Vem ska jag rösta på?

Partierna kommer att knacka på dörren, ringa, synas i sociala medier och berätta varför just deras politik är den bästa. Men kanske är det dags att vända på frågan.Vem ska jag rösta på – om jag inte bara vill höra vad politikerna lovar, utan vad de faktiskt tänker förändra?

Jag har försökt formulera några principer som jag själv skulle vilja se i svensk politik. Inte som ett färdigt partiprogram, utan som ett sätt att ställa frågan:

Vilket parti vågar tänka nytt?

Arbetsmarknad och utbildning – arbete måste löna sig

A-kassan behöver reformeras. Det kan inte vara rimligt att den som har arbetat i 30 år har ungefär samma utgångspunkt som den som bara har arbetat i 12 månader. Den som har varit med och finansierat vårt trygghetssystem under ett helt arbetsliv bör också få en större trygghet när jobbet försvinner.

Min princip är enkel: varje år du har arbetat ska ge dig en månad att hitta ett nytt arbete.

Samtidigt måste arbetsmarknadspolitiken bli mycket mer offensiv.

Företagen och branschorganisationerna bör få ett betydligt större ansvar för yrkesutbildningarna. Utbildningarna måste utgå från de kompetenser som faktiskt efterfrågas på arbetsmarknaden – inte bara från hur dagens utbildningssystem är organiserat. Staten kan finansiera utbildningarna genom CSN och ersättning till branschorganisationerna, men branschen måste också få ansvar för resultatet.

Om arbetskraft saknas inom ett yrke ska det vara möjligt att anvisa arbetslösa till utbildningar där det finns verkliga jobb efter utbildningen.Och om jobben finns på en annan ort?

Då ska det vara möjligt att anvisa ett arbete där – och staten ska hjälpa till med flyttkostnaden.Det är bättre att hjälpa människor till ett arbete än att permanent försörja människor utan arbete.

Migration och integration – från system till självförsörjning

Migration och integration måste hänga ihop. Kommunen, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen bör tillsammans ta fram en individuell plan där arbete, utbildning, språk och självförsörjning står i centrum.

Målet måste vara tydligt:

Människor ska så snabbt som möjligt kunna bli en del av samhället och försörja sig själva. Samtidigt bör Sverige kunna öka arbetskraftsinvandringen där företagen faktiskt behöver människor. Men då måste arbetsgivaren ta ett större ansvar.

Bostad, lön och möjlighet till självförsörjning ska vara en del av arbetsgivarens ansvar – exempelvis genom en treårig garanti.

Ekonomi – arbete och ansvar ska löna sig

Bidragssystemen måste utformas så att det alltid lönar sig att arbeta. Det bör därför finnas ett tydligt maxtak för hur mycket en person kan få i olika bidrag tillsammans. Barnbidraget bör dessutom inkomstprövas på ett liknande sätt som bostadsbidraget.

Varför ska en familj med mycket höga inkomster få samma barnbidrag som en familj som verkligen behöver stödet?

Samtidigt måste vi våga förändra skattesystem som låser fast människor. Har du ägt ditt boende i minst tio år bör reavinstskatten vid försäljning kunna tas bort.

Det skulle kunna skapa större rörlighet på bostadsmarknaden – inte minst för äldre som vill sälja ett stort hus och flytta till ett mindre boende.

Lön – varför ska marknaden inte få fungera?

Den svenska lönebildningen har länge utgått från det så kallade märket. Men vad händer när ett yrke har stor brist på arbetskraft?

Om lönerna inte får spegla verklig efterfrågan riskerar vi att människor väljer bort viktiga yrken.

Sjuksköterskor, elektriker, undersköterskor och andra bristyrken måste kunna konkurrera om arbetskraften.Löner ska i första hand spegla ansvar, kompetens och efterfrågan – inte bara en central norm som sätts ej utifrån efterfragan.

Pension – hur länge du har arbetat måste räknas

Pensionssystemet borde tydligare premiera ett långt arbetsliv. Ju fler år du faktiskt har arbetat, desto bättre pensionsvillkor bör du kunna få. Studietid ska inte automatiskt räknas som arbetstid när vi diskuterar principen om ett långt arbetsliv.

En person som började arbeta vid 18 års ålder och har haft ett fysiskt krävande arbete i 40 år borde kunna få möjlighet att gå i pension tidigare än den som började arbeta betydligt senare. Exempelvis skulle 40 års arbetsliv kunna vara en princip för pensionering.

Den som börjar arbeta vid 18 kan då nå 40 år betydligt tidigare än den som börjar arbeta vid 30. Pensionssystemet måste också ta hänsyn till att alla arbeten inte sliter lika mycket på kroppen.

Vård och omsorg – kvalitet före organisationsform

Jag vill behålla det fria vårdvalet. Det viktiga ska inte vara vem som driver vården, utan vilken kvalitet patienten får. Fokus bör ligga på närsjukhus och en vård som finns nära människor.

