Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Alkoholliberalism – när frihet riskerar att bli någon annans ofrihet

Mat och Vin, Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on ons, juli 01, 2026 12:00

Sommaren är här. För många betyder den gemenskap, ledighet, grillkvällar och semestrar. Men för andra innebär den oro. Barn som undrar hur mycket mamma eller pappa kommer att dricka. Partners som vet att ett glas ofta blir flera. Människor som bär på erfarenheter av att alkohol förändrar både beteenden och relationer.

I den politiska debatten hörs allt oftare argument för en mer liberal syn på alkohol. Ökad tillgänglighet beskrivs som en frihetsfråga och ett steg mot ett mer kontinentalt och modernt samhälle. Oftast pådriven av särintressen och lobbyorganisationer. Men är större tillgång verkligen ett mått på frihet – eller riskerar vi att blunda för de sociala och hälsomässiga konsekvenserna? Det flesta mattidningar bekostas via reklamintäkter av det stora importföretag och varumärken inom branschen. Varje restaurang erhåller bonusar ju mera det säljer……………………….

Europa har den högsta alkoholkonsumtionen i världen. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör omkring 800 000 människor varje år i WHO Europaregion till följd av alkoholrelaterade orsaker. Alkohol är kopplat till över 200 sjukdomar, bland annat cancer, hjärt-kärlsjukdomar, leversjukdomar och psykisk ohälsa. Tack den svenska strika alkoholpolitiken ligger vi långt nere en denna statistiken. Men alkohol skadar inte bara den som dricker.

Bakom statistiken finns familjer. Barn. Relationer som bryts ned. WHO pekar också på att alkohol är en betydande riskfaktor för våld i nära relationer. Försämrat omdöme och minskad impulskontroll kan leda till aggressivitet och konflikter där kvinnor och barn ofta blir de som drabbas hårdast. En stor del av dödsfall till följd av olyckor och våld i Europa har dessutom en koppling till alkohol.

Jag behöver egentligen inte läsa forskningsrapporter för att förstå detta. Min egen uppväxt gjorde att jag tidigt fick se alkoholens baksida både hos en föräldrar men särskild hos deras restaurangkunder. Den erfarenheten har präglat mitt förhållningssätt till alkohol genom hela livet. Därför blir jag bekymrad när alkohol allt oftare framställs som en symbol för frihet, livskvalitet och ett kontinentalt sätt att leva.

Under nästan tjugo år drev vi en restaurang i Stockholms skärgård. Redan från början satte vi en enkel regel: varje gäst fick köpa högst två starköl åt gången vi besöket. Syftet var aldrig att moralisera, utan att markera att människor kom till oss för maten, miljön och gemenskapen – inte för att dricka sig berusade.

I början mötte vi kritik. Men med tiden fick vi en gästkrets som uppskattade den atmosfären. Vi hade åldrig bråk eller ordningsproblem. Många år senare berättade människor som då hade varit barn att de alltid tyckte om att komma till vår restaurang. Inte bara för maten, utan därför att de visste att deras föräldrar inte skulle dricka för mycket. De kunde känna sig trygga – både under kvällen och på båtfärden hem.

Det är vittnesmål som stannat kvar hos mig.

Efter många år i restaurangbranschen har jag också sett hur alkohol förändrar människor. För vissa sker förändringen under en kväll, för andra över många år. Jag har mött glädje och gemenskap, men också trasiga relationer, våld och missbruk. Det som oroar mig mest är när alkoholens negativa konsekvenser normaliseras och blir en självklar del av kulturen, där även företrädare av restaurangbranschen och särskild föräldrar förstärker beteenden och normalisera detta. Ett Almedalen utan Alkoholmingel ?

Sverige har under lång tid valt en annan väg än många andra länder. Systembolaget, åldersgränser och alkoholskatter har inte införts för att begränsa människors frihet utan för att skydda folkhälsan. Forskning visar att den svenska modellen har bidragit till lägre alkoholkonsumtion och färre alkoholrelaterade skador än vad en friare försäljning sannolikt skulle göra. Begränsad tillgänglighet, högre priser och tydliga regler är åtgärder som fortfarande har stöd i forskningen.

