Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Resonemang runt mitt arbetsliv och mina arbetsplatser som anställd.

Arbetsmarknadspolitik, Mat och Vin, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, april 14, 2025 12:57

Jag har försökt att göra en analys av mitt arbetsliv och mina arbetsplatser., dels för att ser på vilka platser jag har drivits bäst, utvecklas mest som professionella yrkesutövare och hur det har påverkat mitt sätt att tänka och agerar. Många små rubriker har jag sammanfattad i fyra övergripande parameter. Sedan få man ju inte glömmer att olika arbetsplatser har olika fokus. Det kan vara organisationer som skapar förutsättningar för allmänheten – styrd via demokratiska processer där man har alltid medborgarnas bästa framför ögon. Sedan finns det policy organisationer som företräder särintressen för att uppnår förändringar som gynnar dess medlemmar. Och företag som har syfte att visa ekonomiska resultat i form av vinst som uppnås via att det levererar den kvalitet som kunderna efterfrågar och beredd att betala förr.

Därav har det varit inte lätt att lägga ihop och jämn föra – men detta är mina personliga upplevelser, som visar även en bredd i mitt yrkesliv och det kompetenser som varje enskild arbetsplats har tillförd mig.

Innovation och Utveckling: här tog jag höjd på arbetsplatsens eller avdelningens innovationsförmåga att förnya sig och förmåga att ligger långt förre i utvecklingen. Men även att ser till att alla medarbetare erhåller den kompetensutvecklingen som behövs för att lyfta organisationen mot att kunna presterar nu och i framtiden. Fokusen har varit man agerar och inte reagerar, samt är påläst i varje detalj., värderar fakta och inte söker rubriker i media .Organisationen är öppen och premierar – utvecklingsförmåga, göra grundliga analyser, och att tänker nytt.

Arbetsmiljö och Kultur : Finns där en innovativ, utvecklande och framåtsyftande kultur där det ingår en vilja att granska sig själv för att hela tiden förbättras. Och där inte bara själva arbetsuppgifter mer även arbetsområden och fokus vad som är viktig för kunder, medlemmar eller avnämaren av tjänsten. Finns det tydlig vilja att aktiv lösa utmaningar eller ropar man att andra ska göra jobbet. Alternativ att den präglas den mera av en mycket avvaktande inställning, tyckande utifrån personliga särintressen. Även att mera lita på sin egna upplevelser än vad som visas i fakta och även via omvärldsanalys. Att inte göra fel och bevara processer och rutiner trots att omvärlden förändras snabbt. Jag förutsätter att man är alltid strävar att vara på topp i den tekniska och digitala utvecklingen som påverkar effektivitet och omställningen.

Personlig Utveckling: Organisationen främjar din personliga utveckling – man erhåller input och utvecklas själva som person. Via givande input, och hög kompetens även i sakfrågor av ledningen lyfts i hela organisation, vidgar man sin horisont där man inte skapar stuprör. Företag eller Organisationen utvecklas tillsammans mot nya höjder. Ledningen eller den närmaste ledare har förmåga att ser mot framtiden, är inte rädd för att förändringar en tydlig förebild som främjar den egna utvecklingen. Frustrerande är att du ger du bara till organisation men erhåller inte lika mycket tillbaka, där flera drar nytta av Dig än att du utvecklas själva.

Resultatfokus: Organisationen kräver Resultat och den bygger på fakta och empiri och även till mäta. Man prioriterar resultat som går att mäta kortfristig eller långfristig. Det finns en detaljerad Verksamhetsplan där allt mäts för att eventuella förbättra eller lägga ner åtaganden inte uppnås. Man granska sig själv och inte bara ser utmaningar och lyfter det vidare, utan är aktiv för att lösa det själva. Detta gäller även gamla rutiner eller projekt som har funnits länge. Kill your darling eller lägg ner Dina favoriter och käpphästar som kostar och som inte ger valuta tillbaka.

Vad som inte finns med är min 22 åriga tid som egen företagare. 5 är högsta betyg i varje delrubrik Totalt 20 poäng.

