Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Kompetensbrist pratar alla om – vem ska ansvarar för alla gymnasiala yrkesutbildningar ?

Arbetsmarknadspolitik, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Posted on tor, juni 05, 2025 11:40

Vi behöver inte en ny utbildningsreform – vi behöver en utbildningsrevolution

DEBATT. Svensk skola debatteras ständigt – inte minst när PISA-resultat presenteras. Alla är överens om att något är fel, men ändå fortsätter vi lappa på ett system vars rötter finns i början av 1900-talet. Det är hög tid att tänka om. Vi behöver inte fler reformer – vi behöver en utbildningsrevolution.

Det barn som börjar skolan i dag går i pension omkring år 2070. Trots detta formas utbildningen av idéer från ett sekel då standardisering, särintressen och effektivitet var ledstjärnor. Skolan borde i stället väcka nyfikenhet, kreativitet och ansvarstagande – förmågor som krävs i en föränderlig och komplex framtid.

Skollagen är tydlig: utbildningen ska främja elevers utveckling, lärande och en livslång lust att lära. Den ska ta hänsyn till olika behov, uppväga skillnader i förutsättningar och främja barnens allsidiga utveckling. Men detta ideal har för länge sedan tappats bort i ett skolsystem som stressar, sorterar och standardiserar och som påverkas mer och mer av särintressen.

Politiken och där särskild S, L och M har i över 60 år misslyckats att skapa ett skolväsende i takt med samtiden. Oavsett färg har partierna drivit egna särintressen snarare än helhetssyn. Utbildningssystemet ska hänga ihop från förskolan till vuxenutbildningen. Jag menar att utbildningen bör frikopplas från direkt politisk styrning, organisationernas särintressen– och styras utifrån skollagens syften. Vad säger skollagens portalparagraf

4 §   Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

I denna Portalpargraf är det tydlig att utbildningsväsendet – inte ska syfta som huvuduppgift att producera arbetskraft till arbetsmarknaden.

Därför föreslår jag

  • Ett gemensamt, flexibelt kunskapsbaserat skolsystem upp till 20 års ålder, där lärandet anpassas efter individens behov och samhällets förändring och har som huvuduppgift att vara en bas för livslångt lärande för alla. ( Alla ska komma dit – men det kan tiden är variabel).
  • Färre gymnasieprogram med inriktningar men istället fokus på det framtids kompetenser som behövs. I stället bör ungdomar efter en gymnasial grundutbildning läsa vidare på eftergymnasiala utbildningar eller gå riktade yrkesutbildningar där arbetslivet tar ansvar förr.
  • Låt branschorganisationer gärna tillsammans med det fackliga organisationer själva organiserar och ta ansvar för gymnasiala yrkesutbildningar och utfärda yrkesbevis. De har bäst förutsättningar att anpassa utbildningen till aktuella och framtida behov. Staten kan bidra med statsbidrag motsvarande 1,5 års utbildningstid och studiestöd. Kopplar loss dessa gymnasiala utbildningar från det offentliga systemet. Det ska själva ansvarar för dimensionering, upplägg, innehåll och kvalitet som en huvudman gör och kan anlita kommunala och fristående aktörer. (Även yrkesvux och arbetsmarknadsutbildningar). Dags att kommer när från läktaren och tar ansvar själva för eran kompetensförsörjning – staten skap ar förutsättningar via statsbidrag.

Vi måste våga tänka nytt. Skolan ska inte formas av det förflutna, utan av det framtida samhälle vi vill skapa. Det är dags att lämna industrisamhällets utbildningssystemet bakom oss – och bygga något som faktiskt svarar mot det som krävs år 2070.

Här lite förtydligande hur det skulle kunna går till

Det uppstår ständigt nya yrken – därför bör branschorganisationer få organisera yrkesutbildningar på gymnasial nivå. De ska själva kunna avgöra hur mycket arbetsplatsförlagt lärande (APL) utbildningen ska innehålla, om det ska vara en lärlingsutbildning, samt dimensionering av platser och utbud. De ska också kunna anlita fristående aktörer, kommunala utbildningsanordnare eller driva egna yrkesskolor.

Ersättningen kan ske via statsbidrag, liknande dagens system för gymnasieskolan, men begränsas till max 1500 poäng – motsvarande cirka 1,5 år för gymnasiala utbildningar. Det betalas till branscherna som i sin tur ersätter utbildningsanordnare………………………..

