Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

När restauranger går omkull – handlar det egentligen om att vanligt folk blivit fattigare och att det finns en tydlig överetablering?

Kris, Mat och Vin, Uncategorised Posted on lör, maj 30, 2026 15:49

”Anledningen till att restauranger misslyckas är att de blivit för dyra – och människor har inte längre råd.”Så beskriver den amerikanske innehållsskaparen Dan Harumi om utvecklingen i USA.

Det låter kanske självklart. Men bakom resonemanget finns en större ekonomisk förändring som även syns i Sverige. Problemet är nämligen inte att det saknas pengar i samhället. Tvärtom finns det fler mycket rika människor än tidigare. Problemet är att pengarna koncentreras till allt färre människor. Det som har pengar och unga människor som ännu inte har det stora kostnader som behövs för att driva företaget ”vanlig svenssonfamily”.

Och det skapar en paradox:

En miljonär kan bara äta en middag åt gången. Om tio personer har 1 000 kronor var finns tio möjliga restaurangbesök. Om en person har 10 000 kronor och de andra nio nästan inget kvar – då finns fortfarande bara ett restaurangbesök. Det är här många ekonomiska och politiska analyser missar verkligheten. En ekonomi behöver inte bara kapital. Pengarna måste cirkulera i samhället.

När vanligt folk får mindre kvar efter hyror, räntor, matpriser och energi – då börjar konsumtionen bromsa in. Och det slår direkt mot restauranger, caféer, handel och serviceyrken.

Sverige går åt samma håll

Även i Sverige växer skillnaderna snabbt. Enligt SCB och Oxfam äger de rikaste hushållen en allt större del av tillgångarna samtidigt som många hushåll fått kraftigt försämrad köpkraft efter inflationen 2022–2025. Löneutvecklingen har ännu inte kommit ikapp – kostnadsökningarna det sista 5 åren. svenska rapporter visar att: de rikaste 10 procenten äger en mycket stor del av förmögenheterna i Sverige, medan många låg- och medelinkomsttagare fått mindre marginaler, och hushållens konsumtion har bromsat in kraftigt.

Samtidigt har Sverige fått rekordmånga miljardärer och stigande börs- och fastighetsvärden för de mest kapitalstarka grupperna.Men den typen av rikedom håller inte igång den breda restaurangmarknaden.

En familjerestaurang i Solna, Sundsvall eller Malmö överlever inte på att några få finansmänniskor äter avsmakningsmenyer runt Stureplan.

Den överlever på: barnfamiljer,vanliga löntagare, pensionärer, tjänstemän, hantverkare en krogbesök för 2 vuxna och 2 ungdomar kostar 2000 kr – ska betalas från nettolönen…….

När den gruppen börjar hålla hårdare i pengarna får hela branschen problem. Har man tidigare kunnat överbrygga med ett kreditkort –( nu är det längre inte intressant genom att räntor är inte längre avdragsgill för alla utgifter.

Svensk restaurangbransch är under hård press

Samma utveckling som finns i flera länder exempel Tyskland men syns tydligt i Sverige. Efter pandemin hoppades många på återhämtning. Men istället kom:

  • kraftigt höjda råvarupriser,
  • energikostnader,
  • högre hyror,
  • överetablering ( det går ca 1700 medborgare alla åldrar på ett serveringstillstånd) med fik och konditorier 945 medborgare)
  • ökade personalkostnader,
  • och en svagare konsumtion.

Många svenska restauranger vittnar nu om att gästerna:

  • går ut mer sällan,
  • väljer billigare alternativ,
  • hoppar över förrätt och dessert,
  • dricker mindre alkohol,
  • eller väljer snabbmat och takeaway istället för restaurangbesök.

Det som i ekonomiska analyser kallas ”downtrading” märks tydligt  i Sverige. Den som tidigare gick på finare restaurang väljer idag kvarterskrog. Den som tidigare åt lunch ute varje dag tar med matlåda. Och den som tidigare gick till enklare restauranger handlar istället färdigmat i butik.

Konkursvågen inom svensk gastronomi

Under de senaste åren har konkurserna inom hotell- och restaurangbranschen ökat kraftigt i Sverige men konstig nog öppnar lika många restauranger på nytt. Ofta har konkurs och ackord blivit ett affärsmodell – det finns som exempel stora aktörer som har gatt igenom ackord tre gånger med olika dotterbolag – men öppnar nytt hela tiden. Det är inte bra för konkurrensen och drabbar hela branschen . När man nu även släpper kravet att serverar mat – så kanske några kan sänka sina kostnader, men säkerligen kommer ni aktörer att öppnar enbart dryckesserveringar – (som är den mest lönsamma delen av omsättningen). Mörka moln är på väg in……………..

