Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Det orättvisa pensionssystemet i Sverige skapad av politiken

Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on lör, november 11, 2023 12:19

Alla skriker efter arbetskraft – det gör alla branscher och samtidigt ska vi jobbar längre och längre för att erhålla var pension. Men hur ser verkligheten ut ?

Är du över 50 år och vill byta jobbinriktning – är det körd. Du är helt enkelt inte attraktiv längre för arbetsgivare på arbetsmarknaden. Du anses inte har det ” just in time” kompetenser som behövs just nu, eller du har inte en högskoleutbildning , vi har helt enkelt en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Varför värderas inte livserfarenhet, arbetslivserfarenhet, praktisk beprövad kunskap mera samt att dessa personer som har inte längre barn hemma och kan satsar helt på sitt yrke, på sin karriär på företaget och kanske inte är så benägen att byta upp sig hela tiden ………..det är en fråga som många företagen behöver ställer sig.

Men pensionssystemet vill ju att du ska arbetar tills du blir 67 eller helst ännu längre. Men även där finns ett systemfel …………påverkan på dina statliga pensionen om du jobbar är marginellt, och många företag slutar efter 65 år att betala in till Din tjänstepension. Men företagen i sin tur behöver enbart betala 10,9% arbetsgivaravgift på din lön (istället 34%)från året där du fyller 67 år. Vem vinner ? Klart du har möjligheten att jobbar kvar………..skulle du även istället blir arbetslös ofrivillig – kan du efter 65 år inte tecknar en inkomstförsäkring längre………..vad är planeringsförutsättningarna …………………………. 

Under sista året har jag mer och mer analyserat vara system – där en medborgare som har jobbat från 16 år ålder (för fanns ju folkskolan) inom vanliga hantverksyrken oftast inte högt betalda yrken – idag lever på fattigdomsgränsen. Vederbörande har slitit ut sin kropp och har varit tvungen att gå eventuellt i förtidspension med 60år ålder (många kvinnor inom vård och omsorg, men även från yrken som jobbar med kroppen från vara yrkesprogram. Hen har jobbat heltid i 44 år och kan idag inte lever på en folk-garantipension ( ca 50% av det äldre erhåller endast denna ersättning källa SCB )– Dessa behöver söker bostadsbidrag och andra bidrag samt lever på marginalen. Medans andra personer som knappt har jobbat alls på riktig via en anställning – erhåller en garantipension plus olika bidrag som överträffar den ersättning som den som slitit hela sitt liv och gör rätt för sig. Efter förra året har avståndet ännu mera minskad………….

Men på andra sidan finns det en del av befolkningen som har studerat länge – och började jobba först vid 30 år ålder – uppbär en hög lön, förmånliga avtal inklusive generösa tjänstepensioner som ger möjlighet att går i pension tidigare än 67 år – och via sin livsstil (ej kroppslig arbete) kan njuta av ”ålderdomen”. Inom den gruppen finns det dessa som har skapad systemet och har tagit fram denna ……………………….utan att tänka på resten av befolkningen.

Går det att ändra – JO VISST.

Varje medborgare erhåller från staten en pension som ska räcker till att kunna leva, det är lika för alla. Lite Robin Hood – rättvis fördelning – utifrån antal jobbade år. Men för att kunna erhålla denna måste du har jobbat i minst 45 år ( inkl. tiden varit föräldraledig, eventuellt långtidssjukskriven, deltid – allt räknas ). Denna ska skapa en grundtrygghet – har du inte jobbat på riktig så många år så minskar även ersättningen – man delar mot 45 och multiplicerar med antal jobbade år ( skulle ju kunna vara 50 år). En mera rättvis system …………vill du har högre pension ” betalar” in till dina egna försäkringar. Men där gäller det även att arbetsmarknaden och systemet skapar likvärdiga möjligheter för att kunna jobbar längre om man vill.

Undersköterska eller byggnadssnickare ( yrkesutbildning) skulle kunna går i pension efter 45 år jobb – med  63 år / yrkesexamen.– medans tjänstemannen måste väntar till den är 67 år ( denna har ju läst på högskolan några år). med samma grundpension.

Jag är övertygad att detta skulle även bidrar till att göra yrkesprogrammen och yrken mera attraktiva i framtiden.