Har det funnits någon eller något som påverkat mig i min utveckling – både som människa och yrkesperson – och som har lett fram till mina slutsatser ovan? Ja, definitivt. De första 20 åren av mitt yrkesliv präglades starkt av gastronomi på högsta nivå. Därefter följde en tid som företagare, och senare som anställd inom olika sektorer. Det är utifrån dessa erfarenheter jag har format vad jag idag prioriterar mest hos en arbetsgivare eller organisation.

Det finns en tydlighet i min analys: vad jag själv uppskattar, och vad som attraherar mig – vilket i många avseenden inte skiljer sig särskilt mycket från vad dagens unga generation också värderar.

Jag trivs bäst med arbetsuppgifter som har ett tydligt fokus och är resultatinriktade – gärna något nytt, där jag får fördjupa mig genom analyser och fakta för att sedan ta ställning och komma med förslag. Jag uppskattar nytänkande, problemlösning och utmaningar, särskilt i miljöer där det finns högt i tak och där diskussioner är välkomna och givande.

Jag har ett starkt fokus på leverans och kvalitet, där varje detalj är viktig – alla pusselbitar ska vara på plats innan helheten presenteras. Jag bär alltid med mig tanken på att bidra till framtiden och att stötta andra, särskilt kunder och medlemmar. Jag har inget behov av att stå i rampljuset, få bekräftelse eller visa upp mig i sociala medier som LinkedIn. För mig kommer bekräftelse genom resultat och nöjda mottagare av tjänsten eller produkten. Kanske är det fel i dagens samhälle – där det ibland är viktigare att synas, resa runt och visar upp sig. Men för mig känns det ofta som bortkastad tid. Jag vill fokusera på det väsentliga. Men jag möter gärna det som sitter på besluts mandat att saker kan hända – ”follow the money”

Jag inspireras av ödmjuka, skickliga och kompetenta ledare som vågar utmana sina organisationer och medarbetare i syfte att utveckla, förbättra och leverera. Jag uppskattar frihet i mitt arbete och vill inte detaljstyras. En bra ledare är en inspiratör som skapar rätt förutsättningar för att lyckas, har överblick över individens insatser, bygger gemensamma principer för en god arbetsmiljö och inte är rädd för att undanröja hinder på vägen. Givetvis ska ledaren också vara kunnig inom sitt yrkesområde, och inte konflikträdd.

Utveckling och skapande är min starkaste drivkraft – liksom viljan att ständigt lära mig nytt, även senare i livet. Livslångt lärande är viktigt för mig. När jag brinner för något och har höga ambitioner, då ger jag allt – inte bara för mig själv utan också för teamet. Att lyfta andra är något jag värderar högt, och det har präglat mina bästa arbetsplatser och ledare. På arbetsplatser där jag bara ger utan att få något tillbaka, är det lätt att min motivation försvinner när uppgiften är löst, särskild när man ser ytterligare utmaningar. Att sitta still, bara förvalta och vänta – det är helt enkelt inte min grej, da kan jag blir rastlös och även jobbig.

Arbete är arbete – och det finns ett liv utanför arbetet. Redan som ung påverkades jag av mina föräldrar, där arbete och privatliv ofta flöt samman. Det påverkade även min egen tid som företagare. Det har alltid varit viktigt för mig att möta människor med olika bakgrunder för att berika mitt liv, mina tankar och mina värderingar. Därför söker jag inte en för nära social gemenskap med kollegor – hur trevliga de än är. Jag vill vidga perspektiv och intressen utanför jobbet.

Under cirka 20 år drev jag egna företag. Jag hade då samma grundprinciper som idag, men som chef saknade jag ofta ett relevant bollplank – någon som kunde ställa de obekväma frågorna och utmana mitt perspektiv. Helst en person från en helt annan bransch som kunde fråga: ”Varför gör du på det här sättet?” Man fastnar lätt i sina egna mönster. Kanske borde jag ha sålt företaget tidigare, bytt inriktning eller anställt någon ny och kreativ vart femte år – för min egen utvecklings skull, men också för företagets.

