”Alla vet, alla är bekymrade men ingen vill prata om det.”

Det talas ofta om att krogbranschen har det tufft. Och det stämmer. Marginalerna är låga, överetableringen är stor, konkurrensen är hård och riskerna många. Men det finns ett växande problem som inte längre kan bortförklaras med ”tuffa tider”: konkurser och ackord som affärsmodell. Där sticker många även etablerade aktörer ut. källa: Creditsafe

Allt fler restauranger går i konkurs – eller genomför ackord – med sitt driftbolag för att kort därefter återuppstå i samma lokal, med samma koncept, ibland samma personal och i praktiken samma ägare som har hyreskontrakt, fastigheten och inkråm i ett Holdingbolag. Det enda som inte följer med är skulderna.

De skrivs ned, förhandlas bort eller lämnas kvar hos grossister, hyresvärdar och staten.

Ackord – räddningsplanka eller strategiskt verktyg?

Ackord är i grunden tänkt som ett sätt att rädda livskraftiga företag. Ett andrum. En chans att börja om på rimliga villkor.
Men i praktiken har ackord i delar av krogbranschen blivit något annat: ett återkommande verktyg för skuldsanering utan ansvar.

När samma aktörer:

  • bygger upp leverantörsskulder,
  • begär ackord,
  • skriver ned 50–75 procent av skulderna,
  • och kort därefter fortsätter verksamheten som vanligt,

då är det svårt att se ackordet som ett undantag. Det blir en del av affärsmodellen.

När leverantörerna blir ofrivilliga finansiärer

Oavsett om det slutar i konkurs eller ackord är utfallet ofta detsamma för grossisterna. Mat och dryck levereras på kredit. Betalningarna släpar. Till slut presenteras ett ackordsförslag eller ett konkursbesked. Grossisten ställs inför valet:

  • acceptera ackordet och ta en stor förlust,
  • eller riskera att få ännu mindre – eller inget alls – vid konkurs.

Ackordet blir i praktiken ett sätt att tvinga leverantörer att finansiera verksamheten i efterhand. Detta är inte enstaka händelser. Det är ett mönster som vi ser tydlig det tre största grossisternas lönsamhet – där två av det tre största har negativ resultat och en vinstmarginaler från – 0,8% till 2,1 % 2024. källa: Creditsaft, allabolag

Osund konkurrens – byggd på obetalda skulder

Den krögare som betalar sina leverantörer fullt ut, i tid och utan ackord, konkurrerar inte på samma villkor som den som:

  • räknar med att skulder kan skrivas ned via ackord,
  • eller att konkursen ändå tar hand om resten.

Resultatet blir:

  • priser som inte speglar verkliga kostnader,
  • ackord och konkurser som pressverktyg,
  • ökade kreditförluster i grossistledet,
  • och högre priser för skötsamma aktörer.

Ackordet snedvrider konkurrensen lika effektivt som konkursen.

Lagligt – men systematiskt

Förespråkare menar ofta att både konkurs och ackord är lagliga verktyg. Det är korrekt. Men när ackord används upprepade gånger av samma ägarkrets, i kombination med konkurser, är frågan inte längre juridisk utan systemisk.

När skulder regelmässigt skrivs ned:

  • försvinner incitamentet att bygga långsiktigt,
  • urholkas betalningsmoralen,
  • och flyttas risken från ägare till leverantörer.

Ackordet blir då inte en rekonstruktion – utan en rabatt på andras bekostnad.

Ett systemfel som drabbar hela kedjan. Detta är inte i första hand ett moralproblem. Det är ett systemfel:

  • ackord godkänns utan tillräcklig analys av historik,
  • upprepade konkurser och ackord kopplas inte ihop,
  • verkliga huvudmän byts ut på pappret men inte i praktiken,
  • leverantörer saknar reella möjligheter att säga nej.

Så länge ackord och konkurser kan användas utan konsekvenser kommer de att fortsätta användas.

Dags att prata om ansvar – även vid ackord

Ackord ska rädda sunda företag, inte belöna återkommande misslyckanden. Konkurs ska vara sista utvägen, inte en affärsstrategi.

Det kräver:

  • tydligare granskning av upprepade ackord och konkurser,
  • större ansvar för verklig huvudman – moderbolaget.
  • bättre informationsdelning mellan myndigheter,
  • och en bransch eller branschorganisation som vågar säga ifrån och lyfta detta stora problem i syfte att värna om sina seriösa aktörer.
  • branschen blir aldrig en trovärdig aktör att lita på när man kräver förändringar exempel förenklade regler – när man inte har förmåga att rensa i det egna leder.

Annars riskerar vi att normalisera ett system där ackord och konkurser är inprisade i affären – och där notan alltid hamnar hos någon annan.

Och i längden är det ingen hållbar affär. För någon.