2011 togs den grundläggande högskolobehörigheten bort på yrkesprogrammen – och den första januari 2012 sänkte den då sittande alliansregeringen momssatsen för restaurang- och cate-ringtjänster från 25 % till 12 %. Det övergripande målet med den lägre momssatsen är att stimulera efterfrågan på okvalificerad arbetskraft genom att skapa förutsättningar för lägre priser och därmed ökad efterfrågan på restaurangföretagens tjänster. Under tiden efter genomförandet av den sänkta momssatsen har diskussionen företrädesvis uppehållit sig vid frågan om rekryteringseffekten, något som kännetecknas av en oenighet om huruvida lagändringen är en framgång eller ett för samhällsekonomin kostsamt misslyckande. En fråga som ha behandlats i den förda debatten: hur blir lågutbildade ungdomar lockade av tanken på att bli restaurang arbetare kockar ?
JACK LAINPELTO forskade i frågan – Ämnade för restaurangarbete?
För att undersöka frågan studeras han arbetslösa och lågutbildade ungdomar själva berättar om sin väg fram till serviceyrken som den rådande arbetsmarknadspolitiken ser som lämpliga destinationer för svagare arbetssökande. I avhandlingen skapas dessa berättelser i relation till utvecklingen av övergripande politiska visioner om arbetsmarknaden och den sänkta momssatsens specifika motiv. Således belyser undersökningen yrkesvalet genom att analysera skärningspunkten där människans egenmakt möter den politiska maktens strategier för att underlätta inträden till arbetsmarknaden. Vid denna skärningspunkt blir ord som till exempel frihet, arbete, möjligheter och ansvar vägledande för att studera hur restaurang arbetaren tar form i de lågutbildade ungdomarnas tankar om framtiden.
En Ytterligare faktor påverkade status och utbildningsvalet – politiken hade tillsammans med näringslivet fokus på bristen av arbetskraft. Dessa yrkesarbetare behöver inte någon grundläggande högskolebehörighet – utan att det räcker att det blir anställningsbar arbetskraft. Yrkesprogrammen tappade där sin ”utvecklingspotential” och framtidsperspektiv att kunna läsa på högskolan för att lära sig nya framtida kunskaper som EU redan tog fram 2000 i agenda ”Livslångt Lärande”.
Det bra att Ungdomar och deras föräldrar är klokare än politiken och arbetsgivarorganisationer – Andel ungdomar som läste ett yrkesprogram sjönk drastiskt, man vilde helt enkelt skapar sig framtidsmöjligheter. Det är studie och yrkesvägledarnas fel, pressens – till man till slut ändrade sig – genom att eleverna via extraundervisning och extra kurser kunna läsa upp till den grundläggande högskolebehörigheten. Först nu 2024 är det den grundläggande högskolebehörigheten standard igen……………………..15 förlorade år genom ett misslyckande beslut från politiken påhejad av näringslivet.
Föreställningarna om livet som kock har till stora delar formats av
matlagningsprogrammen, tävlingar, sociala medier, bloggare, youtube och TV-kocken. Föreställningarna innehåller idéer om kreativitet (frihet att prova nya smakkombinationer), respektabel yrkeskunskap och prestige (som kock, till skillnad från servering). När det har provat på det riktiga restauranglivet finns det dock något av en praktik chock, som det mer än gärna kommunicerar till sina vänner och bekanta. Det vittnar om en hård bransch med en tydlig hierarki och verbala attacker.
Jacks avhandling undersöker dessa sanningar på en individnivå samt på vilket sätt
dessa sanningar påverkar subjektets syn på sig själv. Slutsatsen är att det finns en
annan verklighet, bortom maktens politikens och lobbyisternas sannings anspråk, som påverkar och formar ungdomarna, och denna sanning kommer tar lang tid att förändras.
Historiskt har alla föräldrar till ungdomarna jobbat någon gång i besöksnäringen och möt arbetsmiljön där…………………….En riktig uppförsbacke.