Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Politiken ska inte blanda i sig i skolan

Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on tis, november 12, 2024 08:25

Politiken som ” orsak ” bakom flytten från Yrkesprogrammen. Nu väntas flera nya beslut i skolväsendet som kan ger samma resultat när politiken inte tänker till och ser verkligheten framåt – samt inte gör riskanalyser. Den politiska styrningen av politiker och sina partier måsta upphöra – skolan och utbildning ör för viktig att blir en arena för partipolitiska käpphästar och populistiska beslut. En lärare har idag nästan en lika lång utbildning som en läkare – inte förskriver politiken till läkare hur man ska behandlar en patient……………….

Vad hände egentligen 2011

Önskan att skilja på yrkesutbildningar och högskoleförberedande utbildningar och att inte ge yrkesprogram automatiskt grundläggande högskolebehörighet kom framför allt från regeringen och utbildningspolitiska beslutsfattare under de åren.

Den största delen av detta beslut togs i samband med den gymnasiereform som trädde i kraft 2011, och specifikt var det en del av reformen som lanserades av den dåvarande Alliansregeringen under Fredrik Reinfeldt, där Jan Björklund, som då var utbildningsminister, var en central figur.

Huvudsakliga drivkrafter bakom beslutet: Jan Björklund och Folkpartiet (nuvarande Liberalerna): Jan Björklund och Folkpartiet (nu Liberalerna) var starka förespråkare för att göra utbildningssystemet mer tydligt differentierat mellan de vägar som ledde till högre utbildning och de som förberedde för

arbetsmarknaden. Björklund betonade vikten av att ha en tydlig arbetsmarknad för elever som gick yrkesprogram och ville att högskolebehörighet skulle vara förbehållen de elever som gick de högskoleförberedande programmen. Hans idé var att elever på yrkesprogram skulle kunna komplettera sina studier om de ville läsa vidare på högskola, men att de inte automatiskt skulle ha behörighet från början.

Utbildningspolitiska idéer: En viktig del av den utbildningspolitiska debatten vid den här tiden handlade om att öka kvaliteten på både yrkesutbildningarna och de högskoleförberedande programmen. Målet var att yrkesutbildningarna skulle ge en starkare arbetsmarknadsförberedelse, och att högskoleutbildningarna skulle vara mer specialiserade och förberedande för akademiska studier. Genom att inte ge yrkesprogrammen grundläggande högskolebehörighet ville man göra det tydligt att dessa två utbildningsvägar skulle vara mer åtskilda, och att de som ville läsa vidare på högskola skulle behöva uppfylla vissa akademiska krav.

Politisk ideologi om utbildningens syfte: En central ideologi som låg bakom beslutet var också tanken att yrkesutbildning och akademisk utbildning skulle vara separata och ha olika syften. För yrkesprogrammen ville man ha en starkare fokus på att eleverna skulle förberedas för yrkeslivet direkt, och inte blandas ihop med den akademiska världen. Samtidigt ville man ge möjlighet för elever på yrkesprogram att komplettera och nå högskolebehörighet om de senare ville vidareutbilda sig.



Är kocken ett hinder för att fler ska söker sig till Restaurang och Livsmedelsprogrammet ?

Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on fre, november 01, 2024 17:05

:

Kockens Roll och Restaurangens Mångfald

Idag ska vi prata om en fråga som berör oss alla – hur vi kan göra restaurangyrken mer attraktiva för ungdomar. Under de senaste 15 åren har vi sett en nedgång i antalet ungdomar som väljer RL -Restaurang och Livsmedelsprogrammet, särskilt inriktningarna Köks och Servering, medans HT -Hotell och Turism ökar Men varför är det så?

Bild Statistik Antagna elever i årskurs 1 på gymnasiet i hela Sverige. Bageri och Konditori ingår i RL programmet och antalet elever är ca 20 % av helheten – ca 350 elever av 1500 förra året.

Kockyrket har verkligen fått en medial boom. Kändiskockar, tävlingar som ”Årets Kock” och matlagningsprogram har lyft fram kocken som den centrala figuren i restaurangvärlden. Media, TV programmen är fullt av kockar och tävlingar finns på alla nivåer. Men det finns en risk med detta fokus. Vi glömmer att restaurangverksamhet handlar om så mycket mer än bara matlagning.

En restaurang är en upplevelse där många yrkesroller samverkar. Serveringspersonal, sommelierer, barmästare och fler yrkesroller – alla dessa roller är avgörande för att skapa en helhetsupplevelse för gästen. Vi måste ställa oss frågan: ger vi tillräckligt med uppmärksamhet åt dessa viktiga yrkesroller?

Media har en stor makt. I takt med att vi ser matlagning bli en form av underhållning har fokus flyttats bort från helheten i restaurangverksamheten. Kockarna är viktiga, men de är bara en del av ett större team. Behöver vi göra mer för att lyfta fram de andra yrkesrollerna, och därmed visar upp mera av en helhet där man kan ser olika karriärvägar än köket ? Kanske visa hur alla dessa komponenter tillsammans skapar en fantastisk matupplevelse?

Vi måste tänka om. Vad kan vi göra för att göra alla delar av restaurangyrket mer attraktiva? Vi behöver också fler kampanjer som lyfter fram mångfalden i branschen och berättar om de karriärmöjligheter som finns utanför kockyrket. Där är VISITA nya grepp en början vi måsta komma bort att bara prata kock och matlagning det finns så mycket mera inom Restaurang.

För att attrahera fler ungdomar till Restaurang och Livsmedelsprogrammet behöver vi alla bredda perspektivet och visa att restaurangbranschen är mer än bara matlagning. Tillsammans kan vi göra alla yrkesroller inom restaurang attraktiva och intressanta.

Hotell och Turism lyckats att via upp en branschen med många yrkesroller där man visar upp tydlig upp en bild av Upplevelse, Destination och att Hotell är mera än Sova och frukost ………..nu för tiden. Sällan ser man att visar upp enbart en yrkesroll – även Peter Stordalen har hela tiden fokusen på helheten och alla yrken.



Frihet att Välja sin Framtid: En Illusion?

Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on fre, november 01, 2024 10:07

I dagens samhälle hör vi ständigt klagomål från olika branscher om brist på arbetskraft. Staten via politikiska beslut utifrån input från Arbetsgivare och intressen försöker styra människor mot specifika yrken genom lobbying och begränsningar av utbildningsplatser. Resultat – den av staten beställda Planerings och Dimensionerings underlaget från Skolverket. Men är detta verkligen frihet?

Det är oroande att vissa branscher aldrig verkar ha problem med att rekrytera medan andra konstant skriker efter arbetskraft. Hur kan det komma sig? Det tycks finnas en disconnect mellan vad statliga och branschernas strateger och planerare vill och vad individen faktiskt väljer. Den nuvarande strategin blir mer och mer en centraliserad modell där staten med branscherna bestämmer vilka yrken som behövs—en situation som för tankarna till mer restriktiva system som i Kina.

