Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Åsikts korridoren blir allt trängare i världen och Sverige.

EU, Kris, Politik, Uncategorised Posted on fre, januari 24, 2025 11:34

Åsikts korridoren och politisk makt är nära sammanlänkade eftersom de båda formar och påverkar vad som är socialt acceptabelt och politiskt möjligt i ett samhälle. Politisk makt spelar en avgörande roll i att sätta ramarna för åsikts korridoren, medan åsikts korridoren kan fungera som ett redskap för att legitimera och upprätthålla den rådande maktordningen. Någon som jag blir orolig över genom att majoriteten av plattform ägarna inom sociala media stöder aktiv den nya presidenten i USA – med konsekvenser för resten av världen och Dig personligen. Men även att det håller på att bildas ett monopol som hindrar – den grävande journalistiken och särskild det oberoende Journalister som vill med sina rapporter och uppslag skicklig göra oss människor.

Hur politisk makt formar åsiktskorridoren:

  1. Lagstiftning och reglering:
    • Politisk makt kan begränsa eller vidga åsikts korridoren genom lagar som påverkar yttrandefrihet, mediefrihet och offentlig debatt som idag styrs mycket av det sociala media plattformer med sina algoritmer. Tydlig att även Trump tog bort förslaget för av förbud Tik Tok. Exempelvis kan lagar om censur eller tolkningsföreträde från media påverka vad som kan sägas offentligt.
    • Auktoritära regimer men även politiska partier, tenderar att använda politisk makt för att skapa mycket smala åsikts korridorer där endast regim eller parti vänliga åsikter tillåts, medan demokratier ofta har bredare korridorer. Genom att det ofta ”äga” debatten är det svart att tränga igenom med andra åsikter.
  2. Retorik och narrativ:
    • Politiska ledare, intresseorganisationer men även kända personer – tex influensers kan använda sin plattform för att forma vad som anses vara rätt eller fel att tycka. Genom retorik, kampanjer och kontroll över särskild sociala mediekanaler kan de påverka den allmänna opinionen och därmed styra åsiktskorridoren.
    • Narrativ om vad som är ”normalt” eller ”avvikande” påverkar hur människor uttrycker sina åsikter och vilka idéer som anses legitima.
  3. Symbolpolitik:
    • Politiska handlingar, som att ta ställning i kontroversiella frågor eller genomföra symboliska lagändringar och driva kampanjer utifrån det egna särintressen, kan flytta åsikts korridoren. Exempel är lagstiftning för HBTQ+ rättigheter eller beslut kring migration, som signalerar vilka värderingar samhället bör följa eller inte.
  4. Polarisering och maktspel:
    • Politisk makt kan använda åsiktskorridoren för att splittra eller ena grupper. Polarisering kan exempelvis förstärkas genom att politiker aktivt pekar ut ”fiender” som de menar hotar samhällsordningen. Detta kan leda till att vissa åsikter stigmatiseras medan andra får ökat utrymme. Genom att mycket av detta spel pågar i sociala media, det egna ”troll centraler” eller via nära knutna lobbyorganisationer och journalister skapas det en agenda som styrs i det dolda. Ett exempel i Sverige i förra valet – är den så kallade ”sjuksköterska upproret” som styrdes av deltagare av en parti – i sociala medier – med god resultat. Problemen är kvar nu men det är tyst i denna kanalen.

Hur åsiktskorridoren påverkar politisk makt:

  1. Legitimitet:
    • Politiska makthavare behöver anpassa sig till vad som ryms inom åsiktskorridoren för att behålla sitt stöd. Om de försöker gå emot etablerade normer kan de möta hårt motstånd från opinionen, medier eller andra institutioner.
    • Exempelvis kan en politiker eller personer som uttrycker olika åsikter i olika frågor snabbt förlora förtroendet om den ligger utanför åsikts korridoren som gäller ”bland det som styr”. Man blir obekväm trots att man kanske har fakta och landets medborgarnas bästa på sin sida.
  2. Utrymme för reformer:
    • Åsikts korridoren sätter gränser för vilka politiska reformer som är möjliga att genomföra. Om en idé – exempelvis arvskatt eller utträde ur en union – ligger utanför korridoren kan den vara svår att lyfta på den politiska agendan, även om det finns stöd för den bland vissa grupper och skulle tjäna samhället i sin helhet.
  3. Social mobilisering:
    • Rörelser som vill utmana makthavarna arbetar ofta för att bredda åsikts korridoren. Exempel är kvinnorörelsen, medborgarrättsrörelsen eller kilmataktivister, som med tiden förändrat vad som anses acceptabelt att diskutera och prioritera politiskt.