Sverige behöver också en mer jämlik vård och omsorg över hela landet. Staten bör därför sätta tydligare krav på tillgänglighet och dimensionering vi instruktioner och bättre styrning. Detta ska inte ske via regionernas politiker………..låt pengar statsbidrag styra.

En grundprincip borde vara att ingen ska ha mer än ungefär en timmes resa till närmaste närakut.

Och vi behöver ett journalsystem och processer som utgår från patienten, inte från vilken region, kommun eller vårdgivare patienten råkar tillhöra. Alla godkända vård- och omsorgsgivare måste kunna arbeta i samma system.

Äldreomsorgen måste värderas högre

Vi måste börja tala om äldreomsorgen på ett annat sätt. Det handlar inte om förvaring. Det handlar om människor som har byggt vårt samhälle. Äldreomsorgen måste få högre status, bättre kompetens och en finansiering som speglar det ansvar som personalen faktiskt har.

Hur kan vi acceptera att samhället lägger stora resurser på att ta hand om människor som begått brott, samtidigt som omsorgen om våra äldre ofta betraktas som en kostnad som ska pressas?

Det är dags att värdera omsorg högre.

Demokrati – låt medborgarna få större inflytande

Jag tycker att riksdagsvalet bör skiljas från region- och kommunalvalen. Varför? Därför att kommunens och regionens frågor är helt andra än rikspolitikens. Med separata val skulle väljarna kunna ta ställning till den lokala politiken utifrån lokala frågor. Det skulle kunna stärka demokratin och medborgarnas inflytande. Jag anser också att svenska val bör vara kopplade till svenskt medborgarskap.

Politiker måste förstå verkligheten utanför politiken

En annan förändring behövs. Alla politiker borde ha erfarenhet av vanliga arbetsliv. Politiken får inte bli ett yrke där man går från ungdomsförbund till politiskt kansli, vidare till riksdagen och sedan till lobbyverksamhet.Politiker ska veta hur det är att gå till ett vanligt arbete, få lön, betala skatt, möta kunder, chefer och kollegor – och förstå vardagen för de människor de fattar beslut åt.Och framför allt:

Politiken ska styras av medborgarnas behov – inte av lobbyister och särintressen.

Miljö och energi – realism istället för symbolpolitik

Jag vill se en snabbare övergång till elbilar och ellastbilar. Men inte genom att staten för evigt subventionerar varje fordon. Bygg istället laddinfrastruktur i hela landet.

Om vi på allvar vill elektrifiera transporterna måste infrastrukturen finnas först och så klart tillgång till prisvärd El. Samtidigt måste staten redan idag fundera på hur bortfallet av drivmedelsskatterna ska finansieras.Sverige behöver också en stabil och blandad elproduktion där vattenkraft och kärnkraft utgör viktiga delar av basen, kompletterat med andra energislag där de fungerar. Energipolitik måste bygga på försörjningstrygghet, konkurrenskraft och långsiktighet.

Elmarknaden – Sverige medborgare ska inte behöva köpa dyr el på grund av en europeisk modell

Vi måste också våga diskutera Nord Pool och den europeiska elmarknaden. Ska svenska elkonsumenter verkligen behöva bära konsekvenserna av prisnivåer som uppstår på andra marknader? Sverige bör utreda en modell där den svenska elproduktionen kan skyddas bättre från extrema prisnivåer samtidigt som export fortfarande är möjlig. Export ska vara en möjlighet – men inte på bekostnad av svenska hushåll och företags konkurrenskraft.

Turismen måste också vara hållbar

Turismen är viktig för Sverige. Men fler turister är inte automatiskt bättre. När natur, infrastruktur och lokalsamhällen utsätts för ett allt större tryck måste vi kunna diskutera hur kostnaderna ska fördelas.Därför tycker jag att Sverige bör utreda en turistavgift, där intäkterna går tillbaka till de kommuner och områden som faktiskt tar emot turisterna. Det skulle kunna finansiera naturvård, renhållning, infrastruktur och annan service. Kommunerna måste själva få möjlighet att anpassa modellen efter sina förutsättningar.

Så – vem ska jag rösta på?

Det här är inte ett färdigt partiprogram. Det är en lista med frågor och principer. Men det är också ett test. Vilket parti vågar säga att dagens system inte alltid fungerar och glömmer sina ideologista käpphästar från början av 1900 talet för att skapa 2100 talet.?

Vilket parti vågar förändra bidragssystemen?

Vilket parti vågar ge företagen större ansvar för utbildningarna?

Vilket parti vågar diskutera arbetskraftsinvandring och integration utifrån självförsörjning?

Vilket parti vågar förändra pensionssystemet?

Vilket parti vågar sätta kvalitet före driftsform i vården?

Vilket parti vågar minska lobbyisternas inflytande?

Vilket parti vågar tänka längre än nästa mandatperiod?

För mig handlar valet inte bara om höger eller vänster.

Det handlar om något mycket viktigare:

Vill vi fortsätta administrera gårdagens samhälle – eller vågar vi bygga morgondagens?

Så min fråga inför valet är egentligen ganska enkel:

Vem ska jag rösta på?

Visa mig politiken – inte reklamen.