Utbildningens Dilemma

Trots ett kostnadsfritt utbildningssystem fylls inte platserna i de yrkesprogram som skulle kunna leda till jobb direkt efter examen. Många ungdomar avstår från dessa yrken, inte bara på grund av brist på intresse, utan också på grund av bristande framtidsutsikter. Siffror kring hälsa, förtidspensionering och lön efter några år i yrket ger en dyster bild av vad som väntar. Internet gör det enkelt att söker information ….något som aldrig berättas om på alla forum inför utbildningsvalet………Om jag idag som vuxen skulle vilja välja att läsa till kock efter har läst på gymnasiet Ekonomiprogrammet – behöver jag tänker till två gånger – ska jag tar ett års studielån för att sedan har en medioker lön och ett slitsam jobb – nej denna studielån ger mera avkastning genom att läsa till ett yrke inom tjänstesektorn…………

Även om vi har många utbildningsmöjligheter, hamnar vi i en situation där företag måste skapa attraktiva varumärken för att locka talanger. Varje möte mellan ungdomar och lokala och regionala branschföretag formar en bild av framtidsmöjligheter. När man ser äldre som har utövar yrken från yrkesprogrammet med skador och låga löner och pensioner, vill man inte gå samma väg. Om man inte väljer blir skapa ett eget fåmånasföretag.

Åldersdiskriminering och Karriärbyte

Att byta karriär efter 40 är nästan en omöjlighet. Arbetsmarknaden värderar ofta yngre kandidater, trots att erfarenhet och utbildning borde väga tungt. Detta gäller även för dem som invandrat och har hög kompetens, har gått en utbildning i Sverige. Utan olika former av statlig anställningsstöd blir det en tuff väg att gå. Arbetslösheten är hög i Sverige särskild bland äldre ……….där finns ett stort potential för branscher och företag som vågar bryta mönster………

Branschernas Roll och Statens Ansvar

Frågan kvarstår: Vad gör branscherna för att attrahera arbetskraft? Att bara ropa efter fler utbildningsplatser är inte tillräckligt. Branscherna måste själva ta ansvar för att förbättra arbetsvillkoren, lönerna och möjligheterna till utveckling. Det handlar om att skapa en arbetsmiljö som är attraktiv för framtidens arbetstagare. Som jag skriver ovan ska inte policymakare, strateger och alla andra byråkrater hittar på massa dumheter – utan det i det dagliga möten med lokala och regionala företag och dessa företrädare man skapar sig en bild av ett yrken och branschen. Det även viktigt att vara ärlig – sanningen finns alltid några klick borta………

En Framtid med Nya Möjligheter

I hela Europa ser vi en trend där ungdomar vänder sig bort från traditionella hantverksyrken till förmån för tech-branschen, där löner och arbetsvillkor är mer attraktiva. För att bryta detta mönster måste yrkena själva förändras. Det är inte statens uppgift att fixa allt, utan branscherna måste aktivt arbeta för att bli mer attraktiva för framtidens arbetare.

Vi står vid ett vägskäl där vi måste ifrågasätta hur vi skapar en verklig frihet för individer att välja sin framtid. Det kräver konstruktiv långfristig samarbete mellan branscher, utbildningsinstitutioner och staten för att forma en arbetsmarknad där alla har möjlighet att blomstra och där man lägger fokus mera på individen och inte bara på dess produktionsförmåga. När vi ser sedan att den psykiska ohälsan ökar redan under gymnasietiden – så kommer den även ökar i arbetslivet. Med all dess konsekvenser…………..



DEMOKRATI har vi det i verkligheten ?

Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on sön, september 15, 2024 18:35

Demokrati är ett styrelsesätt där makten ligger hos folket, som vanligtvis utövar denna makt genom att rösta på sina representanter eller besluta om frågor direkt. Det finns olika typer av demokrati, men de två mest kända är:

  1. Representativ demokrati: I detta system väljer medborgarna representanter som fattar beslut å deras vägnar. Exempel på detta är de flesta moderna västerländska länder, som USA och Sverige.
  2. Direkt demokrati: Här deltar medborgarna direkt i beslutsfattandet. Schweiz är ett exempel på ett land som använder element av direkt demokrati genom folkomröstningar och initiativ.

Demokrati bygger på principer som yttrandefrihet, rättsstat och jämlikhet, och syftar till att ge alla medborgare möjlighet att påverka hur samhället styrs.

Men är det verkligen så?  Även i det så kallade ”demokratiska” samhällen ? Är inte verkligheten att medborgarnas representanter som oftast tillhör en intressegrupp eller ett politiskt parti –  tvungen att följer partiernas centralt fattade beslut och inte kan representerar dessa som har vald hen. Bekymmersamt är att dessa representanter inte väljs p.g.a. av sina kunskaper, kompetenser utan det är en stor fördel att man har tjänad sig upp från unga år i partiets nätverk och organisation. Det säkerställer att man inte har något avvikande hållning och man har blivit en ” del” av denna elit.

Men vad har gatt fel i detta system – när etablerade partier eller organisationer inte längre har förankring i befolkningen.

Politiker och sina partier överskattar ofta sig själva och är inte varit oemottaglig längre för det utmaningar som fanns i samhället hos de vanliga medborgarna.

Men det erhåller bekräftelse och klapp på ryggen av lobbyister, sina likatänkande partivänner och organisationer som är företrädare för särintressen. Via regeringarnas beroende av marginalpartier, erhåller även dessa ett stort inflytande på politiken som inte motsvarar folkets vilja.

Genom att Partitillhörighet har varit viktigare för att erhålla relevanta poster i samhället ,en själva kompetens är många strategiska poster tillsatta av personer som har sina förankringar i partier, styrelse och deras samhällsorganisationer där beslutsfattandet och påverkans möjligheter finns.

För unga människor är det viktigare att satsar på att tillhöra rätt nätverk och sfär för att komma upp i samhället och skaffa sig en karriär – än att skaffa sig relevanta kompetenser inom ett visst område via riktig arbete och utbildning.

Resultat blir som vi ser överallt i Europa att den styrande eliten ” etablissemanget” i politiken, organisationer och tillhörande nätverk – befolkas av människor som har erhållit sitt synsätt på samhället från likasinnanden och sina nätverk – inte från verkligheten – det största samlingen är inom EU.

Och vad tog Demokrati vägen – Jo det är en pliktskyldig övning att vart fjärde år ställer upp på ett val – där det sista valrörelserna mera handlar om att ”skylla” och svartmåla motståndare än att vissa på riktig politik. Det samma gamla käpphästar, svar på utmaningar och samma frågeställningar som kommer upp sedan 20 år tillbaka – inget har hänt ingen har en vision om framtiden. Man byter färg på regeringen typ vart åttonde år och börjar med att skylla på den föregående regeringen.

