Alla skriker efter arbetskraft – det gör alla branscher och samtidigt ska vi jobbar längre och längre för att erhålla var pension. Men hur ser verkligheten ut ?
Är du över 50 år och vill byta jobbinriktning – är det körd. Du är helt enkelt inte attraktiv längre för arbetsgivare på arbetsmarknaden. Du anses inte har det ” just in time” kompetenser som behövs just nu, eller du har inte en högskoleutbildning , vi har helt enkelt en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Varför värderas inte livserfarenhet, arbetslivserfarenhet, praktisk beprövad kunskap mera samt att dessa personer som har inte längre barn hemma och kan satsar helt på sitt yrke, på sin karriär på företaget och kanske inte är så benägen att byta upp sig hela tiden ………..det är en fråga som många företagen behöver ställer sig.
Men pensionssystemet vill ju att du ska arbetar tills du blir 67 eller helst ännu längre. Men även där finns ett systemfel …………påverkan på dina statliga pensionen om du jobbar är marginellt, och många företag slutar efter 65 år att betala in till Din tjänstepension. Men företagen i sin tur behöver enbart betala 10,9% arbetsgivaravgift på din lön (istället 34%)från året där du fyller 67 år. Vem vinner ? Klart du har möjligheten att jobbar kvar………..skulle du även istället blir arbetslös ofrivillig – kan du efter 65 år inte tecknar en inkomstförsäkring längre………..vad är planeringsförutsättningarna ………………………….
Under sista året har jag mer och mer analyserat vara system – där en medborgare som har jobbat från 16 år ålder (för fanns ju folkskolan) inom vanliga hantverksyrken oftast inte högt betalda yrken – idag lever på fattigdomsgränsen. Vederbörande har slitit ut sin kropp och har varit tvungen att gå eventuellt i förtidspension med 60år ålder (många kvinnor inom vård och omsorg, men även från yrken som jobbar med kroppen från vara yrkesprogram. Hen har jobbat heltid i 44 år och kan idag inte lever på en folk-garantipension ( ca 50% av det äldre erhåller endast denna ersättning källa SCB )– Dessa behöver söker bostadsbidrag och andra bidrag samt lever på marginalen. Medans andra personer som knappt har jobbat alls på riktig via en anställning – erhåller en garantipension plus olika bidrag som överträffar den ersättning som den som slitit hela sitt liv och gör rätt för sig. Efter förra året har avståndet ännu mera minskad………….
Men på andra sidan finns det en del av befolkningen som har studerat länge – och började jobba först vid 30 år ålder – uppbär en hög lön, förmånliga avtal inklusive generösa tjänstepensioner som ger möjlighet att går i pension tidigare än 67 år – och via sin livsstil (ej kroppslig arbete) kan njuta av ”ålderdomen”. Inom den gruppen finns det dessa som har skapad systemet och har tagit fram denna ……………………….utan att tänka på resten av befolkningen.
Går det att ändra – JO VISST.
Varje medborgare erhåller från staten en pension som ska räcker till att kunna leva, det är lika för alla. Lite Robin Hood – rättvis fördelning – utifrån antal jobbade år. Men för att kunna erhålla denna måste du har jobbat i minst 45 år ( inkl. tiden varit föräldraledig, eventuellt långtidssjukskriven, deltid – allt räknas ). Denna ska skapa en grundtrygghet – har du inte jobbat på riktig så många år så minskar även ersättningen – man delar mot 45 och multiplicerar med antal jobbade år ( skulle ju kunna vara 50 år). En mera rättvis system …………vill du har högre pension ” betalar” in till dina egna försäkringar. Men där gäller det även att arbetsmarknaden och systemet skapar likvärdiga möjligheter för att kunna jobbar längre om man vill.
Undersköterska eller byggnadssnickare ( yrkesutbildning) skulle kunna går i pension efter 45 år jobb – med 63 år / yrkesexamen.– medans tjänstemannen måste väntar till den är 67 år ( denna har ju läst på högskolan några år). med samma grundpension.
Jag är övertygad att detta skulle även bidrar till att göra yrkesprogrammen och yrken mera attraktiva i framtiden.
OBS jag är inte en socialist eller kommunist – utan jag tänker på rättvisa, skapa förutsättningar och förutsägbarhet.