Jag beundrar framgångsrika företag och organisationer som förstår vikten av att byta ledare efter ett visst antal år, att erbjuda nya och utmanande uppgifter till sina medarbetare, att förnya strukturer och rutiner i syfte att förbättra och utveckla. Det blir ännu viktigare i en snabb föränderlig framtid. Till och med en präst sade till mig en gång – vi bör byta församling vart femte år lika som ledare företagen – folk blir trött på talet, spraket och tankarna………………..

Jag ser en tydlig koppling mellan mina värderingar och de arbetsplatser jag har uppskattat mest genom livet – från lärling till kock, konditor och servitör, offentlig sektor och hela vägen till där jag befinner mig idag.

Fick jag en komplimang från en kollega som jag blev särskilt glad över, som inte tillhörde min avdelning.
”Du är en förebild – trots din mogna ålder har du hela tiden fokus på framtiden och din egen utveckling. Så vill jag också bli.”
Det värmde, och det är exakt den känsla jag vill fortsätta bära med mig.

Jag återkommer längre fram med en analys av mina närmaste chefer och hur de har påverkat mig som person.



Varför ingen vill bli kock eller – varför är det alltid kockbrist i Sverige ?

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on tis, mars 25, 2025 15:06

Det har alltid funnit brist på kockar i Sverige – detta sedan 60 talet – där man importerade många kockar från Europa. ( Sverige betalde bra och hade bra arbetstider). Men det har inte hänt så mycket sedan 60 talet förutom att det finns fler restauranger och svenska folket njuter av utelivet. Expansionen av restaurangnäringen har varit särskild under 80 talet tills nu varit exceptionellt. Detta trots den omtalade dåliga lönsamheten, brist på personal och där särskild kockar. Det är även intressant att se hur yrket som kock har blivit mer uppmärksammat och fått ökad media närvaro genom tävlingar, matprogram och ett generellt växande intresse för mat och vin, men ändå verkar det vara svårt att få unga att välja kockutbildning. Jag har hämtad lite siffror från SCB och Skolverket – sedan 1990 har man i Sverige via gymnasieskolan utbildad ca 65000 kockar – och det skattebetalarna har statt för kostnaden för deras utbildning. Varför finns dom inte kvar eller vart tar det vägen. Är restaurangbranschen som en stor ung man stoppar i ”kockar” och bränner ut dom. Här är några möjliga orsaker till varför ingen väljer eller varför dessa finns inte kvar.