Det jag beskriver är en komplex och viktig kritik av hur vissa moderna demokratier fungerar. Det är sant att det finns utmaningar och brister inom demokratiska system, och det är en diskussion som vi som är engagerade medborgare, akademiker och politiska tänkare också har del i. Här är några centrala punkter som speglar de problem jag lyfter fram:

  1. Partipolitik och Intressegrupper: Som jag påpekar, kan politiska partier och intressegrupper ha ett stort inflytande över beslutsfattandet. Detta kan leda till att politiker känner sig mer bundna till partiets linje eller intressen än till sina väljares behov. I värsta fall kan detta innebära att vissa frågor prioriteras över andra, eller att viktiga problem inte adresseras tillräckligt.
  2. Politiker och Kompetens: Det är en verklig problematik att politiska karriärer ofta byggs på nätverksbyggande och partipolitisk lojalitet snarare än på objektiv kompetens. Detta kan resultera i att personer utan den mest relevanta expertisen eller erfarenheten hamnar i maktpositioner, vilket påverkar kvaliteten på beslutsfattandet.
  3. Främlingskap och Elitism: Det finns en risk att politiska eliter, inklusive politiker och högre tjänstemän, blir alltmer avskilda från den allmänna befolkningen och deras verkliga problem. Detta kan leda till en känsla av främlingskap och missnöje bland medborgarna, särskilt när de upplever att deras röster och behov inte tas på allvar

När Medborgare blir missnöjda och inte längre vill tar del av dessa – uppstår nya rörelse, intressegrupper av det mera extrema slaget – oftast ytterligheter – i själva verket proteströrelser mot det gällande etablissemanget.

När dessa grupper erhåller många röster och rubbar det etablerade samspelet av den styrande politiska eliten – så hotar dessa Demokratin.

Men är det inte egentligen det vad som är DEMOKRATIN – när vi medborgare bestämmer ?



Staten och Kapitalet – då som nu eller är det ännu mera

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on tor, juli 18, 2024 14:17

Är Demokrati verkligen Demokrati och folkstyrelse  eller är det STATEN och KAPITALET som styr

Visst har vi demokratiska val – eller valfrihet där vi medborgare i så kallade demokratiska stater kan alla 4 år väljer partier eller politiker som vi tycker ska styra landet. Men dessa partier och politiker tas allt mera fram utifrån en särskild styrande elit som har politik som ett yrke med karriärfokus och inte som tjänst för medborgare under en viss tid. När dessa personer även styr själva politiken och politikens innehåll i en parti– blir det ju inte direkt en folkets viljan, utan bygger mer vad dessa personer som har tid att vara aktiv tycker och tänker. Blev folket tillfrågade till exempel om NATO inträde och alla konsekvenser – EU fick vi ju rösta om eller EURO………………………….Men Kapitalet tjänar ju stora pengar på krigshetsen – men det är en annan fråga.

I ett val tar vi sedan endast ställning till på det olika agendor och förslag – utan att kunna reflekterar och djupdyka över själva innehållet. Lite fakta och mycket mediavänliga utspel och uppträdande ska upplysa oss i debatter som har sandlådenivån.

I tex USA är problemet ännu större där enskilda politiker driver kampanjer för att blir vald – som bekostas av intressenter eller organisationer som vill har inflytande. Ju mera pengar du har till ditt förfogande desto större är dina chanser. Men allt har sitt pris – det finns payback time

I Sverige och Europa är vi på väg ditt – när politiker och partierna är valdeaoch sitter på sina mandat – så är det ett villebråd för alla organisationer och lobbyister som mycket aktiv uppvaktar, påverkar och lobbar att politiken går i den riktning som det själva önskar – på Sverigenivå men även på EU nivån. Politikerna kan även lobbas fram till valbara platser i partier beroende att det har ett nätverk inom olika sfärer. Den vanliga medborgare ska trots kompetens och intresse göra sig ej något besvär………..

Egentligen behövs denna lobbyism inte – tvi har ett fint system är regeringen utifrån utredningsresultat inför kommande förändringar begär remisssvar från berörda parter. Dessa kan kommer in med synpunkter och förslag, men det är ju offentliga och synliga. Men tydligen räcker det inte, utan alla uppvaktar utskotts och riksdagsledamöter för att ” driva” lobbyisterna fråga. Ju mera pengar du har för att skapa event, seminariar desto större är din chans att når resultat. När sedan före detta politiker är anställda hos dessa lobbyorganisationer och parter – blir vägarna korta – och vänskapsbanden mellan parterna finns ju – STATEN och KAPITALET.

Vi väljare tillfrågas inte alls –( som är uppdragsgivare för regeringen och politiken) utan vi kan bara var fjärde år uttrycka vara synpunkter – som oftast kanaliseras via förvalda mediadrivna frågor. Nationalteaterns låt Staten och Kapital är mera aktuellt än vanligt



Funderingar innan ledigheten

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on lör, juni 22, 2024 12:10


Innan ledigheten tar över har jag några funderingar utifrån kompetensförsörjnings utmaningen de närmaste 20 åren. Vi vet att värderingar ändras och att den nya och framtida generationer tar inte ett arbete för sysselsättningens skull – utan för att den ska ger ett mervärde och att man kan utvecklas. Nya branscher och arbetstillfällen uppstår som är intressantare än det gamla yrken. Och dessa ungdomar har tiden med sig – det har en valfrihet i kompetensförsörjningsbristens tider. Antal ungdomar som kommer att väljer en utbildning eller blir tillgänglig för arbetsmarknaden, kommer att minskar med 30 % fram till 2035 ( det är enkelt att kollar upp via antal som föds via SBC ) samt att fler och fler äldre går i pension. Bristen kommer att vara stort – och så ser det ut i hela Europa – tiden där man ”kunde” enkel importerar arbetskraft från EU till enkla jobb är förbi – Ungdomar även i dessa länder är idag välutbildade och söker sig till spännande, kreativa branscher. Där hjälper det inte att vi skapa nya utbildningsformer och utbildningsplatser – man kommer inte väljer dessa utbildningar, om inte företagen på lokal och regional nivå steppa upp och visa vad det är har att erbjuda när det gäller arbetsmiljö, karriärmöjligheter, utveckling med flera punkter. Det kommer inte räcka att centrala byråkrater på organisationer och myndigheter vissa Power Point presentationer om behov och brist på arbetskraft för varandra, deltar i möten och lika varandra på SoMe. Slutar med detta och kom ner från läktaren och verkar på arenan. Varumärket för det olika yrken skapas i lokala och regionala möten, kontaktar och engagemang i företagen. Det de lokala företagen är dessa som skapa bilden för en bransch, det där man ser sina förebilder och deras livsstil. Attraktiva företag, attraktiva tjänster och attraktiva utbildningar som ger många utvecklingsmöjligheter – skapar mervärde. Och fråga Dig själva mera vad Du som enskild företag eller bransch kan erbjuder framtida och befintliga medarbetare – det är basen. Det finns även ett litet tidsfönster kvar för att locka hit välutbildade människor till Sverige. arbetsvillkoren i många Europeiska länder har ännu inte kommit upp i svensk nivå – med vara förmånliga kollektivavtal, finns en konkurrensfördel som vi inte kommunicerar i# Europa. Det finns även en stor potential på alla som är 40 plus – sorterar inte bort dessa – ja vi har en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden.
Sedan har vi en stor arbetslöshet i Sverige – men samtidigt levereras mat och produkter hem till oss med folk från andra sidan av jorden……………da är det något som inte fungerar i systemet ( finns fina uppgifter hos Migrationsverket om vilka yrken erhåller tillstånd från tredje land – spännande läsning). Det kanske inte alltid det behövs stora utbildningsinsatser utan kanske en systemförändring för att det lönar sig att jobba.