OBS jag är inte en socialist eller kommunist – utan jag tänker på rättvisa, skapa förutsättningar och förutsägbarhet.



Yrkesutbildningsvecka – Vad är ett yrke ?

Mat och Vin, Trender och Framtiden, Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on tor, oktober 19, 2023 08:43

”Ett yrke, eller jobb, är en sysselsättning eller specialisering som en person utbildar sig till eller går i lära för, sysselsättningen eller specialiseringen ska kunna knytas till försörjning i någon form då även hobby kan vara resultatet av utbildningen.”

Nu verkar vi har ett problem – att många personer särskild unga även äldre– vill inte utbilda sig eller arbetar med yrken som delar av arbetslivet (företagen) behöver. Varför det ?

Tidigare valde man ett yrke där man kunde erhåller jobb i närheten av sitt boende, och valfriheten har inte varit så stor – man gick till fabriken eller bruket. Om man uppfattades som läshuvud eller kom från borgerligheten så kunde man även studerar vidare till något tjänstemanyrke. Den övervägande delen av befolkningen – blev ju varit arbetare. Staten och kapitalet samarbetade för att företagen hela tiden hade tillräcklig utbildad arbetskraft för att upprätthålla sin produktion. Alla har varit nöjda – arbetare som hade inkomst och kunde försörja sig, företagen producerade och alla betalde skatt till staten som skapade välstånd. Kompetensutveckling skedde inom företagen utifrån företagets behov – och något enstaka kanske läste vidare via studieförbund ……….och alla tänkte att mina barn ska det få bättre ………….

Ju bättre som det gick för Sverige. desto flera ungdomar pådriven av framtidsdrömmar från sina föräldrar studerade och hade därmed större valfrihet att väljer yrke efter sitt intresse och möjligheterna ökade för alla.

Vi har kommit nu till en punkt där det brist på arbetskraft – särskild gymnasiala yrken – där det räckte med en yrkesutbildning. Det gamla osynliga kontraktet mellan staten och kapitalet fungerar inte mera…………….alla skriker och klagar.

Staten för att ingen väljer yrkesutbildningar – där platserna står tomma, kommuner vill lägga ner ( utbildningar går med underskott) – och arbetslivet för att det har brist på arbetskraft. Men man glömmer något viktig – att fråga sig VARFÖR väljer inte ungdomar yrkesprogrammen ( ca 33%) ? 

För mig är svaret enkelt – man har helt enkelt blivit överkörd av det många nya yrken och branscher som har uppkommit det sista årtionden – som har väcker en större intresse hos ungdomar, att högskolestudier numera är en ny standard. Först därefter gör man nu sina val – och via den stora valfriheten därefter hittar man sysselsättning – där du även har en frihet att byta yrkesbana flera gångar under ditt liv.

Företag som har sin bakgrund inom den ”gamla” världen har inte förstått att det inte kan väljer längre arbetskraft – utan det är människan – individen som har denna valfrihet. Vad gör man – ju skriker hela tiden på staten att det behöver……………….och staten kommer i kläm, det finns ju individens frihet att välja. Vi är tack och lov inte i förre detta öststaterna planekonomi – utan vi har ju en fria marknadsekonomin – där man kan väljer (även yrke och karriär). Det ju lättare i Kina där man kan tvinga snabbt tusentals att utbilda sig efter behov…………………..Vi ser samma trender i Tyskland, Polen, Tjeckien där man har samma brist – genom att ungdomar vill förverkliga sig själva – och inte väljer hantverksyrken längre……..

Idag kan Du bara väcka intresse för en näring, visa på individuella möjligheter kortfristig och långfristig för eventuella intressenter, har schyssta företag, har bra villkor ( inte bara lön, utan balans i livet, hälsa, förmåner ) – utvecklingsmöjligheter som person i den tänka näringen. Samt att denna sysselsättning ger även möjlighet att i framtiden göra något helt annat. Nästa steg är moderna och utbildningar med hög kvalitet som motsvarar även dagens digitala standard med flexibla lärandeformer.

Idag kan man som företag eller bransch inte ”äga” en individ – utan bara ”lånar” den för en viss tid. En sund utveckling som gör att alla delaktiga måste vara på tå hela tiden.