När politiken i dag allt oftare beskriver ökad tillgång till alkohol som en frihetsfråga blir jag därför orolig. Frihet handlar inte bara om rätten att köpa alkohol när som helst. Frihet handlar också om barns rätt att växa upp i trygghet, om kvinnors rätt att slippa våld i hemmet och om människors möjlighet att leva ett långt och friskt liv.

Inför sommaren finns det därför anledning att ställa några enkla frågor till sig själv:

  • Behöver jag alkohol för att kunna koppla av eller ha trevligt?
  • Har jag svårt att sluta när jag väl har börjat dricka?
  • Dricker jag mer än jag hade tänkt?
  • Påverkar mitt drickande min familj eller mina relationer?
  • Är alkoholen på väg att ta större plats i mitt liv än jag egentligen önskar?

För de flesta handlar alkohol om måttlighet. Men för många andra är den början på oro, konflikter och lidande.

Frihet är ett viktigt värde. Men verklig frihet måste också innebära ansvar – för oss själva, för våra familjer och för de barn som denna sommar hoppas på lugna, trygga och glada semesterdagar.

Det är kanske där den verkliga friheten börjar. Här finns en test som du gärna kan göra…..om du vågar

Källor:

Statens offentliga utredning (SOU 2026:7) om alkoholpolitikens effekter. Kom i år men har inte lyfts – Tidens tecken ?

Forskning i BMC Public Health om effekterna av Systembolaget.



Paris och Champagne – där rätterna avgör den franska gastronomins riktning

EU, Mat och Vin, Uncategorised Postad av Heinz GlöcklerPosted on sön, april 26, 2026 16:12

Smaken och Världskap och inte Instagrammvänligheten och stjärnor avgör matchen inom Gastronomi

Frankrike dominerar fortfarande Michelin Guide, med över 600 stjärnrestauranger. Men bortom siffrorna pågår en mer avgörande utveckling: det är inte utmärkelserna som definierar gastronomin – utan rätterna på tallriken.

I Paris blir detta tydligt redan vid första mötet med hantverket. På Place du Carrousel visas hantverksyrken i stora affischer upp med stolthet via en utställning i det fria mitt på torget, men det är först i restaurangerna som kök och service prövas – och ibland ifrågasätts.

På Tour d’Argent står klassikerna i centrum, och det är just i rätterna som restaurangen visar sin relevans. Den pressade ankan – en ikon i det franska köket – levereras med precision och djup. Stolt att har ätit Ankan – Smakerna är koncentrerade, såserna rika och balanserad, tillagningen exakt och rätterna har rätt temperatur. Det är inte en nostalgisk uppvisning, utan ett bevis på att teknisk perfektion fortfarande kan överträffa trendkänslighet.

Detsamma gäller rätter som gäddfärsqueneller och havskräfta, där textur, temperatur och smak sitter i varje detalj. Amuse-bouche-serveringen sätter tonen direkt: små, precisa munsbitar där inget lämnas åt slumpen (särskild olivmoussen i form av en liten oliv, drömmar fortfarande om denna lilla saken). Här är varje rätt en slutpunkt – inte ett experiment. Det som särskiljer upplevelsen är helheten. Matsalen, servicen och inte minst vinlistan – med ett exceptionellt utbud av halvflaskor – visar på en ambition att låta gästen komponera sin egen resa genom det franska vinlandskapet. Resultatet är en upplevelse där kontinuitet och kvalitet står i centrum, snarare än innovation för innovationens skull

Kontrasten iLes Crayères vid Château Les Crayères i Reims är tydlig. Ambitionen är hög, presentationerna genomarbetade – men rätterna når inte hela vägen.

Fisken, pocherad i plastfilm, får en tekniskt korrekt tillagning men saknar själ i smaken trots att den serveras med den i dagens obligatoriska tillbehören som kaviar. Bordsgrannen hade platsfilmen kvar runt fisken. Huvudrätten brister i konsekvens – komponenter saknas på vissa tallrikar, köket speglar denna osäkerhet. Här märks en tydlig påverkan från samtida mattrender, där visuella uttryck och tekniska grepp ibland prioriteras framför smakens helhet. Brister i utförandet – som fel i servering och ojämna tallrikar – förstärker intrycket av en restaurang som söker sin identitet och saknar sin egen själ.

Det är en typ av kök där influenser från sociala medier märks – visuellt tilltalande, tekniskt avancerat, men ibland utan den smakmässiga fördjupning som definierar verklig gastronomi.

