Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Gastronomisk utveckling vad är detta ?

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on tor, augusti 10, 2023 14:19

från hemmakök till lyxkrog

Matkulturen är en viktig del av synen på ett land – välstånd och vad människor prioriterar. Man lyfter alltid fram länder som Italien och Frankrike – som den gastronomiska kulturens fanbärare……………….Så dessa har satt ribban hur vi tänker – men nuförtiden tycker jag utifrån mina upplevelser att många länder har körd om dessa två tunga instanser – för att vara lite mera öppen, utvecklingen i dessa två stora länder har stått stilla – men statusen är kvar.

Det inte så att dessa länder inter håller en hög standard – toppen är riktig bra men via prissättningen inte tillgänglig för alla. Det finns många eller alltför många mediokra etablissemangen som lever på landets ryckte och tolkningsföreträde vad som rätt och fel. Däremot har många av dessa länder en hög matkultur som har utvecklas till njutning även i hemmet och utanför restaurangerna.

Ett land i Europa som haft stor framgång – men mest i den högsta prisklassen är Spanien som via Ferran Adria med sin El Bulli – skapade ett fokus på denna stil av matlagningen – något som finns kvar och har utvecklats – men den vanliga spanska krogkulturen är inte på topp när det gäller mat, men utelivet är världsklass.

Sedan har det varit fokus på Nordic Cuisine – som är egentligen inget nytt, utan att man använder nordiska matlagningstekniker och smakpreferenser som har varit glömda eller undertryckta av den franska och italienska som hade tolkningsföreträde över vad som är rätt. Den första som arbetade är Magnus Ek – det är hans förtjänst och gärning som lyfte upp det nordiska köket, men alla dessa tekniker finns även i utbildningsunderlaget till bondehushållskolan från förr. Redan där är det fokus på säsonger, smaker och tekniker – men samtidigt har vi återupptäckt eller fatt relevanta bra råvaror, genom att bönder och odlare har blivit mera kvalitetsmedvetna och har lärd sig hur viktig är det med bra produkter – bra mat kräver bra produkter, leverantörer letar och bönderna odlar. Denna kedja har varit alltid varit basen i köket – och där har Italien och Frankrike varit ledande – denna kedja fanns alltid på plats sedan flera hundra år. Nu börjar även vi det vanliga folket köper bra råvaror om vi har råd – inte bara det mest prisvärda. Svenska produkter har även i lågprisbutiken Lidl fatt en framstående plats……..

Idag kan vi få tag i alla produkter från hela världen, men vi har egna odlare som är lika duktiga trots att klimatet är ett hinder…Vi har krogar i världstoppen i Sverige som utesluten använder sig av nordiska produkter – och krogar som bara använder sig av det bästa produkter från hela världen enligt smakskraven och kvalitetsparameter. Det inte alltid så att en morot odlat i Sörmland är bättre i kvalitet – trots att man känner bonden………….

Men hur ser det ut med den gastronomiska kvaliteten för övrig i Sverige?  Ju det är en stor skillnad som för 20 åren sedan, standarden på vara krogar är otrolig hög – även ute i landet om man inte väljer det fem stora ”Pizza,Thai, Sushi, Hamburgare och Kebab”. Obs det inte fel på dessa matställen……Och det inte kockar eller krögare som står för denna – utan det Du och Jag via vara restaurangbesök och att vi ställer krav som har skapat denna utvecklingen i hela landet.

Om man vill hittar ett schysst ställe med bra ”tänk” eller koncept som serverar riktig bra mat och har en bra personlig dryckeslista. Vi har många ambitiösa matlagare – som verkligen har en stolthet för sitt yrke och levererar – men vi har fortfarande många personer som inte vill betala för bra och vällagad mat. Många krogar kämpar med lönsamheten – men betalar gärna 150 kr för en medioker pizza – än 250 kr för en vällagad maträtt i en trevlig miljö.

Ditt vill jag verkligen kommer – en gastronomisk utveckling syns mest om folket är beredd att betala för njutning eller som man ser maten endast som att få i sig näring. Och där ska man inte tittar på topp 100 – utan av vanliga krogar, restauranger, hotellen, konferens garder, lunchrestauranger, varuutbud i matbutiker, samt även skolköken. När jag tittar på utvecklingen där, så har vi kommit riktig långt och ligger långt förre än många andra länder men det finns utmaningar kvar.

Det tack till alla matintresserade därute, matlagare, kockar och även utomlandsfödda som öppnar vara sinnen för smakupplevelser.