Särskilt hårt drabbas:

  • små familjeägda restauranger,
  • landsbygdsrestauranger,
  • lunchrestauranger,
  • och mellanklasskrogar utan stora ekonomiska marginaler.

Fine dining-segmentet klarar sig ofta bättre eftersom deras kunder påverkas mindre av inflation och räntor.Det är därför utvecklingen blir så tydlig: lyxrestauranger kan fortfarande vara fullbokade samtidigt som vanliga kvartersrestauranger går på knäna.

Politikens och ekonomernas blinda fläck

I Sverige pratar politiken ofta om:

  • BNP-tillväxt,
  • börsutveckling,
  • investeringar,
  • och ”starka statsfinanser”.

Men betydligt mindre om den fråga som kanske betyder mest för vardagsekonomin:

Har vanligt folk råd att leva normalt?

För när en allt större del av ekonomin hamnar hos en liten ekonomisk elit uppstår ett samhällsproblem som påverkar långt fler än restaurangerna.

Det påverkar:

  • handeln,
  • stadslivet,
  • lokala företag,
  • arbetstillfällen,
  • föreningsliv,
  • och hela den sociala infrastrukturen.

En levande ekonomi byggs inte bara av miljardärer och investmentbolag. Den byggs av miljontals människor som har råd att ta en fika, gå på restaurang, köpa nya skor till barnen eller unna sig en helgmiddag.När den möjligheten försvinner börjar ekonomin långsamt tappa puls – även om börsen samtidigt slår rekord.

Det svenska dilemmat

Sverige har länge sett sig som ett land med relativ jämlikhet och stark medelklass men utvecklingen de senaste åren visar något annat:

växande ekonomiska klyftor,

pressad köpkraft, och en tjänsteekonomi som blir allt mer beroende av ett litet skikt höginkomsttagare.

Problemet är bara att ett samhälle inte kan bygga hela sin konsumtionsekonomi på en liten elit.

Inte ens de rikaste kan äta mer än en middag om dagen.



Slot-maskinen – när gastronomi blir ett löpande band

Kris, Mat och Vin, Politik, Uncategorised Posted on tis, maj 26, 2026 15:20

Förr sa man att ”ett bord är ett bord”. Bokade man ett bord på restaurang hade man det för hela kvällen. Idag är bordet istället en tidslucka – ett ”slot”.

I stora delar av restaurangvärlden har detta blivit normalt. När man bokar bord får man ofta veta redan från början att man bara har bordet i exempelvis 90 minuter eller två timmar. Därefter ska nästa sittning in. Restaurangen arbetar i skift, nästan som ett löpande band. Särskild inom Fast Food – som inte längre är snabbt – där du ska förutom laga maten allt göra själv………………….

Det som först motiverades under pandemin – för att få in fler gäster trots restriktioner – har blivit kvar. Men fenomenet handlar egentligen om något större än restauranger.

Effektivitetens samhälle

Artikeln beskriver hur hela samhället allt mer organiseras efter exakt tidseffektivitet och maximal avkastning. Det gäller inte bara restauranger:

  • gym bokas i tidsluckor
  • coworking-platser hyrs per timme
  • laddstationer har begränsad tid
  • frisörer optimerar varje minut
  • museer säljer entréer i specifika tidsintervall
  • sjukvården pressar in patienter i kortare besök
  • även fritiden ska planeras och effektiviseras

Människan blir nästan som en kugge i ett logistiksystem.

Svensk gastronomi – från värdskap till omsättning per stol

I Sverige syns utvecklingen tydligt, särskilt i storstäderna. Många restauranger arbetar idag med:

  • dubbla eller tredubbla sittningar
  • strikt bokningsdisciplin
  • QR-beställningar
  • kortare serveringstider
  • högre fokus på beläggning än värdskap

Ett restaurangbord har blivit en ekonomisk enhet snarare än en plats för gemenskap.Det är förståeligt att restauranger måste tjäna pengar – särskilt efter inflation, höga råvarupriser, elpriser och ökade personalkostnader. Marginalerna inom svensk gastronomi är ofta extremt små – man oftast vagar inte tar betalt – samtidigt som det finns en överetablering som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg

Men frågan jag ställer är viktig:

När går effektiviteten för långt?

För restaurangbesöket handlar inte bara om mat. Det handlar om:

  • möten
  • samtal
  • spontanitet
  • kultur
  • mänsklig närvaro
  • Om gästen hela tiden känner klockan ticka försvinner något av själva upplevelsen, särskild om det tar tid för köket och serveringen att hinna med alla små fat som man ska dela mellan varandra. I 9 av 10 besök hinner man inte tar en Dessert eller en cafe…..(merförsäljning).