Kontroll över åsiktskorridoren som maktverktyg:

Politiska aktörer, inklusive olika intresseorganisationer som kontrollerar medier, utbildningssystem och andra opinionsbildande institutioner har ofta stor makt att forma åsikts korridoren. Genom att styra vilka ämnen som diskuteras och vilka perspektiv som får utrymme kan de styra den politiska agendan.

Exempel på detta:

  • Mediekontroll: I samhällen där staten, lobbyorganisationer eller politiken kontrollerar medierna används dessa för att framhäva vissa åsikter och undertrycka andra. Denna utmaningen har blivit ännu större genom att alla dessa bedriva sina egna sociala media kanaler för att främjar sina särintressen.
  • Populismens påverkan: Populistiska ledare tenderar att utmana den rådande åsikts korridoren genom att tala om ”folkets vilja” och avfärda etablerade normer som ”elitistiska.”
  • Kulturell påverkan: Narrativ som sprids genom kultur, utbildning och konst kan normalisera vissa idéer och utestänga andra.

Dynamik mellan åsikts korridoren och politisk makt:

Förändringar i åsiktskorridoren kan både utmana och stärka den politiska makten:

  • Utmaning: När folkrörelser pressar på för förändring och flyttar korridoren, kan det tvinga makthavare att anpassa sig eller riskera att förlora legitimitet eller måla upp hotbilder som gynnar den egna policyn – men där behöver det en tydlig plan och agenda.
  • Stärkande: Makthavare som framgångsrikt lyckas styra korridoren till sin fördel kan konsolidera makt genom att begränsa utrymmet för oppositionella åsikter.

Hur tänker du själv kring balansen mellan åsiktskorridoren och politisk makt? Är den mest ett hinder för demokrati, eller kan den vara ett nödvändigt verktyg för att skapa ordning och samhällsutveckling?

Ska den politiska åsikts korridoren påverkar personlig vänskap ?

Människor och deras relationer är en av de mest fascinerande och komplexa aspekterna av livet. Relationer handlar om hur vi knyter band till andra, bygger förståelse, och skapar sammanhang i våra liv. Det finns många typer av relationer, som vänskap, familjeband, romantiska relationer, arbetsrelationer och mer. När du som person engagerar Dig i ett utländsk företag som ägs av nära vänner ska du tacka nej p.g.a av landets politik eller att detta land är en Diktatur med förtryck eller även står i krig……………..Känslig fråga när i dessa länder oftast gäller förtryck. Även där finns skillnader – utifrån åsikts korridoren – Vi sålde Volvo och reste till USA – trots Vietnam, men att ger råd till en rysk kompis – i nuläget är omöjligt.

Hur åsiktskorridoren kan påverka vänskap:

  1. Normer och social acceptans:
    • Om vissa värderingar eller livsstilar främjas som ”rätt eller fel ” inom åsikts korridoren, kan detta påverka vilka relationer människor ser som socialt acceptabla. Till exempel kan vänskap mellan personer med olika religioner, kulturer eller politiska åsikter ifrågasättas i vissa miljöer.
    • Samtidigt kan en bredare, mer inkluderande åsiktskorridor främja mångfald och öppenhet, vilket kan göra det lättare för människor att bygga vänskap över traditionella gränser.
  2. Polarisering:
    • I ett polariserat samhälle, där åsiktskorridoren är smal och dominerad av ytterligheter, kan det vara svårt för människor med olika värderingar att skapa eller upprätthålla vänskap. Rädsla för att bli dömd, misstolkad eller förlora social status kan hindra ärliga samtal och djupa relationer.
    • Polarisering kan också skapa en tendens att isolera sig med personer som delar samma åsikter, vilket minskar exponering för andra perspektiv och därmed chansen att bygga broar.
  3. Självcensur:
    • Om människor känner att de inte kan uttrycka sig fritt utan att riskera sociala konsekvenser, kan det skapa en ytlighet i relationer. Vänskaper kan bli begränsade till det som anses ”ofarligt” att diskutera, vilket minskar intimitet och förtroende.
    • Självcensur kan även göra att människor undviker potentiella vänskaper helt, av rädsla för att den andra personen ska ha ”fel” åsikter.
  4. Sociala medier och offentlig granskning:
    • Sociala medier har förstärkt åsiktskorridorens påverkan. När vänskaper syns offentligt, till exempel genom gemensamma foton eller interaktioner online, kan människor utsättas för kritik om de umgås med personer vars åsikter eller bakgrunder inte accepteras av andra.
    • Detta kan skapa en rädsla för att associeras med ”fel” personer, vilket kan hindra genuina vänskaper men även förhindra djupa diskussioner
  5. Hur vi kan påverka:
    • För att minska åsikts korridorens negativa påverkan på vänskap krävs att individer, grupper och samhället som helhet värdesätter dialog, empati och öppenhet. Detta innebär att lyssna på varandra, våga stå upp för mångfald i relationer och motverka den tystnads kultur som kan begränsa mänskliga band och särskild tänka på att du har en relation med den enskilda individen som inte ska påverkas av åsikts korridoren som gestaltas av elitära kretser som vill styra och bestämma över Dig själv.


