Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Den riktiga Bearnaisens död

Mat och Vin Posted on sön, juni 14, 2026 12:48

Det började så vackert.

År 1836 skapade den franske kocken Jean-Louis-François Collinet den ädla Sauce Béarnaise – en varm, silkeslen emulsion av äggulor, smör, schalottenlök, vinäger och färsk dragon. En sås som kräver tålamod, teknik och en stadig hand. Ett kulinariskt hantverk som kunde få den mest hårdnackade köttätare att fälla en liten tår av lycka.

Hur kom den till Sverige?

Någon gång under efterkrigstiden introducerades bearnaisen för svenskarna, och det blev omedelbar förälskelse. Vi älskade den så mycket att vi gjorde det enda rimliga: vi industrialiserade den.

Snart stod den inte längre och puttrade kärleksfullt i restaurangköken. Den flyttade in i plastflaskor, burkar, pizzakartonger och chipspåsar. Bearnaise blev inte bara en sås – den blev en livsstil.

Svenskarna började hälla den på kött, pommes, hamburgare, pizza och sannolikt även på andra bearnaisesåser.

Problemet?

Den sås som de flesta svenskar idag kallar ”bea” har ungefär samma relation till klassisk Sauce Béarnaise som en uppblåsbar gitarr har till en Stradivariusfiol.

Den riktiga bearnaisen består av smör, äggulor, vinägerreduktion, schalottenlök och dragon. Den serveras varm och är känslig. En sekunds ouppmärksamhet och den skär sig. Den kräver respekt, men med lite känsla och en stavmixer är det inte något större problem.

Den industriframställda svenska varianten består däremot ofta av vegetabilisk olja, vatten, stärkelse, aromer, stabiliseringsmedel och tillräckligt många E-nummer för att vinna kommunval i en mindre ort. Tekniskt sett är den närmare släkt med majonnäs än med klassisk bearnaise.

Av rationella skäl använder sig även många krogar av liknande produkter eller halvfabrikat i sin egen framställning.

Och här inträffar tragedin

En hel generation svenskar växte upp – och fortsätter att växa upp – med kall plastbea som referenspunkt.När de sedan får smaka en äkta bearnaise på restaurang händer samma sak varje gång:

”Va? Smakar den så här?”

I dag har den industriframställda bearnaisen i praktiken format svenska folkets smakpreferenser. Vi har vant oss vid den söta, feta, kalla och stabila varianten som marknadsförs av kändiskockar och livsmedelsindustrin.

Den riktiga bearnaisen har blivit en exotisk kuriositet, ibland även på restauranger, ungefär som telefonkataloger eller människor som fortfarande kan stava till Worcestershiresås.

Den klassiskt skolade kocken och hantverkaren betraktar utvecklingen med viss sorg.Sedan vispar han långsamt sin emulsion och viskar:

Mon Dieu… hur ska det gå i framtiden för den älskade bearnaisen?”

Den riktiga bearnaisen är inte helt död. Men den lever numera ungefär som vildlaxen – hotad, missförstådd och ständigt trängd av billigare odlad ersättning.

Ännu vill jag inte säga:

”Vila i frid, Sauce Béarnaise. Du var för fin för oss.”

Länge leve den riktiga bearnaisen!

Ett litet tips till dig som vill göra en riktig bearnaise

Vispa äggulorna tillsammans med reduktionen över försiktig värme tills blandningen blir tjock och krämig. Glöm inte saltet – det lyfter smakerna betydligt mer än många tror och hjälper emulsionen.

Använd sedan gärna en stavmixer och tillsätt det smälta smöret långsamt. Ha alltid lite vatten till hands; några droppar kan rädda eller justera emulsionen om den blir för tjock.

Vill du göra såsen lite lättare (kalorier)-men vem bryr sig )kan du ersätta ungefär en tredjedel av smöret med en neutral vegetabilisk olja. För extra smak kan du i stället bryna en tredjedel av smöret innan det tillsätts. MUMS – och du sparar även Pengar

Då får du en bearnaise som både riktiga hantverksa kockar och svenska grillentusiaster kan enas om.



Varför får Danmark, Norge och Finland fler Michelin-stjärnor än Sverige?

Mat och Vin, Trender och Framtiden Posted on tis, juni 02, 2026 11:23

Årets utdelning av Michelin-stjärnor blev en dyster historia för svensk gastronomi. Sverige fick inte en enda ny stjärna att glädjas åt, medan våra nordiska grannar återigen kunde fira framgångar. Danmark tog som vanligt hem en imponerande skörd, men även Norge och Finland belönades.

Samtidigt fick Daniel Berlin inte den tredje stjärna som många inom branschen hade hoppats på.

Det får mig att fundera över en större fråga:

Vad är det egentligen som skiljer Sverige från våra nordiska grannar?

Efter att ha besökt restauranger på högsta nivå runt om i Norden tror jag att svaret handlar om betydligt mer än råvaror, teknisk skicklighet eller avancerade matlagningstekniker.