Man blir ju särskild glad och bekräftar min tes, att min son igår fick 2 awards ( varav en övergripande) på Content Award inom Mediabranschen. Hen har en yrkesroll som inte fanns för 10 år sedan – och som man inte kunde ”utbilda” sig till. Enligt 1900 talet kontraktet mellan Staten och kapitalet – skulle han har utbildad sig inom samma näring som sin far eller vad dessa två /staten och kaptialet har kommit överens om…………………………….LÄNGE leve FRIHETEN



KOCKAR KOCKAR som skapade svenska Matundret

Mat och Vin, Trender och Framtiden, Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on tor, oktober 12, 2023 08:17

#Förutom att lyfta stjärnkockar i branschen har det svenska matundret sedan 80-talet ökat antalet studerande i Sverige inom gastronomi från cirka 2 000 till dagens dryga 30 000″. källa årets kock hemsida

Ojdå – det stämmer väl inte…………så här ser verkligen heter ut om man lägger till vuxenutbildningen som hamnar på det dubbla……..när sedan på gymnasiet bara 50% och på vuxenutbildningen 22 % stannar kvar efter utbildningen i yrket……………….så är det ett bekymmer. Källa: SCB, Skolverket.Men det är en helt annan fråga…………HT – Hotell och Turism RL – Restaurang och Livsmedel där inkluderas Bageri och Konditori som tar 15 % av eleverna.

Sedan vet vi ju alla att utvecklingen in hela världen har gått framåt inom restaurangvärlden – när det gäller tekniker, råvaror och koncepten. Det finns väl inte någon unik ställe eller land, utan i hela världen copypastar man varandra – det går ju snabb via sociala medier och foodies som sprider bilder och recept. När fler äter mat nu för att njuta och inte enbart för att överleva …………… så finns det ett bättre underlag för restauranger eller matställen på alla nivåer, men särskild en marknad för handeln med matprodukter.

Det är vedertagen fakta att alla kockar (även världens bästa) vid framtagningen av nya recept, menyer löpande – ”googlar eller omvärldsbevaka” på sociala media, INSTA gram eller matsedlar från kollegor.. Förut reste man företrädesvis till Frankrike på inspirationsresa och hämtade recept och maträtter därifrån – eller lagade exakt utifrån från kända kockars kokböcker. Ni vet ju att Internet kom mycket senare. Men ytterst sällan visade man respekt och ”nämnade” kollegans namn där man hämtad idén ifrån. Kommer ihåg ett upplägg från recept på 80 talet i tidningen Gourmet – där man inte bara kopierade recept – utan även upplägg vid fotograferingen – och lyfte att man har hittad själv på dessa rätter………………..det behövs ju alltid inspiratörer.

Men dessa som verkligen står bakom matundret – är alla stora och små leverantörer som plockade hem det råvaror som kockarna önskade och behövde för sina ” nya rätter”. Den senaste tiden även lokala odlare, men men även teknikerna från det gamla bondehushållen som nu är hippa. Tänk först vid 90 talet fick vi ”stavmixern” i mindre format, och ugnarnas utveckling ska vi inte talar om…Även bör vi lyfta med stor respekt vara nya svenskar som berikade utbudet med sin etniska matbutiker – under 80 och 90 talet kunde man ser vara nyfikna kockar – strosa runt i dessa butiker för att lära sig och hitta inspiration. Även svenska folket hängde med – semesterresor i Asien, Sydamerika, Mexiko medförde att man fick ögon upp för andra länders matkultur.

När sedan en duktig känd kock – lyfte in vissa smaker och tekniker till sina rätter – blir det en trend och hela yrkeskåren följer efter. Där fanns det få som kunde slår F12 gänget – det vågade utmana, pröva på, lära sig nya smaker men hade en bra bas i sitt yrkeskunnande och hade ett tydligt koncepttänk. Alltför många krogar har gått i konkurs eller lagts ner där ”kockarna” styrde och ställde, samt att alltför länge tittade man bort hur vissa personer betedde sig mot sina anställda, studerande och elever särskild dom kvinnliga.

