Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Varför ingen vill bli kock eller – varför är det alltid kockbrist i Sverige ?

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on tis, mars 25, 2025 15:06

Det har alltid funnit brist på kockar i Sverige – detta sedan 60 talet – där man importerade många kockar från Europa. ( Sverige betalde bra och hade bra arbetstider). Men det har inte hänt så mycket sedan 60 talet förutom att det finns fler restauranger och svenska folket njuter av utelivet. Expansionen av restaurangnäringen har varit särskild under 80 talet tills nu varit exceptionellt. Detta trots den omtalade dåliga lönsamheten, brist på personal och där särskild kockar. Det är även intressant att se hur yrket som kock har blivit mer uppmärksammat och fått ökad media närvaro genom tävlingar, matprogram och ett generellt växande intresse för mat och vin, men ändå verkar det vara svårt att få unga att välja kockutbildning. Jag har hämtad lite siffror från SCB och Skolverket – sedan 1990 har man i Sverige via gymnasieskolan utbildad ca 65000 kockar – och det skattebetalarna har statt för kostnaden för deras utbildning. Varför finns dom inte kvar eller vart tar det vägen. Är restaurangbranschen som en stor ung man stoppar i ”kockar” och bränner ut dom. Här är några möjliga orsaker till varför ingen väljer eller varför dessa finns inte kvar.

  1. Hård arbetsmiljö och långa arbetstider: Trots all glamorös mediaexponering kring kockyrket (t.ex. genom TV-program som Sverige Mästerkock, Årets kock eller Top Chef) tenderar verkligheten på arbetsplatsen att vara ganska tuff. Kockar jobbar ofta under stor stress, långa timmar, på kvällar, helger och högtider. Denna arbetsmiljö kan avskräcka unga som söker ett mer balanserat arbetsliv, särskilt om de har sett nära eller hört om erfarenheter från andra som arbetat i branschen.
  2. Låg lön i början av karriären: Kockar, särskilt de som precis börjar, har ofta låga ingångslöner och kan arbeta i många år innan de når högre nivåer inom yrket. Trots den ökade medieexponeringen är det inte alltid lätt att få ett jobb med ett vettiglön direkt efter avslutad utbildning. Många unga kanske väljer andra utbildningar som erbjuder mer ekonomisk stabilitet och snabbare väg till högre löner.
  3. En idealiserad bild kontra verkligheten: Medier, särskilt matlagningsprogram och tävlingar, ger ofta en idealiserad bild av kockyrket, vilket kan skapa en klyfta mellan vad folk förväntar sig och vad yrket verkligen innebär. Kanske lockas många av den glamourösa sidan av att vara kock i tv-rutan, men när de ser verkligheten – att det handlar om att stå i hetluften, ofta hantera stressiga arbetsförhållanden och fysiskt slit – kanske de tvekar.
  4. Konkurrens om uppmärksamheten från andra karriärval: Mat- och dryckesbranschen har blivit så kommersialiserad och populär, och det finns många alternativa sätt att engagera sig i mat och vin utan att vara kock. Det finns möjligheter som sommelier, food stylist, matkritiker eller matfotograf – yrken som inte kräver lika mycket fysisk slitage eller lång tid i köket. Därför kan många unga se dessa alternativ som mer attraktiva.
  5. Brist på förebilder och mentorskap: För många ungdomar är det viktigt att ha tydliga förebilder som kan vägleda dem i deras yrkesval. Även om matlagning är populärt i media, finns det kanske inte lika många förebilder eller mentorer som hjälper unga att navigera i och förstå den verkliga vägen till att bli en professionell kock. Det kan också vara svårt för unga att få insikt i vad en kockutbildning faktiskt innebär om de inte har direkt kontakt med personer som arbetar inom branschen och eventuella närliggande yrken som man utöver efter man har gatt en utbildning som kock.
  6. Svårt att se långsiktig karriärutveckling: Många unga ser kanske inte kockyrket som en väg med stora möjligheter till karriärutveckling. Trots att det finns stjärnkockar på internationell nivå, är vägen dit lång och osäker. Många unga söker idag yrken som erbjuder bättre förutsättningar för karriärvägar, befordran och stabilitet, vilket gör att yrket som kock kan verka mindre attraktivt trots medieframgångarna. Det ingen som visar upp den ”vanliga” kocken som gör gästerna nöjd.
  7. Få killar från Mellanöstern vill blir kock Det finns flera faktorer som kan förklara varför få killar från Mellanöstern väljer att utbilda sig till kock i Sverige eller i andra länder. Dessa faktorer är ofta kopplade till sociala, kulturella och ekonomiska aspekter. Här är några möjliga orsaker: I många Mellanöstern-kulturer finns starka förväntningar på att män ska välja yrken med hög status och ekonomisk stabilitet. Yrken som läkare, ingenjörer eller advokater ses ofta som ”respektabla” och prestige ingivande, medan kockyrket kan uppfattas som ett ”praktiskt” yrke med lägre status. Föräldrar och familjer kan avråda sina barn från att bli kockar och istället uppmuntra dem att välja yrken som ses som mer ”framgångsrika” enligt dessa normer
  8. Åldersdiskriminering – och slitna kroppar. Byråkraterna på organisationer kräver hela tiden att alla sjukskriva eller arbetslösa kockar ska tvingas att jobbar igen. Det har nog inte förstått hur yrket sliter på kroppen, själen och särskild familjelivet. Har man kommit upp lite i ålder – så kanske kroppen inte orkar med i samma tempo – da blir du inte attraktiv på arbetsmarknaden. Kanske du även har lite högre krav på arbetsmiljö och lön än en nyexaminerad ungdom.