Det handlar om atmosfär.

När man besöker en topprestaurang i Danmark möts man ofta av något avväpnande. Personalen är kunnig, professionell och välutbildad – men utan att göra en stor sak av det. Det finns en avslappnad självklarhet som danskarna själva kallar hygge.

I Sverige är upplevelsen ibland en annan.

Här känns det emellanåt som att gästen har blivit statist i en föreställning där personalen spelar huvudrollen. Den överkompetenta servisen berättar detaljerat om varje ingrediens, varje producent och varje tanke bakom varje rätt. Gästens uppgift blir att lyssna uppmärksamt och hoppas att man inte råkar avslöja att man inte känner till den senaste gastronomiska trenden som har publicerades på Instagram av alla självutnämnda experter (foodies) – även en klubben för inbördes beundran.

Man går från att vara gäst till att stå i givakt.

Det är svårt att njuta av maten och samtalet när man blir avbruten av ständiga presentationer och berättelser. Ännu svårare blir det när restaurangen redan från början har bestämt hur snabbt kvällen ska genomföras genom olika sittningstider och bokningsfönster.

På många danska restauranger är det tvärtom. Tempot styrs av gästen. Skratt hörs i matsalen. Människor verkar trivas. Man känner sig välkommen snarare än bedömd.

Skillnaden märks även i köken.

Många danska kockar är besatta av att hitta sitt eget uttryck och sin egen identitet. De vill skapa något personligt snarare än att efterlikna andra framgångsrika restauranger kockar eller följa gamla gastronomiska regelböcker.

Resultatet blir restauranger med tydlig karaktär och självförtroende.

I Sverige lever däremot fortfarande delar av den gamla franska restaurangtraditionen kvar. Inte sällan känns det som att man kliver in i en gastronomisk katedral där ritualerna är många, där artefakterna visas upp med vördnad och där översteprästerna har tolkningsföreträde. Gästen förväntas nästan vara tacksam över att få delta. Men kanske är det just där problemet ligger.

För i grunden handlar restaurangbesök inte om att imponera på gästen. Det handlar om att få gästen att må bra.

Om glädje. Om värme. Om gemenskap. Om att vilja komma tillbaka.

Michelin bedömer visserligen maten på tallriken, men de bästa restaurangerna skapas inte enbart genom perfekta tillagningstemperaturer eller tekniska prestationer. De skapas av människor som vågar vara personliga, avslappnade och genuina.

Kanske är det därför Danmark fortsätter att dominera den nordiska gastronomin. Och kanske är det därför både Norge och Finland nu springer förbi Sverige i utvecklingen.

Så istället för att fråga varför vi inte fick några nya Michelin-stjärnor kanske vi borde ställa en mer obekväm fråga:

Har svensk topp gastronomi blivit så upptagen av att v ara viktig, att beundra sig själv via alla tävlingar, och uppmärksamhet av alla foodies så att den har glömt att vara välkomnande?

I Danmark verkar man fortfarande komma ihåg att en restaurang först och främst är en plats där människor ska trivas. Även det som för första gången våga att besöka en ”topprestaurant”.

Och det är kanske ingen slump att stjärnorna fortsätter att falla över Köpenhamn. Nordens kontinentala huvudstad – vi vet Hygge



När restauranger går omkull – handlar det egentligen om att vanligt folk blivit fattigare och att det finns en tydlig överetablering?

Kris, Mat och Vin, Uncategorised Posted on lör, maj 30, 2026 15:49

”Anledningen till att restauranger misslyckas är att de blivit för dyra – och människor har inte längre råd.”Så beskriver den amerikanske innehållsskaparen Dan Harumi om utvecklingen i USA.

Det låter kanske självklart. Men bakom resonemanget finns en större ekonomisk förändring som även syns i Sverige. Problemet är nämligen inte att det saknas pengar i samhället. Tvärtom finns det fler mycket rika människor än tidigare. Problemet är att pengarna koncentreras till allt färre människor. Det som har pengar och unga människor som ännu inte har det stora kostnader som behövs för att driva företaget ”vanlig svenssonfamily”.

Och det skapar en paradox:

En miljonär kan bara äta en middag åt gången. Om tio personer har 1 000 kronor var finns tio möjliga restaurangbesök. Om en person har 10 000 kronor och de andra nio nästan inget kvar – då finns fortfarande bara ett restaurangbesök. Det är här många ekonomiska och politiska analyser missar verkligheten. En ekonomi behöver inte bara kapital. Pengarna måste cirkulera i samhället.

När vanligt folk får mindre kvar efter hyror, räntor, matpriser och energi – då börjar konsumtionen bromsa in. Och det slår direkt mot restauranger, caféer, handel och serviceyrken.