Har vi verkligen en Demokrati där folket har inflytande och bestämmer?

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, maj 27, 2024 10:47

Nu är det EU val – där vi vanliga medborgare ska agerar ”röstkött” igen för att

Politiker och deras partier ska kunna representera oss igen i det väldiga EU parlamentet. Så att dessa politiker kan ger i sin tur uppdrag till det tusentals välavlönade tjänstemän i denna monsterorganisation. Finns det någon som tror att folket/väljare har ett inflytande ?  Sällan – alla lovar en sak innan valet vissa klok nog ingenting ( blir carte blanche)– och gör sedan något annat i praktiken.

Sedan finns det ytterligare tusentals lobbyister som företräder olika organisationer och särintressen och livnär sig på att bjuda på lunch, seminarier för att påverka tjänstemännen att det ska gynnar just deras särintressen eller olika organisationerna ståndpunkter och syften.

Inte sälla skriver ”tankesmedjor”, som är oftast knuten till en påverkansorganisations eller en sfär även underlag för beslut för att ytterligare erhålla tolkningsföreträde inför ett kommande lagförslag.

Men det är ju samma spel som i den nationella politiken – bara mycket större, lönsammare för alla parter och strategisk viktig för internationella aktörer. Att besöka ” sina valkretsar” som kändisar och söka samtal men sedan ”följer” partipiskan – kallar jag inte delaktighet.

Sedan undrar sig alla dessa aktörer att man har mer och mer politikerförakt och litar inte på det politiska etablissemanget ( som fostrar sina egna och locka med politiska karriär – den egna eliten som kan spelet). Vi har sett många nya politiska partier där kanske medborgarna hoppades på att dessa kan göra skillnaden – men även dessa infogar sig snabbt i systemet.

Detta öppnar i sin tur dörren till mer och mer extrema partier till vänster och höger – som inte gillar systemet – och kanske utifrån ovanbeskrivna scenario erhåller fler och fler anhängare – som egentligen enbart vill ” protesterar”. I slutändan blir det mer och mer småpartier med särintressen och att blida en regering blir ännu mera att ”gynna” särintressen som inte har förankring i folket – för att kunna bilda en regering.

En farlig utveckling i demokratisk anda.



Gymnasiala Yrkesutbildning – Nya Skolformer gör inget Nytta utan kostar staten för mycket, blir otydlig för studerande och företagen.

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on sön, maj 05, 2024 15:46

Livslångt lärande är viktigt, men det är också avgörande att de som är arbetslösa snabbt kan återinträda på arbetsmarknaden. Det bör vara möjligt att snabbt byta bransch och även senare i livet förvärva yrkeskunskaper, färdigheter och kompetenser som leder till anställning och möter arbetsmarknadens behov. Detta borde vara en självklarhet, men i dagsläget fungerar det inte – det råder brist på gymnasialt utbildad arbetskraft samtidigt som vissa befolkningsgrupper upplever en hög arbetslöshet. Dessutom är integrationen av nya svenskar i arbetslivet och till ekonomisk självförsörjning både tidskrävande och komplicerad.

Varför fungerar det inte idag?

1 Det finns för många aktörer

Arbetsförmedlingens huvuduppgift är att hjälpa arbetssökande att snabbt återgå i arbete. Förutom stöd för att finna nya jobb, anordnar de även aktiviteter såsom utbildningar som underlättar denna process. Arbetsförmedlingen är dock inte en utbildningsanordnare; de köper in aktiviteter eller delar av utbildningar som ligger utanför det reguljära utbildningssystemet. Studerande som deltar får Aktivitetsstöd, men utbildningen ger inte betyg utan endast ett studieintyg, vilket inte är kompatibelt med det reguljära utbildningssystemet.

Arbetsförmedlingen finansierar dessa insatser med statliga medel. Alla åtgärder upphandlas av Arbetsförmedlingen med långa kontrakt, upp till fyra år. Etableringsgraden på arbetsmarknaden är ungefär 15 %. Lokala och regionala företag är inte involverade i framtagningen och utformningen av dessa utbildningar; de är centralt styrda utan direkt inblandning från potentiella arbetsgivare. Branscher har visst centralt inflytande men har ofta inte insikt i lokala och regionala anställningsbehov, utan baserar sig på prognoser för arbetsmarknadens behov.

Yrkesvux-utbildningar, där kommunerna fungerar som huvudmän, erbjuder kurser baserade på arbetsmarknadens behov. Ofta fokuserar dessa på kommunernas egna behov inom den offentliga sektorn, men de kan också inkludera yrken som efterfrågas lokalt eller regionalt. Dessa utbildningar berättigar till studiestöd och studielån. De är utformade enligt Skolverkets gymnasiala utbildningspaket, som är framtagen med branschföreträdare på nationell nivå, men avvikelser i utbildningens längd är i regel standard.

Men dessa utbildningar är inte tillgängliga för alla – förtur ges till de som står långt från arbetsmarknaden eller saknar gymnasial utbildning. Denna praxis utgör ett hinder för livslångt lärande och förhindrar för personer med en tidigare gymnasieutbildning att byta karriär eller yrke på gymnasial nivå. Istället bör det lokala och regionala behovet av arbetskraft, samt individens förmåga att tillgodogöra sig utbildningen vara avgörande för vilka utbildningar som erbjuds och vem som ska få möjligheten att studera dessa yrkesutbildningar.

Idag Företag på lokal och regional nivå är inte delaktig i utbildningens framtagande – Staten försöker ändra detta via att styra pengar Statsbidrag för yrkesvux 2024 – Skolverket. Via att man kan erhåller statsbidrag, när man tar fram utbildningens tillsammans med lokala företagen hoppas man att resultat blir bättre. Tidigare har varit etablerings graden på ca 25 % . Men detta kräver ett aktiv deltagande av företag som har ett anställningsbehov, något som inte finns strukturer och processer för.

Kommunernas arbetsmarknadsförvaltningar har sina egna initiativ – ofta improviserade åtgärder som syftar till att sysselsätta individer – vilka mottar stöd och bidrag. Dessa aktiviteter och kurser är inte kopplade till det reguljära utbildningssystemet..