Sammanfattningsvis, även om intresset för mat, vin och matlagning har ökat genom media, har många av de utmaningar och verkligheter som kommer med att vara kock (lång arbetsdagar, låg startlön, stress, fysiskt slit) fortfarande en avskräckande effekt. Det kan också vara så att det finns en brist på tydliga, långsiktiga incitament och vägledning för att välja yrket, vilket gör att unga söker andra alternativa vägar inom matindustrin eller andra mer stabila karriärval.

Nu jobbar ju alla aktörer att göra yrket mera attraktiv via tävlingar inom yrken (såsom yrkes-SM eller andra yrkestävlingar) men det tycks inte ha någon direkt effekt på söktrycket eller attraktiviteten för yrkesutbildningar kan bero på flera faktorer- Ändå skapas mera tävlingar – till en högre kostnad,

  1. Brist på långsiktig påverkan: Tävlingar kan skapa temporär uppmärksamhet och ge vinnarna status, själva individen eller kanske en marknadsförings effekt för själva utbildningen. men effekten på lång sikt kan vara begränsad. Ungdomar som överväger utbildning i ett yrke kanske inte ser yrkestävlingar som en avgörande faktor när de väljer utbildning, utan ser det mer som ett enskilt event snarare än något som påverkar deras framtida yrkesval. ( enligt utsökningar till lever som har sökt i årskurs 1)
  2. Förändrad syn på karriär: Dagens unga människor har ofta en mer varierad syn på vad en karriär innebär och vad framgång är. Sociala medier och andra plattformar kan ge en idé om att det finns många vägar till framgång, inte bara de som går genom traditionella yrken. Denna syn på karriär kan minska intresset för att delta i yrkestävlingar eller ens att välja en yrkesutbildning i första hand. Som ovan är frågan är kock ett yrke eller en tävlingsform.
  3. Tävlingarna når inte rätt målgrupp: Yrkes-SM och andra tävlingar riktar sig främst till de som redan är intresserade och har erfarenhet av ett visst yrke. Detta gör att tävlingarna inte nödvändigtvis lockar nya ungdomar som inte har upptäckt yrket eller utbildningen än. Om man vill öka attraktionskraften för yrkesutbildningar behövs ett mer omfattande arbete för att inspirera och engagera unga människor redan i tidigare stadier av deras skolgång. Att arbeta med det verkliga hinder som finns inom utbildningarna och arbetslivet.

Men att påstår att tävlingar främjar intresse för yrkesutbildningar är fel och bygger inte på fakta – ju mera tävlingar desto mindre sökande till utbildningarna. Det sista påstående är sedan – att man kan mäta kvalitet i utbildningarna via tävlingar – där mäter ju enbart den tränade toppen och inte bredden av yrket.

Kockbristen kommer består även det nästa 50 åren om vi inte ta tag i det underliggande hinder

  1. Att kockar stannar kvar i yrket – bara där finns det mycket att hämta –



Åsikts korridoren blir allt trängare i världen och Sverige.