Sverige går åt samma håll

Även i Sverige växer skillnaderna snabbt. Enligt SCB och Oxfam äger de rikaste hushållen en allt större del av tillgångarna samtidigt som många hushåll fått kraftigt försämrad köpkraft efter inflationen 2022–2025. Löneutvecklingen har ännu inte kommit ikapp – kostnadsökningarna det sista 5 åren. svenska rapporter visar att: de rikaste 10 procenten äger en mycket stor del av förmögenheterna i Sverige, medan många låg- och medelinkomsttagare fått mindre marginaler, och hushållens konsumtion har bromsat in kraftigt.

Samtidigt har Sverige fått rekordmånga miljardärer och stigande börs- och fastighetsvärden för de mest kapitalstarka grupperna.Men den typen av rikedom håller inte igång den breda restaurangmarknaden.

En familjerestaurang i Solna, Sundsvall eller Malmö överlever inte på att några få finansmänniskor äter avsmakningsmenyer runt Stureplan.

Den överlever på: barnfamiljer,vanliga löntagare, pensionärer, tjänstemän, hantverkare en krogbesök för 2 vuxna och 2 ungdomar kostar 2000 kr – ska betalas från nettolönen…….

När den gruppen börjar hålla hårdare i pengarna får hela branschen problem. Har man tidigare kunnat överbrygga med ett kreditkort –( nu är det längre inte intressant genom att räntor är inte längre avdragsgill för alla utgifter.

Svensk restaurangbransch är under hård press

Samma utveckling som finns i flera länder exempel Tyskland men syns tydligt i Sverige. Efter pandemin hoppades många på återhämtning. Men istället kom:

  • kraftigt höjda råvarupriser,
  • energikostnader,
  • högre hyror,
  • överetablering ( det går ca 1700 medborgare alla åldrar på ett serveringstillstånd) med fik och konditorier 945 medborgare)
  • ökade personalkostnader,
  • och en svagare konsumtion.

Många svenska restauranger vittnar nu om att gästerna:

  • går ut mer sällan,
  • väljer billigare alternativ,
  • hoppar över förrätt och dessert,
  • dricker mindre alkohol,
  • eller väljer snabbmat och takeaway istället för restaurangbesök.

Det som i ekonomiska analyser kallas ”downtrading” märks tydligt  i Sverige. Den som tidigare gick på finare restaurang väljer idag kvarterskrog. Den som tidigare åt lunch ute varje dag tar med matlåda. Och den som tidigare gick till enklare restauranger handlar istället färdigmat i butik.

Konkursvågen inom svensk gastronomi

Under de senaste åren har konkurserna inom hotell- och restaurangbranschen ökat kraftigt i Sverige men konstig nog öppnar lika många restauranger på nytt. Ofta har konkurs och ackord blivit ett affärsmodell – det finns som exempel stora aktörer som har gatt igenom ackord tre gånger med olika dotterbolag – men öppnar nytt hela tiden. Det är inte bra för konkurrensen och drabbar hela branschen . När man nu även släpper kravet att serverar mat – så kanske några kan sänka sina kostnader, men säkerligen kommer ni aktörer att öppnar enbart dryckesserveringar – (som är den mest lönsamma delen av omsättningen). Mörka moln är på väg in……………..

Särskilt hårt drabbas:

  • små familjeägda restauranger,
  • landsbygdsrestauranger,
  • lunchrestauranger,
  • och mellanklasskrogar utan stora ekonomiska marginaler.

Fine dining-segmentet klarar sig ofta bättre eftersom deras kunder påverkas mindre av inflation och räntor.Det är därför utvecklingen blir så tydlig: lyxrestauranger kan fortfarande vara fullbokade samtidigt som vanliga kvartersrestauranger går på knäna.

Politikens och ekonomernas blinda fläck

I Sverige pratar politiken ofta om:

  • BNP-tillväxt,
  • börsutveckling,
  • investeringar,
  • och ”starka statsfinanser”.

Men betydligt mindre om den fråga som kanske betyder mest för vardagsekonomin:

Har vanligt folk råd att leva normalt?

För när en allt större del av ekonomin hamnar hos en liten ekonomisk elit uppstår ett samhällsproblem som påverkar långt fler än restaurangerna.

Det påverkar:

  • handeln,
  • stadslivet,
  • lokala företag,
  • arbetstillfällen,
  • föreningsliv,
  • och hela den sociala infrastrukturen.

En levande ekonomi byggs inte bara av miljardärer och investmentbolag. Den byggs av miljontals människor som har råd att ta en fika, gå på restaurang, köpa nya skor till barnen eller unna sig en helgmiddag.När den möjligheten försvinner börjar ekonomin långsamt tappa puls – även om börsen samtidigt slår rekord.

Det svenska dilemmat

Sverige har länge sett sig som ett land med relativ jämlikhet och stark medelklass men utvecklingen de senaste åren visar något annat:

växande ekonomiska klyftor,

pressad köpkraft, och en tjänsteekonomi som blir allt mer beroende av ett litet skikt höginkomsttagare.

Problemet är bara att ett samhälle inte kan bygga hela sin konsumtionsekonomi på en liten elit.

Inte ens de rikaste kan äta mer än en middag om dagen.



« FöregåendeNästa »