  1. Hård arbetsmiljö och långa arbetstider: Trots all glamorös mediaexponering kring kockyrket (t.ex. genom TV-program som Sverige Mästerkock, Årets kock eller Top Chef) tenderar verkligheten på arbetsplatsen att vara ganska tuff. Kockar jobbar ofta under stor stress, långa timmar, på kvällar, helger och högtider. Denna arbetsmiljö kan avskräcka unga som söker ett mer balanserat arbetsliv, särskilt om de har sett nära eller hört om erfarenheter från andra som arbetat i branschen.
  2. Låg lön i början av karriären: Kockar, särskilt de som precis börjar, har ofta låga ingångslöner och kan arbeta i många år innan de når högre nivåer inom yrket. Trots den ökade medieexponeringen är det inte alltid lätt att få ett jobb med ett vettiglön direkt efter avslutad utbildning. Många unga kanske väljer andra utbildningar som erbjuder mer ekonomisk stabilitet och snabbare väg till högre löner.
  3. En idealiserad bild kontra verkligheten: Medier, särskilt matlagningsprogram och tävlingar, ger ofta en idealiserad bild av kockyrket, vilket kan skapa en klyfta mellan vad folk förväntar sig och vad yrket verkligen innebär. Kanske lockas många av den glamourösa sidan av att vara kock i tv-rutan, men när de ser verkligheten – att det handlar om att stå i hetluften, ofta hantera stressiga arbetsförhållanden och fysiskt slit – kanske de tvekar.
  4. Konkurrens om uppmärksamheten från andra karriärval: Mat- och dryckesbranschen har blivit så kommersialiserad och populär, och det finns många alternativa sätt att engagera sig i mat och vin utan att vara kock. Det finns möjligheter som sommelier, food stylist, matkritiker eller matfotograf – yrken som inte kräver lika mycket fysisk slitage eller lång tid i köket. Därför kan många unga se dessa alternativ som mer attraktiva.
  5. Brist på förebilder och mentorskap: För många ungdomar är det viktigt att ha tydliga förebilder som kan vägleda dem i deras yrkesval. Även om matlagning är populärt i media, finns det kanske inte lika många förebilder eller mentorer som hjälper unga att navigera i och förstå den verkliga vägen till att bli en professionell kock. Det kan också vara svårt för unga att få insikt i vad en kockutbildning faktiskt innebär om de inte har direkt kontakt med personer som arbetar inom branschen och eventuella närliggande yrken som man utöver efter man har gatt en utbildning som kock.
  6. Svårt att se långsiktig karriärutveckling: Många unga ser kanske inte kockyrket som en väg med stora möjligheter till karriärutveckling. Trots att det finns stjärnkockar på internationell nivå, är vägen dit lång och osäker. Många unga söker idag yrken som erbjuder bättre förutsättningar för karriärvägar, befordran och stabilitet, vilket gör att yrket som kock kan verka mindre attraktivt trots medieframgångarna. Det ingen som visar upp den ”vanliga” kocken som gör gästerna nöjd.
  7. Få killar från Mellanöstern vill blir kock Det finns flera faktorer som kan förklara varför få killar från Mellanöstern väljer att utbilda sig till kock i Sverige eller i andra länder. Dessa faktorer är ofta kopplade till sociala, kulturella och ekonomiska aspekter. Här är några möjliga orsaker: I många Mellanöstern-kulturer finns starka förväntningar på att män ska välja yrken med hög status och ekonomisk stabilitet. Yrken som läkare, ingenjörer eller advokater ses ofta som ”respektabla” och prestige ingivande, medan kockyrket kan uppfattas som ett ”praktiskt” yrke med lägre status. Föräldrar och familjer kan avråda sina barn från att bli kockar och istället uppmuntra dem att välja yrken som ses som mer ”framgångsrika” enligt dessa normer
  8. Åldersdiskriminering – och slitna kroppar. Byråkraterna på organisationer kräver hela tiden att alla sjukskriva eller arbetslösa kockar ska tvingas att jobbar igen. Det har nog inte förstått hur yrket sliter på kroppen, själen och särskild familjelivet. Har man kommit upp lite i ålder – så kanske kroppen inte orkar med i samma tempo – da blir du inte attraktiv på arbetsmarknaden. Kanske du även har lite högre krav på arbetsmiljö och lön än en nyexaminerad ungdom.

Sammanfattningsvis, även om intresset för mat, vin och matlagning har ökat genom media, har många av de utmaningar och verkligheter som kommer med att vara kock (lång arbetsdagar, låg startlön, stress, fysiskt slit) fortfarande en avskräckande effekt. Det kan också vara så att det finns en brist på tydliga, långsiktiga incitament och vägledning för att välja yrket, vilket gör att unga söker andra alternativa vägar inom matindustrin eller andra mer stabila karriärval.

Nu jobbar ju alla aktörer att göra yrket mera attraktiv via tävlingar inom yrken (såsom yrkes-SM eller andra yrkestävlingar) men det tycks inte ha någon direkt effekt på söktrycket eller attraktiviteten för yrkesutbildningar kan bero på flera faktorer- Ändå skapas mera tävlingar – till en högre kostnad,

  1. Brist på långsiktig påverkan: Tävlingar kan skapa temporär uppmärksamhet och ge vinnarna status, själva individen eller kanske en marknadsförings effekt för själva utbildningen. men effekten på lång sikt kan vara begränsad. Ungdomar som överväger utbildning i ett yrke kanske inte ser yrkestävlingar som en avgörande faktor när de väljer utbildning, utan ser det mer som ett enskilt event snarare än något som påverkar deras framtida yrkesval. ( enligt utsökningar till lever som har sökt i årskurs 1)
  2. Förändrad syn på karriär: Dagens unga människor har ofta en mer varierad syn på vad en karriär innebär och vad framgång är. Sociala medier och andra plattformar kan ge en idé om att det finns många vägar till framgång, inte bara de som går genom traditionella yrken. Denna syn på karriär kan minska intresset för att delta i yrkestävlingar eller ens att välja en yrkesutbildning i första hand. Som ovan är frågan är kock ett yrke eller en tävlingsform.
  3. Tävlingarna når inte rätt målgrupp: Yrkes-SM och andra tävlingar riktar sig främst till de som redan är intresserade och har erfarenhet av ett visst yrke. Detta gör att tävlingarna inte nödvändigtvis lockar nya ungdomar som inte har upptäckt yrket eller utbildningen än. Om man vill öka attraktionskraften för yrkesutbildningar behövs ett mer omfattande arbete för att inspirera och engagera unga människor redan i tidigare stadier av deras skolgång. Att arbeta med det verkliga hinder som finns inom utbildningarna och arbetslivet.