Fråga inte vad landet kan göra för dig – utan vad du kan göra för landet

Politik, Trender och Framtiden Posted on fre, januari 17, 2025 15:16

John F. Kennedys klassiska ord har aldrig varit mer relevanta än idag. I ett samhälle där vi allt oftare ser krav på att staten, regionerna och kommunerna ska ta ett ökat ansvar, riskerar vi att tappa bort en av grundpelarna i ett fungerande samhälle: det personliga ansvaret.

Vi befinner oss i en tid då många ropar efter sänkta skatter samtidigt som vi efterfrågar bättre service och större resurser till olika områden. Det kan handla om kommunalt vatten och avlopp, utbildning, sjukvård eller stöd till företag och organisationer. Problemet är att detta ofta ses som en enkelriktad väg: staten ska leverera mer, men vi alla vill betala mindre.

Den offentliga sektorns tillväxt och egenansvarets tillbakagång

Den offentliga sektorn har vuxit i takt med att kraven från medborgare och organisationer har ökat. Vi vill ha fler resurser till vården, bättre utbildningssystem och högre standard i offentliga tjänster – men glömmer ofta att dessa krav måste finansieras. Egenansvar och samhällsanda verkar allt mer ha ersatts av en mentalitet där staten ses som en oändlig resurs. Kritisk blir det särskild nu när försvarskostnader öka otrolig mycket.

Ett exempel är utbildningssystemet i Sverige, som är kostnadsfritt på alla nivåer. Trots detta står vissa branscher utan tillräckligt med kvalificerad arbetskraft, samtidigt som andra är övermättade. Vi förväntar oss att det offentliga ska lösa dessa problem – men var finns det personliga initiativet att utbilda sig eller anpassa sig till marknadens behov? Eller företagens och organisationer att skapa attraktiva yrken, arbetsmiljö och förutsättningar ? Det är en annan tid nu – när man inte behöver arbetar för att motverkar hunger och liv – utan mera att förverkliga sina drömmar.

När vi själva orsakar problemen

Ett annat exempel är nedskräpning och miljöförstöring. Vi klagar på att det ligger skräp överallt, men glömmer att det är vi själva som har kastat det. Samma mönster återkommer på många andra områden – vi pekar på vad andra ska göra, men undviker att se vårt eget ansvar.

En balans mellan krav och ansvar

För att vi ska kunna skapa ett hållbart samhälle behöver vi hitta en balans mellan vad vi kräver av staten och vad vi själva bidrar med. Vi behöver ställa oss själva frågan: Vad kan jag göra för att bidra till samhället? Det handlar inte bara om att betala skatt utan också om att ta ansvar i vardagen – genom att minska vårt avfall, utbilda oss inom bristyrken, lära om hela tiden för att alltid har just in time kompetenser som behövs, har en större förändringsförmåga eller stötta lokala företag.

Kennedys uppmaning bör tjäna som en väckarklocka för oss alla. Om vi verkligen vill ha ett starkt och fungerande samhälle, måste vi börja med oss själva. Förändringen börjar inte med staten – den börjar med oss. Det gäller även det politiska partier som behöver mindre tänker på sina egna särintressen utan mera på landets bästa.



Året 2024 Del 2

Uncategorised Posted on fre, december 20, 2024 18:41

Tillbakablick på Sverige och politiken

Sverige är ett land med stora ytor, där de flesta bor i södra tredjedelen och längs kusterna. Genom historien har Sverige byggt upp sitt rykte som ett välfärdsland med generösa förmåner. Men tiderna har förändrats, och nu står vi inför stora utmaningar. Trots det förväntar sig många fortfarande att staten ska lösa allt – utan att själva bidra särskilt mycket. Sänkta skatter – men högre bidrag och stöd är mantra hos alla som bor hos oss. Avsaknaden av insikten att staten är vi själva är något som är bekymmersamt – det egna ansvarstagande eller vara en del av lösningar till utmaningar är borta.

