Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Tävlingar ett hinder för att ungdomar ska söker sig till kockyrket

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on fre, maj 19, 2023 09:30

Kocken är hajpad i TV programmen och det många tävlingar – och alla lever i tron att det bidrar till att göra yrket kock mera attraktiv och att fler söker sig till utbildningar och yrket.

FAKTA:

Sedan 2000 har utbildningsväsendet utbildad 46 000 kockar till ett pris som vi skattebetalare betalad 1.380.000.000 kronor förr utbildningen tar 3 år. VAR tar alla dessa kockar vägen ?

Sedan 2000 har TV och tävlingar har haft stor fokus på kockyrket, har antal sökande till utbildningar till kock minskad med 50 % ( källa skolverket) 1,6 % av total antal elever som söker till gymnasiet och där ingår även elever som läser Bageri (andel av dessa 15 %) och som väljer Servering .Och av dessa kockar fortsätta bara ytterligare 50 % i yrket efter två år (källa skolverket).

Visst är det rolig med TV program och tävlingar – men i sanningens namn bör vi sluta med att påstår att det gör yrket mera attraktiv – utan kolla på ovanstående fakta och ser på det underliggande utmaningar som är det hinder att ungdomar väljer detta yrket. Eller är dessa arrangemang rent av ett hinder eller alibi att man tror att man gör något, för att slipper att går på djupet med orsakerna ?

När tävlingsfixerade utbildningar och lärare marknadsför sig bara via tävlingsframgångar och inte via utbildningens kvalitet – blir det att ungdomar som inte är tävlings intresserade väljer bort denna utbildning eller kanske känner sig inte lika viktiga ….som eliten. Det en sak att utbilda och en annan att har fokus att träna moment för tävlingar – men att utbilda är att ger alla eleverna oberoende bakgrund och utmaningar en utbildning som ger dessa en god grund för yrkesverksamhet (skollagen), som syftar till att alla ska erhåller förutsättningar för en bra anställning till kock. Alla dessa ungdomar som inte vill tävlar utan ”bara vill laga god mat”?  Erhåller dessa den uppmärksamhet det förtjänar och det möjligheter. Erhåller dessa utbildningar den uppmärksamhet det förtjänar ?

 Jag blir särskild förvånad över klagande av lärare från en del utbildningar – att det inte har kunnat träna tillräcklig inför en tävling – i just denna berörda tävling har det varit fokus på att visa upp grundläggande moment och metoder vad en kock ska kunna efter har gott en utbildning och dessa moment fanns i förutbestämda rätter:

Andra tävlingar bjuder på en varukorg och man ska presenterar en tävlingsrätt – Metoden är oftast att   tillsammans med lärare eller särskilda coachar tar eleverna fram en rätt eller koncept, och tränar i skolan så mycket man kan –  ju mera coachning och ju mera träningsmöjligheter att övar in dessa moment till perfektion – desto bättre blir resultat. ( Enligt obekräftade rykten finns utbildningar som skriver kontrakt med eleverna att det ska ställer upp på tävlingar och det erhåller dessa förmånliga träningsmöjligheter) Så klart – men är detta en utbildning som syftar till att erhåller en god grund för yrkesverksamhet som skollagen föreskriver ?  Jag lovar att jag kan träna mina barnbarn eller vilken person som helst att reproducera en perfekt rätt som håller högsta nivå. TID och RESURSER behövs ( och dessa behöver ju inte går en utbildning) – Det ju en sak att serverar 10 tallrikar som man har tränad och inövad – eller serverar 150 tallrikar av olika karaktär i verkligheten på en restaurang ( där behövs en utbildning)..

MEN om nu tävlingar inte är ett medel att gör utbildningar mera attraktiva – Hur erhåller vi attraktiva utbildningar, som gör att ungdomar söker sig till yrket – om det nu inte är tävlingar ? KVALITET i utbildningen som syftar till att alla har en god grund för yrkesverksamhet. Det är samarbetet och tillsammans av företagen och utbildningarna, som tar ansvar för att utbilda vara framtida medarbetare. Via att alla har en schysst värdegrund, gemensam tolkning vad utbildningen bör innehålla, ett strukturerad samarbete mellan utbildningen och branschen. APL – är inte är enbart praktik utan en plats där företagen tar ansvar för lärande, samt att man gemensam utvärderar utbildningarna resultat.  Kvalitet i varje detalj –  Jo utbildningar som jobbar med detta har fatt ett ökad antal behöriga ungdomar som söker till utbildningarna och ser en framtid som kock inte som vill tävla. Där man tillsammans även lyfter att det finns många möjligheter för att kunna utöva sitt yrke – från kock i förskolan till cateringföretag – det finns ju sa många möjligheter och inte bara tävlingar och stjärnstatus.

Jag har stor respekt för alla dessa utbildningar och skolor, som i brist på tid och resurser inte lägger tid på tävlingar, utan fokuserar på utbildningar som ger alla elever en likvärdig god grund för yrkesverksamhet – som gör att alla har möjlighet att blir anställningsbara – det just detta som är huvuduppgiften för en utbildning – som vi skattebetalare betalar för.