SAMMANFATTNING:

I alla de nämnda utbildningarna och åtgärderna är lokala och regionala företag med anställningsbehov inte involverade eller delaktiga. Deltagande sker vanligtvis på en högre policy nivå inom olika organisationer, vilket resulterar i att inflytande, kvalitet och engagemang på den lokala och regionala nivån ofta missas. Dock ska alla dessa aktörer senare vara delaktiga i genomförandet genom Prao, Arbetspraktik, SFI-praktik, Lärlingsprogram, APL, Aktivitetsåtgärder… alla med olika mål och syften, där företagen ofta inte vet vad de ska göra mer än erbjuda platser som syftar till ”att bidra med två händer och två fötter”..

NU VILL man skapa ytterligare två nivåer enligt SOU 2024:16 och Dir.2022:74

Man är redan igång med NY – Nationell yrkesutbildning – en försöksverksamhet som har startad där alla efter Yh modell kan ansöka om att bedriva Nationell gymnasial yrkesutbildning. Utan har gjord några riskanalyser och konsekvensutredningar inför införande, bara framdriven under ett halvårs utredning av experter som är part i ärendet (Myndigheten för yrkeshögskolans anställda). YH modellen älskas av alla men har på senare tid – fatt lite ” kritik” – det finns ingen LIA platser och företagen har inte varit med och varit delaktig i ansökan.

Sedan tänker man nu även sig en Yrkesskolan i Fler vägar till arbetslivet – Regeringen.se– för individer som endast har grundskoleutbildning och behöver en yrkesutbildning – tänkt för ungdomar som inte är redo för den ordinarie gymnasieskolan – en B-lags utbildning ?

Och nu det sista Utkast till lagrådsremiss Skärpta krav i sfi – Regeringen.se länk lagrådsremiss även där ska erbjudas grundskolekurser i olika yrken………tillsammans med SFI

VAD är egentligen det stora problemen att allt inte fungerar just nu

Brist på intresse av elever, ungdomar att läsa yrkesprogram som ger jobb

Avsaknaden av attraktivitet – det lokala och regionala företagen är inte synligt eller är inte de rätta förebilder

Missmatch på arbetsmarknaden genom man erbjuder inte relevant utbildningar som ger jobb

Utbildningar med kvalitetsbrister utan deltagande av lokala och regionala företag, som har anställningsbehov. Enligt SCB mellan 15 och 25 % etablerings grad

Man utesluter även grupper av kompetenta individer genom att vägrar dessa att kunna läsa en yrkesutbildning, särskild dessa som vald först ett teoretisk program för säkerhetens skull ( kanske blir bättre nu när alla gymnasieprogram ska ger högskolebehörigheten)

Systemen varierar och även beroende på ”belöningsparametern”: är du arbetslös får du stöd, men om du vill omskola dig måste du ta lån. Kommuner som är huvudmän erbjuder, på grund av begränsade medel, endast utbildningar som gynnar deras egna verksamheter, enligt Skolverkets statistik. De erbjuder sällan det nationella yrkespaketet som leder till en yrkesroll, utan snarare korta kurser som ger tillfälliga lösningar. Utbildningsinsatsernas innehåll styrs av målstyrda kursplaner utan detaljerade anvisningar, vilket skapats av skolbyråkrater och ger stort utrymme för tolkning av vad som är lärandeutfall. Enligt SCB kommer gruppen som studerar på gymnasiet att minska med 30% fram till 2035, och i takt med att fler går i pension kommer arbetskraftsbristen att öka.

Antalet platser i olika utbildningsformer kommer inte att fyllas och kommer därför att ställas in på grund av kostnader och minskat söktryck (detta sker redan idag). Det finns en bristande samarbetsförmåga mellan alla inblandade parter. Eftersom alla nämnda utbildningar kräver någon form av praktik eller lärande i arbete, som företagen ska stå för, och det även tillkommer APL från den ordinarie yrkesutbildningen på gymnasieskolan, uppstår en otydlighet om vad som är vad när alla har olika mål och styrning.

Hur kan lokala och regionala företag själva bidrar, när situationen är otydlig och det finns många olika varianter att ta hänsyn till? Knappt något på strategisk nivå har koll på hela utbildningssystemet och sammanhang – man tittar inte på helheten, och har nästa aldrig individens perspektiv med i utformningen.

FINNS DET EN LÖSNINGAR på Utmaningar

Först bör man lägga alla kort på bordet för att få en överblick, särskilt eftersom finansieringen sker med statliga medel. En tydlig policy bör utarbetas för att definierar mål och syfte och allas uppgifter i helheten – inga stuprör.

Yrkesutbildningar på både förgymnasial och gymnasial nivå bör utvecklas lokalt och regionalt genom samarbete mellan näringslivet och den offentliga utbildningssektorn, där båda parter ansvarar för kvalitet, innehåll och gestaltning.

Företag och offentliga utbildningsinstitutioner bör kunna själva bestämma över behörighetskrav och förkunskaper, samt kombinera utbildningar med kurser från hela det gymnasiala utbudet baserat på anställningsbehov. För vissa yrken är det endast nödvändigt med exempelvis Svenska 1, inte fullständiga grundskolebetyg ( många är ju vuxna – för andra behöver man kanske fler teoretiska kurser .
Yrkesvuxutbildningar bör inriktas mot yrkesroller där det finns ett lokalt och regionalt behov av arbetskraft. Det bör även vara möjligt att endast läsa delar av en utbildning för att snabbt kunna etablera sig på arbetsmarknaden och erhålla ett arbete, för att sedan vidareutbilda sig till den fullständiga yrkesrollen senare, vilken också kan valideras. Dessutom bör det vara möjligt att skapa nya utbildningsinriktningar baserade på specifika lokala behov, som exempelvis batteritekniker i Skellefteå, vilket redan idag fungerar väl inom nuvarande regelverk.

Lokala och regionala företag i samarbete med utbildningssektorn bör gemensamt utforma struktur och form av lärande (vuxenlärling, korta eller långa praktikperioder) och bestämma vilka som ska delta i utbildningen.

Arbetsförmedlingen bör inte arrangera utbildningar själva, utan hänvisa till behovsanpassade yrkesvuxutbildningar inom det gymnasiala utbildningssystemet, som utvecklats i samarbete med företag med rekryteringsbehov. De bör dock kunna erbjuda extra stöd som coaching eller studiehjälp vid behov.

Varje person över 18 år bör ha möjlighet att delta i yrkesvuxutbildningar och få studiestöd och CSN-lån – omställningsstöd för de som vill byta yrke – samt aktivitetsstöd från Arbetsförmedlingen.

All Yrkesvuxutbildning bör finansieras via statsbidrag – som den offentliga huvudmannen ansöker för den utbildning som har tagits fram tillsammans med lokala och regionala företag utifrån anställningsbehov. Man kan gärna använder Förordning (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning | Sveriges riksdag (riksdagen.se) uppdaterad Statsbidrag för regionalt yrkesvux 2025 – Skolverket som underlag och riktlinje.

