Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Alla skriker efter #arbetskraft – men vet vi egentligen vad vi pratar om?

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, EU, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on fre, maj 23, 2025 11:35

Just nu ropar många efter arbetskraft. Politiker, arbetsgivare och medier diskuterar bristyrken, utbildningssatsningar och matchningsproblem – men i den här debatten blandas ofta centrala begrepp ihop:# kompetensförsörjning, #arbetsmarknadens behov och a#nställningsbehov.

De här begreppen hänger ihop, men de syftar på olika nivåer och tidshorisonter inom arbetslivet. Och om vi ska möta framtidens utmaningar på riktigt, måste vi förstå skillnaderna – och använda dem rätt.

Låt oss börja med ett grundproblem: #Kvantitet framför #kvalitet

När organisationer och myndigheter ska kartlägga arbetsmarknadsbehov sker det ofta genom kvantitativa metoder, som enkäter och kryssrutor. Resultatet blir statistik som visar att ”det råder brist på yrke X i region Y”.

Men det säger oss väldigt lite om vilken typ av kompetens som egentligen efterfrågas. Många av de yrkesbeteckningar som används bygger på gamla klassificeringar (t.ex. SUN- och SSYK-koder) som inte längre speglar dagens – eller morgondagens – arbetsliv. Yrkesroller förändras snabbt. Nya uppstår, gamla smälter samman, och det vi kallade ”undersköterska” eller ”IT-specialist” för tio år sedan är inte samma sak idag.

Därför behöver vi i mycket högre grad använda kvalitativa metoder.

#Kvalitativa metoder ger oss nyanser – och framtidsinsikt

För att förstå vad som faktiskt efterfrågas på arbetsmarknaden behöver vi:

  • Genomföra# intervjuer med arbetsgivare om deras framtida strategier av den egna produktion av varor och tjänster samt tillhörande kompetensbehov i detalj – yrkeskompetenser.
  • Organisera# fokusgrupper med branschföreträdare för att få en samlad bild av trender och diskuterad underlag.
  • Göra case studies inom specifika sektorer och orter för att fånga lokala variationer.

Syftet är att förstå de förändringar som ännu inte syns i statistiken – till exempel #tekniksprång, nya arbetssätt, eller nya sätt att organisera verksamhet.

Stora organisationer har ofta kompetensförsörjningsstrategier kopplade till sina affärsplaner – men på många håll fortsätter man att ropa efter dagens yrkesroller, snarare än att planera för morgondagens behov. Det gäller även branschorganisationer som i brist på kvalitativ underlag har fel fokus.

Det leder oss till en avgörande fråga: Hur kan utbildningssystemet möta en framtid vi inte ens planerat för?

Tre nyckelbegrepp du måste förstå:

1. #Kompetensförsörjning – den långsiktiga strategin

Kompetensförsörjning är det övergripande arbetet med att säkerställa att rätt kompetens finns på rätt plats – både nu och i framtiden. Det kräver:

  • Omvärldsanalys: Vilka varor och tjänster kommer vi producera? Hur påverkar ny teknik, digitalisering och outsourcing våra behov? Hur ser framtidens produkter ut ?
  • Strategisk planering: Vad kan vi utveckla själva? Vad behöver vi i samverkan med det offentliga utbildningssystemet?
  • Proaktivt ansvarstagande: Att ta eget ansvar, inte bara efterfråga – hur skicklig gör vi vara egna anställda inför framtidens behov ?

Exempel: En kommun som planerar för att säkra tillgången till sjuksköterskor de kommande 20 åren genom att arbeta med utbildningssystemet, arbetsmiljö, förmåner och målgruppsanalyser. Och viktigast av allt försöker sätta fokus vilka faktiska yrkeskompetenser behövs om 20år i en allt mera digitaliserad värld och hur utvecklar vi den egna organisationen i detta lärande.

2. #Arbetsmarknadens behov – det breda samhällsperspektivet

Det här handlar om vilka kompetenser som samhället i stort behöver – för att olika branscher, sektorer och regioner ska fungera.

  • Makroperspektiv: Här analyseras hela arbetsmarknaden – vilka företag finns, var finns de, och hur ser demografin ut?
  • Drivkrafter: Teknikutveckling, konjunktur, globalisering och politiska beslut påverkar.
  • Underlag: Arbetsmarknadsbehovet måste bygga på verkliga, strategiska analyser från verksamheter som jag beskriver ovan – annars blir det fel riktning på utbildningssatsningarna.

Exempel: Ett stort behov av IT-specialister i Sverige – men här krävs fördjupning: Vilken typ av IT-kompetens? Krävs svenska språket? Ska tjänsterna finnas i Sverige eller kan de outsourcas? Det finns många frågor…………………

3. #Anställningsbehov – det akuta nuläget

Det mest konkreta begreppet: Hur många personer, med vilken kompetens, behöver en viss arbetsgivare anställa inom en viss tid?