Men att påstår att tävlingar främjar intresse för yrkesutbildningar är fel och bygger inte på fakta – ju mera tävlingar desto mindre sökande till utbildningarna. Det sista påstående är sedan – att man kan mäta kvalitet i utbildningarna via tävlingar – där mäter ju enbart den tränade toppen och inte bredden av yrket.

Kockbristen kommer består även det nästa 50 åren om vi inte ta tag i det underliggande hinder

  1. Att kockar stannar kvar i yrket – bara där finns det mycket att hämta –



Är jag för ifrågasättande, tråkig, resultat fokuserad eller helt enkelt besvärlig ?

Arbetsmarknadspolitik, Kris, Politik, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on tis, april 08, 2025 16:56

Alla som känner mig vet – att jag är inte en pappers vändande byråkrat eller tjänsteman utan höga ambitioner – utan jag vill hellre agerar än reagerar och uppnår bestående resultat. Det kan blir utmanande för en del som har arbetat med mig – som kanske blir ifrågasatt eller utmanad i deras rutinmässiga tillvaro som består av processer och åtaganden som inte har ändrats på tiotals år. För mig är arbete – arbete och inte en plats att skapa djupa personliga relationer eller myspys. Jobb är Jobb inget annat, jag trivs bäst så här, men jag kan ändå vara social som kanske många kan bevittna, jag har en stor empatisk förmåga och bryr mig.

Att gå sin egen väg och vara uppgifts fokuserad på förväntad resultat i ett uppdrag eller utifrån en arbetsuppgift handlar för mig om, att vara driven av mål och att har visioner, men även att inte låta sig påverkas av andras förväntningar eller normer som inte har någon nyttoeffekt. Input – Diskussion självklart om det finns en nivå och kunskap. Har träffad för många så kallade experter – som inte har en grund i fakta och kompetens, utan drivs av särintressen och tyckande som det gärna sprider på fina PPT och seminarier.

Det är en mental inställning som kräver mod, disciplin och en stark tro på den egna och sina närmaste kollegors eller projektmedlemmars förmågan. Men det innebär också att man kan blir lätt en orosmoment för en ledare och medarbetare som kanske blir utmanade av upptäckten att det har fastnad i sina tanker och rutiner i antaganden från forntiden. Han tänker för mycket det jobbig för vissa – . Basen i mitt agerande har alltid sin grund i fakta, empiri och inte vad jag tycker eller vad någon annans särintresse. Jag låter mig även inte påverkas av dessa särintressen – rätt ska vara rätt, särskild när medborgare och medlemmar betalar min lön. Därav har lite svart för Policy organisationer – som kräver att alla andra ska göra saker och ting, och inte vad det kan göra själva. Det är en skillnad att visa sin förträfflighet via seminarier och Power Point för den närmaste kretsen – det ger poäng på Linkedin och Sociala Media, men sedan händer det inte något. Att sitter bara på läktaren, ser utmaningar och kräver att andra ska lösa problem, utan tar sitt ansvar att vara själv en del av lösningen är inte med fokus utan det vill jag inte sysslar med.

När man går sin egen väg för att når det resultat som organisationen förväntar sig, handlar det inte om driva sin egen agenda och låter sig påverka av allahanda särintressen. Snarare handlar det om att ha en klar riktning och ett syfte, och att inte tveka när man möter motstånd eller utmaningar. Det kräver att man är beredd att tänka utanför boxen, att våga ta de där stegen som ingen annan kanske är villig att ta, och att hela tiden hålla fokus på de resultat man vill uppnå utifrån uppdraget och med fokus på medlems eller medborger nytta och uppdraget i sig. Men man samlar kanske inte några pluspoäng hos den närmaste omgivningen på en avdelning.

