Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

40 plus – arbetslös – fattigstuga

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, Mat och Vin, NPM, Politik, Trender och Framtiden, Uncategorised, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on ons, november 05, 2025 12:02

Sammanfattningsvis: det svenska trygghetssystemet fungerar ganska bra för yngre personer med kortare arbetsliv, men bristfälligt för äldre med högre tidigare inkomster och större fasta kostnader. Det är en strukturell problematik som kombinerar åldersdiskriminering med ett system som bygger på schabloner snarare än individanpassning.

I sociala medier, men även vid möten med ungdomar och äldre, ser man ofta en frustration över att ingen verkar ha kunskap om vad som händer när man har förlorat sitt jobb. Många har en stor tillit till det så kallade svenska trygghetssystemet.

När man väl behöver systemet inser man snabbt att det kan vara otillräckligt och till stor del baserat på gamla meriter. Är du över 40 år, har tidigare haft ett välbetalt jobb och skaffat dig boende samt löpande utgifter utöver schablonerna, riskerar du att hamna i en svår ekonomisk situation. Det offentliga systemet tar ofta inte hänsyn till hur länge du har arbetat eller hur hög inkomst du tidigare haft.

I tider av åldersdiskriminering kan detta få förödande konsekvenser – och det inte konstig att människor känna sig lurad av systemet när man har jobbat och slitit hela sitt liv.

Jag har försökt att sammanställa vad som gäller nedan

Har du inte tecknat en extra inkomstförsäkring via ditt fackförbund, som ger dig ett extra belopp under 100 till 200 dagar (upp till 80 % av din nettoinkomst – utöver a-kassan), blir inkomsttappet ännu större direkt. Men 200 dagar motsvarar bara ungefär ett halvår. Därefter står du utan ersättning – oavsett om du har arbetat i 30 år eller i 15 månader.

Här har jag räknad ut utfall av en Person som idag har en inkomst på 45 000 kr – och vad man har erhålla netto efter avdragen skatt tabell 31. Som du ser är det stuprör efter 100 eller senast 200 dagar även om du har en inkomstförsäkring. Ju högre lönen desto djupare blir fallet.

Andra länder inom EU har ett bättre system som är mera rättvis – samt att det tar hänsyn till hur länge man har jobbat och även ålder. DAGS för svenska politiker att tänka om ……

Jämnförelse Sverige – Tyskland – Frankrike

Jag har använt officiella källor (myndigheter/Unédic/Regeringen/Arbetsförmedlingen /Bundesagentur för Arbeit )

I dessa länder är tryggheten som du blir arbetslös mycket bättre och mera rättvis. Deras system tar hänsyn till eventuellt högre lön, hur länge du har haft ett arbetsförhållande, din ålder som ger dig fler antal dagar du erhåller ersättning.



”Polarisering på steroider – sociala mediers roll och politikens och samhällets Trumpifiering”

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, EU, NPM, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, augusti 11, 2025 11:35

”Från bubblor till manipulation – vart är vi på väg i Sverige eller är vi redan där ?

Utifrån mina erfarenheter och upplevelser under de senaste tio åren upplever jag att samhället blivit mer uppdelat och isolerat i våra egna kulturella, politiska, ekonomiska och sociala bubblor. Vi tillbringar allt mer tid med människor som tänker och agerar som vi själva. Resultatet blir att vi har svårare att förstå människor med en annan åsikt eller bakgrund, och det blir lättare att misstänkliggöra dem. Dessa bubblor byggs medveten upp av det policys, inspel och underlag som sprids av politiska partier, arbetsgivare -och arbetstagarorganisationer, journalister och tankesmedjor ( som ofta tillhör en sfär med eget syfte).