Men det finns mycket kvar att göra – särskild att vi alla är beredda att betala för vällagad god mat och att dessa upplevelser. Vi betalar för bilen, möbler och allt annat stora pengar men snålar oftast med njutningen när det mat.



Livets Mening – leva i det genomtänkta systemet som inte tar hänsyn till själva människan

Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on tis, augusti 08, 2023 09:27

Nu vill jag konstatera att jag inte är en kommunist, motståndare till kapitalism – men jag funderar lite över ”Livets Mening”.

Där födds vi, och alla runt om oss hälsar oss välkomna och är glada, föräldrar har gjort sitt och på väg att reproducerar sig själva minst 2 barn ( för att samhället ska kunna består och utvecklas) – just det samhället som behöver arbetskraft.

Redan tidig vi 3 års ålder (ej dagis inräknat, har lagt upp en plan för vår framtid )– finns det en långfristig läroplan som ( staten och kapitalet tagit fram )som vi ska följer tills vi är kompatibel till arbetsmarknaden. Det vad Staten egentligen gör att försörja bolag och organisationer med kvalificerad arbetskraft, så att särskild dessa företag kan göra vinster och betalar löner och skatt. Med skatten betalar man statens utgifter och men lönerna håller man i gång ekonomin och köpkraften, som i sin tur ger företagen igen vinster för att kunna betala skatter. Tyvärr väljer fler och fler offentliga organisationer – därav uppstår en brist på arbetskraft …………………

Det blir nu det blir lite jobbig – när unga människor väljer att utbilda sig längre och längre och tillägnar sig kunskaper, färdigheter och kompetenser som kanske inte behövs på arbetsmarknaden, men som är intressanta som det gillar att ta till sig uppstår en kompetensbrist. Dessa personer helt enkelt gör det vad det vill – och inte vad företagen behöver. Samt att har en stor förmåga att i ifrågasätta och sätter krav på företag och organisationer innan det tar ett avlönat arbete – vissa företag och organisationer blir utan arbetskraft – det har inte någon attraktivitet.

Dessa unga människor har sett att deras föräldrar blir utbrända och har besvär av allt tidigare kroppsarbete – det har krämpor, sjukdomar och är helt enkelt är sjuka. Särskild dessa med låga löner som även hade ett kroppslig hårt arbete inom det yrken där man hela tiden söker folk.  Dessa personer blir nu i övre medelålder utsorterad och är inte längre prioriterad av företagen och organisationer.

Staten tar här igen hand om den utsorterade skaran av arbetskraft tills man dör – och tar kostnaderna.

Systemet är så finurligt byggd – att den ser till redan från början när du är barn att den bygger drömmar om nutid och framtiden ………………och där det skapas önskningar som bygger på konsumtion av varor och tjänster. VILL HA principen

Detta gör att strävan att jobba ännu mera eller studerar längre för att få högre tjänster håller själva hjulet i ekonomin i gång – och därmed även vinsterna till företagen och intäkter till staten i form av skatter. När sedan ingen vill har jobb i det oattraktiva branscher och yrken med lägre löner och där man sliter ut sig kroppslig – behöver företagen och organisationer arbetskraft från länder – där man har ännu mera konsumtionsdrömmar.

Som gammal man tänker jag oftast – varför har du slitet så mycket hela ditt liv – ju jag hade rolig och trivdes med jobbet samt kunde mig unna det mesta – drivkraften. Ni vet bil, hus, långe semester, fina viner och middagar………….jag höll ekonomin igång. Som tur byte jag med 40 banan till ett ”sundare” liv – förhoppningsvis men med samma konsumtionsbegär…………………

Det just det konsumtionsbegär som gör att vi blir lätt ett offer för arbetsmarknaden – genom att vi behöver arbetar mera för att erhålla den lön som behövs för att kunna hålla var livsstil flytande.

Tänk på det: ingen företag och organisation tänker på Dig – när du är slut i kroppen och  inte längre attraktiv på arbetsmarknaden efter du fylld 50.

Tidigare hade staten råd med att försörjer Dig via pension efter du har jobbar i många år. Idag måste du för att överleva har lagt undan pengar själv eller jobbar på ett företag som har betalt in i Din tjänstepension. Men katastrofen är ju förtidssjukskrivning för att du slut i kroppen……av allt arbete. Men det finns ju alltid tomburkar att panta…………

Kapitalismen är tuff den tänker alltid på att maximera vinsten och minimerar kostnader. Detta ger vinst och detta är en bra drivkraft. Särskild skatterna är utsatta och alla vill sänker…..– men vad skulle händer som staten inte bekostar och ”producerar” arbetskraften kostnadsfritt till systemet ? Samt tar hand om ”konsekvenserna” av slitage och förbrukning av arbetskraften ?

