Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Är vi medborgare bara Röstkött ?

Arbetsliv Organisation Ledarskap, EU, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Posted on ons, augusti 19, 2026 11:08

Nu är det val igen.

Plötsligt ringer det på dörren. Politikerna vill träffa oss, lyssna på oss och framför allt – få vår röst.

Vi är viktiga igen.

Men frågan är: Var har vi varit under resten av mandatperioden?

För när valet är över blir det ofta betydligt tystare. Då verkar den vanliga medborgaren ha betydligt svårare att få tillträde till politikens rum. Dörrarna står däremot öppna för lobbyister, organisationer, branschföreträdare och olika särintressen som vill driva sina frågor.

De har resurser. De har kontakter. De har organisationer bakom sig. Och de vet hur man påverkar politiken.

Men var kommer vi vanliga medborgare in i bilden?

Vi förväntas rösta vart fjärde år – men borde demokratin verkligen vara så enkel?

Är vår uppgift bara att lägga en röstsedel i valurnan och sedan vänta fyra år på nästa dörrknackning?

Jag menar inte att lobbyism eller intresseorganisationer i sig är fel. Ett demokratiskt samhälle måste kunna lyssna på olika delar av samhället. Problemet uppstår när vissa röster får betydligt större tillgång till politiken än andra.

När den organiserade lobbyisten kan boka möten, lämna rapporter och påverka beslutsfattare – medan den vanliga medborgaren knappt vet vem man ska ringa. Då uppstår ett demokratiskt underskott.

Politiken borde inte bara fråga:

”Vad vill ni att vi ska göra för att få er röst?”

Den borde fråga:

”Hur vill ni att Sverige ska utvecklas – och hur kan ni vara med och påverka mellan valen?”

För det är då demokratin egentligen prövas det är en pågående process – där det politiska företrädare behöver lyssnar, förstår och befinner sig där medborgare har sitt liv.

Inte när partierna behöver våra röster och det vill har har jobbet, mandaten kvar.

Utan när de inte behöver dem.

Därför borde vi som väljare ställa några enkla frågor när politikerna ringer på dörren:

  • Hur ofta har ni lyssnat på oss under mandatperioden?
  • Hur kan vanliga medborgare påverka era beslut?
  • Vilka möten har ni haft med medborgare – inte bara lobbyister och organisationer?
  • Hur säkerställer ni att även den som inte tillhör en stark intressegrupp blir hörd?

Valrörelsen är demokratins skyltfönster.

Men demokratin måste finnas även bakom skyltfönstret.

Vi är mer än väljare. Vi är medborgare hela mandatperioden.

Så när nästa politiker står vid dörren och ber om Din röst, kanske det är dags att vända på frågan:

”Vad får jag tillbaka – när valet är över?”

Förhoppningsvis är svaret inte:

”Tack för rösten. Vi hör av oss om fyra år.”

För annars måste vi faktiskt våga ställa den obekväma frågan:

Är vi bara röstkött?



Från Trumps transaktionspolitik till Sveriges nya girighet

Arbetsliv Organisation Ledarskap, EU, Politik, Trender och Framtiden Posted on lör, januari 24, 2026 13:03

När allt fler vill ha mer – men ingen vill betala

Det är här Donald Trumps kapitalistiska arv blir avgörande för att förstå honom. Han är formad av fastighetsbranschen, av nollsummespel och av en värld där relationer mäts i omedelbar nytta. Lojalitet köps – den byggs inte. Hans närmaste krets består inte av statsbyggare eller ideologer, utan av investerare, oligarker och maktspelare. För Trump är politik inte ett samhällsprojekt, utan en transaktion.

Det kan kännas långt bort från Sverige. Men frågan är om logiken verkligen är det.

När samhällskontraktet reduceras till affär

I den svenska debatten hörs allt oftare samma underliggande resonemang – om än i mjukare tonläge. Företag kräver lägre skatter, färre regler och större statligt stöd. Näringslivet efterfrågar kompetens, infrastruktur och stabilitet, men vill samtidigt minska sitt bidrag till det gemensamma. Samtidigt kräver vanliga löntagare lägre inkomstskatt, högre bidrag, bättre välfärd och mer trygghet.

Alla vill ha mer. Få vill betala.

Staten, däremot, förväntas leverera allt: konkurrenskraft, välfärd, klimatomställning, trygghet, integration och tillväxt. Helst samtidigt. Helst billigare. Helst utan att någon grupp upplever sig förlora på det.

Det är här jag menar att vi ser konturerna av den nya girigheten.

Den nya girigheten är inte högljudd – den är normaliserad

Det handlar inte om klassisk girighet i betydelsen överflöd eller excesser. Den nya girigheten är mer subtil. Den yttrar sig som rimliga krav, var och en för sig:

  • “Skatten är för hög, den hämmar tillväxt.”
  • “Välfärden fungerar inte, staten måste göra mer.”
  • “Företagen flyttar annars.”
  • “Vanliga människor har inte råd.”

Problemet är inte att dessa påståenden är helt fel. Problemet är att de sällan hålls ihop. Precis som i Trumps världsbild ses politiken som en buffé: man väljer det man vill ha, men ignorerar notan.

Sverige som transaktionssamhälle?

När både näringsliv och medborgare börjar betrakta staten som en serviceleverantör snarare än som ett gemensamt projekt, förändras något grundläggande. Samhällskontraktet glider från ömsesidighet till transaktion.

Vad får jag ut?
Vad kostar det mig?
Hur maximerar vi vår nytta – utan att ta ansvar för helheten?

Detta är samma logik som präglar Trumps syn på världen, om än i demokratisk och institutionaliserad tappning. Skillnaden är graden, inte riktningen.