DETTA ÄR MINA BÄSTA SKOLOR – som har denna fokus och lyckas – oberoende elevernas utmaningar och bakgrund. En bra utbildning lyckas även tillsammans med företagen att skickligöra även det elever med sämre förutsättningar till rätt nivå – även detta är en uppgift som oftast glöms bort. Just denna handledare eller lärare som väckte ”upp” mig så att jag nu är en framgångsrik yrkesutövare eller en medborgare till tillför något samhället.

Tävling – är inte ett kvalitetsmått om en utbildning är bra – utan bara ett matt att man lägger resurser på att fokusera på tävlingar det är ok om man har resurser över i form av skattebetalarnas pengar.

En relevant tävling för skolungdomar är denna, där egentligen alla elever från en utbildning kan visa upp sina kunskaper som ger en (god grund för yrkesverksamhet) och som är överenskommen med branschen – klart att inte alla kan ställa upp med, bara dessa som vill. Men där ska inte tid och resurser för träning ska vara avgörande.

En liten tokig tanke till slut – tänk om man lottar ut från en klasslista på utbildningar – deltagare till en gymnasial tävling – där man mäter i en tävling utifrån att eleverna har en ”god grund för yrkesverksamhet”……där kanske man kan ser vad som är en bra utbildning.

SEDAN efter utbildningen kan du gärna tävlar så mycket som du vill – det inte fel på detta men det är inte själen i matlagningen och yrket kock. Visst tävlingar ger publicitet och utvecklar tekniker inom matlagningen – men det har inget att göra med verkligheten i ett kök – där det enda måttstocken på kvalitet är ” Gästerna nöjdhet och att vi kan glädjas att restaurangen är fullsatt, och därmed kan betala sina räkningar, ger det anställda en bra arbetsmiljö och betala vettiga löner



Tänkvärd – om diskriminering i det dolda

Mat och Vin, Politik Postad av Heinz GlöcklerPosted on lör, april 29, 2023 16:59

Alla har rätt till ett YRKE – ett ARBETE  – ett BRA LIV

Utifrån ett samtal förra veckan blev jag mycket berörd och fundersamt. Hur kan man som branschföreträdare (inte besöksnäringen, tack jag så stolt över Er) men ett annat hantverksyrke yttrar sig på följande sätt. Denna yrkesvuxenutbildning är riktig bra – det ser till att alla som inte ”passar” söka inte till utbildningen, som vi vill, genom att skapa ett negativ intryck över vederbörandes framtidsutsikter. Du måste tar studielån, ska du verkligen – Jag undrar hur det tolkar ”inte passar” tänkte vid sittande bord inte utmana utan jag gick från bordet för att markerar.

Nu till ”inte passar” – är det kön, ålder, etnicitet, hudfärg, yrke, nationalitet, språket, elitärt tänkande social kompetens eller vederbörandes egen tolkning vem som duger eller inte, utan känner personen ?

Undrar vilken värdegrund dessa personer har ,  i samtalet vid öppet hus – även senare i klassrummet – eller hur branschföreträdaren styr sin skrå. Detta påminner om det gamla skråväsendets mörkaste sidorna – där man inte hade rätt till en utbildning – utan man har varit tvungen att hitta sin utbildningsplats själv och ”passar” det enskilda företaget eller dessa mästare.

I SVERIGE har alla rätt till en utbildning – och den är kostnadsfri inom det offentliga systemet. Om man behörig, detta är tack och lov reglerad och en myndighetsutövning är man antagen, sedan kan det finnas ett urval med om det finns för få platser på en utbildning. MEN denna urvalspunkt ska var klart och tydlig innan man söker. FÖRSTÅR personen verkligen vem som betalar hans lön – det offentliga eller skrået, – att staten finansierar kompetensförsörjningen för denna bransch ?  Fattar den sin egen roll eller ligger lojalitet endast hos skrået? 

Att sedan denna utbildning visa bästa resultat inom yrkesvux när det gäller betyg är ju inte förvånansvärd nä– det studerande med utmaningar trollas bort redan innan det hinner ansöka. Att inom denna yrket endast 10 % stannar kvar i själva yrket efter utbildningen är en annan fråga. Hur står det med värdegrunden och schyssta villkor.  Jag brukar säga att FISKEN stinker från huvud neråt – de syn man har på toppen sprider sig ner i ledet.

MEN JAG ÄR TACKSAM – över att jobbar med besöksnäringen som är den stora integrationsmotor och som öppnar dörren för alla. Som tidigare företagare och lärare vet jag att det viktigaste med utbildningen är att ser potential i varje person – och det är yrkeslärarens skicklighet som gör att alla lyckas – med bra eller mindre bra betyg, alla hittar sin plats i yrkeet

I Sollentuna har vi sedan 2017 ett Projekt Etableringslyft – som riktar sig till utrikesfödda kvinnor över 30 år –  där man har lyckats att 75 % av deltagare efter 6 månader har ett jobb (75 % av totalt 400 personer under dessa år som har fatt jobb lever idag utan bidrag). GISSAR vilket bransch och dessa företag som står bakom det flesta anställningar?