Branscherna kan själva utforma olika utbildningsnivåer inom sina program, till exempel steg 1, steg 2 och steg 3 (anpassade exempelvis för målgrupper som Arbetsförmedlingen eller Samhall). En avslutad utbildning ska leda till ett yrkesbevis på nivå EQF 4 – en europeiskt erkänd kvalifikationsnivå, där Learning Outcome ska vara likvärdig som till andra EU länder.

Staten och kommunerna skulle sannolikt välkomna att branscherna själva tar ansvar för yrkesutbildningar på gymnasial nivå. Det är dags att detta blir verklighet – inte bara rop på förändring. Företagen måste engagera sig lokalt och regionalt, och inte lämna ansvaret till tjänstemän inom Svenskt Näringsliv att kräva mer resurser.

Utbildningarna kan då snabbare anpassas till arbetsmarknadens behov och Skolverket slipper vara ensamt ansvarigt för att utforma kursplaner i samråd. Troligtvis kommer det uppstår nya yrkesroller och faller bort yrkesroller som ej längre relevanta.

Genom att alla elever får en gymnasial bas med de teoretiska kärnämnena , där det läggs fler timmar på det som är viktigt nu och i framtiden, i enlighet med skollagen, blir det mera effektiva samt att alla har de en gemensam kunskapsgrund. Därefter kan de välja yrkesutbildning eller fortsätta på ett studieförberedande program för högskolebehörighet. Valet flyttas upp ett år längre fram än idag – som gör att man är mera mogen inför valet. Gymnasiala yrkesutbildningar är alltid öppen som ett val senare i livet – likvärdig som högskoleutbildningar.

Tror att lärlingsupplägget kommer att öka väsentlig – speciellt på platser där det finns få företag men brist på utbildad arbetskraft, där en skolförlagde utbildning inte kan genomföras p.g.a av få sökande. Även lite mera nischutbildningar skulle tjäna på detta upplägg.

Dags att börja tänka nytt och helhet i systemet eller hur – @oliverrosengren @fredrikmalm @åsawestlund @josefinmalmquist @Patrikreslow @camillahansèn @mathiasbengtson @Linusköld
@niels.paarup-petersen



Vem styr staten och politikerna – Juridiska personer eller vi medborgare

EU, Politik, Uncategorised Posted on tor, maj 29, 2025 22:41


Den stora #Demokratin frågan: Vem lyssnar #Politiker på – medborgare eller #företag?

Per Molander har nyligen släppt en ny bok, En invasiv art: så tog företagen över världen (ISBN 9789179654214), som har gett mig nya insikter och bekräftat många av mina egna funderingar. Molander gör en tydlig skillnad mellan olika typer av företag: enskilda företag där ägaren själv står för alla risker, och bolag som finns bakom ett organisationsnummer där ansvaret är begränsat. Detta är en viktig distinktion i sammanhanget.


Varför intresserar jag mig för detta ämne?

Det pratas mycket om #konkurser i media.. Många vill lyfta fram detta för att få till lättnader i skatter och avgifter från staten. Visst är det en stor andel företag som går i konkurs, men det är anmärkningsvärt att lika många nya företag startas – ofta med samma ägare till den förra juridiska personen. Stickprov och granskning har gjorts av mig källa: allabolag

Vad händer egentligen?

Dessa #juridiska personer ska nu betala tillbaka stödet från staten som de fick under #coronapandemin. När man tittar på räkenskaperna går alla dessa företag med #vinst, och vissa har till och med tagit ut en del av kapitalreserverna i form av #aktieutdelning. Företagen är nu nästan tomma och kan därmed inte betala tillbaka coronastödet till staten. Aktieägarna ansvarar ju inte för något – har man betalt sin hyra är fastighetsägaren ofta villig att skriva nytt kontrakt med det nya bolaget.

Många har ett holdingbolag som sitter på kontrakten och internfakturerar dotterbolaget, som sedan sätts i #konkurs. Detta är en mycket vanlig företeelse för att skydda sig själva. Om företag drevs som enskilda firmor skulle ägarna vara personligt ansvariga för att betala tillbaka till #staten, vilket skulle innebära ett större ansvarstagande. Dessa möjligheter har inte en enskild företagare som sliter och har pantsatt sig med sitt privata ägande hos banken det bara kämpa på eller sluta i personlig konkurs.