  • Mikroperspektiv: Vad behöver vi nu – och varför?
  • Kvalitativt fokus: Vilken typ av kunskap och kompetens behövs – inte bara ett yrkestitel.
  • Personalstrategi: Hur attraherar vi rätt personer, och hur organiserar vi oss så vi blir attraktiva som arbetsgivare?

Exempel: Ett äldreboende som behöver tre undersköterskor inom tre månader – men där rätt person kan innebära helt olika kompetens beroende på behovet (äldreomsorg, demens, psykiatri etc.).

Sammanfattning: Tre nivåer, tre perspektiv

BegreppPerspektivFokusTidshorisont
KompetensförsörjningStrategisktRätt kompetens för framtiden, i det enskilda företaget – branschenLångsiktigt
Arbetsmarknadens behovSamhällsnivåVad hela arbetsmarknaden efterfrågarMedel–lång sikt
AnställningsbehovOrganisationenivåHur många behövs – och vad ska de kunna?Kortsiktigt

Tre uppmaningar till arbetsgivare och utbildningsaktörer:

  1. Sluta ropa – börja planera. Varje företag bör göra en strategisk noggrant kompetensanalys istället för att jaga efter gamla yrkesroller.
  2. Arbeta tillsammans med utbildningssystemet. Sätt er ned och skapa gemensamma lösningar – inte kravlistor på antal platser. Kan det vara så att man med en lärlings anställning till vuxna kan rekryterar flera sökande till olika yrken ( Lite orimlig med hög studielån för ett yrke som inte betala tillbaka) särskild om du har har familj och vill byta…………….Eget ansvar ?
  3. Tänk framtid – inte bara nutid. Utbildningar och satsningar bör förbereda för övermorgons behov, inte bara för det vi tror vi behöver idag.
  4. Tänk den som väljer ett yrke på gymnasiet idag 2025 ( 15 års ålder) ska vara anställningsbar fram till 2080 när vederbörande ska går i pension med 70 års ålder. Den ska samtidigt även orkar att jobbar så länge……………………..
  5. Att skapa bristfällig underlag och ser bara på nuet – är ett brott mot samhället – som ska tar ansvar för dessa som står utanför arbetsmarknaden p.g.a av man hade fel fokus på kompetensförsörjning och arbetsmarknadens behov.

Om vi vill ha en välutbildad arbetskraft med rätt kompetenser – ”Just in time” – måste vi bli bättre på att förstå vad vi faktiskt behöver. Förmåga att ta till sig nya kunskaper och kompetenser är mera avgörande än att kunna ” göra ett yrkesprov” med ett visst antal produkter som man har övat på länge. (Dessa ska man bara titta och smaken bedömdes inte.) Inte bara idag, utan även om fem, tio och tjugo år. där man arbetar med nya tekniker och produkter. Alla inblandade har ett mycket stort ansvar själva – inte bara staten – som är beroende av kvalitativa framtidsinriktade underlag.



Blir det lite bättre i framtiden –

Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on ons, oktober 27, 2021 12:16

man blir äldre och funderar om framtiden med perspektiv på historiska händelser.

  1. Perspektiv Hälsa

Det höst igen och röda öga blinkar milt mot hen där hen parkerat sin cykel utanför. Det är coronasäsong igen- COVID- 48 så hen blir inte insläppt än, trots att vädret är lite bistert och det är kallt ute. Man brukade kalla det för ”influensa”, men viruset som 
kom ungefär när hen föddes 2019 har blivit allmänt begrepp för de allvarliga utbrott 
som sker nästan varje vinter, särskilt nu som var och en känner igen virusens form på vårdcentralernas digitala skärmar, där det sakligt förklaras varför årets utbrott är annorlunda från förra årets.

Men hen har inte något virus, inte utöver de tillåtna nivåerna i alla fall. Hen är här eftersom hen i åttaårsåldern diagnosticerades med framtida cancer. Nu är hen klar med studietiden och fått fast jobb är det dags för preventiv behandling som del av hans pensionsplan. Hen framtida cancersjukdom riskerar inte att inträffa innan han fyllt femtio, så han har årtionden på sig och hen tänker bestämt hålla sig till planen. Det är inte ens ett val, det har verkat självklart att man investerar i sin framtid. Nu är det dags för hen andra besök, av de fyra besöken han kommer göra per år under resten av livet. Hen

skattar sig lycklig som haft turen att födas så pass frisk – bara fyra besök per år är väldigt lite, jämfört med några av hens jämnåriga som behandlas för både hjärtsjukdomar och demens. Inget man behöver oroa sig för på 30–40 år ännu, men den genomsnittliga studenten räknar inte med att ha råd med livsförlängande teknik så det rimligaste man kan göra är att försäkra ålderdomen och se till att man inte dör i förtid. Men att ”gå i pension” kommer inte på fråga – pensionsplan handlar om att vara frisk hela livet, varför ska man då sluta arbeta?

Du har just läst en blick in i en avlägsen men principiellt inte omöjlig framtid. Ett paradigm byggt på biotekniska möjligheter till bättre hälsa, som kan skapat tillväxt, nya sociala förutsättningar och motsättningar, men även utmaningar hur vi framtiden ska skapa en social rättvisa, mat på bordet för alla, hållbart utveckling, teknik skiften och ett gemensamt ansvar för världen och dess invånare.