                                BESÖKSNÄRINGEN – HOTELL och RESTAURANG  samt STORHUSHÅLL:



Vad är rätt metod att mäta yrkeskunskap via prov eller tävlingar ?

Mat och Vin, Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, mars 27, 2023 10:00

Många funderingar runt vad som är yrkeskunskap, vad man fokuserar på i alla praktiska prov, yrkesprov eller tävlingar vem som är bäst – eller belönar man bara ju mera du tränar, övar och har resurser och förutsättningar för att skapa utrymme för att tränar och övar desto större är chansen att lyckas…….eller som jag brukar säger – med tillräcklig resurser och tid kan alla blir bäst på just denna moment som ska testas.

Hade igår lite för mycket tankar runt vad som utmärker att man är ett proffs inom ett yrke och vad som är yrkeskunskap. Hamnar där oftast i en diskurs mellan skråväsendet det gamla hantverkarnas syn på vad som kunskap och en mera pedagogisk syn på kunskap – där jag giller särskild Aristoteles.

Utifrån den gamla Mästarlära – där Mästaren eller yrkesskrån har tolkningsföreträde vad du ska kunna – där man via mängdlära och utövande av beprövade tekniker och arbetssätt reproducerar vad andra anses som är godkänd.  Ju mera timmar du övar desto bättre blir resultat – eller som det säger övning ger kunskap. Man lär ut även en kultur, en tanke och förhållningssätt som bygger på respekt och att reproducerar forntid och anpassar den till nutid. Ju mera du övar på dina praktiska färdigheter desto mera produktiv och säker blir du in framställande av produkter. Jag ställer mig alltid frågan – är detta kunskaper eller kompetens?  För mig är det mera att du lär Dig viss kunskap som man förstärker och säkerställer via utövande i produktion, ju mera du över desto bättre blir resultatet………………..eller du har rutin.

Sedan gillar jag personligen Aristoteles syn på kunskap – Den praktiska kunskapen är en kunskap som är bunden till en viss situation, som visar sig i handlingen och sällan låter sig formuleras  i allmänna regler. Den bygger på erfarenhet, en kunskap man inte nödvändigtvis lär sig genom formell utbildning, utan genom övning och gemensam reflektion: Varför gör jag som jag gör? Vilken roll spelar vanor och rutiner för mitt handlande? Vilka är de kunskapsmässiga, ekonomiska, politiska, personliga, osv. förutsättningarna för yrkesutövningen? Den antika filosofen Aristoteles utgår i sin kunskapsteori från att kunnande alltid är relaterat till en viss kunskapssfär, och att den mellanmänskliga sfären, praxis, kräver en speciell form av kunskap, praktisk klokhet. Den nikomachiska etiken olika former av kunskap, eller ”förhållningssätt”, som han också kallar dem den teoretiska kunskapsformen, episteme, och de två praktiska kunskapsformerna techné, det som jag ovan kallade för ”praktisk-lösningsinriktad” och fronesis, klokhet.. Vad fenomenet ”klokhet” beträffar, menar han att vi kan förstå vad det är om vi betraktar dem som vi omtalar som kloka. För honom och mig är det en människa som har förmågan att resonera Fronesis, klokhet, visar ett överordnat kunnande, ett kunnande som riktar sig inte bara mot ett mål och frågan om hur man kan nå det, men som bedömer vilket mål som ska följas och av vilken anledning.

Utifrån Aristoteles har jag alltid utformad mina praktiska (techne) prov på följande sätt. Vederbörande kandidat framställer en produkt, där vi gemensamt sedan testa produkten och föra ett resonemang runt kvaliteten i produkten – och reflekterar vad som gick bra under produktionen och vad som kan förbättras. I detta samtal och reflektion använde sig kandidaten av episteme ( teorin) för att söka svar på händelser under framställningen av produkten och kvalitet. Genom att använda sig av techne och epistime kunde man mäta fronesis – klokheten den överordnade nivån av kunskap.

I den gamla hantverkslärare som har enbart fokus på produkten – blir ett misslyckande underkänd – enbart techne mäts där. Medans via Aristoteles kunskapssyn – kan man använda även en misslyckat produkt som utgångspunkt för att mäta kunskap – via att kandidaten via reflektion och analys själv kommer fram vad som gatt fel och hur han skulle har gjort……………något som är ju en högre forma av kunskap fronesis klokhet. Där säkerställa man att både techne och epistime finns på plats, och uteslutar ”tur” genom att man har prövat bara det vad man har producerad via mängdproduktion.

Det vad jag vill kommer till – att i många praktiska tävlingar och prov fokuserar man enbart på techne – som man erhåller genom övning, övning, träning – något som alla kan uppnår med tillgänglig resurser för att öva, öva, öva –  det behöver inte vara ett proffs. Tror att jag med mina 65 år ej lärd mig allt, och det finns säkerligen många kockar som inte har lärd sig yrket som har en högre förmåga av techne – och är duktigare i just denna hantverksutövande genom att det har övat, övat, producerad och producerad.



« FöregåendeNästa »