Det blir en tydlighet för alla – att YRKESVUX står för den för gymnasiala yrkesutbildning för vuxna och YRKESHÖGSKOLAN för den eftergymnasiala nivån.

All hantering av statsbidrag kan om man vill genomföras av Myndigheten för yrkeshögskolan på båda nivåerna för att ge staten en översikt. Ett mindre tilläggsuppdrag till Myndigheten- är att administrera statsbidrag för Yrkesvux 2024, vilket hanteras nu av Skolverket istället.

Detta skulle ge större klarhet i finansieringen och strukturen.
Det är viktigt att utvecklingen av yrkesvuxutbildningar sker med förankring och samarbete på lokal och regional nivå med företag som har ett faktiskt anställningsbehov, inte bara arbetsmarknadens behov i allmänhet. Lokala näringslivsutvecklare, med sin strategiska betydelse och kunskap om behov. Kommuner kan som nu genomföra utbildningen själva eller handlar upp tjänsten – men ansvaret för utbildningen bör ligga hos de lokala och regionala företagen samt kommunen.

ALLT FINNS REDAN PÅ PLATS men lite ändringar och justeringar behövs.

Tänk att du kommer från ett annat land eller är arbetslös

Alla jobbar ihop – det första fråga är – VAD kan du VILKEN utbildning har DU

Du kan validera din tidigare utbildning eller arbetslivserfarenhet utifrån det första gemensamma möte med alla parter närvarande ( kommunen, yrkesvux, arbetsförmedlingen). Om det behövs kan du samtidigt studera SFI eller svenska och delta i arbetspraktik inom det yrke du siktar på, där det finns ett behov av anställning. Om du är arbetslös, kan du prova på ett nytt yrke eller bransch.

Därefter skapar alla parter tillsammans en karriär studieplan som syftar till att ger vederbörande den utbildning som behövs för att uppfylla anställnings kraven inom dessa bristyrken( kan vara gymnasial eller eftergymnasiala, det kan kanske bara vara enstaka yrkeskurser.



Utbildnings Sverige – en arena för kortfristiga populära populistiska åtgärder – framdriven av särintressen.

NPM, Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on sön, april 07, 2024 16:55

För närvarande styr Liberalerna arbetsmarknads- och utbildningspolitiken, och efter åtta år av socialdemokratisk politik söker dessa politiker egna lösningar på gamla problem som de delvis har bidragit till att skapa.

Minns ni ministern som föreslog att yrkesprogram inte behöver ge högskolebehörighet… de är ju tänkta för arbetare som ska arbeta, inte studera. Arbetslivet, som ständigt ropar efter arbetskraft, tänkte inte på individens livslånga karriär. Regeringens reaktion ledde till att antalet sökande till yrkesprogrammen plötsligt sjönk – elever och deras föräldrar visade sig vara klokare. Efter ihärdigt tjat från samma organisationer återinfördes grundläggande högskolebehörighet i yrkesprogrammen, men med möjlighet att välja bort den… inte alla passar (vilken syn på människan). Samtidigt lobbad man för att fler skulle söka yrkesprogram, vilket ledde till att staten begränsade antalet platser på de populära högskoleförberedande programmen. Regeringen gav Skolverket i uppdrag att se över utbudet av gymnasiala yrkesutbildningar, med fler platser på yrkesprogram och färre på exempelvis estetiska program (vilken syn på kunskap dessa organisationer har).

Den så kallade Dimensioneringsutredningen gör det nu ännu svårare – en yrkesskola som administreras av Myndigheten för Yrkeshögskolan ska skapas, vilken kommer att konkurrera med Yrkesvux och en yrkesskola för elever som inte klarat grundskolan, det så kallade B-laget.

Det verkar saknas självinsikt hos de som efterfrågar ”gymnasial arbetskraft” – varför väljer inte ungdomar dessa utbildningar? Hur ser arbetsmiljön och framtidsutsikterna ut? Har vi återgått till 1900-talet där utbildning endast syftar till att förse arbetslivet med arbetskraft, samtidigt som Socialstyrelsen påpekar att högskoleutbildade lever tio år längre och är friskare än de som endast har genomgått ett yrkesprogram och fysiskt slitit hårt?

Kommer inte alla dessa yrkesutbildningsmöjligheter på gymnasial nivå att konkurrera med varandra om de få som önskar läsa vid ett yrkesprogram? Barnkullarna kommer att minska med 30% fram till 2035 – något vi redan vet eftersom de är födda.

Vore det inte bättre att se över det befintliga systemet?

Ge alla möjligheten att fortsätta studera efter gymnasiet, inklusive de som har gått högskoleförberedande program, genom yrkesvux för yrken där det råder brist på arbetskraft, finansierat med statsbidrag. Arbetsförmedlingen bör också utnyttja dessa utbildningsvägar och tvinga lokala och regionala företag att delta, inte bara nationella policyexperter och strateger. Det är dessa som i samarbete med utbildningssystemet bör skapa de nödvändiga utbildningarna – de vet bäst. De flesta utbildningarna bör även vara sökbara från hela landet och syfta till anställning i regionen.

Jag önskar inte en återgång till en tid då alla gick i yrkesskola och därefter arbetade på fabrik – vi har sett vad som händer när sådana företag, som SAAB och andra industriella jättar, läggs ner – att de anställda, som arbetat där hela sitt liv, överges åt sitt öde och inte kan omskola sig för en ny era.

Framtiden byggs inte på en föråldrad syn på kunskap. Istället måste vi blicka framåt och ge medborgarna de bästa möjligheterna till livslångt lärande. Utbildning bör inte enbart leda till arbete, utan även vara en grundpelare i vår demokrati.

Industrier som vill skrika bör se till de branscher och företag som lockar dagens ungdomar och vuxna – observera och lär – och tänk om.

Ni ungdomar som står inför gymnasieval – välj ett program som ni brinner för, inom en bransch med sunda värderingar och som verkar rolig. Ni är på väg in i vuxenlivet, så njut av ungdomen och se till att alltid uppnå grundläggande behörighet för högskolestudier.

Ställ alltid frågan: ”Här är jag, med min utbildning – vad kan du som bransch eller företag erbjuda mig?” Fortsätt att utforska och lära.



Michelin-Guider och Foodies ett hinder för utvecklingen av Gastronomin ?

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on tor, mars 31, 2022 09:32

Höga noteringar i Guide Michelin och andra matguider är restaurangernas och särskild kockens högsta dröm – man säger i skolan ”Strävans mål”, eller man vill tillhöra den så kallade eliten – lagar mat i Champions League för restauranger och kockar. Ett slag självförverkligande och något som ger ”stjärnstatus”.