VAD vill jag säga:   Slutar höja på kocken som den faktor som skapade det svenska matundret – dessa är en liten del av det hela ( den som drog mesta nytta av det) – det har med samhällsutvecklingen att göra, att vi har blivit rikare kan unna oss mera och vi ska särskild tackar gästerna som har högre krav, bättre kunskap om mat och dryck och är nyfiken. Och inte att glömmer alla som jobbar i servicen som ger gästerna en upplevelse – där maten bara är basen.

Den verkligen utvecklingen ser jag mera ute i samhället – där man hemma laga mat igen – våga förnya sig, men särskild på alla krogar även i små samhällen, där krögaren med sina anställda mer och mer levererar på en högre kvalitetsnivå. Där en hemmagjord pannbiff med stek lök, och fin potatismos är en kulinarisk upplevelse bortom från ”elitismen” – eller där fler och fler vil jobbar med att tar fram matprodukter i småskalig verksamhet – ( utan för detta blir apostlar som tycker det är den enda sanningen).

Så Matundret bygger inte på kockarna – utan det är mera en produkt att mat och måltid har blivit faktorer som berikar vart liv och intresset har ökat. Det odlare, leverantör, producenter och vi kunder som skapade matundret – där den vanliga kocken har varit en faktor som visade hur vi kan använda dessa produkter för att skapa en måltid. Tävlingar lyfter ju enbart själva kocken och en speciellt disciplin.



SVENSKAR och SKATTER ett stormig kärleksförhållande

Politik, Trender och Framtiden, Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on fre, oktober 06, 2023 09:04

Skatter – något som sitter i generna hos många i vart land – kanske ett hobby.

Läste idag att en bransch förordar att sänka Flygskatten när SAS nu såld utomlands. V och MP vill öka skatter för att finansiera sina budgetmål – där är Bankskatten en retorisk fråga. S – höjer landstingsskatten i Stockholms län och kommunalskatten i Stockholm för att finansiera underskott. Gamla moderater vill sänka skatten till varje pris, oberoende hur statens finanser ser ut i sin helhet, är missnöjda med regeringen som sparar. Alla har sina historiska käpphästar – dom enda tycker att staten och kommun ska ansvarar för allt bekosta alla käpphästar – dom andra att staten ska bestämmer så lite som möjligt men ända betala för allt. Lägg därtill alla organisationer som lobbar för sina käpphästar – mera platser på utbildningarna, mera bidrag till utveckling, mera satsningar på dittan och dattan, mer privatiseringar, även här är sänkta skatter och avgifter prioritet– medan andra organisationer – vill har mer bidrag, mera resurser, utökade anslag och att staten och kommunerna ska finansiera deras verksamhet.

Det inte lätt att vara staten? Vad gör den egentligen? Det verkar som den gör för lite och har förmycket pengar ?

Det grundläggande är ju att staten inte har några egna pengar – utan är beroende av intäkter från företag, organisation och medborgare. Det intäkter som det offentliga har är SKATTER och avgifter. Ju mera skatt man tar in desto mera utgifter kan man bekosta. När det är några dåliga år kan staten även låna pengar för att genomföra satsningar eller bekosta underskott ( typ checkkredit). Vi i Sverige har en låg låneskuld i förhållande till många andra länder, vi har lärd oss av 80-90 talet – där vi har varit tvungen att tar tuffa beslut………Där vi haft under längre tid stora utgifter och mindre intäkter) .Andra länder har dessa tuffa beslut kvar eller hoppas att ” det räcker” att betala ränta och avgifter till dessa lån. Den någon som har sagt så rätt –” är du i skuld så är du inte fri ”

Man vad används pengarna till – jo inför varje val – lovar alla partier guld och gröna skogar – inte någon parti har gatt till val och säger ” vi ska ser över vad pengarna används till och om det är vettig att staten eller kommunen ska betala för detta ”……..da erhåller man inte några röster. Om man läser som jag gärna Riksrevisionen rapporter så finns det gott om utrymme för att ser över utgifterna, spara kostnader och effektiviserar statsapparaten. Men detta handlar ju om prioriteringar – som vi väljare röstar förr – eller inte.

Ett utgifts område är utbildning – vård och omsorg

  • Skattepengar finansierar att varje medborgare har en kostnadsfri utbildningsmöjlighet – rätt att utbilda sig. Man har även rätt till välfärdstjänster – Allt detta betala stat och kommun.

