Den stora #Demokratin frågan: Vem lyssnar #Politiker på – medborgare eller #företag?
Per Molander har nyligen släppt en ny bok, En invasiv art: så tog företagen över världen (ISBN 9789179654214), som har gett mig nya insikter och bekräftat många av mina egna funderingar. Molander gör en tydlig skillnad mellan olika typer av företag: enskilda företag där ägaren själv står för alla risker, och bolag som finns bakom ett organisationsnummer där ansvaret är begränsat. Detta är en viktig distinktion i sammanhanget.
Varför intresserar jag mig för detta ämne?
Det pratas mycket om #konkurser i media.. Många vill lyfta fram detta för att få till lättnader i skatter och avgifter från staten. Visst är det en stor andel företag som går i konkurs, men det är anmärkningsvärt att lika många nya företag startas – ofta med samma ägare till den förra juridiska personen. Stickprov och granskning har gjorts av mig källa: allabolag
Vad händer egentligen?
Dessa #juridiska personer ska nu betala tillbaka stödet från staten som de fick under #coronapandemin. När man tittar på räkenskaperna går alla dessa företag med #vinst, och vissa har till och med tagit ut en del av kapitalreserverna i form av #aktieutdelning. Företagen är nu nästan tomma och kan därmed inte betala tillbaka coronastödet till staten. Aktieägarna ansvarar ju inte för något – har man betalt sin hyra är fastighetsägaren ofta villig att skriva nytt kontrakt med det nya bolaget.
Många har ett holdingbolag som sitter på kontrakten och internfakturerar dotterbolaget, som sedan sätts i #konkurs. Detta är en mycket vanlig företeelse för att skydda sig själva. Om företag drevs som enskilda firmor skulle ägarna vara personligt ansvariga för att betala tillbaka till #staten, vilket skulle innebära ett större ansvarstagande. Dessa möjligheter har inte en enskild företagare som sliter och har pantsatt sig med sitt privata ägande hos banken det bara kämpa på eller sluta i personlig konkurs.
Affärsmännen formar inte längre bara marknaden; de har tagit över världens mäktigaste stat USA.och har även ett stort inflytande över #makten och politiken i Sverige. Varje bransch och flera företag har särskilda avdelningar för att #påverka politiken. Det vad som hände i USA kan vi kalla för en administrativ statskupp som är planerats under en lång tid och finansierades av makteliten. Hur hamnade vi här? Ekonomisk #tillväxt har under de senaste århundradena höjt den allmänna levnadsstandarden till nivåer som tidigare generationer knappast kunde föreställa sig. Samtidigt har marknadsekonomin inbyggda risker vars omfattning vi först nu börjar ana.
Den politiska våg som nu sveper över den fria världen är kulmen på en djupgående utveckling där medborgarnas inflytande successivt minskar. Aktiebolag och stiftelser tar kontroll över mer och mer av våra liv och hotar både demokratin och samhällets moraliska grund. Dagens verkliga .#makthavare är juridiska personer. Ett tydligt exempel är Northvolt, där styrelsen och tidiga ägare berikade sig utan att behöva ta ansvar för sina affärer – alla hejade på uppläggen i hoppet att det skulle lyckas.
Molander visar hur företagens konstruktion hotar själva grunden för vår #demokrati och varför vi måste agera innan det är för sent. Det är svårt att kritisera företagens makt på ett effektivt sätt. Makt är till sin natur abstrakt, särskilt den ekonomiska, och när den gripit in i samhällets bärande skrymslen blir diskussionen ofta abstrakt eller enkelspårig. Resultatet blir nästan alltid business as usual: mänskliga behov av rent vatten, en värld som går att leva i, eller rätten till en god utbildning väger lätt i mötet med aktiebolagens #avkastningskrav. Det tillkommer att det viktigare idag att drar nytta av kursutvecklingen – som bygger på hopp om framtiden – än verkliga affärer. Statens uppgift blir mer och mer att främja marknaden än att stödja sin #medborgare även uppdragsgivare.