Samtidigt finns motpolen bara några kvarter bort från de stora namnen. På enklare brasserier och Bib Gourmand-restauranger blir det tydligt vad som fortfarande driver det franska köket framåt: råvaran och hantverket i sin mest direkta form. Tänk om vi i Sverige skulle kunna äta vara unika rätter utan krusiduller men gjord med ärlighet, kunskap och smak.

Här serveras grodlår med smör, vitlök och persilja där enkelheten lyfter smaken. Sniglarna är fasta, aromatiska och generöst kryddade. En helstekt kalvnjure får behålla sin karaktär – kraftfull, mineralisk, exakt tillagad. Löksoppan är djup och långkokt, med gratinerad ost som ger både sälta och textur.

Rätter som biff tartar och sole meunière visar samma sak: när tekniken sitter behövs inga effekter. Smör, syra, värme – mer än så krävs inte. Desserterna följer samma linje. Île flottante och crème brûlée levererar ren smak, rätt sötma och perfekt balans.

Det är i dessa rätter, snarare än i de mest avancerade menyerna, som den franska gastronomins styrka blir som tydligast och den kan hittas i det små enkla krogar som oftast drivs av ägarna med mycket få anställda.

Paris och Champagne visar därmed två riktningar. Den ena söker utveckling genom uttryck och teknik. Den andra fördjupar det som redan finns men alltid är det fokus på smak och värdskap.

Och i slutändan är det inte koncepten, miljöerna eller stjärnorna som avgör – utan om rätten på tallriken faktiskt smakar bättre än någon annanstans tillagad med perfekta produkter och tillagad med själ. När detta blandas med utveckling och ansvarsfullt innovation utan att tappa sin själ blir det perfekt. Ett fint exempel lilla krogen i Epernay La Grillade Gourmande samt i Paris Au Pere Louis, Christine, Le Bond Georges med flera – men undvik det stora Turistgatorna.

I Champagne slottet Taittinger blev vi serverade en Carterings Meny till Lunch som hade mycket hög klass – där man använde tekniken, kunskap och hantverket för att serverar en av det bästa Carteringsmåltider som jag har ätit, lagad och serverad av unga branschstjärnor – leverad via flera trappsteg upp i slottmatsalen från en litet slottskök.



Årets tillbaka blick 2025

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Mat och Vin, NPM, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, december 15, 2025 11:30

Att blicka framåt – med erfarenhet, frihet och framtidstro

Sedan ett halvår tillbaka är jag pensionär. Det är en omställning, men också en lättnad. Inte för att arbetet i sig saknade mening – tvärtom har jag trivts med mina uppdrag och arbetsuppgifter – utan för att jag nu lämnat en miljö där synen på människan och på fakta ibland skavde mot min egen värdegrund. Pensioneringen har också inneburit något annat: friheten att uttrycka mina åsikter öppet.

Den friheten har lett till fler blogginlägg än tidigare, och till min glädje har de mötts av stort intresse. När varje inlägg läses av tusentals personer och intresset fortsätter att öka, bekräftas att frågorna jag lyfter engagerar – och behöver fortsätta diskuteras.

Året 2025 fick dock ingen lugn start. Trots planerna på att trappa ned blev det full fart framåt, då min närmaste kollega blev sjukskriven. Det innebar att mitt hjärteprojekt, kvalitetssäkring av gymnasiala utbildningar, tog mycket kraft och tid. Samtidigt var det just där jag hämtade energi. Mötena med utbildningsanordnare och företag som verkligen hittade varandra gav hopp. Samtalen, diskussionerna och engagemanget stärkte min tilltro till besöksnäringens framtid och dess kompetensförsörjning. En kulturförändring är på gång – och den är på riktigt ute bland företagen och utbildningarna.