EU, Kris, Politik, Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on fre, januari 24, 2025 11:34

Åsikts korridoren och politisk makt är nära sammanlänkade eftersom de båda formar och påverkar vad som är socialt acceptabelt och politiskt möjligt i ett samhälle. Politisk makt spelar en avgörande roll i att sätta ramarna för åsikts korridoren, medan åsikts korridoren kan fungera som ett redskap för att legitimera och upprätthålla den rådande maktordningen. Någon som jag blir orolig över genom att majoriteten av plattform ägarna inom sociala media stöder aktiv den nya presidenten i USA – med konsekvenser för resten av världen och Dig personligen. Men även att det håller på att bildas ett monopol som hindrar – den grävande journalistiken och särskild det oberoende Journalister som vill med sina rapporter och uppslag skicklig göra oss människor.

Hur politisk makt formar åsiktskorridoren:

  1. Lagstiftning och reglering:
    • Politisk makt kan begränsa eller vidga åsikts korridoren genom lagar som påverkar yttrandefrihet, mediefrihet och offentlig debatt som idag styrs mycket av det sociala media plattformer med sina algoritmer. Tydlig att även Trump tog bort förslaget för av förbud Tik Tok. Exempelvis kan lagar om censur eller tolkningsföreträde från media påverka vad som kan sägas offentligt.
    • Auktoritära regimer men även politiska partier, tenderar att använda politisk makt för att skapa mycket smala åsikts korridorer där endast regim eller parti vänliga åsikter tillåts, medan demokratier ofta har bredare korridorer. Genom att det ofta ”äga” debatten är det svart att tränga igenom med andra åsikter.
  2. Retorik och narrativ:
    • Politiska ledare, intresseorganisationer men även kända personer – tex influensers kan använda sin plattform för att forma vad som anses vara rätt eller fel att tycka. Genom retorik, kampanjer och kontroll över särskild sociala mediekanaler kan de påverka den allmänna opinionen och därmed styra åsiktskorridoren.
    • Narrativ om vad som är ”normalt” eller ”avvikande” påverkar hur människor uttrycker sina åsikter och vilka idéer som anses legitima.
  3. Symbolpolitik:
    • Politiska handlingar, som att ta ställning i kontroversiella frågor eller genomföra symboliska lagändringar och driva kampanjer utifrån det egna särintressen, kan flytta åsikts korridoren. Exempel är lagstiftning för HBTQ+ rättigheter eller beslut kring migration, som signalerar vilka värderingar samhället bör följa eller inte.
  4. Polarisering och maktspel:
    • Politisk makt kan använda åsiktskorridoren för att splittra eller ena grupper. Polarisering kan exempelvis förstärkas genom att politiker aktivt pekar ut ”fiender” som de menar hotar samhällsordningen. Detta kan leda till att vissa åsikter stigmatiseras medan andra får ökat utrymme. Genom att mycket av detta spel pågar i sociala media, det egna ”troll centraler” eller via nära knutna lobbyorganisationer och journalister skapas det en agenda som styrs i det dolda. Ett exempel i Sverige i förra valet – är den så kallade ”sjuksköterska upproret” som styrdes av deltagare av en parti – i sociala medier – med god resultat. Problemen är kvar nu men det är tyst i denna kanalen.

Hur åsiktskorridoren påverkar politisk makt:

  1. Legitimitet:
    • Politiska makthavare behöver anpassa sig till vad som ryms inom åsiktskorridoren för att behålla sitt stöd. Om de försöker gå emot etablerade normer kan de möta hårt motstånd från opinionen, medier eller andra institutioner.
    • Exempelvis kan en politiker eller personer som uttrycker olika åsikter i olika frågor snabbt förlora förtroendet om den ligger utanför åsikts korridoren som gäller ”bland det som styr”. Man blir obekväm trots att man kanske har fakta och landets medborgarnas bästa på sin sida.
  2. Utrymme för reformer:
    • Åsikts korridoren sätter gränser för vilka politiska reformer som är möjliga att genomföra. Om en idé – exempelvis arvskatt eller utträde ur en union – ligger utanför korridoren kan den vara svår att lyfta på den politiska agendan, även om det finns stöd för den bland vissa grupper och skulle tjäna samhället i sin helhet.
  3. Social mobilisering:
    • Rörelser som vill utmana makthavarna arbetar ofta för att bredda åsikts korridoren. Exempel är kvinnorörelsen, medborgarrättsrörelsen eller kilmataktivister, som med tiden förändrat vad som anses acceptabelt att diskutera och prioritera politiskt.