Det finns två syften eller vinnare på detta:

Företagen som erhåller välutbildad arbetskraft som det kan upprätthålla sin verksamhet, utvecklar och går med vinst och därmed betala skatt – om det är verksamma i Sverige och inte skattar någon annanstans. Dessa skatter betala även när arbetaren blir sjuk, sliten, förtidspensionerad, behöver vård eller behöver toppa sin utbildning – samt en statlig pension – med kollektivavtal erhåller man även pension från arbetsgivaren.

Staten som erhålla förhoppningsvis medborgare som vill jobbar – erhålla lön, betala skatt och inte behövs utnyttjar välfärdsstaten – backupsystem som finns beskriven ovan.

Ju flera som betalar skatt in i systemet både företag och medborgare desto mera resurser har staten att bekosta ovanstående system. Så ska det vara.

Svenskar och Skatter har alltid varit en hatkärlek – vi gör allt både företag och den enskilda för att ser till att man inte behöver betala så mycket skatt. Ordet skatteplanering är ett vedertaget begrepp. Uppfinningsrikedomen att jaga avdrag och hittar på skatte upplägg för att minska sin eller företagens skatt har utvecklas otrolig. Där är vi verkligen världsmästare………och ligger oftast före myndigheterna – en helt yrkeskår livnär sig på detta. Man kan säger det ett slags svenska hobbyverksamhet…….

På andra sidan klaga vi mer och mer att staten och kommunen bekostar för lite……det köar överallt i välfärden, för lite service, för stränga kontroller – myndigheter som är nitiska…… tänk bara att under några år har vi fatt över 1 miljon nya medborgare där många inte redo till betala in i systemet utan mera av en kostnadsfaktor.

Och vi blir aldrig nöjda – trots att skatterna har även med så kallad vänsterregeringar har sänkts otrolig – inte så mycket på arbete utan på kapital.

En gång till Skatter är statens och kommunernas enda inkomst förutom en lite det avgifter – det finns ingen pengarbinge någonstans i reserv. Utan systemet bygger på att alla via skatter tillför resurser till stat och kommun.

Ju fler som jobbar och inte behöver lever på bidrag – desto längre räcker pengarna. MEN detta verkar inte finnas i många debattörers medvetande, att allt inom värlfärden, utbildning etc. bekostas av skatteintäkter. Det din grannes lilla företag som betalar skatt och hans egna skatter som betalar ditt bidrag eller din utbildning. TACKSAMHET för det man erhåller från staten är låg – det finns många som ser det som en RÄTTIGHET att kräva och inte ser det som sin PLIKT att bidra. Det finns även många som tillfört mycket skatt under sitt arbetslivet till staten – och nu på sina äldre dagar är besviken att behöver lever på bidrag. För lite pengar in – och det vad som betalas ut ska delas till många fler.

Sedan är det annan fråga att man kanske bör ser över VAD staten egentligen ska betala – det kan ju inte vara så att den enda sida gör rätt för sig – medan den andra slösar med skattepengarna. Staten ska ju inte finansierar ditt liv och levnadsstandard eller även Ditt företag – förutom när du behöver hjälp. Du ska bidrar till stat och kommun – inte drar nytta av stat och kommun ( andra skattepengar), förutom det du har rätt till – utifrån det du har betalad in via din skatt. Har du inte betalad in skatt så kan du inte förvänta Dig något tillbaka.

Jag tror att vi alla behöver vara lite mera ödmjuk och inte alltid kräver allt från STAT och KOMMUN – utan skärpa sig och löser utmaningar själva med andra. DET finns gott om jobb – lite skärpning och du har en inkomst där du kan bidrag till samhället och senare dra nytta av detta. Även företagen bör tänka till i stället för att ropa – ser över VAD man har för utmaningar och försöka vara kreativ och löser dessa. Att vara företagare är ju att vara kreativ – man tar risker – som kan ger stora inkomster och rikedom – men förluster – det är kärnan.

” FRÅGAN INTE vad STATEN ska göra för DIG – utan vad DU kan göra för STATEN ”



Utbildning och Arbetsmarknad – Missmatch eller en naturlig utveckling.

Politik, Trender och Framtiden, Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on lör, september 02, 2023 20:13

Debatten är intensiv – det behövs arbetskraft överallt men ingen vill utbilda sig till vissa yrken särskild inom hantverk och industrin, men andra yrken väcker stort intresse. En liten tillbaka blick är viktig för att förstå.

