Debatten är intensiv – det behövs arbetskraft överallt men ingen vill utbilda sig till vissa yrken särskild inom hantverk och industrin, men andra yrken väcker stort intresse. En liten tillbaka blick är viktig för att förstå.
För i tiden vid industrialismens början – ska bönder och trälar utbildas från staten för att kunna tar jobben inom den industri som håller på växer fram– men det borgerskapet och adeln behöll taktpinnen. Arbetarna utbildades precis till det sysslor det behöver utföra – yrkeskunskaper för att erhålla dessa jobb. Staten såg till att dessa yrkesutbildningar syftade till jobb – för individens och landets ekonomi bästa. Det har varit viktig för att göra bönder till arbetare. För det avancerade jobben startades läroverk oftast en privilegiet till borgerskap och adeln. Det fanns inte en valfrihet – klassresans tid hade inte kommit. Det fanns ett osynligt kontrakt mellan staten och företagen.
Bönderna blir Arbetarklassen och gjorde sin klassresa men även deras barn skolades in i samma yrken – så skapades många gånger en bruksmentalitet – ut från folkskolan in i bruket. Sedan under 50 talet gavs även arbetsklassen via folkhögskolor, studiecirklar möjlighet att utöka sina skills för att erhålla högre tjänster – det behövdes. Det skapades karriärvägar – men redan då behövdes import av arbetskraft för de enklare jobben i Sverige. Tjänstesektorn växte – och därmed behov av allt fler med högre utbildningar.
Nu startade en utbildningsrevolution under 60-70- 80 talet – högre utbildningar blir mer och mer tillgänglig för hela samhället. Föräldrarna vill att deras barn skulle har bättre chanser än det själva. Ju mer man utbildade sig desto mera blev det gamla arbetsklassens yrken impopulära.
Samtidig som industrin och arbetsmarknaden tror fortfarande att staten ska försörjer dom med arbetskraft och helst billig. Trots att alla sociala förmåner är dessa yrken fortfarande relativ ointressanta idag för ungdomarna. Även arbetslösa väljer inte dessa yrken. Dessa väljer yrken och karriärvägar inom tjänstesektorn och särskild inom nya arbetsmarknadens områden.
Konkurrensen om dessa unga människor blir tuffare och tuffare – det väl första gången sedan industrialismens uppkomst att det är arbetstagarens marknad. Och dessa ungdomar har helt andra preferenser och nöjer sig inte med enbart en bra lön.
Detta är något manga företag har inte insett och har inte reagerat på……..staten skapar fortfarande utbildningsmöjligheter – men ungdomar väljer inte dessa. Man tar inte ett jobb för att överleva utan den ska även matcha livsstil och det egna preferenser.
Kraven från arbetsmarknaden blir allt större på arbetskraftsinvandring – att hitta människor som tar alla jobb för lön som garanterar överlevnad.
På ena sidan tycker jag att vara ungdomar är kloka och generationen som är född på 80 talet och framåt – har frigjord sig från det systemet där statens uppgift har alltid varit att försörja företagen med arbetskraft och inte att utveckla själva människan…………för mig ett paradigmskifte.
Vad betyder det för företagen – ju det måste vara attraktiva, tänka om och ser till att arbetsuppgifter är intressanta, arbetsmiljön schysst och utvecklingsmöjligheter är stora. Dessa attributer lockar dagens svenska ungdomar – förändrar man inte sig så blir man beroende av arbetskraft från länder där människor inte kommit så långt i sitt självförverkligande………….
Jag tycker att vara svenska ungdomar är välutbildade kan tar till sig nya sätt att jobba, tänker och fungerar utmärkt i Team. Företagen kan inte längre vara säker att utbildningsväsendet försörjer alla med duktiga anställda ( ordet arbetskraft är nog lite fel) – utan måste själv funderar hur det själva kan bli attraktiva – Ungdomsbarometers analyser kan ger en tydlig vägleding.