Kontroll över åsiktskorridoren som maktverktyg:

Politiska aktörer, inklusive olika intresseorganisationer som kontrollerar medier, utbildningssystem och andra opinionsbildande institutioner har ofta stor makt att forma åsikts korridoren. Genom att styra vilka ämnen som diskuteras och vilka perspektiv som får utrymme kan de styra den politiska agendan.

Exempel på detta:

  • Mediekontroll: I samhällen där staten, lobbyorganisationer eller politiken kontrollerar medierna används dessa för att framhäva vissa åsikter och undertrycka andra. Denna utmaningen har blivit ännu större genom att alla dessa bedriva sina egna sociala media kanaler för att främjar sina särintressen.
  • Populismens påverkan: Populistiska ledare tenderar att utmana den rådande åsikts korridoren genom att tala om ”folkets vilja” och avfärda etablerade normer som ”elitistiska.”
  • Kulturell påverkan: Narrativ som sprids genom kultur, utbildning och konst kan normalisera vissa idéer och utestänga andra.

Dynamik mellan åsikts korridoren och politisk makt:

Förändringar i åsiktskorridoren kan både utmana och stärka den politiska makten:

  • Utmaning: När folkrörelser pressar på för förändring och flyttar korridoren, kan det tvinga makthavare att anpassa sig eller riskera att förlora legitimitet eller måla upp hotbilder som gynnar den egna policyn – men där behöver det en tydlig plan och agenda.
  • Stärkande: Makthavare som framgångsrikt lyckas styra korridoren till sin fördel kan konsolidera makt genom att begränsa utrymmet för oppositionella åsikter.

Hur tänker du själv kring balansen mellan åsiktskorridoren och politisk makt? Är den mest ett hinder för demokrati, eller kan den vara ett nödvändigt verktyg för att skapa ordning och samhällsutveckling?

Ska den politiska åsikts korridoren påverkar personlig vänskap ?

Människor och deras relationer är en av de mest fascinerande och komplexa aspekterna av livet. Relationer handlar om hur vi knyter band till andra, bygger förståelse, och skapar sammanhang i våra liv. Det finns många typer av relationer, som vänskap, familjeband, romantiska relationer, arbetsrelationer och mer. När du som person engagerar Dig i ett utländsk företag som ägs av nära vänner ska du tacka nej p.g.a av landets politik eller att detta land är en Diktatur med förtryck eller även står i krig……………..Känslig fråga när i dessa länder oftast gäller förtryck. Även där finns skillnader – utifrån åsikts korridoren – Vi sålde Volvo och reste till USA – trots Vietnam, men att ger råd till en rysk kompis – i nuläget är omöjligt.

Hur åsiktskorridoren kan påverka vänskap:

  1. Normer och social acceptans:
    • Om vissa värderingar eller livsstilar främjas som ”rätt eller fel ” inom åsikts korridoren, kan detta påverka vilka relationer människor ser som socialt acceptabla. Till exempel kan vänskap mellan personer med olika religioner, kulturer eller politiska åsikter ifrågasättas i vissa miljöer.
    • Samtidigt kan en bredare, mer inkluderande åsiktskorridor främja mångfald och öppenhet, vilket kan göra det lättare för människor att bygga vänskap över traditionella gränser.
  2. Polarisering:
    • I ett polariserat samhälle, där åsiktskorridoren är smal och dominerad av ytterligheter, kan det vara svårt för människor med olika värderingar att skapa eller upprätthålla vänskap. Rädsla för att bli dömd, misstolkad eller förlora social status kan hindra ärliga samtal och djupa relationer.
    • Polarisering kan också skapa en tendens att isolera sig med personer som delar samma åsikter, vilket minskar exponering för andra perspektiv och därmed chansen att bygga broar.
  3. Självcensur:
    • Om människor känner att de inte kan uttrycka sig fritt utan att riskera sociala konsekvenser, kan det skapa en ytlighet i relationer. Vänskaper kan bli begränsade till det som anses ”ofarligt” att diskutera, vilket minskar intimitet och förtroende.
    • Självcensur kan även göra att människor undviker potentiella vänskaper helt, av rädsla för att den andra personen ska ha ”fel” åsikter.
  4. Sociala medier och offentlig granskning:
    • Sociala medier har förstärkt åsiktskorridorens påverkan. När vänskaper syns offentligt, till exempel genom gemensamma foton eller interaktioner online, kan människor utsättas för kritik om de umgås med personer vars åsikter eller bakgrunder inte accepteras av andra.
    • Detta kan skapa en rädsla för att associeras med ”fel” personer, vilket kan hindra genuina vänskaper men även förhindra djupa diskussioner
  5. Hur vi kan påverka:
    • För att minska åsikts korridorens negativa påverkan på vänskap krävs att individer, grupper och samhället som helhet värdesätter dialog, empati och öppenhet. Detta innebär att lyssna på varandra, våga stå upp för mångfald i relationer och motverka den tystnads kultur som kan begränsa mänskliga band och särskild tänka på att du har en relation med den enskilda individen som inte ska påverkas av åsikts korridoren som gestaltas av elitära kretser som vill styra och bestämma över Dig själv.