Turligt nog har forskaren och ämbetsmannen Per Molander skrivit en bok som gör det enklare att angripa dessa frågor. I En invasiv art spårar han företagens nuvarande, historiskt stora, makt över världen till införandet av begränsat ansvar för aktieägare och skapandet av konstruktionen ”juridisk person”. Företag betraktas som personer i juridisk mening, med rättigheter och skyldigheter som en fysisk person.
En gång i tiden var den juridiska personen en snillrik uppfinning som tjänade samhällsutvecklingen väl, men, påpekar Molander, det gjorde också DDT, freon och den fossila förbränningsmotorn. Genom att förse den juridiska personen med ett slags ”genetisk” kod utifrån de egenskaper som främst skiljer juridiska och naturliga personer jämför Molander deras styrkor och svagheter som arter. På samtliga områden är den juridiska personen evolutionärt överlägsen människan.
Företag kan röra sig både snabbare och längre, genom ombildningar och uppköp kan de leva hur länge som helst och därmed samla på sig mer kapital – såväl vad gäller kunskap, pengar eller sociala kontakter – än någonsin en dödlig. De behöver heller inte förhålla sig till sin nästas behov eller demokratiska värden, och i en rättstvist med en människa eller en stat kommer nästan alltid deras kader av affärsjurister att segra.
Som art är företag genetiskt modifierade organismer, de saknar både naturliga fiender ( konkurrenter finns bara i kampen om marknaden) och ursprungsland. Dessutom är de öppna för kriminella syften, och besitter förmågan att via sina affärsjurister skriva om lagar efter egna önskningar. Deras värld driver naturligt mot ökad ojämlikhet. Molanders slutsats är att privata juridiska personer, och deras strävan efter maximal profit, är djupt skadliga för mänskliga samhällen och eroderar dess moral. Det kan även arbetar som över hela världen och utnyttjar det olika länders ramfaktorer – särskild skatt.
Så vad kan vi göra? Viktigt är har samma ansvarstagande från styrelser och aktieägare i juridiska personer, precis som för enskilda naturliga personer. Det kan inte fungera att den lilla företagaren är personligt ansvarig och även borgenär för sina lån och affärer, medan det stora företagets ansvariga går fria och där skulder skrivs av i ackord och konkurser.
Partier bör återigen vara idédrivna folkrörelser som hämtar sina policys och framtida utvecklingsplaner från medborgarna – gräsrötterna – de som väljer politikerna. De ska inte låta sig styras av juridiska personer som enbart har särintressen och inte gynnar staten och demokratin. Dessa juridiska personer ska först tänka till vad de kan göra själva. Att öka vinsten, sänka skatten, skapa konkurrensfördelar eller ge bidrag är inte statens uppgift. Statens uppgift är att tjäna medborgarna och inte juridiska personer. Det håller inte längre med maktspelet att hota med att lägga produktionen i andra länder. Att man behöver sänker skatten – för att det blir lönsamt.
En annan paradox är att enligt en EU forskare – har 70% av Sveriges miljonärer erhållit sin välstånd via arv och försäljning av tillgångar och spekulation – och endast 30% har skapad sin förmögenhet via att starta företag. Da är det inte konstig att dessa som har sina tillgångar i juridiska organisationer och stiftelser vill sänker skatten på kapitalet.
Sverige har idag – inte någon arvskatt, fastighetsskatt, vinstskatten är låg, – så skatten på kapital och förmögenhet är bland det lägsta i Europa – men skatten på arbete är bland det högsta. Bra jobbat av alla juridiska personer. Det rika blir rikare via utdelning och alla andra måste kämpa om överlevnad.
OBS jag är konservativ inte vänster – men har insett att vi är på fel väg, dags att säger stopp – särskild när man i EU ser exakt samma trend eller haft den sedan länge.
Läs Molander och tänk till
Texten är framtagen med hjälp av AI med innehållet granskades av Heinz Glöckler – källor: Per Molanders bok, Expressen, DN och tillgängliga källor på Internet