Frågor som berörde mig mest

Åldersdiskriminering och en negativ tro på människa och dessa förmåga hos enskilda personer men även organisationer är något som jag möte oftast i tal men även i verkligheten. När vi reducerar människor till ”arbetskraft” missar vi helheten. Ingen är färdig när man kliver in på en arbetsplats. Kompetens byggs över tid, i vardagen, tillsammans med kollegor och bra ledarskap. Ska vi tala om långsiktig kompetensförsörjning måste vi också tala om rimliga villkor, kontinuerligt lärande och respekt för att människor befinner sig i olika faser i livet. Staten kan bara ser till att bygga en plattform via bildning att utbilda för yrken bör ansvaret ligger på företag och sina branschorganisationer Här behöver branschen – och särskild de organisationer som företräder den – lyfta blicken. utöva självkritik och se människan som den långsiktiga tillgång hen är, samr sluta hela tiden kräver från staten – utan tar ansvar själva. Det kallas samhällsansvar ……

Samtidigt vill jag lyfta alla de eldsjälar ute i verkligheten som redan gör detta. Ledare och medarbetare som tar ansvar för introduktion, arbetsmiljö, trygghet och utveckling varje dag. De visar att ett annat förhållningssätt inte bara är möjligt – det pågår redan och dessa företag har inte något problem att hitta nya medarbetare.

Under våren tog jag och min fru en längre resa till Sydafrika, tillsammans med en fantastisk grupp under Håkan Nilssons ledning. Ett land och en resa fylld av upplevelser, mat, vin och gemenskap. Där hämtades ny kraft och energi inför den sista intensiva tiden i arbetslivet. Även om jag inte önskade någon avskeds fika så hade ett exit-samtal varit värdefullt kanske även för arbetsgivaren – i stället fick bloggen bli min röst. Alla uppskattade inte det, men så får det vara.

Senare under året gav fjällveckan i Grövelsjön ett välbehövligt mentalt avbrott. Negativa tankar rensades bort och blicken riktades framåt, mot mindre uppdrag där erfarenheten från ett långt arbetsliv fortfarande kan göra nytta. Nästa punkt på min bucket list – en husbilsresa i Norge – blev verklighet. Ett fantastiskt land med storslagna vyer, välskött infrastruktur och tydliga samband mellan avgifter, kvalitet och goda villkor för anställda. Vi reste i september och slapp trängseln – ett val jag varmt rekommenderar.

Hösten förde också med sig en familjeutmaning. Vårt barnbarn Wilhelm, som sedan tidigare har blivit döv ena örat, fick diagnosen nu även diagnosen diabetes typ 1. En stor omställning för honom och hans närmaste. Men Wilhelm är en kämpe och kommer även klara även denna utmaning. Med rätt stöd, kunskap och forskning – inte minst den som nu uppmärksammats genom Nobelpriset i medicin – finns det hopp. För han och hans morbror (även min son han har ett autoimmun sjukdom och är en förebild hur man hanterar den ) skull hoppas vi på fortsatta genombrott.

Några insikter jag tar med mig från 2025 framåt:

  • Det inger hopp att allt fler företag, oberoende av vad branschorganisationerna har på agendan, tar långsiktigt ansvar för hur de talar om och arbetar med människor. Träffade så många under mina möten med företagen i mitt hjärteprojekt kvalitetssäkring av gymnasiala utbildningar som byggdes på mina idèer från dag 1
  • Det är bekymmersamt när påverkansprocesser allt oftare saknar faktagrund och analys, och i stället drivs av egenintresse utan ansvar ansvar för helheten. Allt mindre hörs medborgare allt mer lobbyisternas agenda. Den stora Demokrati frågan.
  • Livet går vidare, men vi vet aldrig vad som väntar runt hörnet – vare sig utmaningar eller livets glädjeämnen. Det gäller att har en mental beredskap – och inte vänta tills någon annan ska göra något för Dig.
  • Vi medborgare och även alla företag och organisationer ska påminnas om vad Kennedys lyfte. ”Fråga inte vad Staten ska gör för Dig – utan vad du ska göra för Staten.”
  • Det blev rätt så många Restaurangbesök under året – många överraskningar när det gäller kvalitet som gav den första ”THE HEINZ LIST”.

Med erfarenheten i ryggen, friheten i handen och blicken riktad framåt ser jag fram emot att fortsätta bidra – kanske i en annan format, men med samma engagemang. Samtalet om Samhället, människan, kompetensen och framtiden är långt ifrån över – det har bara börjat.

God Jul och Gott Nytt År och fortsätter följer min blogg ( som har haft över 52000 besökare tillls 202512-15 som läst inlägg i mera än 2 min – enligt analysen som #Wordpress gör.

Jag lovar fakta, ärlighet och fortsätter vara ifrågesättande mot mig själv och andra – allt utifrån ”Varför gör du på detta viset.”

.



Nästa »