Politikens labyrint

Missnöjet med politiken är påtagligt. Vi har tre stora partier och en rad mindre partier, men det är ofta just dessa små marginalpartierna som styr dagordningen och beslut. Det liknar ibland en lekstuga: ”Om ni inte gör som jag säger, så leker jag med någon annan!” Resultatet? Självgoda politiker som verkar ignorera valresultat och folkets vilja, om den övergripande inriktningen för landet. ”Vi vet bättre”, verkar vara mantrat – bara vi har makten. Blir det tilldelat ett område driver dessa små partier sin egen agenda som det inte fick i valet förr.

En turbulent tid för partierna

Det här året har varit speciellt. Det gamla statspartiet riskerar att förlora sitt viktigaste ekonomiska stöd – lotterierna – och även LO börjar skruva på sig, eftersom en tredjedel av deras medlemmar nu sympatiserar med Sverigedemokraterna. Det skapar oro i leden.

De mindre partierna verkar mest sticka ut med orimliga förslag. Ett exempel är ”Från skärm till pärm” – en idé som kanske var tänkt för äldre lärare som inte vill anpassa sig till den digitala världen. Men hur passar det egentligen dagens skolungdomar som ska arbetar till 2104 när det fylld 70 år.

Löften och verklighet

Före valet lovas det guld och gröna skogar, men efter valet verkar löftena glömmas bort. Istället får lobbyister och tankesmedjor stort inflytande över politiken. I media och på sociala medier sprids ”sanningar” som inte alltid grundar sig på fakta eller riskanalyser men som styrs av lobbisterna. Det är ju en regel att men byter sida ofta från politiken till lobbyisterna – man vet knappt längre vem som är politiker och vem som är lobbyist – eliten hjälper och stödjer varandra. Vi väljare är ju bara röst kött vart fjärde år.

Energikris och elmarknad

Energifrågan är ett hett ämne.

Det påminner om ett större mönster. 1996 när Nordpool skapades, ignorerades varningar, Politiken och kapitalet lyssnade inte på forskning och riskanalyser, vilket lett till dagens situation. Vänsterpartiet var faktiskt de enda som röstade emot – av ideologiska skäl. När Tyskland hängde på 2006 och stängde sina kärnkraftverk, och även där gick man emot riskanalyser som varnade för just dagens problem och nu ser vi konsekvenserna. Samtidigt står Sverige inför utmaningar: när strömmen som produceras i Norrland behövs där, och resten av landet får förlita sig på sol och vind. Som tur har vi politiker som via till riksdagen föreslår att vi ska producera i fabrikerna på nätterna för att så vis dela upp bristvaran ström. Smart………..

Kompetensbrist och arbetslöshet

Sverige lider också av kompetensbrist. Många unga vill hellre bli tjänstemän än att arbeta med kroppsarbete. Arbetskraftsinvandring har fungerat tidigare, men nu ser vi samma problem i andra länder – alla vill ha karriärer i tjänstesektorn. Bristen på hantverkare och industriarbetare är akut, och nu försöker staten tillsammans med kapitalet styra ungdomar till bristyrken. Det känns nästan som en återgång till Sovjet-tiden. Varför inte höjer lönerna ? Stackar rimliga arbetsförhållanden eller att det som sliter med kroppen kan gå i pension tidigare…..det börjar ju ofta jobba tidigare. ……Tänk till.

Vi har det ändå rätt bra?

Trots allt lever vi i ett rikt land. Det märks på alla mopedbilar som ungdomar kör omkring, sommarstugor, stora hus och semesterresor. Sportbilar, Bilar, dyra artefakter och prestige varor. Men frågan är: har vi verkligen jobbat ihop allt detta? Ofta bygger dessa förmögenheter det på arv från våra föräldrar, som slet och byggde upp landet. Värdeökningen har gjort sitt – där stiger även belåningsgraden – detta utrymme användes till spekulation och köp. Samtidigt är Sverige ett av de mest skuldsatta länderna i världen – inte staten utan vi medborgare – vi lever farlig. Och politiken vågar inte säger sanningen – da är det bättre med sänkta skatten och för att behålla sina väljargrupper höjer bidragen till det som inte jobba . Tänk att du har med bidrag en lika hög pension än en som slitet 50 år i låglöneyrket………. Även detta är Sverige idag.

Att mycket av oroligheter och våldsbrotten bygger på avundsjuka på det som har – ”vill också har faktor” är en annan del av Sverige som har en stor utanförskap. Kanske det enda som ger välstånd är ”Brott och Spekulation” – vanlig hederlig arbete är inte populär. Men det ser lika ut ut i flera länder av Europa – som är på väg i en orolig tid, industriell nergång, arbetslöshet och nationalism.



Nästa »