Ett system som bygger på att någon annan betalar

Den svenska modellen bygger på hög tillit och hög skattevilja. Men den förutsätter också en gemensam förståelse: att välfärd, infrastruktur och stabilitet inte är gratis. När allt fler grupper – företag, höginkomsttagare, medelklass, ibland även fackligt organiserade löntagare – ser sig som nettobetalare som “redan gjort sitt”, urholkas viljan att bära systemet vidare. Även när branschorganisationer som bygger sin relevans på den fria marknaden kräver från staten att den ska lösa till exempel problem med kompetensförsörjningen – något som egentligen bör vara deras ansvar. Även att utbilda människor….

Det är då staten blir pressad från alla håll:

  • leverera mer
  • ta större risker
  • kompensera marknaden
  • rädda system som marknaden själv inte vill eller kan upprätthålla
  • lösa problem där ansvaret bör ligga mera på marknaden och dess företrädare.

Samtidigt minskar det politiska handlingsutrymmet.

En obekväm fråga vi måste ställa

Kanske är den viktigaste frågan inte om skatterna är för höga eller för låga.
Inte heller om staten är för stor eller för ineffektiv.

Utan:
Ser vi fortfarande samhället som ett gemensamt åtagande – eller som en dålig affär vi försöker förhandla om till vår egen fördel?

Trump visar oss vart transaktionslogiken leder när den blir total. Sverige befinner sig långt därifrån. Men riktningen förtjänar att tas på allvar – innan den nya girigheten blir vår nya normalitet.


Källor och vidare läsning (för fördjupning)

  • SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle): rapporter om skattebas, välfärdsfinansiering och tillit
  • OECD: Taxing Wages, Revenue Statistics
  • SCB: data om skatteintäkter, transfereringar och offentlig konsumtion
  • ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi): analyser av välfärdsstatens långsiktiga hållbarhet
  • Rothstein, Bo – forskning om tillit och den svenska modellen
  • Piketty, Thomas – om kapital, ojämlikhet och samhällskontrakt



Går Särintressen förre medborgarnas vilja –

Politik, Trender och Framtiden Posted on mån, mars 31, 2025 15:01

Är det väljarnas medborgarnas val som styr – utfall i valet eller är det lobbisterna särintressen som får genomslagskraft.

Frågan du ställer handlar om en grundläggande konflikt mellan folkets vilja och de ekonomiska eller politiska intressen som företräds av lobbyister och särintressen. Det är en fråga som berör demokratins funktion och hur politiska beslut fattas i ett samhälle.

I en idealisk demokrati borde valet och väljarnas vilja vara det som styr. Politiker är valda för att representera medborgarna och deras intressen. Om det är väljarnas önskemål som ligger till grund för beslut, då ska politiska beslut och valresultat reflektera detta.

Men i praktiken kan särintressen och lobbygrupper ha ett stort inflytande på politiska beslut. Företag, fackföreningar, intresseorganisationer och andra grupper med ekonomiska eller politiska mål investerar ofta i att påverka lagstiftning och politiska beslut för att främja sina egna intressen. De kan till exempel genom lobbyverksamhet, kampanjer eller ekonomiska bidrag påverka politiker att fatta beslut som inte alltid motsvarar den breda allmänhetens intressen. Särskild bekymmer samt är alla så kallade ”tankesmedjer” som ger sken till den vanliga medborgarna att det är någon forsknings och faktabaserad institut……..

Det kan leda till att politiska beslut ibland verkar gå emot den allmänna viljan eller den långsiktiga samhällsnyttan, och istället gynnar kortsiktiga, specifika grupper. Ett exempel är utbildningspolitiken där Socialdemokraterna och Liberalernas under många år haft tolkningsföreträde. Påtryckningar från Näringslivsorganisationer gjord att under 2010 tog man bort den grundläggande högskolebehörigheten – för att ”öka” attraktionskraften hos ungdomar. Det gick ju fel – och man är nu tillbaka med att denna ska ingå igen. Samtidigt som man lobbade fram att man ska ”dimensionerer” utbildningsplatser så att flera ska läsa yrkesprogram – även detta lobbad fram av särintressen i organisationen – utan att tänka på att elever ska utbildas för ett arbetsliv fram till 2100……………………Det kan även vara när företag får skattelättnader eller fördelaktiga lagstiftningar som gynnar deras verksamhet men som inte nödvändigtvis är till nytta för allmänheten i stort. Nästa alla organisation – har näringspolitiska avdelningar där huvudsysselsätten är att påverkar politiken eller politiska beslut, men även att skapa en underliggande diskussion i frågor som säkerligen kallas särintressen.

Det anordnas hearing, sesminiarier och diskussioner – där politiker ska ”höras” men särskild där dessa ska höra vad organisationen ska säja. Dessa som arbetar inom dessa påverkans yrken är redan förankrad i politiska rörelse och har lätt att blir hörd eller komma fram. Du som vanlig medborgare eller väljer gör Dig ej besvär du kan yttrar Dig när det är val nästa gång.

Det är därför viktigt att ha mekanismer för att minska detta inflytande, exempelvis genom transparens, regleringar för lobbyverksamhet, och starka demokratiska institutioner som skyddar allmänhetens intressen, något som blir svarare och svarare genom att dagens politiker bygger sin ställning genom hur många gånger du har setts att vara delaktig i sociala media, vilket budskap du sänder och hur du är accepterad inom hos olika organisationer.

Så, i praktiken, kan både väljarnas vilja och särintressens inflytande påverka val men mindre politiska beslut, där finns andra som styr – särskild när politiska partier inte är tydlig i sin agenda i valrörelsen.



Nästa »