Men denna Champions League utgör bara en minimal del av Gastronomins värld och Kokkonsten – denna sektorn är en minoritet inom Gastronomin, och in många fall inte tillgänglig för människor utanför det gastronomiska mat eliten. Dessa stackars restauranger har blivit inlåsta i ett mycket smal och trångt system av bedömningar och tolkningar, som blir bara trängre och trängare, när nu även foodies (Instagram-ätare) skapar en ram på vad som är topp eller inte. Visst finns det fler och fler personer som kan tillgodogöra sig dessa restauranger och antalet växer, det blir även fler och fler som har råd. Och dessa styrs ju till rätt adresser av dessa guider och foodies – det är ju ”PLACE TO BE”. Alla tittar på varandra och ingen vågar att ” lovordar” restauranger som inte är inför denna boxen. Med resultat att många restauranger liknar varanda när det gäller upplevelser – ( via sociala media och instagram följer alla trenden och ser vad som gäller just nu.) När man sedan vet att 40 % av gästerna på världens så kallade topprestauranger består av andra personer inom gastronomins branscher förstärks detta ytterligare och hindrar den utvecklingen ” så här ska det vara ,så här är standarden” mentalitet.

Visst har varje restaurang utifrån sin styrande matlagare en egen personlighet utifrån hen egna CV som hen under sina år vid spisen har skapad – med en egen hantverksstil. Man har lärd sig allt, men alltid hållit sig inom ramen av tolkningar vad guider och foodies tycker vad som det är en topprestation. Där har det blivit så trångt att man inte längre kan tar till sig olika typer av matlagningsstilar – utan man bedömer allt utifrån den just gällande aktuella ramen. och den gällande normen. Da blir det svart för matlagare – kockar att förverkliga ”sitt kök, sin matlagningsstil eller förvaltar ett historiska arv som restaurangen har sedan tiotals år tillbaka. Genom att matlagare utvecklar sig endast inom denna från guider och foodies skapade trånga sektorn, där även förebilder (trendskapare) befinner sig. Resultaten blir att topprestauranger mer och mer blir mainstream. Särskild när gästerna tolka prestationer inom denna smala ramen ………………….det har ju toppoäng.

Att blicka utanför denna ”ramen” hittar man sällan hos världens topprestauranger – det finns för få kulturell bildade kockar och krögare som har förmåga att fråga sig själv ” varför gör jag på detta viset” eller som kan tänker” out of the box ” inom alla delar av gastronomin. Har förmågan att via sin restaurang ser helheten och som försöker förverkliga sig själva och har fokus på att ger gästerna en särskild eget upplevelse, och inte en mainstream topp middag som är lik och ryms inom den trånga ramen som sätts av alla guider och foodies.

I framtidens restaurangupplevelser måste man definierar gastronomins hantverkskonst på nytt – för att skapa en mångfald och befria sig från det trånga korsett – som guider och foodies har trängt dagens restauranger. Vi behöver vi HANTVERK PLUS + som betyder att man utöver ett hantverk i restaurangen på absoluta toppnivån som är en förutsättning plus en kulturell – kreativ – ifrågasättande och självständig Orientering som ger en ny Kreativitet. Där är det viktig att skapa en plats även för kreativa personer från andra professioner som kanske inte ” har skolats” i den trånga sektor som jag beskriver ovan, och därmed kan skapa en kreativa dialog och samarbete med dessa som är utbildad och skolad ” i den trånga sektorn”. Denna stoltheten över den egna särarten av restaurangsupplevelser gör att man inte behöver strävar ” efter dessa medaljer och utmärkelser som bedöms ”hemlig” och utgår från guidernas egen tolkning. Tänk att man besöker en restaurang som utifrån sin egen DNA skapa det unika och går sin egen väg, där matlagaren och alla anställda utvecklar restaurangens egna DNA och där kocken inte fokusera på sin eget förverkligande…………..

Vinnaren blir det gastronomiska landskapet med en mångfald av självsäkra, stolta, unika, gästfokuserade restauranger där alla tillsammans skapar upplevelser befriad av guidernas och foodies – tvångströja. Och i slutet erhåller vi Gäster tillgång till en gastronomisk mångfald som berikar – kulturlandskapet Gastronomin.



Det är svårt att utrycka sig nu förtiden även som privat person – vart går gränsen………..

Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on tis, november 12, 2024 15:14

Följer Policys – går efter samvete eller finns det något etisk ansvar eller tjänstemannens ansvar eller finns det inte längre någon riktig yttrandefrihet.

”Yttrandefrihet” handlar om rätten att uttrycka sina åsikter utan att bli censurerad eller straffad av staten eller andra myndigheter. I många länder, inklusive Sverige, skyddas yttrandefriheten av grundlagar och internationella konventioner. Men yttrandefriheten är inte absolut – den kan vara begränsad i vissa situationer, exempelvis när det gäller förtal, hets mot folkgrupp eller uppmaningar till våld.

Att följa policies innebär att man handlar i enlighet med de riktlinjer och regler som sätts upp av en organisation, företag eller myndighet. Inom företag eller organisationer kan yttrandefriheten vara begränsad genom interna policies som reglerar hur anställda får uttrycka sig, särskilt på arbetsplatsen eller när de representerar företaget offentligt.

Det kan uppstå en konflikt mellan yttrandefrihet och policys i olika sammanhang. Exempelvis:

  • På arbetsplatsen: En anställd kan ha rätt att uttrycka sina åsikter, men om dessa åsikter bryter mot företagets interna regler eller riktlinjer kan det leda till disciplinära åtgärder, trots att vederbörande har rätt och hänvisar till fakta. Det viktig att dessa regler är transparanta och välkända .
  • Sociala medier: Ett företag eller organisation kan ha regler för hur deras anställda ska använda sociala medier, särskilt om det handlar om att offentligt uttala sig om arbetsrelaterade frågor. Det kan innebära att den anställda behöver avstå från att uttrycka sina åsikter om vissa ämnen – men vart går gränsen ? När alla vet att man jobbar på en organisation – vad är privat och vad är arbetsrelaterad.
  • Juridiska ramar: Även om yttrandefriheten är skyddad, kan vissa typer av yttrande, som hets mot folkgrupp eller uppmaningar till brott, vara olagliga och leda till rättsliga konsekvenser, även om de görs offentligt.

Sammanfattning: Yttrandefrihet handlar om att kunna uttrycka sina åsikter fritt, men det finns gränser, särskilt när det gäller att följa interna policies och lagar. Organisationer kan sätta upp riktlinjer för att hantera dessa frågor, vilket kan skapa spänningar mellan individens rätt att tala fritt och arbetsgivarens behov av att upprätthålla ordning och professionella standarder.

En policy är en uppsättning riktlinjer, principer eller regler som en organisation, företag eller myndighet har fastställt för att styra och reglera specifika områden eller verksamheter. Policies hjälper till att säkerställa en enhetlig och konsekvent hantering av olika frågor och processer inom organisationen. De fungerar som vägledande dokument för beslut och beteende.