Forskning visar tydligt att när vi börjar intressera oss för ett visst perspektiv eller en viss världsbild, snappar sociala mediers algoritmer upp det. När jag klickar på en artikel från exempelvis ett vänsterorienterat perspektiv, fylls mitt flöde med fler liknande artiklar. Det fungerar som en turbo för polarisering och cementerar våra positioner ytterligare. Alla tjänar på detta – företag, organisationer och förstås plattformarnas ägare.

Donald Trump visade vägen och behärskar till fullo konsten att styra sociala medier. Algoritmerna belönar innehåll som provocerar och engagerar, och därför publicerar han dagligen inlägg som ofta är fiktiva eller utformade för att skapa uppror. Han använder både ord, bilder och tabeller för att förstärka sitt budskap. Han är en mästare på manipulation och på att mata det sociala medie-monstret – och på så sätt tar han kontroll över agendan.

I Sverige ser vi inte samma tvåpartisystem som i USA, men mönstret är liknande. Här bekämpar alla partier varandra, även om olika koalitioner ibland håller en mildare ton internt. Partier och organisationer styrs i dag av policydokument som utformas för att skapa uppmärksamhet. De som är genuint intresserade av sakfrågor och som vill fördjupa diskussionen betraktas ofta som paragrafryttare eller tråkiga. Sakliga och faktabaserade argument gör sig sällan bra i sociala medier, och därmed inte intressanta.

Vill man engagera sig politiskt är det inte bara att välja en sida – man måste också acceptera de färdig paketerade budskap som partiledningen tagit fram, ofta inspirerade av Trumps framgångsrecept. Detta leder till toppstyrning, där kommunikationsavdelningar formulerar budskap utifrån medial genomslagskraft snarare än verkliga behov och önskemål från medborgarna

Det finns dessutom en växande klyfta mellan partiernas riksorganisationer och deras lokala företrädare. De som verkar ute i landet har ofta en mycket bättre känsla för vad som engagerar människor. Här kan vi se förklaringar till både Sverigedemokraternas framgångar och till spänningar inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i exempelvis Malmö.

I vardagen bryr sig vanliga människor sällan om partibeteckningar – de försöker helt enkelt leva sina liv, behålla sina jobb, betala räkningarna, ge barnen en meningsfull fritid och kanske ha råd med en semester. Andra strävar efter att maximera bidrag för att klara försörjningen. Det bara det som inne i det elitiska systemet bryr sig om partibeteckningar.

Jag tror att partierna i allt mindre grad kommer att tydligt presentera sina program och visioner. Istället kommer fokus ligga på att lyfta frågor som går att driva i sociala medier, där fakta och långsiktighet får stå tillbaka för det som fungerar här och nu, samt ger uppmärksamhet. Samma mönster syns hos många organisationer, som driver halvsanningar och agendor utan riskanalyser, bara för att synas och höras. Medarbetare har ofta munkavle om det har rätt och påvisar fakta, och i vissa kommuner filtreras till och med kontakter via callcenter och pressavdelningar. Närheten till beslutsfattare försvinner eller begränsas. Det är lättare att skyller på det andra eller som branschorganisationer gör –  kräver att staten ska lösa problemen. DU kommer aldrig höra att VI HAR GJORT FEL – nu gör vi om detta och göra rätt. Ser på skolpolitiken där två partier har körd skolan i botten (L och S) men äger fortfarande tolkningsföreträde via skyller på varandra.

I förlängningen tror jag att medborgarna kommer att söka ledare utanför det etablerade systemet – personer som inte slukats av det elitistiska maskineriet. Även Trump kom utifrån och tog över ett parti. Frågan är: vem blir nästa att göra detsamma här i Sverige………..och när………..



Utbildnings Sverige – en arena för kortfristiga populära populistiska åtgärder – framdriven av särintressen.

NPM, Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on sön, april 07, 2024 16:55

För närvarande styr Liberalerna arbetsmarknads- och utbildningspolitiken, och efter åtta år av socialdemokratisk politik söker dessa politiker egna lösningar på gamla problem som de delvis har bidragit till att skapa.