Jag skulle vilja ser mera av en ”social marknadsekonomi” – Social marknadsekonomi (tyska: Soziale Marktwirtschaft) är en social form och ekonomisk doktrin utvecklad i Västtyskland efter andra världskriget. I en social marknadsekonomi fungerar marknaden fritt, men staten kontrollerar ekonomin, t.ex. jämna ut konjunktursvängningar och tar hand om socialförsäkringen. Den sociala marknadsekonomin syftar till att ta hänsyn till människor.[1] Müller-Armack presenterade den sociala marknadsekonomin som en tredje väg mellan laissez-faire liberalism och en planekonomi.[2

JUST TA hänsyn till MÄNNISKOR



Lite tankar om demokrati, politisk korrekthet, maktelit och det goda samhället

Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on tor, augusti 03, 2023 10:48

Varje demokratiskt system har spelregler som gör att resultaten i politiska val i någon mening redan är förutbestämda. Ett vanligt problem är att väljarna inte har särskilt många alternativ att välja på och att de alternativ som finns inte behöver återspegla de röstberättigades åsikter utan bygger på den politiska elitens egna tolkningar förstärkt och pådriven av det egna mediaavdelningar, närstående organisationer och tankesmedjor. Där uppstår vad som är rätt eller politiskt rätt –

Från höger och vänster framträder just nu rörelser i Sverige och i många andra länder som anser sig tala för folket. Att all politisk makt utgår från folket kallas med ett hävdvunnet uttryck för folksuveränitet och är den självklara utgångspunkten i en demokrati. Men vilka är ”folket” i folkstyret?

En förvirrande situation har uppstått där föreställningen om det suveräna folket underblåser kritiken mot demokratins, folkstyrets, organisering. Så hur kan och bör vi förstå demokratins löfte om att makten utgår från folket?

Den svenska debattens förskjutning mot frågor om mångkultur, brottslighet, invandring och svenskhet har inneburit ökad polarisering och en omvälvning av det politiska landskapet. Efter att ha dominerats av ekonomisk-politiska frågor (pengar och skatt) förefaller vår tids politiska strid stå mellan den etablerade liberala demokratin och en populistisk nationalism som hotar denna ordning.

Häromåret firade Sverige 100 år som demokrati, men trots att vi har demokratiska val och fri åsiktsbildning finns det anledning att vara orolig. Utöver en illavarslande global utveckling där många länder rör sig åt ett auktoritärt håll, har vi en rad problem på hemmaplan. Allt oftare tycks vi höra om människor som blir godtyckligt uppsagda från sina tjänster, journalister och kulturarbetare som är så rädda för att bli av med sitt jobb att de bedriver självcensur, manipulationer av språket för att stänga ute vissa grupper och avancerad detaljstyrning av förvaltning såväl som våra universitet vilket ska vara alla medborgare till gagn. Politiker som driver tjänstemän – där förvaltningar och tjänstemän blir mer och mer redskap för politiska spel utifrån det styrande agenda, och inte längre en demokratisk instans som enbart styrs av medborgarnytt. Man ska var idag politiskt korrekt PK och går i led för att göra karriär……ingår i rätt nätverk och kontext.

Politisk korrekthet är inte bara en fluga eller ett mode, utan är nu ett etablerad instrument som hjälper nya makteliter att etablera sig och sedan upprätthålla en moralisk sanningsregim som gruppen bekänner sig till. Den bygger inte på argument utan på associationer och identiteter och de etiketter motståndarna fastnar i. Det är svart för tjänstemän i statens och medborgarnas tjänst att föra en saklig argumentation eller bygger underlag på bred fakta.

