Creative-Cuisine

Från särintressen till gemensam nytta

Besöksnäringen är för viktig för att splittras i olika projekt eller särintressen. Det krävs ett helhetsåtagande på nationell nivå för att verkligen frigöra potentialen.

Utifrån min tidigare inlägg – om Turism eller besöksnäringen, har mina läsare önskad att jag ska skriver några råder hur man skulle organiserar en framtidens besöksnäring i Sverige.

Vad är egentligen Besöksnäringen:

Besöksnäring är ett samlingsbegrepp för alla verksamheter och branscher som på olika sätt riktar sig till människor som reser, besöker eller vistas på en plats under en kortare eller längre tid. Det handlar alltså inte bara om turism i snäv bemärkelse (semesterresor), utan om hela det system av tjänster, upplevelser och infrastruktur som gör det möjligt för besökare att komma, stanna och konsumera. Så det inte bara kockar, restauranger och hotell.

I besöksnäringen ingår till exempel:

• Hotell, vandrarhem och annan logi
• Restauranger, caféer och catering
• Transporter (t.ex. flyg, tåg, buss, båt, taxi)
• Kultur och nöjen (museer, teater, musik, evenemang)
• Natur- och friluftsaktiviteter (vandring, skidåkning, fiske, camping)
• Konferenser och möten (affärsresande, kongresser, mässor)
• Turistservice (guider, turistbyråer, researrangörer)

Besöksnäringen är alltså en upplevelsebaserad näring som ofta beskrivs som tvärsektoriell, eftersom den inkluderar delar av många olika branscher. Den är viktig för regional utveckling, sysselsättning och exportintäkter – särskilt i länder som Sverige, där natur- och kulturupplevelser lockar både internationella och nationella besökare. Det inte sängar, kockar och servitörer som lockar besökare..

För en tid sedan satt jag vid köksbordet hos en familj som driver ett litet hotell i Dalarna. De berättade om hur mycket de älskar sitt arbete – att möta gäster från hela världen, att dela naturen och kulturen de själva vuxit upp med. Men de berättade också om kampen: säsongsberoende intäkter, osäkra resurser exempel dåliga vägar och bristen på en långsiktig plan från regionen, miljöförstörelse och trängsel under några veckor i vinter och på sommaren som gör det möjligt att ser framåt.

Den här familjen är inte unik. Jag möter hotellägare i Småland, guider i Norrbotten och restaurangägare på västkusten som alla brinner för sina verksamheter. Tillsammans bär de upp en av våra viktigaste tillväxtmotorer – besöksnäringen. För 10 år sedan pratade jag att framtidens Toscana ligger i Skåne – jag fick rätt när jag ser utvecklingen både positiv (kvalitet) och negativ (massturism).

En näring som saknar helhetsgrepp

Besöksnäringen är tvärsektoriell och omfattar allt från transporter och boenden till kulturarv, naturupplevelser och gastronomi. Den skapar jobb och utveckling i både stad och landsbygd. Men trots sin betydelse finns det i dag ingen tydlig nationell strategi.

Jag ser hur mycket som görs lokalt – fantastiska initiativ, ofta drivna av eldsjälar med små resurser. Men utan samordning och långsiktighet blir det som isolerade öar. Nästan varje kommun har ett projekt finansierad med EU medel -som tar fram en rapport eller event men där tar det slut. Och då tappar vi den kraft som helheten skulle kunna ge.

Vi behöver en minister för helheten

Jag är övertygad om att Sverige behöver en minister för turism och besöksnäring – precis som i många andra europeiska länder. En minister skulle kunna:

• samla aktörer från olika regionala kluster och sektorer
• skapa en långsiktig strategi baserad på fakta och framtidsscenarier
• tala med en gemensam röst internationellt
• samordna samarbetet mellan departement som Kultur, Miljö, Landsbygd och Finans

Från vision till verklighet

Men det räcker inte med en strategi på pappret. Den måste förankras lokalt genom regionala kluster, där kommuner, företag och myndigheter arbetar tillsammans för att omsätta idéerna i handling – inte i projektform – utan som en del av ordinarie verksamhet med resurser.

Jag tror också att vi behöver tänka nytt kring finansieringen. En turism avgift, en särskild fastighetsavgift på fritidshus och riktade EU-medel skulle ge stabila resurser – där pengarna stannar i regionen och används för lokal utveckling.

Min övertygelse

För mig är besöksnäringen inte bara en ekonomisk fråga. Den är en del av vår identitet, vår stolthet och vår framtid. Den skapar jobb, gör att unga kan stanna kvar i sina hembygder och gör Sverige attraktivt i världen.

Men jag är också frustrerad. att vi under en lång tid har vi skjutit ansvaret framför oss och hoppats att någon annan ska ta det. Jag menar att tiden för att vänta är över. Sverige behöver en gemensam strategi, en tydlig riktning och en politisk ledning som vågar prioritera denna näring. Det inte särintressen som branschföreningar, stora koncerner som ska håller i agendan – det vi medborgare via STATEN och en Minister.

Jag är övertygad: vi har allt som krävs för att bli en av världens mest attraktiva destinationer. Men då måste vi ta besöksnäringen på allvar – på riktigt.

Tänk om vi kunde säga: ”Sverige är världens mest attraktiva land att besöka – året runt.”

En helhet som vi saknar i dag

Idag är verkligheten en annan. Eldsjälar, företagare och organisationer gör fantastiska insatser, men ofta som isolerade öar. Det finns ingen gemensam strategi, ingen helhet som binder ihop alla dessa initiativ. Och när vi inte arbetar tillsammans går vi miste om kraften i det vi faktiskt har: en av världens mest unika förutsättningar för en framgångsrik besöksnäring.

I många europeiska länder finns en särskild minister för turism och besöksnäring. Det är hög tid att Sverige också tar detta steg. En minister (eller särskild myndighet) skulle kunna:

• ge näringen en gemensam riktning där man har tagit från början hänsyn till alla viktiga parameter och där flera myndigheter och departement samarbetar.
• skapa en långsiktig strategi, byggd på fakta och framtidsscenarier
• tala med en stark och samlad röst internationellt och ger även näringen nationellt en status.
• samordna samarbetet med andra viktiga departement, som Finans, Kultur, Miljö och Landsbygd

Varför det spelar roll

Besöksnäringen är mer än ekonomi. Den är en berättelse om Sverige. Om fjäll och skärgård, om musik och mat, om möten och minnen som människor bär med sig hela livet. Den ger unga hopp och möjlighet att stanna kvar i sina hembygder. Den bygger stolthet.

Jag vill att vi om tio år kan se tillbaka och säga: ”Det var då vi bestämde oss för att ta besöksnäringen på allvar. Det var då vi slutade tänka i stuprör och började bygga en gemensam framtid.”

Och jag vill kunna säga: ”Vi gjorde Sverige till en av världens mest attraktiva destinationer – inte av en slump, utan för att vi valde att tro på det vi har och utveckla det tillsammans