Den här artikeln bygger på en nylig rapport i kunskapsnätverket Kairos Future Club.



Jag älskar att betala ”rätt” skatt

Politik Postad av Heinz GlöcklerPosted on tis, juni 15, 2021 12:36

Skatter – Skatter och Skatter.

Nu börjar det igen – Skattediskussionen – och att man ska beskatta det som har mera – riktig gammal klasskampsretorik – men vad är fakta.

Jag betala gärna skatt –  stat och kommun behöver inkomster för att bekosta alla kostnader som uppstår när man ska uppfyller  medborgarnas krav som vi har på staten. Det finns ett ansvar som staten har, det finns ansvar som kommunen har och det finns ansvar som vi har för oss själva. Vi kan inte bara kräver utan vi måste även ger ….

Ju mindre ansvar som vi tar själva, desto mera ansvar måste det offentliga väsendet tar för oss – och det kostar. Det är ganska enkelt – Utifrån mitt perspektiv bör vi ställa oss frågan i en valrörelse – Vad är Staten och kommunernas ansvar – och hur mycket får det kostar. Har vi klarad av detta kan vi diskutera, vilka intäkter i form av skatter till stat och kommunerna behövs, för att täcka dessa kostnader. Vilka skatter ska då finnas och vem som ska betala detta.

I princip är jag för ett skattesystem efter ekonomisk bärkraft men med krav att alla ska gör göra sitt bästa för att stödja system inte utnyttjar systemet. Det gäller även för stat och kommun som bör alltid tänker på att skattemedel ska användas till allmännytta och inte för att beivra särintressen.

Historisk har man ansett att Kapitalister ska betala mera – idag finns det olika typer av kapitalister. Företagaren som hela tiden investerar i sina företag och skapa arbetstillfällen och produktion som in sin tur ger det offentliga intäkter och skapar välstånd i samhället. Entreprenörskapen och möjligheterna att ökar sin förmögenhet skapar mervärde i samhället.

Sedan har vi kapitalister som via spekulation skapa mervärden i form av pengar – som är till nytta för den enskilde (via pensionsfonder) och för dom själva (arbitrage – avgifter). En självuppfyllande kapitalism som skapar finansiella mervärden med som inte skapa mervärden för samhället. Det är denna typ av kapitalism som har ökad det sista tjugo åren – och som är typisk för tidsandan – jaget förre vi. Skattesystemet har inte hängt med utan beskattar företagaren – den gode kapitalisten mycket högre än spekulationskapitalisten.

Idag betalar vi skatt via lön och via olika punktskatter – tidigare hade vi även farvskatt och förmögenhetsskatt samt fastighetsskatten. Ett tokigt system – där man första skatter på sin lön. Med sina beskattade pengar köper man tillgångar – säljer man sedan denna tillgång – betalar man skatt på värdeökningen. Helt ok  –   men att betalar skatt för att man äger något (som fastighetsskatten är vanskligt och helt vansinnigt – särskild om skatten blir högre om man igen med redan skattade pengar förbättrar och underhåller fastigheten).  Det är bra att denna togs bort. Om man inför fastighetskatten bör man ju även beskatta ägande av konst, klockor, guld, smycken, båten, bilen eller allt annat – eller ?

Nu önskar man tillbaka Fastighetsskatten och beskattar det förmånliga ISK sparande för det rika.

Vad är rik ?   Ett boende i Stockholm för 2 vuxna och 2 barn – bostadsrätt kostar mellan 5 -8 miljoner  där krävs det en insats på ca 1,5 miljoner – är denna personen rik?    För mig är den skuldsatt och fattig. Men jag ska betala skatt på ägande och sedan på reavinst.

Vad är rik ?  När du har utöver en fastighet – en stor båt, konst, guld, klockor, smycken, fastigheter utomlands. Här behöver jag inte betala skatt för ägandet eller reavinsten. Där tänker jag att man är rik……………

Många medborgare litar ju inte mera på staten och tänker jag måste ta hand om mig själv i framtiden – genom staten inte prioriterar sina medborgare när det gäller vård och omsorg, pensioner. Man betalar från sina redan beskattade pengar – olika försäkringslösningar för att gardera sig. Eller sparar i tex. ISK för att har reserver. Även att reducerar skuldsättningen i sin fastighet är ett sparande – genom att man minska framtida kostnader.

För mig är det en politisk inriktningsfråga – ska vi belöna medborgare som tar eget ansvar via att spara och minskar sina kostnader – eller ska vi belöna medborgare som inte tar ansvar utan slösar och leva i dagen och sedan blir beroende av olika bidrag när intäkterna inte räcker till?

Vi pratar mycket om likvärdighet och samhällsansvar – men det bygger ju mycket på vart eget ansvar. Vart eget ansvar är även att röstar på politiska partier som tar själva ansvar för samhället och mindre för att gynna olika särintressen.