Politiken som ” orsak ” bakom flytten från Yrkesprogrammen. Nu väntas flera nya beslut i skolväsendet som kan ger samma resultat när politiken inte tänker till och ser verkligheten framåt – samt inte gör riskanalyser. Den politiska styrningen av politiker och sina partier måsta upphöra – skolan och utbildning ör för viktig att blir en arena för partipolitiska käpphästar och populistiska beslut. En lärare har idag nästan en lika lång utbildning som en läkare – inte förskriver politiken till läkare hur man ska behandlar en patient……………….
Vad hände egentligen 2011
Önskan att skilja på yrkesutbildningar och högskoleförberedande utbildningar och att inte ge yrkesprogram automatiskt grundläggande högskolebehörighet kom framför allt från regeringen och utbildningspolitiska beslutsfattare under de åren.
Den största delen av detta beslut togs i samband med den gymnasiereform som trädde i kraft 2011, och specifikt var det en del av reformen som lanserades av den dåvarande Alliansregeringen under Fredrik Reinfeldt, där Jan Björklund, som då var utbildningsminister, var en central figur.
Huvudsakliga drivkrafter bakom beslutet: Jan Björklund och Folkpartiet (nuvarande Liberalerna): Jan Björklund och Folkpartiet (nu Liberalerna) var starka förespråkare för att göra utbildningssystemet mer tydligt differentierat mellan de vägar som ledde till högre utbildning och de som förberedde för
arbetsmarknaden. Björklund betonade vikten av att ha en tydlig arbetsmarknad för elever som gick yrkesprogram och ville att högskolebehörighet skulle vara förbehållen de elever som gick de högskoleförberedande programmen. Hans idé var att elever på yrkesprogram skulle kunna komplettera sina studier om de ville läsa vidare på högskola, men att de inte automatiskt skulle ha behörighet från början.
Utbildningspolitiska idéer: En viktig del av den utbildningspolitiska debatten vid den här tiden handlade om att öka kvaliteten på både yrkesutbildningarna och de högskoleförberedande programmen. Målet var att yrkesutbildningarna skulle ge en starkare arbetsmarknadsförberedelse, och att högskoleutbildningarna skulle vara mer specialiserade och förberedande för akademiska studier. Genom att inte ge yrkesprogrammen grundläggande högskolebehörighet ville man göra det tydligt att dessa två utbildningsvägar skulle vara mer åtskilda, och att de som ville läsa vidare på högskola skulle behöva uppfylla vissa akademiska krav.
Politisk ideologi om utbildningens syfte: En central ideologi som låg bakom beslutet var också tanken att yrkesutbildning och akademisk utbildning skulle vara separata och ha olika syften. För yrkesprogrammen ville man ha en starkare fokus på att eleverna skulle förberedas för yrkeslivet direkt, och inte blandas ihop med den akademiska världen. Samtidigt ville man ge möjlighet för elever på yrkesprogram att komplettera och nå högskolebehörighet om de senare ville vidareutbilda sig.