För i tiden vid industrialismens början – ska bönder och trälar utbildas från staten för att kunna tar jobben inom den industri som håller på växer fram– men det borgerskapet och adeln behöll taktpinnen.  Arbetarna utbildades precis till det sysslor det behöver utföra – yrkeskunskaper för att erhålla dessa jobb. Staten såg till att dessa yrkesutbildningar syftade till jobb – för individens och landets ekonomi bästa. Det har varit viktig för att göra bönder till arbetare. För det avancerade jobben startades läroverk oftast en privilegiet till borgerskap och adeln. Det fanns inte en valfrihet – klassresans tid hade inte kommit. Det fanns ett osynligt kontrakt mellan staten och företagen.

Bönderna blir Arbetarklassen och gjorde sin klassresa men även deras barn skolades in i samma yrken – så skapades många gånger en bruksmentalitet – ut från folkskolan in i bruket. Sedan under 50 talet gavs även arbetsklassen via folkhögskolor, studiecirklar möjlighet att utöka sina skills för att erhålla högre tjänster – det behövdes. Det skapades karriärvägar – men redan då behövdes import av arbetskraft för de enklare jobben i Sverige. Tjänstesektorn växte – och därmed behov av allt fler med högre utbildningar.

Nu startade en utbildningsrevolution under 60-70- 80 talet – högre utbildningar blir mer och mer tillgänglig för hela samhället. Föräldrarna vill att deras barn skulle har bättre chanser än det själva. Ju mer man utbildade sig desto mera blev det gamla arbetsklassens yrken impopulära.

 Samtidig som industrin och arbetsmarknaden tror fortfarande att staten ska försörjer dom med arbetskraft  och helst billig. Trots att alla sociala förmåner är dessa yrken fortfarande relativ ointressanta idag för ungdomarna. Även arbetslösa väljer inte dessa yrken. Dessa väljer yrken och karriärvägar inom tjänstesektorn och särskild inom nya arbetsmarknadens områden.

Konkurrensen om dessa unga människor blir tuffare och tuffare – det väl första gången sedan industrialismens uppkomst att det är arbetstagarens marknad. Och dessa ungdomar har helt andra preferenser och nöjer sig inte med enbart en bra lön.

Detta är något manga företag har inte insett och har inte reagerat på……..staten skapar fortfarande utbildningsmöjligheter – men ungdomar väljer inte dessa. Man tar inte ett jobb för att överleva utan den ska även matcha livsstil och det egna preferenser.

Kraven från arbetsmarknaden blir allt större på arbetskraftsinvandring – att hitta människor som tar alla jobb för lön som garanterar överlevnad.

På ena sidan tycker jag att vara ungdomar är kloka och  generationen som är född på 80 talet och framåt – har frigjord sig från det systemet där statens uppgift har alltid varit att försörja företagen med arbetskraft och inte att utveckla själva människan…………för mig ett paradigmskifte.

Vad betyder det för företagen – ju det måste vara attraktiva, tänka om och ser till att arbetsuppgifter är intressanta, arbetsmiljön schysst och utvecklingsmöjligheter är stora. Dessa attributer lockar dagens svenska ungdomar – förändrar man inte sig så blir man beroende av arbetskraft från länder där människor inte kommit så långt i sitt självförverkligande………….

Jag tycker att vara svenska ungdomar är välutbildade kan tar till sig nya sätt att jobba, tänker och fungerar utmärkt i Team. Företagen kan inte längre vara säker att utbildningsväsendet försörjer alla med duktiga anställda ( ordet arbetskraft är nog lite fel) – utan måste själv funderar hur det själva kan bli attraktiva – Ungdomsbarometers analyser kan ger en tydlig vägleding.



Michelin-Guider och Foodies ett hinder för utvecklingen av Gastronomin ?

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on tor, mars 31, 2022 09:32

Höga noteringar i Guide Michelin och andra matguider är restaurangernas och särskild kockens högsta dröm – man säger i skolan ”Strävans mål”, eller man vill tillhöra den så kallade eliten – lagar mat i Champions League för restauranger och kockar. Ett slag självförverkligande och något som ger ”stjärnstatus”.