Fråga inte vad landet kan göra för dig – utan vad du kan göra för landet

Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on fre, januari 17, 2025 15:16

John F. Kennedys klassiska ord har aldrig varit mer relevanta än idag. I ett samhälle där vi allt oftare ser krav på att staten, regionerna och kommunerna ska ta ett ökat ansvar, riskerar vi att tappa bort en av grundpelarna i ett fungerande samhälle: det personliga ansvaret.

Vi befinner oss i en tid då många ropar efter sänkta skatter samtidigt som vi efterfrågar bättre service och större resurser till olika områden. Det kan handla om kommunalt vatten och avlopp, utbildning, sjukvård eller stöd till företag och organisationer. Problemet är att detta ofta ses som en enkelriktad väg: staten ska leverera mer, men vi alla vill betala mindre.

Den offentliga sektorns tillväxt och egenansvarets tillbakagång

Den offentliga sektorn har vuxit i takt med att kraven från medborgare och organisationer har ökat. Vi vill ha fler resurser till vården, bättre utbildningssystem och högre standard i offentliga tjänster – men glömmer ofta att dessa krav måste finansieras. Egenansvar och samhällsanda verkar allt mer ha ersatts av en mentalitet där staten ses som en oändlig resurs. Kritisk blir det särskild nu när försvarskostnader öka otrolig mycket.

Ett exempel är utbildningssystemet i Sverige, som är kostnadsfritt på alla nivåer. Trots detta står vissa branscher utan tillräckligt med kvalificerad arbetskraft, samtidigt som andra är övermättade. Vi förväntar oss att det offentliga ska lösa dessa problem – men var finns det personliga initiativet att utbilda sig eller anpassa sig till marknadens behov? Eller företagens och organisationer att skapa attraktiva yrken, arbetsmiljö och förutsättningar ? Det är en annan tid nu – när man inte behöver arbetar för att motverkar hunger och liv – utan mera att förverkliga sina drömmar.

När vi själva orsakar problemen

Ett annat exempel är nedskräpning och miljöförstöring. Vi klagar på att det ligger skräp överallt, men glömmer att det är vi själva som har kastat det. Samma mönster återkommer på många andra områden – vi pekar på vad andra ska göra, men undviker att se vårt eget ansvar.

En balans mellan krav och ansvar

För att vi ska kunna skapa ett hållbart samhälle behöver vi hitta en balans mellan vad vi kräver av staten och vad vi själva bidrar med. Vi behöver ställa oss själva frågan: Vad kan jag göra för att bidra till samhället? Det handlar inte bara om att betala skatt utan också om att ta ansvar i vardagen – genom att minska vårt avfall, utbilda oss inom bristyrken, lära om hela tiden för att alltid har just in time kompetenser som behövs, har en större förändringsförmåga eller stötta lokala företag.

Kennedys uppmaning bör tjäna som en väckarklocka för oss alla. Om vi verkligen vill ha ett starkt och fungerande samhälle, måste vi börja med oss själva. Förändringen börjar inte med staten – den börjar med oss. Det gäller även det politiska partier som behöver mindre tänker på sina egna särintressen utan mera på landets bästa.



Nästa »