Handeln går åt samma håll

Även handeln utvecklas mot samma modell. I svensk detaljhandel ser vi:

  • självscanning
  • automatiserade kassor
  • AI-styrda lager
  • tidsoptimerad logistik
  • minimal bemanning
  • kundflödesanalys i realtid

Allt ska gå snabbare.

Kunden ska köpa effektivt, äta effektivt och röra sig effektivt.

Men samtidigt försvinner ofta det mänskliga mötet:

  • den kunniga expediten
  • den personliga servicen
  • det spontana samtalet
  • relationen mellan kund och företag

Vad förlorar vi?

Min ovanstående Artikeln är i grunden en kritik mot ett samhälle där allt mäts i minuter

  • avkastning
  • beläggningsgrad
  • effektivitet

Den frågar om vi håller på att förlora:

  • långsamheten
  • spontaniteten
  • generositeten
  • det mänskliga mötet

För gastronomi är egentligen motsatsen till stress.

Ett riktigt värdskap handlar om att gästen ska känna:
”Sitt kvar. Ta ett glas till. Ingen stress.”

Inte:
”Din tid är snart ute.”


Svensk verklighet

I Sverige blir detta extra tydligt eftersom både restaurangbranschen och handeln redan är hårt rationaliserade. När även det bättre krogar utöver ”slot-tider” enbart säljer kompletta menyer  med färdiga paket utan valfrihet -och inte a la carte – känns att man inte är välkommen. Att ta en huvudrätt och en efterrätt på en toppkrog är inte möjligt längre på många ställen. Länge lever krogar med ” a la carte ” och valfriheten.



Valfläsk, symbolpolitik och verkligheten som ingen vill prata om

Arbetsmarknadspolitik, Kris, Politik, Uncategorised Posted on tis, maj 19, 2026 12:38

Tror politiken verkligen att svenskarna är dumma?

Att människor inte ser vad som händer i landet – i vardagen, i plånboken och på arbetsmarknaden?

Nu när valet 2026 närmar sig haglar utspelen tätare än aprilregn. Alla partier försöker sälja in sig som Sveriges räddare. Men ju mer man lyssnar, desto mer känns det som att politiken lever i en egen verklighet – långt från den vanliga människans oro.

Frihetskampen för… öl och vitt snus?

Moderaterna och Liberalerna har plötsligt blivit frihetskämpar. Nu handlar frihet tydligen om att kunna dricka en kall öl direkt utanför Systembolaget eller ta ett vitt snus utan att staten lägger sig i. Samtidigt sitter människor och räknar kronor innan matinköpet.

Men visst – kampen för ölen måste ju gå först.

Liberalerna skjuter från höften i varje fråga som kan ge några rubriker och lite publicitet. Problemet är bara att partiet haft makt och ansvar – utan att egentligen leverera något som vanligt folk märker av i vardagen.

Näringslivets partiprogram

Centerpartiet – Sveriges kanske rikaste parti – verkar fortfarande drömma om att få styra landet, trots att väljarna inte riktigt delar den visionen eller vet vad det står förr. Politiken balanserar mellan olika block och känns ofta mer anpassad efter lobbyister än efter verkligheten ute i landet.

Och Moderaterna?
Där känns det ibland som att idéerna tagit slut. Kvar finns mest ytterligare skattesänkningar och lättnader för företag. Man får nästan känslan av att valprogrammet skrivs direkt i konferensrummen hos Svenskt Näringsliv och deras tankesmedjor.

När alla kopierar SD

Sverigedemokraterna har länge levt på att ta upp frågor som andra partier inte vågat prata om – migration, kriminalitet och integration. Men nu när nästan alla partier plötsligt tycker ungefär samma sak i de frågorna börjar problemet för SD bli tydligt: vad är nästa profilfråga?

Hur behåller man missnöjda arbetarväljare när resten av politiken försöker kopiera ens retorik?

KD som drömmer stort men är liten – Industrin är viktig där flörtar man med Näringslivet om att blir accepterad lika som Center. Den andra stora frågan Vården – är otacksam – genom där styr regionerna och där har man ju inget att säjer till förutom att skicka lite pengar för satsningar.

Skolans räddare – som själva var med och sänkte den

Liberalerna och Socialdemokraterna talar gärna om att “rädda skolan”. Men har man redan glömt att samma partier styrt och byggt upp det system som vi haft de senaste 20 åren?