Resultatfokus handlar inte bara om att nå målet, utan om att skapa en vana av att konsekvent leverera det man har satt upp för sig själv och det resultat man ska uppnår med arbetsuppgifterna. Det handlar om att förstå vikten av varje liten framsteg och hur dessa steg leder till större framgångar på lång sikt, att varje delmoment sätter i det större sammanhang så att man inte bygger in låsningar. Varje pusselbit ska finnas på plats.

Så när man väljer att gå en målinriktad väg, är jag inte rädd för att vara helt uppgiftsfokuserad. Jag låter inte distraktioner, tvivel eller andras ej relevanta åsikter eller särintressen stå i vägen för arbetsprocesser – det är enbart resultat som räknas, inte skapa några ”folklorerelationer”. Men givande sakliga, utmanande, ifrågasättande diskussioner som bygger på fakta och empiri är något som jag behöver för att ” kommer vidare”. Men jag håller alltid fokus på uppdraget och det den vill uppnå, och ge varje uppgift mitt fulla engagemang och glöm mer ej det ultimativa slutmålet – där alla pusselbitar passar ihop. Slutmålet och uppdrag är klart – men vägen och processen kan ibland tar omväger och revideras.

Men det gäller även för att avslutar mitt engagemang när man inte kommer vidare – kanske man har natt målet med ett projekt, resultaten är på topp – men för att ytterligare utveckla och växlar upp finns inte förutsättningar i organisationen eller engagemang hos uppdragsgivaren. Det kan vara att andra närliggande processer, som du är inte ansvarig för inte har påbörjats eller man inte vågar tar steget. Eller helt enkelt saker som ligger utanför till påverkansområde.

Men i en organisation kan det finnas det flera hinder som kan påverka ens förmåga att föra vidare projekt till större mål och uppnå effektivitet. Här är några vanliga hinder som kan dyka upp:

Människor och organisationer kan vara motståndskraftiga mot förändring, även om det finns ett behov av det. Detta kan bero på rädsla för det okända, vanor eller att ledningen inte har lyckats förmedla varför förändringen är viktig. Ett sådant motstånd kan skapa hinder för innovation och utveckling.

När medarbetarna inte har klart definierade roller, har tolkning av övergripande mål även del mål och ansvar kan det leda till förvirring om vem som gör vad, vilket ofta leder till dubbelarbete, missförstånd eller viktiga uppgifter som faller mellan stolarna, även att man har inte förstående för andra kollegors fokus och krav på resultat.

En organisations kultur och värderingar har en stor inverkan på hur effektivt medarbetarna arbetar tillsammans. Om kulturen inte stödjer ständig utveckling, ifrågasättande av det vad man gör, öppenhet eller innovation kan det bli svårt att uppnå långsiktig framgång. En ogynnsam kultur kan också skapa hinder för att anpassa sig till nya utmaningar eller nya sätt att arbeta. Man bevara det egna och ser inte till helheten – särskild när en organisation växer.

För mig har det alltid betyd – när ” utvecklingen” stannar av – dels att man kommit i målet och går över i en förvaltningsfas, resultaten är mycket bra och ” organisationen” mätt – så blir jag tveksam att forstätta med mitt engagemang just på det den här arbetsplatsen. Nöjdhets paradoxen smyger sig lätt på hos ledare och uppdragsgivare, en mättnad och att klappar sig framför brösten. Gud vad vi är bra – samt att visar upp förträffligheten via PPT och Linkedin i alla media…….. Något som jag inte har behov av. Det som vet vet………..

Da är det mig bråttom att hittar nya utmaningar – något som jag alltid har gjort – det berikar livet, det berikar tankarna och skapa nya möten och särskild erhåller man nya kunskaper och kompetenser i möten med nya organisationer och arbetsplatser. Man kan kalla det entreprenörs anda eller utvecklingsförmåga – NEJ det är bara att hela tiden ligger lite förre i den allt snabbare utvecklingen i omvärlden. Inom utbildningssektorn bör man tänker dessa som börja i skolan nu behöver vara anställningsbara 2110 …………………..Så det finns mycket göra att bryta traditionella mönster, hos många organisationer.