Men denna Champions League utgör bara en minimal del av Gastronomins värld och Kokkonsten – denna sektorn är en minoritet inom Gastronomin, och in många fall inte tillgänglig för människor utanför det gastronomiska mat eliten. Dessa stackars restauranger har blivit inlåsta i ett mycket smal och trångt system av bedömningar och tolkningar, som blir bara trängre och trängare, när nu även foodies (Instagram-ätare) skapar en ram på vad som är topp eller inte. Visst finns det fler och fler personer som kan tillgodogöra sig dessa restauranger och antalet växer, det blir även fler och fler som har råd. Och dessa styrs ju till rätt adresser av dessa guider och foodies – det är ju ”PLACE TO BE”. Alla tittar på varandra och ingen vågar att ” lovordar” restauranger som inte är inför denna boxen. Med resultat att många restauranger liknar varanda när det gäller upplevelser – ( via sociala media och instagram följer alla trenden och ser vad som gäller just nu.) När man sedan vet att 40 % av gästerna på världens så kallade topprestauranger består av andra personer inom gastronomins branscher förstärks detta ytterligare och hindrar den utvecklingen ” så här ska det vara ,så här är standarden” mentalitet.

Visst har varje restaurang utifrån sin styrande matlagare en egen personlighet utifrån hen egna CV som hen under sina år vid spisen har skapad – med en egen hantverksstil. Man har lärd sig allt, men alltid hållit sig inom ramen av tolkningar vad guider och foodies tycker vad som det är en topprestation. Där har det blivit så trångt att man inte längre kan tar till sig olika typer av matlagningsstilar – utan man bedömer allt utifrån den just gällande aktuella ramen. och den gällande normen. Da blir det svart för matlagare – kockar att förverkliga ”sitt kök, sin matlagningsstil eller förvaltar ett historiska arv som restaurangen har sedan tiotals år tillbaka. Genom att matlagare utvecklar sig endast inom denna från guider och foodies skapade trånga sektorn, där även förebilder (trendskapare) befinner sig. Resultaten blir att topprestauranger mer och mer blir mainstream. Särskild när gästerna tolka prestationer inom denna smala ramen ………………….det har ju toppoäng.

Att blicka utanför denna ”ramen” hittar man sällan hos världens topprestauranger – det finns för få kulturell bildade kockar och krögare som har förmåga att fråga sig själv ” varför gör jag på detta viset” eller som kan tänker” out of the box ” inom alla delar av gastronomin. Har förmågan att via sin restaurang ser helheten och som försöker förverkliga sig själva och har fokus på att ger gästerna en särskild eget upplevelse, och inte en mainstream topp middag som är lik och ryms inom den trånga ramen som sätts av alla guider och foodies.

I framtidens restaurangupplevelser måste man definierar gastronomins hantverkskonst på nytt – för att skapa en mångfald och befria sig från det trånga korsett – som guider och foodies har trängt dagens restauranger. Vi behöver vi HANTVERK PLUS + som betyder att man utöver ett hantverk i restaurangen på absoluta toppnivån som är en förutsättning plus en kulturell – kreativ – ifrågasättande och självständig Orientering som ger en ny Kreativitet. Där är det viktig att skapa en plats även för kreativa personer från andra professioner som kanske inte ” har skolats” i den trånga sektor som jag beskriver ovan, och därmed kan skapa en kreativa dialog och samarbete med dessa som är utbildad och skolad ” i den trånga sektorn”. Denna stoltheten över den egna särarten av restaurangsupplevelser gör att man inte behöver strävar ” efter dessa medaljer och utmärkelser som bedöms ”hemlig” och utgår från guidernas egen tolkning. Tänk att man besöker en restaurang som utifrån sin egen DNA skapa det unika och går sin egen väg, där matlagaren och alla anställda utvecklar restaurangens egna DNA och där kocken inte fokusera på sin eget förverkligande…………..

Vinnaren blir det gastronomiska landskapet med en mångfald av självsäkra, stolta, unika, gästfokuserade restauranger där alla tillsammans skapar upplevelser befriad av guidernas och foodies – tvångströja. Och i slutet erhåller vi Gäster tillgång till en gastronomisk mångfald som berikar – kulturlandskapet Gastronomin.



Nästa »