Många funderingar runt vad som är yrkeskunskap, vad man fokuserar på i alla praktiska prov, yrkesprov eller tävlingar vem som är bäst – eller belönar man bara ju mera du tränar, övar och har resurser och förutsättningar för att skapa utrymme för att tränar och övar desto större är chansen att lyckas…….eller som jag brukar säger – med tillräcklig resurser och tid kan alla blir bäst på just denna moment som ska testas.
Hade igår lite för mycket tankar runt vad som utmärker att man är ett proffs inom ett yrke och vad som är yrkeskunskap. Hamnar där oftast i en diskurs mellan skråväsendet det gamla hantverkarnas syn på vad som kunskap och en mera pedagogisk syn på kunskap – där jag giller särskild Aristoteles.
Utifrån den gamla Mästarlära – där Mästaren eller yrkesskrån har tolkningsföreträde vad du ska kunna – där man via mängdlära och utövande av beprövade tekniker och arbetssätt reproducerar vad andra anses som är godkänd. Ju mera timmar du övar desto bättre blir resultat – eller som det säger övning ger kunskap. Man lär ut även en kultur, en tanke och förhållningssätt som bygger på respekt och att reproducerar forntid och anpassar den till nutid. Ju mera du övar på dina praktiska färdigheter desto mera produktiv och säker blir du in framställande av produkter. Jag ställer mig alltid frågan – är detta kunskaper eller kompetens? För mig är det mera att du lär Dig viss kunskap som man förstärker och säkerställer via utövande i produktion, ju mera du över desto bättre blir resultatet………………..eller du har rutin.
Sedan gillar jag personligen Aristoteles syn på kunskap – Den praktiska kunskapen är en kunskap som är bunden till en viss situation, som visar sig i handlingen och sällan låter sig formuleras i allmänna regler. Den bygger på erfarenhet, en kunskap man inte nödvändigtvis lär sig genom formell utbildning, utan genom övning och gemensam reflektion: Varför gör jag som jag gör? Vilken roll spelar vanor och rutiner för mitt handlande? Vilka är de kunskapsmässiga, ekonomiska, politiska, personliga, osv. förutsättningarna för yrkesutövningen? Den antika filosofen Aristoteles utgår i sin kunskapsteori från att kunnande alltid är relaterat till en viss kunskapssfär, och att den mellanmänskliga sfären, praxis, kräver en speciell form av kunskap, praktisk klokhet. Den nikomachiska etiken olika former av kunskap, eller ”förhållningssätt”, som han också kallar dem den teoretiska kunskapsformen, episteme, och de två praktiska kunskapsformerna techné, det som jag ovan kallade för ”praktisk-lösningsinriktad” och fronesis, klokhet.. Vad fenomenet ”klokhet” beträffar, menar han att vi kan förstå vad det är om vi betraktar dem som vi omtalar som kloka. För honom och mig är det en människa som har förmågan att resonera Fronesis, klokhet, visar ett överordnat kunnande, ett kunnande som riktar sig inte bara mot ett mål och frågan om hur man kan nå det, men som bedömer vilket mål som ska följas och av vilken anledning.
Utifrån Aristoteles har jag alltid utformad mina praktiska (techne) prov på följande sätt. Vederbörande kandidat framställer en produkt, där vi gemensamt sedan testa produkten och föra ett resonemang runt kvaliteten i produkten – och reflekterar vad som gick bra under produktionen och vad som kan förbättras. I detta samtal och reflektion använde sig kandidaten av episteme ( teorin) för att söka svar på händelser under framställningen av produkten och kvalitet. Genom att använda sig av techne och epistime kunde man mäta fronesis – klokheten den överordnade nivån av kunskap.
I den gamla hantverkslärare som har enbart fokus på produkten – blir ett misslyckande underkänd – enbart techne mäts där. Medans via Aristoteles kunskapssyn – kan man använda även en misslyckat produkt som utgångspunkt för att mäta kunskap – via att kandidaten via reflektion och analys själv kommer fram vad som gatt fel och hur han skulle har gjort……………något som är ju en högre forma av kunskap fronesis klokhet. Där säkerställa man att både techne och epistime finns på plats, och uteslutar ”tur” genom att man har prövat bara det vad man har producerad via mängdproduktion.
Det vad jag vill kommer till – att i många praktiska tävlingar och prov fokuserar man enbart på techne – som man erhåller genom övning, övning, träning – något som alla kan uppnår med tillgänglig resurser för att öva, öva, öva – det behöver inte vara ett proffs. Tror att jag med mina 65 år ej lärd mig allt, och det finns säkerligen många kockar som inte har lärd sig yrket som har en högre förmåga av techne – och är duktigare i just denna hantverksutövande genom att det har övat, övat, producerad och producerad.