I det närmast veckor kommer jag göra en SWOT analys av alla mina tidigare arbetsplatser och uppdrag utifrån ” hur det berikade mig” och ”vad jag kunde tillföra denna organisation”. Som sagt en ömsesidig vinst.



Går Särintressen förre medborgarnas vilja –

Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, mars 31, 2025 15:01

Är det väljarnas medborgarnas val som styr – utfall i valet eller är det lobbisterna särintressen som får genomslagskraft.

Frågan du ställer handlar om en grundläggande konflikt mellan folkets vilja och de ekonomiska eller politiska intressen som företräds av lobbyister och särintressen. Det är en fråga som berör demokratins funktion och hur politiska beslut fattas i ett samhälle.

I en idealisk demokrati borde valet och väljarnas vilja vara det som styr. Politiker är valda för att representera medborgarna och deras intressen. Om det är väljarnas önskemål som ligger till grund för beslut, då ska politiska beslut och valresultat reflektera detta.

Men i praktiken kan särintressen och lobbygrupper ha ett stort inflytande på politiska beslut. Företag, fackföreningar, intresseorganisationer och andra grupper med ekonomiska eller politiska mål investerar ofta i att påverka lagstiftning och politiska beslut för att främja sina egna intressen. De kan till exempel genom lobbyverksamhet, kampanjer eller ekonomiska bidrag påverka politiker att fatta beslut som inte alltid motsvarar den breda allmänhetens intressen. Särskild bekymmer samt är alla så kallade ”tankesmedjer” som ger sken till den vanliga medborgarna att det är någon forsknings och faktabaserad institut……..

Det kan leda till att politiska beslut ibland verkar gå emot den allmänna viljan eller den långsiktiga samhällsnyttan, och istället gynnar kortsiktiga, specifika grupper. Ett exempel är utbildningspolitiken där Socialdemokraterna och Liberalernas under många år haft tolkningsföreträde. Påtryckningar från Näringslivsorganisationer gjord att under 2010 tog man bort den grundläggande högskolebehörigheten – för att ”öka” attraktionskraften hos ungdomar. Det gick ju fel – och man är nu tillbaka med att denna ska ingå igen. Samtidigt som man lobbade fram att man ska ”dimensionerer” utbildningsplatser så att flera ska läsa yrkesprogram – även detta lobbad fram av särintressen i organisationen – utan att tänka på att elever ska utbildas för ett arbetsliv fram till 2100……………………Det kan även vara när företag får skattelättnader eller fördelaktiga lagstiftningar som gynnar deras verksamhet men som inte nödvändigtvis är till nytta för allmänheten i stort. Nästa alla organisation – har näringspolitiska avdelningar där huvudsysselsätten är att påverkar politiken eller politiska beslut, men även att skapa en underliggande diskussion i frågor som säkerligen kallas särintressen.

Det anordnas hearing, sesminiarier och diskussioner – där politiker ska ”höras” men särskild där dessa ska höra vad organisationen ska säja. Dessa som arbetar inom dessa påverkans yrken är redan förankrad i politiska rörelse och har lätt att blir hörd eller komma fram. Du som vanlig medborgare eller väljer gör Dig ej besvär du kan yttrar Dig när det är val nästa gång.

Det är därför viktigt att ha mekanismer för att minska detta inflytande, exempelvis genom transparens, regleringar för lobbyverksamhet, och starka demokratiska institutioner som skyddar allmänhetens intressen, något som blir svarare och svarare genom att dagens politiker bygger sin ställning genom hur många gånger du har setts att vara delaktig i sociala media, vilket budskap du sänder och hur du är accepterad inom hos olika organisationer.

Så, i praktiken, kan både väljarnas vilja och särintressens inflytande påverka val men mindre politiska beslut, där finns andra som styr – särskild när politiska partier inte är tydlig i sin agenda i valrörelsen.



Nästa »