Politiskt korrekthet är även ett instrument som hjälper nya makteliter att etablera sig (nätverk, organisationer eller intressegrupper), inte minst genom att etablera och sedan hålla efter den moraliska sanningsregim de bekänt sig till, finner bekräftelse i, och samtidigt använder som maktmedel. Särskild inom media är detta mycket bekymmersamt – när en Journalist ser sig själv som en aktivist som stödjer ett nätverk eller intressegrupp och neutraliteten i uppdrag som betyder att man under avvägning tar till sig argument och fakta utifrån olika perspektiv – blir en överflödig arbetsbördan i sitt dagliga jobb. Denna Journalist äger sanningen och fakta själv utifrån sitt aktivistiska perspektiv. Många Journalister ser sitt arbete inte längre som att ger information utan ser sitt jobb som en plattform att bedriva aktioanaism utifrån en egna eller sitt nätverks agenda. När nätverk sprider sedan budskap via sociala media och hänvisningar blir det lätt en sanning som är politiskt korrekt. Kritiken är inte önskvärd – det är svart för att genomlysa för den vanliga medborgare denna dimma. Sjukvårdsupproret inför förra valet har varit ett tydlig exempel – folk trodde att det har varit sjukvårdsanställda som protesterade – men i verkligheten har det varit politisk styrd med ett tydlig syfte – att påverkar regionvalet ( bakom i det dolda fanns en parti), sedan valet är det tyst och bakgrundspersoner sitter i fullmäktige…………eller beslutet att tillhöra NATO där eliten hade bestämd sig – men man följde inte den vanliga ”tråkiga” förvaltningsgången innan beslutet – se ett tidigare inlägg i bloggen.

Jag hänvisar nu till  Jonathan Friedman en bok som jag gillar ((”PC Worlds: Political Correctness and Rising Elites at the End of Hegemony”, New York: Berghahn, 2019)

Sverige och svenskarna fungerar i Friedmans bok som ett slags case study. Detta är dock ingen slump, eftersom Friedman bott i Sverige sedan 1970-talet. Som en vänsterinriktad amerikan beundrade han Sveriges ställningstagande mot Vietnamkriget, och inte minst strävandena i riktning mot ekonomisk jämlikhet. Friedman lärde sig svenska flytande och undervisade under många år i socialantropologi vid Lunds universitet.

I förordet i sin bok skriver han om hur ”det goda” i det svenska samhället tedde sig som något som togs för givet, men inte gick att analysera närmare. Han noterade redan då att Sverige som ett relativt centraliserat och homogent land tenderade att landa i en konsensus som tycktes omfatta i stort sett hela samhällseliten, medan andra jämförbara länder var mer heterogena. Fast på det glada 70-talet gjorde det inte så mycket. Allt gick ju framåt. Senare, på 1980- och 90-talen, såg han dock hur en ny samstämmighet växte fram hos en ny generation svenska politiker, myndighetspersoner, akademiker och journalister, som undvek att tala om de ökande problem som åtföljde misslyckandena med , ekonomi, migration och integration av nya invandrare — framförallt då den ökande etniska segregation som i direkt parallell med resten av Västeuropa blivit alltmer permanent också i Sverige.

Det nya med den nya eliten var att den tog över Sverige i vad man trodde skulle bli en ny globaliserad värld, där nationalstaten var på väg ut och snart skulle ersättas av en mosaik av medborgare som skulle hanteras av en ny transnationell elit (det var i alla fall så man föreställde sig framtiden på 1990-talet). Några av Friedmans mest slående observationer av svenska förhållanden är när han citerar personer inom denna nya elit, som i enlighet med dåtidens tidsanda deklarerade att den svenska nationen helt enkelt inte längre finns och vi alla numera är kosmopolitiska världsmedborgare.

Fast Friedman menar att man här egentligen inte alls talade om ”alla”, utan om sig själv, ett ”vi” som skulle smälta ihop med en ny global New public management-elit. Som skulle ”följer upp” – eller styra och kontrollera landet.

Det som går förlorat när elitens politiska korrekthet tillåts dominera, är framför allt det utrymme för debatt och argumentation som i modern tid varit centralt i svenskt och europeiskt samhällsliv, men som vi inte längre kan ta för givet. Det gynnar inte utvecklingen att vara politiskt korrekt just för att därför behöver vi mera av den ”critical rational arena,” det vill säga det utrymme för rationell debatt och kritik, där alla åsikter finns representerade.

Undermineringen av nationalstatens politiska gemenskap gör framtiden osäker för sådana ideal, inte bara för att man räds att bli bannlyst om man visar sig ha ”fel” åsikter, utan också för att attraktionen i idealet att vara en oberoende individ som törs ha en egen åsikt har falnat. Detta märks tydlig i debattklimatet – när det vanliga öppnar samtalet inte finns längre – utan allt kommunikation består av oneliners, retoriska rubriker och intetsägande floskler – spridd av den politiska eliten som bara upprepar de inövade politiska korrekta repliker.



« FöregåendeNästa »