Affärsmännen formar inte längre bara marknaden; de har tagit över världens mäktigaste stat USA.och har även ett stort inflytande över #makten och politiken i Sverige. Varje bransch och flera företag har särskilda avdelningar för att #påverka politiken. Det vad som hände i USA kan vi kalla för en administrativ statskupp som är planerats under en lång tid och finansierades av makteliten. Hur hamnade vi här? Ekonomisk #tillväxt har under de senaste århundradena höjt den allmänna levnadsstandarden till nivåer som tidigare generationer knappast kunde föreställa sig. Samtidigt har marknadsekonomin inbyggda risker vars omfattning vi först nu börjar ana.

Den politiska våg som nu sveper över den fria världen är kulmen på en djupgående utveckling där medborgarnas inflytande successivt minskar. Aktiebolag och stiftelser tar kontroll över mer och mer av våra liv och hotar både demokratin och samhällets moraliska grund. Dagens verkliga .#makthavare är juridiska personer. Ett tydligt exempel är Northvolt, där styrelsen och tidiga ägare berikade sig utan att behöva ta ansvar för sina affärer – alla hejade på uppläggen i hoppet att det skulle lyckas.

Molander visar hur företagens konstruktion hotar själva grunden för vår #demokrati och varför vi måste agera innan det är för sent. Det är svårt att kritisera företagens makt på ett effektivt sätt. Makt är till sin natur abstrakt, särskilt den ekonomiska, och när den gripit in i samhällets bärande skrymslen blir diskussionen ofta abstrakt eller enkelspårig. Resultatet blir nästan alltid business as usual: mänskliga behov av rent vatten, en värld som går att leva i, eller rätten till en god utbildning väger lätt i mötet med aktiebolagens #avkastningskrav. Det tillkommer att det viktigare idag att drar nytta av kursutvecklingen – som bygger på hopp om framtiden – än verkliga affärer. Statens uppgift blir mer och mer att främja marknaden än att stödja sin #medborgare även uppdragsgivare.

Turligt nog har forskaren och ämbetsmannen Per Molander skrivit en bok som gör det enklare att angripa dessa frågor. I En invasiv art spårar han företagens nuvarande, historiskt stora, makt över världen till införandet av begränsat ansvar för aktieägare och skapandet av konstruktionen ”juridisk person”. Företag betraktas som personer i juridisk mening, med rättigheter och skyldigheter som en fysisk person.

En gång i tiden var den juridiska personen en snillrik uppfinning som tjänade samhällsutvecklingen väl, men, påpekar Molander, det gjorde också DDT, freon och den fossila förbränningsmotorn. Genom att förse den juridiska personen med ett slags ”genetisk” kod utifrån de egenskaper som främst skiljer juridiska och naturliga personer jämför Molander deras styrkor och svagheter som arter. På samtliga områden är den juridiska personen evolutionärt överlägsen människan.

Företag kan röra sig både snabbare och längre, genom ombildningar och uppköp kan de leva hur länge som helst och därmed samla på sig mer kapital – såväl vad gäller kunskap, pengar eller sociala kontakter – än någonsin en dödlig. De behöver heller inte förhålla sig till sin nästas behov eller demokratiska värden, och i en rättstvist med en människa eller en stat kommer nästan alltid deras kader av affärsjurister att segra.

Som art är företag genetiskt modifierade organismer, de saknar både naturliga fiender ( konkurrenter finns bara i kampen om marknaden) och ursprungsland. Dessutom är de öppna för kriminella syften, och besitter förmågan att via sina affärsjurister skriva om lagar efter egna önskningar. Deras värld driver naturligt mot ökad ojämlikhet. Molanders slutsats är att privata juridiska personer, och deras strävan efter maximal profit, är djupt skadliga för mänskliga samhällen och eroderar dess moral. Det kan även arbetar som över hela världen och utnyttjar det olika länders ramfaktorer – särskild skatt.

Så vad kan vi göra? Viktigt är har samma ansvarstagande från styrelser och aktieägare i juridiska personer, precis som för enskilda naturliga personer. Det kan inte fungera att den lilla företagaren är personligt ansvarig och även borgenär för sina lån och affärer, medan det stora företagets ansvariga går fria och där skulder skrivs av i ackord och konkurser.

Partier bör återigen vara idédrivna folkrörelser som hämtar sina policys och framtida utvecklingsplaner från medborgarna – gräsrötterna – de som väljer politikerna. De ska inte låta sig styras av juridiska personer som enbart har särintressen och inte gynnar staten och demokratin. Dessa juridiska personer ska först tänka till vad de kan göra själva. Att öka vinsten, sänka skatten, skapa konkurrensfördelar eller ge bidrag är inte statens uppgift. Statens uppgift är att tjäna medborgarna och inte juridiska personer. Det håller inte längre med maktspelet att hota med att lägga produktionen i andra länder. Att man behöver sänker skatten – för att det blir lönsamt.

