Inom många områden – tycker folk mycket och tror att det det vet bäst – men det en stor skillnad att tror än att veta vad som gäller. En klok gammal arbetskamrat och även en jurist – uttryckte sig så där för att kunna förändra och veta inom just nu fokus på utbildningsväsendet- Du bör tittar på lågar och förordningar – deras förarbeten ( utredningar som ligger till grunden för dessa grundläggande lagar och förordningar )- och sedan fråga DIG – Ryms mina förändringsförslag inom ramen för lagstiftningen- där kan en Jurist hjälper Dig med tolkningen. Oftast behöver men inte uppfinner något nytt – utan med rätt användning och gemensam dialog runt tolkningar löser man det mesta.

Varför jag lyfter detta – många tror att kan det kan göra med utbildningsväsendet hur det vill – utan att förstår vem som styr och vem som har ansvar. Även Minister i dessa områden vill gärna skapa sig ett namn och förändra…………..Men när det gäller utbildningsväsendet är det ”HUVUDMANNEN” som bestämmer och styr – det är ägaren av utbildningen – Kommunen eller den fristående aktör. Dessa huvudmän i en kommun ”nämnden” och inom den fristående verksamhet ” styrelsen” har ansvar för att alla deras utbildningar följer gällande lagstiftningen och alla förordningar.

Det styr även förutsättningar för verksamheten – ”resurser” – dessa huvudmän ska skapa förutsättningar för Rektorn för att denna ska genomföra sin verksamhet – det Rektorn som har den pedagogiska ansvaret för själva undervisningen – men det Huvudmannen som styr och skapa förutsättningarna för undervisningen. Det är Huvudmannen som är kommunen som via skattepengar – ger pengar till verksamheten – även till den fristående skola – principen är lika för alla.

Förvaltningar och Rektor kan fattar olika beslut inom sina verksamheter – utifrån en av Nämnden beslutat delegationsordning. Men det ska återrapportera via det ”lagstadgade” systematiska kvalitetsarbete och andra uppföljningar resultat och utfall till nämnden varje år. Det ända Staten med Minister kan påverkar det att ger så kallade riktade statsbidrag för ett område ( just nu skolböcker). Men det ända lärare som är pedagogisk proffs utformar sin undervisning själv – utifrån det förutsättningar den erhåller av sin huvudman. Skolverket ser endast till att skapa ett regelverk som man bör följer – ( inte ska) och Skolinspektion kollar att man följer skollagen och alla förordningar som Riksdagen har tagit fram ( ska). Samt att huvudmännen följer upp utbildningens resultat, analysera detta och gör förbättringar – kanske genom att skapa bättre förutsättningar.

Om till exempel en utbildning går i underskott – för få elever, för stora lokaler, för mycket personal eller annat så är det HUVUDMANNEN – NÄMNDEN som fattar beslut om eventuella åtgärder. Ett exempel att en yrkesutbildning med stora lokaler och stora underskott ska ändra sitt upplägg – och lägger mera av den praktiska delen hos företagen eller utformar som Lärling – så fattar nämnden ett beslut. Att går den från tre yrkeslärare till två yrkeslärare och lägger med praktisk undervisning till berörda branschföretag är en rimlig åtgärd – som spara ca 1.2 miljoner kronor.

Rektor, lärare och branschorganisationer har inget att säger till – utan det kan bara via skrivelser eller dialog eventuella påverkar detta beslut via ett programråd om den finns. Det vi medborgare som styr via vara politiska företrädare i nämnderna, det dessa som bäst ska tar hand om vara skattepengar.

Många huvudmän är väldigt duktiga på – och även godtar underskott i särskild yrkesutbildningar – genom att dessa utbildningar är viktiga för näringslivet i berörd kommun. Det dessa kommunpolitiker är mina hjälper som ger ungdomar en chans att lära sig ett yrkes – som gynnar näringslivet – trots att kanske bara 5 ungdomar söker denna kostnadskrävande utbildning som exempel – ger ett ersättning på total 750 tkr – men ni vet själva vad en årslön och lokala kostar – men denna underskott godkänds i demokratisk ordning av politikerna i själva nämnden och kommunen.

Det blir tuffa beslut – särskild i framtiden – när man nu lägger ner förskolor p.g.a av brist på barn – nästa steg är grundskolan och gymnasiet – antal ”ungdomar” kommer att minska med 30% fram till 2035. Dessa politiker har det inte lätt – på enda sidan täcker underskott och att höjer skatten – på andra sidan effektivisera och lägger ner enheter och utbildningar. Där blir det kanske även fråga – vad är viktigare att finansierar underskott för en Bageri eller kockutbildning eller finansiera underskott i en Transport – Motor – Bygg utbildning.

Lösningen som jag ser är att fler och flera praktiska utbildningsmoment behöver läggas över på Företag som har en god kvalitets och anställningsbehov – som tar sitt ansvar för den egna framtida kompetensförsörjningen. Där krävs det ett om tänk när det gäller inflytande, samarbete i relationer särskild mellan det lokala och regionala arbetslivet och utbildningarna – för att hittar gemensamma lösningar. Det är inte en fråga för byråkraterna i nationella organisationer – det kan bara stödjer processer och hjälpa till med struktur – men inte styra – det gör vara demokratisk valda politiker i det olika nämnder.