När politiker eller politiska partier som varit med och skapat problemen nu presenterar sig som lösningen blir det nästan komiskt. Och varje gång skoldebatten blir obekväm kommer standardsvaret:
“Det är friskolornas fel.” Visst finns problem där också. Men att skylla allt på friskolor har blivit en perfekt rökridå för att slippa prata om lärarbrist, kunskapsras, administration och politiska experiment.

Bidragspolitik eller framtidspolitik?

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna pratar ofta om arbetslöshet och utanförskap. Men få vill erkänna att dagens situation vuxit fram under decennier där samma partier haft stort inflytande.

Lösningen som ofta presenteras?
Fler stöd, fler bidrag och fler tillfälliga satsningar.Men människor vill inte bara överleva månad för månad. De vill ha trygghet, arbete och framtidstro.

Miljöpartiet och verklighetsflykten

Miljöpartiet fortsätter kämpa vidare som om klimatfrågan ensam kan bära hela samhällsdebatten. Kommer ihåg en propsition av en ledande politiker i partiet – För att dimensionera Elen rätt behöver vi ser till att förbrukningen är lika över 24 timmar per dygn. Viktig att styra och dimensionera förbrukningen – vissa bör producera under natten. Ibland känns det nästan som att nästa stora förslag blir att svenska försvaret ska köra eldrivna stridsvagnar med miljöcertifierade däck och klimatkompenserad ammunition. Problemet är bara att människor också oroar sig för elpriser, jobb, trygghet och ekonomi.

Den nya fattigdomen – som ingen vill tala om

Det verkliga problemet i Sverige idag är inte vem som får dricka öl utanför krogen.

Det är den nya fattigdomen.

Och den kan drabba nästan vem som helst.

Berättelsen om Kalle

Kalle och Lisa har gjort “allt rätt”.Två heltidsjobb. Villa. Två barn. Bil. Vanligt svenskt medelklassliv i en mellanstor svensk stad.Sedan förlorar Kalle jobbet. Han är 45 år gammal, välutbildad och har arbetat i princip hela sitt vuxna liv. Företaget flyttar produktionen till Indien. Ett beslut som säkert gav fina siffror i någon kvartalsrapport.

Kalle tänker först:
“Det ordnar sig snabbt.”Han har ju erfarenhet. Utbildning. Kontakter. Dessutom finns A-kassa och inkomstförsäkring. Men månaderna går. Ansökningarna skickas iväg. Svaren uteblir. När inkomstförsäkringen tecknad via facket försvinner kommer chocken:
27 200 kronor före skatt.Från nästan 48 000 kronor i lön. Plötsligt rasar hela ekonomin.

Besparingar töms för att betala lån och räkningar. Föräldrar hjälper till så gott de kan. Semester blir omöjligt. Oro och stress flyttar in i huset. Och samtidigt får Kalle höra:“Du står nära arbetsmarknaden.”Det låter fint i statistiken. Men statistiken betalar inte bolånet. Arbetsmarknaden talar inte sanning. Efter ett år får Kalle en jobbcoach.

Han söker jobb i hela södra Sverige. Han vidareutbildar sig. Söker jobb under sin kompetensnivå. Försöker byta bransch.  verkligheten är brutal:
Ålder spelar roll.

Trots allt prat om kompetensbrist sorteras människor bort när de passerat 45 eller 50. Det talas sällan öppet om det. Men många vet att det är sant. Nu kommer dessutom nästa våg.

AI.

Inte bara enkla jobb påverkas längre. Även tjänstemän, administratörer och delar av medelklassen börjar känna hur arbetsuppgifter försvinner eller förändras snabbt. Människor som byggt upp Sverige riskerar att hamna mellan systemen.

Och vad diskuterar politiken?

Snusdosor. Symbolfrågor. Utspel för sociala medier.

Är dagens system verkligen rättvist?

Det är här den verkliga diskussionen borde börja.

Hur kan någon som arbetat och betalat skatt i 40 år hamna i ekonomisk kris efter några månaders arbetslöshet?

Varför gör systemet nästan ingen skillnad mellan den som arbetat hela livet och den som precis kvalificerat sig in?

I många andra europeiska länder är arbetslöshetsförsäkringen tydligare kopplad till tidigare lön och antal år i arbete. I Sverige verkar politiken fortfarande tro att medelklassen klarar sig automatiskt.

Men verkligheten ser annorlunda ut idag. Politikerna borde lämna bubblan

Sverige behöver färre slogans och fler politiker som faktiskt förstår människors vardag.

För den nya oron finns inte bara i utsatta områden eller bland långtidsarbetslösa.

Den finns också bland vanliga familjer som tidigare trodde att utbildning, arbete och ansvarstagande skulle räcka för trygghet.



Nästa »