Minns ni ministern som föreslog att yrkesprogram inte behöver ge högskolebehörighet… de är ju tänkta för arbetare som ska arbeta, inte studera. Arbetslivet, som ständigt ropar efter arbetskraft, tänkte inte på individens livslånga karriär. Regeringens reaktion ledde till att antalet sökande till yrkesprogrammen plötsligt sjönk – elever och deras föräldrar visade sig vara klokare. Efter ihärdigt tjat från samma organisationer återinfördes grundläggande högskolebehörighet i yrkesprogrammen, men med möjlighet att välja bort den… inte alla passar (vilken syn på människan). Samtidigt lobbad man för att fler skulle söka yrkesprogram, vilket ledde till att staten begränsade antalet platser på de populära högskoleförberedande programmen. Regeringen gav Skolverket i uppdrag att se över utbudet av gymnasiala yrkesutbildningar, med fler platser på yrkesprogram och färre på exempelvis estetiska program (vilken syn på kunskap dessa organisationer har).

Den så kallade Dimensioneringsutredningen gör det nu ännu svårare – en yrkesskola som administreras av Myndigheten för Yrkeshögskolan ska skapas, vilken kommer att konkurrera med Yrkesvux och en yrkesskola för elever som inte klarat grundskolan, det så kallade B-laget.

Det verkar saknas självinsikt hos de som efterfrågar ”gymnasial arbetskraft” – varför väljer inte ungdomar dessa utbildningar? Hur ser arbetsmiljön och framtidsutsikterna ut? Har vi återgått till 1900-talet där utbildning endast syftar till att förse arbetslivet med arbetskraft, samtidigt som Socialstyrelsen påpekar att högskoleutbildade lever tio år längre och är friskare än de som endast har genomgått ett yrkesprogram och fysiskt slitit hårt?

Kommer inte alla dessa yrkesutbildningsmöjligheter på gymnasial nivå att konkurrera med varandra om de få som önskar läsa vid ett yrkesprogram? Barnkullarna kommer att minska med 30% fram till 2035 – något vi redan vet eftersom de är födda.

Vore det inte bättre att se över det befintliga systemet?

Ge alla möjligheten att fortsätta studera efter gymnasiet, inklusive de som har gått högskoleförberedande program, genom yrkesvux för yrken där det råder brist på arbetskraft, finansierat med statsbidrag. Arbetsförmedlingen bör också utnyttja dessa utbildningsvägar och tvinga lokala och regionala företag att delta, inte bara nationella policyexperter och strateger. Det är dessa som i samarbete med utbildningssystemet bör skapa de nödvändiga utbildningarna – de vet bäst. De flesta utbildningarna bör även vara sökbara från hela landet och syfta till anställning i regionen.

Jag önskar inte en återgång till en tid då alla gick i yrkesskola och därefter arbetade på fabrik – vi har sett vad som händer när sådana företag, som SAAB och andra industriella jättar, läggs ner – att de anställda, som arbetat där hela sitt liv, överges åt sitt öde och inte kan omskola sig för en ny era.

Framtiden byggs inte på en föråldrad syn på kunskap. Istället måste vi blicka framåt och ge medborgarna de bästa möjligheterna till livslångt lärande. Utbildning bör inte enbart leda till arbete, utan även vara en grundpelare i vår demokrati.

Industrier som vill skrika bör se till de branscher och företag som lockar dagens ungdomar och vuxna – observera och lär – och tänk om.

Ni ungdomar som står inför gymnasieval – välj ett program som ni brinner för, inom en bransch med sunda värderingar och som verkar rolig. Ni är på väg in i vuxenlivet, så njut av ungdomen och se till att alltid uppnå grundläggande behörighet för högskolestudier.

Ställ alltid frågan: ”Här är jag, med min utbildning – vad kan du som bransch eller företag erbjuda mig?” Fortsätt att utforska och lära.



Nästa »