En annan paradox är att enligt en EU forskare – har 70% av Sveriges miljonärer erhållit sin välstånd via arv och försäljning av tillgångar och spekulation – och endast 30% har skapad sin förmögenhet via att starta företag. Da är det inte konstig att dessa som har sina tillgångar i juridiska organisationer och stiftelser vill sänker skatten på kapitalet.

Sverige har idag – inte någon arvskatt, fastighetsskatt, vinstskatten är låg, – så skatten på kapital och förmögenhet är bland det lägsta i Europa – men skatten på arbete är bland det högsta. Bra jobbat av alla juridiska personer. Det rika blir rikare via utdelning och alla andra måste kämpa om överlevnad.

OBS jag är konservativ inte vänster – men har insett att vi är på fel väg, dags att säger stopp – särskild när man i EU ser exakt samma trend eller haft den sedan länge.

Läs Molander och tänk till

Texten är framtagen med hjälp av AI med innehållet granskades av Heinz Glöckler – källor: Per Molanders bok, Expressen, DN och tillgängliga källor på Internet




Alla skriker efter #arbetskraft – men vet vi egentligen vad vi pratar om?

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, EU, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Posted on fre, maj 23, 2025 11:35

Just nu ropar många efter arbetskraft. Politiker, arbetsgivare och medier diskuterar bristyrken, utbildningssatsningar och matchningsproblem – men i den här debatten blandas ofta centrala begrepp ihop:# kompetensförsörjning, #arbetsmarknadens behov och a#nställningsbehov.

De här begreppen hänger ihop, men de syftar på olika nivåer och tidshorisonter inom arbetslivet. Och om vi ska möta framtidens utmaningar på riktigt, måste vi förstå skillnaderna – och använda dem rätt.


Låt oss börja med ett grundproblem: #Kvantitet framför #kvalitet

När organisationer och myndigheter ska kartlägga arbetsmarknadsbehov sker det ofta genom kvantitativa metoder, som enkäter och kryssrutor. Resultatet blir statistik som visar att ”det råder brist på yrke X i region Y”.

Men det säger oss väldigt lite om vilken typ av kompetens som egentligen efterfrågas. Många av de yrkesbeteckningar som används bygger på gamla klassificeringar (t.ex. SUN- och SSYK-koder) som inte längre speglar dagens – eller morgondagens – arbetsliv. Yrkesroller förändras snabbt. Nya uppstår, gamla smälter samman, och det vi kallade ”undersköterska” eller ”IT-specialist” för tio år sedan är inte samma sak idag.

Därför behöver vi i mycket högre grad använda kvalitativa metoder.


#Kvalitativa metoder ger oss nyanser – och framtidsinsikt

För att förstå vad som faktiskt efterfrågas på arbetsmarknaden behöver vi:

  • Genomföra# intervjuer med arbetsgivare om deras framtida strategier av den egna produktion av varor och tjänster samt tillhörande kompetensbehov i detalj – yrkeskompetenser.
  • Organisera# fokusgrupper med branschföreträdare för att få en samlad bild av trender och diskuterad underlag.
  • Göra case studies inom specifika sektorer och orter för att fånga lokala variationer.

Syftet är att förstå de förändringar som ännu inte syns i statistiken – till exempel #tekniksprång, nya arbetssätt, eller nya sätt att organisera verksamhet.

Stora organisationer har ofta kompetensförsörjningsstrategier kopplade till sina affärsplaner – men på många håll fortsätter man att ropa efter dagens yrkesroller, snarare än att planera för morgondagens behov. Det gäller även branschorganisationer som i brist på kvalitativ underlag har fel fokus.

Det leder oss till en avgörande fråga: Hur kan utbildningssystemet möta en framtid vi inte ens planerat för?


Tre nyckelbegrepp du måste förstå:

1. #Kompetensförsörjning – den långsiktiga strategin

Kompetensförsörjning är det övergripande arbetet med att säkerställa att rätt kompetens finns på rätt plats – både nu och i framtiden. Det kräver:

  • Omvärldsanalys: Vilka varor och tjänster kommer vi producera? Hur påverkar ny teknik, digitalisering och outsourcing våra behov? Hur ser framtidens produkter ut ?
  • Strategisk planering: Vad kan vi utveckla själva? Vad behöver vi i samverkan med det offentliga utbildningssystemet?
  • Proaktivt ansvarstagande: Att ta eget ansvar, inte bara efterfråga – hur skicklig gör vi vara egna anställda inför framtidens behov ?

