Att blicka framåt – med erfarenhet, frihet och framtidstro
Sedan ett halvår tillbaka är jag pensionär. Det är en omställning, men också en lättnad. Inte för att arbetet i sig saknade mening – tvärtom har jag trivts med mina uppdrag och arbetsuppgifter – utan för att jag nu lämnat en miljö där synen på människan och på fakta ibland skavde mot min egen värdegrund. Pensioneringen har också inneburit något annat: friheten att uttrycka mina åsikter öppet.
Den friheten har lett till fler blogginlägg än tidigare, och till min glädje har de mötts av stort intresse. När varje inlägg läses av tusentals personer och intresset fortsätter att öka, bekräftas att frågorna jag lyfter engagerar – och behöver fortsätta diskuteras.
Året 2025 fick dock ingen lugn start. Trots planerna på att trappa ned blev det full fart framåt, då min närmaste kollega blev sjukskriven. Det innebar att mitt hjärteprojekt, kvalitetssäkring av gymnasiala utbildningar, tog mycket kraft och tid. Samtidigt var det just där jag hämtade energi. Mötena med utbildningsanordnare och företag som verkligen hittade varandra gav hopp. Samtalen, diskussionerna och engagemanget stärkte min tilltro till besöksnäringens framtid och dess kompetensförsörjning. En kulturförändring är på gång – och den är på riktigt ute bland företagen och utbildningarna.
Frågor som berörde mig mest
Åldersdiskriminering och en negativ tro på människa och dessa förmåga hos enskilda personer men även organisationer är något som jag möte oftast i tal men även i verkligheten. När vi reducerar människor till ”arbetskraft” missar vi helheten. Ingen är färdig när man kliver in på en arbetsplats. Kompetens byggs över tid, i vardagen, tillsammans med kollegor och bra ledarskap. Ska vi tala om långsiktig kompetensförsörjning måste vi också tala om rimliga villkor, kontinuerligt lärande och respekt för att människor befinner sig i olika faser i livet. Staten kan bara ser till att bygga en plattform via bildning att utbilda för yrken bör ansvaret ligger på företag och sina branschorganisationer Här behöver branschen – och särskild de organisationer som företräder den – lyfta blicken. utöva självkritik och se människan som den långsiktiga tillgång hen är, samr sluta hela tiden kräver från staten – utan tar ansvar själva. Det kallas samhällsansvar ……
Samtidigt vill jag lyfta alla de eldsjälar ute i verkligheten som redan gör detta. Ledare och medarbetare som tar ansvar för introduktion, arbetsmiljö, trygghet och utveckling varje dag. De visar att ett annat förhållningssätt inte bara är möjligt – det pågår redan och dessa företag har inte något problem att hitta nya medarbetare.
Under våren tog jag och min fru en längre resa till Sydafrika, tillsammans med en fantastisk grupp under Håkan Nilssons ledning. Ett land och en resa fylld av upplevelser, mat, vin och gemenskap. Där hämtades ny kraft och energi inför den sista intensiva tiden i arbetslivet. Även om jag inte önskade någon avskeds fika så hade ett exit-samtal varit värdefullt kanske även för arbetsgivaren – i stället fick bloggen bli min röst. Alla uppskattade inte det, men så får det vara.
Senare under året gav fjällveckan i Grövelsjön ett välbehövligt mentalt avbrott. Negativa tankar rensades bort och blicken riktades framåt, mot mindre uppdrag där erfarenheten från ett långt arbetsliv fortfarande kan göra nytta. Nästa punkt på min bucket list – en husbilsresa i Norge – blev verklighet. Ett fantastiskt land med storslagna vyer, välskött infrastruktur och tydliga samband mellan avgifter, kvalitet och goda villkor för anställda. Vi reste i september och slapp trängseln – ett val jag varmt rekommenderar.
Hösten förde också med sig en familjeutmaning. Vårt barnbarn Wilhelm, som sedan tidigare har blivit döv ena örat, fick diagnosen nu även diagnosen diabetes typ 1. En stor omställning för honom och hans närmaste. Men Wilhelm är en kämpe och kommer även klara även denna utmaning. Med rätt stöd, kunskap och forskning – inte minst den som nu uppmärksammats genom Nobelpriset i medicin – finns det hopp. För han och hans morbror (även min son han har ett autoimmun sjukdom och är en förebild hur man hanterar den ) skull hoppas vi på fortsatta genombrott.
Några insikter jag tar med mig från 2025 framåt:
- Det inger hopp att allt fler företag, oberoende av vad branschorganisationerna har på agendan, tar långsiktigt ansvar för hur de talar om och arbetar med människor. Träffade så många under mina möten med företagen i mitt hjärteprojekt kvalitetssäkring av gymnasiala utbildningar som byggdes på mina idèer från dag 1
- Det är bekymmersamt när påverkansprocesser allt oftare saknar faktagrund och analys, och i stället drivs av egenintresse utan ansvar ansvar för helheten. Allt mindre hörs medborgare allt mer lobbyisternas agenda. Den stora Demokrati frågan.
- Livet går vidare, men vi vet aldrig vad som väntar runt hörnet – vare sig utmaningar eller livets glädjeämnen. Det gäller att har en mental beredskap – och inte vänta tills någon annan ska göra något för Dig.
- Vi medborgare och även alla företag och organisationer ska påminnas om vad Kennedys lyfte. ”Fråga inte vad Staten ska gör för Dig – utan vad du ska göra för Staten.”
- Det blev rätt så många Restaurangbesök under året – många överraskningar när det gäller kvalitet som gav den första ”THE HEINZ LIST”.
Med erfarenheten i ryggen, friheten i handen och blicken riktad framåt ser jag fram emot att fortsätta bidra – kanske i en annan format, men med samma engagemang. Samtalet om Samhället, människan, kompetensen och framtiden är långt ifrån över – det har bara börjat.
God Jul och Gott Nytt År och fortsätter följer min blogg ( som har haft över 52000 besökare tillls 202512-15 som läst inlägg i mera än 2 min – enligt analysen som #Wordpress gör.
Jag lovar fakta, ärlighet och fortsätter vara ifrågesättande mot mig själv och andra – allt utifrån ”Varför gör du på detta viset.”
.