Egenskaper hos en policy:

  1. Syfte: En policy har alltid ett syfte eller mål, som kan handla om att främja säkerhet, effektivitet, rättvisa eller följa lagstadgade krav.
  2. Reglerande: Policies anger vad som är tillåtet eller inte tillåtet, samt hur saker och ting ska hanteras i specifika situationer.
  3. Övergripande: En policy är ofta övergripande och kan gälla för en hel organisation eller specifika delar av den, till exempel anställda, kunder eller partners.
  4. Flexibilitet: En policy ger oftast inte detaljerade instruktioner för varje situation, utan fungerar som en vägledning för beslut och beteende. Det kan finnas specifika procedurer som kompletterar policyn.

En policy kan vara mer formell, som i fallet med lagar och regelverk, eller mer informell och flexibel, beroende på organisationens behov. I Politiken är det ju en kollektiv åsikt som alla ska ställer sig bakom, detta trots den egna övertygelse.

Att ta fram en policy utan att basera den på fakta eller genom att använda ensidig information kan skapa flera problem både för organisationen och för dem som påverkas av policyn. En sådan policy riskerar att vara ineffektiv, orättvis, eller till och med skadlig. Det är därför viktigt att policies skapas med en noggrann och objektiv grund för att säkerställa rättvisa, transparens och hållbarhet.

Här är några problem som kan uppstå om en policy utvecklas utan tillräcklig fakta, riskanalys eller objektivitet:

Brister i rättvisa och transparens

  • Om en policy baseras på ensidig eller otillräcklig information kan det leda till orättvisa beslut. Till exempel kan en anställd eller grupp av anställda känna att de inte blir rättvist behandlade om policyn inte är grundad på objektiva data eller alla relevanta perspektiv.
  • En policy som inte tar hänsyn till alla relevanta fakta kan också uppfattas som godtycklig eller diskriminerande, vilket minskar förtroendet för ledningen eller organisationen.

Risk för felaktiga beslut

  • Policys som inte är baserade på noggrant insamlad information riskerar att vara ineffektiva eller till och med skadliga. Om en policy exempelvis utformas utan att ta hänsyn till aktuella arbetsvillkor, lagar eller branschpraxis kan den misslyckas med att uppnå sina mål eller skapa problem för de berörda parterna.
  • En policy som exempelvis reglerar arbetsförhållanden utan att beakta de anställdas faktiska behov kan leda till missnöje och låg moral på arbetsplatsen.

Förlust av trovärdighet

  • Organisationer som utformar policies baserade på ensidig eller felaktig information kan förlora trovärdighet både internt och externt. Externa partners, kunder och investerare kan ifrågasätta organisationens förmåga att fatta välgrundade beslut, vilket kan påverka affärsrelationer och omdömen negativt.
  • Inom organisationen kan anställda bli skeptiska till ledningens beslut om de uppfattar att policyn inte är grundad på objektiv information.

Hur kan man säkerställa att en policy bygger på fakta och objektiv information?

  1. Datainsamling: Det är avgörande att samla in relevant och aktuell data innan en policy tas fram. Detta kan inkludera att samla in feedback från anställda, genomföra undersökningar, eller titta på externa trender och forskning som är relevant för det område policyn berör.
  2. Bred involvering: För att få en holistisk bild och undvika ensidiga synsätt bör olika intressenter involveras i processen. Det kan handla om ledning, HR, fackliga företrädare, och de som direkt påverkas av policyn.
  3. Lagstadgade krav: Policyn bör alltid beakta och följa de lagar och regler som gäller för det aktuella området. Om den inte gör det kan det medföra juridiska problem eller påföljder.
  4. Konsultera experter: I vissa fall kan det vara nödvändigt att rådgöra med experter eller konsulter som har specialkunskap inom det område policyn ska täcka, för att säkerställa att alla relevanta faktorer tas i beaktande.
  5. Utvärdering och justering: Policies bör vara flexibla och kunna justeras vid behov, särskilt om det framkommer nya fakta eller om situationen förändras. Regelbundna utvärderingar hjälper till att hålla policyn relevant och effektiv.

Slutsats:

En policy som baseras på fakta och ett brett spektrum av information ger organisationen en solid grund för att fatta rättvisa, effektiva och hållbara beslut. Genom att undvika ensidiga perspektiv och att noggrant överväga alla relevanta faktorer minskar risken för negativa konsekvenser och säkerställer att alla berörda parter behandlas rättvist och transparens

Tjänstemannaansvar innebär att en offentlig tjänsteman kan hållas ansvarig för sina handlingar när de utför sina arbetsuppgifter, särskilt om dessa handlingar är olagliga eller strider mot deras arbetsplikt. I Sverige regleras detta ansvar både genom lagar och genom rättspraxis, och syftet är att säkerställa att offentliga tjänstemän agerar på ett korrekt, rättvist och lagligt sätt när de utövar sina tjänster och bygger sin tjänstutövning på fakta och praxis – helt utan påverkan av tredje..

4. Tjänstemannaansvar i praktiken

Det är viktigt att förstå att tjänstemannaansvaret i Sverige inte innebär att varje felaktig eller misslyckad tjänsteåtgärd automatiskt leder till straff eller disciplinära åtgärder. Det måste finnas ett avvikande från korrekt handläggning som orsakar skada eller brott mot lagen för att ansvar ska kunna utkrävas. Ansvar kan utkrävas om:

  • Handlingen är olaglig eller oaktsam: Tjänstemannen gör något som strider mot lagar eller regler som styr det offentliga arbetet.
  • Handlingen orsakar skada: Om tjänstemannens agerande orsakar skada för en individ, ett företag eller allmänheten.

Däremot innebär inte alla fel i en offentlig tjänstemans arbete att denne hålls ansvarig – särskilt inte om det handlar om bedömningsfrågor där det finns utrymme för olika tolkningar eller beslut.

5. Exempel på tjänstemannaansvar:

  • Felaktig beslutsgång: Om en myndighetsperson fattar ett beslut utan att följa de rättsliga procedurer som gäller, t.ex. att inte lyssna på parter i ett ärende, kan detta utgöra tjänstefel.
  • Missbruk av offentlig makt: Om en offentlig tjänsteman utnyttjar sin position för egen vinning eller för att gynna vänner eller familj kan detta leda till korruptionsbrott och straffrättsligt ansvar.
  • Försening eller slarv vid myndighetsutövning: Om en tjänsteman inte hanterar ett ärende på ett tillbörligt sätt eller förhalar det utan giltiga skäl kan det ses som ett tjänstefel.

Slutsats:

Tjänstemannaansvar är ett sätt att säkerställa att offentliga tjänstemän agerar korrekt, rättvist och enligt lagar och regler. Detta ansvar sträcker sig från att säkerställa korrekt handläggning av ärenden till att förhindra brott som korruption och maktmissbruk. Ett effektivt tjänstemannaansvar är viktigt för att upprätthålla allmänhetens förtroende för offentliga institutioner och för att säkerställa att tjänstemän inte utnyttjar sin makt på otillbörliga sätt.

Alla tre punkter – är känsliga att hanterar vi är ju människor – och det väldigt svart att ”stänga av ibland hjärnan som ger fingervisning och utvecklande tankar, den är ju privat” och sätter



Nästa »