Exempel: En kommun som planerar för att säkra tillgången till sjuksköterskor de kommande 20 åren genom att arbeta med utbildningssystemet, arbetsmiljö, förmåner och målgruppsanalyser. Och viktigast av allt försöker sätta fokus vilka faktiska yrkeskompetenser behövs om 20år i en allt mera digitaliserad värld och hur utvecklar vi den egna organisationen i detta lärande.


2. #Arbetsmarknadens behov – det breda samhällsperspektivet

Det här handlar om vilka kompetenser som samhället i stort behöver – för att olika branscher, sektorer och regioner ska fungera.

  • Makroperspektiv: Här analyseras hela arbetsmarknaden – vilka företag finns, var finns de, och hur ser demografin ut?
  • Drivkrafter: Teknikutveckling, konjunktur, globalisering och politiska beslut påverkar.
  • Underlag: Arbetsmarknadsbehovet måste bygga på verkliga, strategiska analyser från verksamheter som jag beskriver ovan – annars blir det fel riktning på utbildningssatsningarna.

Exempel: Ett stort behov av IT-specialister i Sverige – men här krävs fördjupning: Vilken typ av IT-kompetens? Krävs svenska språket? Ska tjänsterna finnas i Sverige eller kan de outsourcas? Det finns många frågor…………………


3. #Anställningsbehov – det akuta nuläget

Det mest konkreta begreppet: Hur många personer, med vilken kompetens, behöver en viss arbetsgivare anställa inom en viss tid?

  • Mikroperspektiv: Vad behöver vi nu – och varför?
  • Kvalitativt fokus: Vilken typ av kunskap och kompetens behövs – inte bara ett yrkestitel.
  • Personalstrategi: Hur attraherar vi rätt personer, och hur organiserar vi oss så vi blir attraktiva som arbetsgivare?

Exempel: Ett äldreboende som behöver tre undersköterskor inom tre månader – men där rätt person kan innebära helt olika kompetens beroende på behovet (äldreomsorg, demens, psykiatri etc.).


Sammanfattning: Tre nivåer, tre perspektiv

BegreppPerspektivFokusTidshorisont
KompetensförsörjningStrategisktRätt kompetens för framtiden, i det enskilda företaget – branschenLångsiktigt
Arbetsmarknadens behovSamhällsnivåVad hela arbetsmarknaden efterfrågarMedel–lång sikt
AnställningsbehovOrganisationenivåHur många behövs – och vad ska de kunna?Kortsiktigt

Tre uppmaningar till arbetsgivare och utbildningsaktörer:

  1. Sluta ropa – börja planera. Varje företag bör göra en strategisk noggrant kompetensanalys istället för att jaga efter gamla yrkesroller.
  2. Arbeta tillsammans med utbildningssystemet. Sätt er ned och skapa gemensamma lösningar – inte kravlistor på antal platser. Kan det vara så att man med en lärlings anställning till vuxna kan rekryterar flera sökande till olika yrken ( Lite orimlig med hög studielån för ett yrke som inte betala tillbaka) särskild om du har har familj och vill byta…………….Eget ansvar ?
  3. Tänk framtid – inte bara nutid. Utbildningar och satsningar bör förbereda för övermorgons behov, inte bara för det vi tror vi behöver idag.
  4. Tänk den som väljer ett yrke på gymnasiet idag 2025 ( 15 års ålder) ska vara anställningsbar fram till 2080 när vederbörande ska går i pension med 70 års ålder. Den ska samtidigt även orkar att jobbar så länge……………………..
  5. Att skapa bristfällig underlag och ser bara på nuet – är ett brott mot samhället – som ska tar ansvar för dessa som står utanför arbetsmarknaden p.g.a av man hade fel fokus på kompetensförsörjning och arbetsmarknadens behov.

Om vi vill ha en välutbildad arbetskraft med rätt kompetenser – ”Just in time” – måste vi bli bättre på att förstå vad vi faktiskt behöver. Förmåga att ta till sig nya kunskaper och kompetenser är mera avgörande än att kunna ” göra ett yrkesprov” med ett visst antal produkter som man har övat på länge. (Dessa ska man bara titta och smaken bedömdes inte.) Inte bara idag, utan även om fem, tio och tjugo år. där man arbetar med nya tekniker och produkter. Alla inblandade har ett mycket stort ansvar själva – inte bara staten – som är beroende av kvalitativa framtidsinriktade underlag.



Nästa »