Det finns en intressant politisk skillnad mellan Sverige och den tyska delstaten Baden-Württemberg.

I Sverige har Vänsterpartiet och Miljöpartiet under lång tid haft svårt att växa utanför sina relativt tydliga väljargrupper. I Tyska Delstaten – Baden-Württemberg har De Gröna däremot lyckats göra något betydligt svårare: att bli ett brett regeringsparti i en av Europas rikaste och mest industrialiserade regioner.

I valet 2026 fick De Gröna 30,2 procent och blev åter största parti, före CDU på 29,7 procent. Partiet har dessutom lett delstaten sedan 2011 i koalition med CDU. Det är värt att fundera över varför.

Först Vänsterpartiets dilemma

Vänsterpartiet har historiskt varit ett parti för arbetarklassen. Men dagens väljarkår ser annorlunda ut. Partiet har i allt högre grad fått en väljarbas med hög utbildning och en stark representation bland migrationsgrupper från Mellanöstern. Novus visar exempelvis att Vänsterpartiets väljare är relativt jämnt fördelade mellan könen, men med en tydlig tyngdpunkt i åldern 30–49 år. Det är inte nödvändigtvis ett problem. Problemet uppstår när ett parti som säger sig representera vanligt folk börjar tala ett språk som framför allt attraherar människor som redan är politiskt och kulturellt engagerade.

Det finns en risk att vänstern blir mer präglad av medlemmarnas särintressen (Palestinafrågan) än klassrepresentativ.Den gamla arbetaren som framför allt vill ha ett jobb, en fungerande skola, trygghet på gatorna, rimliga skatter och möjlighet att köpa en bostad behöver inte känna igen sig i den moderna vänsterns politiska prioriteringar.

Miljöpartiets ännu tydligare dilemma

Miljöpartiet har ett liknande problem – men från ett annat håll. Partiets kärnväljare är starkt engagerade i klimat och miljö, men också ofta högutbildade och urbana. Miljöpartiets väljare placerar miljö och klimat mycket högt bland de viktigaste politiska frågorna.

Det gör partiet tydligt. Men tydlighet kan också bli en begränsning.

Om klimatpolitiken uppfattas som något som främst innebär högre kostnader, fler regler eller begränsningar för människor som bor på landsbygden, pendlar långt eller arbetar i traditionell industri, då blir klimatpolitiken lätt en klass- och livsstilsfråga.

Och där finns kanske den största skillnaden mot Baden-Württemberg.

De tyska Gröna gjorde något som svenska Miljöpartiet ännu inte lyckats göra

Baden-Württemberg är inte någon svensk miljöpartistisk idyll.

Det är ett industriellt kraftcentrum med företag som Mercedes-Benz, Porsche, Bosch och SAP. Här finns en stark exportindustri och ett stort beroende av den industriella omställningen. De Gröna har därför tvingats kombinera miljöpolitik med industri, jobb, företagande och ekonomisk utveckling. Det är en helt annan politisk uppgift än att bara säga att världen måste ställa om. Det handlar om att svara på frågan:

Hur skapar vi framtidens jobb samtidigt som vi ställer om industrin?

Det är också en viktig del av förklaringen till att De Gröna kunnat nå väljare långt utanför den klassiska miljörörelsen. Redan 2021 beskrevs Baden-Württemberg som ett exempel där De Gröna kombinerade miljöpolitik med en pragmatisk ekonomisk politik och försvar av industrin. Och kanske är det här Sverige borde börja diskutera. Mindre alibiåtgärder i storstäderna – cykelbanor………..mera helhet för landet.

Vem är egentligen väljaren?

Den svenska politiska debatten handlar ofta om vad politiken vill förändra. Den borde oftare handla om vem som ska leva med förändringen. En akademiker i Stockholms innerstad och en industriarbetare i en mindre svensk kommun kan båda vara mycket positiva till klimatpolitiken.

Men deras vardag ser helt olika ut. Den ena kanske kan välja kollektivtrafik, cykel eller elbil. Den andra kanske måste köra fyra mil till jobbet varje dag. Den ena kanske k an acceptera dyrare energi. Den andra kanske redan vänder på varje krona.Det är här det svenska Miljöpartiet riskerar att fastna i sina egna väljargrupper som mer och mer uppfattas som en enskild särgrupp.

Delstaten Baden-Württemberg i Södra Tyskland visar att det går

Det mest intressanta är att De Gröna faktiskt har lyckats bryta detta mönster. 2026 fick partiet omkring 30 procent i Baden-Württemberg – samtidigt som CDU fick nästan lika mycket. De Gröna är alltså inte längre bara ett protestparti eller ett parti för den urbana medelklassen. De är en del av den politiska maktens centrum.

Men det har ett pris.

Man måste acceptera industrin. Man måste tala med företagen. Man måste förstå arbetstillfällen. Man måste kunna hantera kärnkraft, energi, transporter, bostäder och konkurrenskraft utan att varje fråga reduceras till rätt eller fel i klimatfrågan.

Och framför allt måste man kunna säga:

”Vi vill förändra samhället – men vi tänker inte göra det på bekostnad av människors möjlighet att leva ett normalt liv.”

Det är kanske den stora lärdomen för svensk vänster och svensk miljörörelse. Att vinna valet handlar inte bara om att övertyga dem som redan tycker som du. Det handlar om att övertyga dem som inte gör det.

Och där har Baden-Württemberg i Tyskland som förebild kommit betydligt längre än Sverige.

Den intressantare frågan är:

Varför har de så svårt att bli tillräckligt breda för att få med de människor som faktiskt måste genomföra den förändring de vill åstadkomma? Folket i helheten.