffa beslut – särskild i framtiden – när man nu lägger ner förskolor p.g.a av brist på barn – nästa steg är grundskolan och gymnasiet – antal ”ungdomar” kommer att minska med 30% fram till 2035. Dessa politiker har det inte lätt – på enda sidan täcker underskott och att höjer skatten – på andra sidan effektivisera och lägger ner enheter och utbildningar. Där blir det kanske även fråga – vad är viktigare att finansierar underskott för en Bageri eller kockutbildning eller finansiera underskott i en Transport – Motor – Bygg utbildning.

Lösningen som jag ser är att fler och flera praktiska utbildningsmoment behöver läggas över på Företag som har en god kvalitets och anställningsbehov – som tar sitt ansvar för den egna framtida kompetensförsörjningen. Där krävs det ett om tänk när det gäller inflytande, samarbete i relationer särskild mellan det lokala och regionala arbetslivet och utbildningarna – för att hittar gemensamma lösningar. Det är inte en fråga för byråkraterna i nationella organisationer – det kan bara stödjer processer och hjälpa till med struktur – men inte styra – det gör vara demokratisk valda politiker i det olika nämnder.



Nästa »