Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

Restaurangkritik- Rankningslistor Välsignelse eller Helvetet

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on lör, juli 16, 2022 12:34

Ni som känner mig vet min bakgrund – och jag tror att jag kan yttrar mig över ovanstående rubrik.

Det finns hur många ”listor” som helt i världen, men även i Sverige, listor som används av oss konsumenter som en slags varudeklaration eller en jämförande konsumentupplysning. Men nu till frågan kan man lita på alla dessa listor?  Vem har koll på dessa ?  Vilka som ligger bakom och finns det dolda intressekonflikter?  Går restauranger verkligen jämföra med varandra och vilken nytta har vi konsumenter eller bättre sagt gäster av dessa listor?

Som krögare eller kock vill jag blir upptäckt och positiv omskriven och samt ligger högt i rankningar för att gästerna kommer till mig. En positiv artikel, välskriven väcker begär hos blivande kunder att besöka min krog och därmed ökar mina intäkter, men även min ställning bland andra restauranger. Redan där är det ” för vanliga” gäster inte så viktig om man har 3-4 eller 5 getingar utan själva beskrivningen och texten är viktig. Positiva formuleringar är viktig – upptäckte det själv under mina år som krögare, att ett för högt betyg kan även skrämmer gäster genom att det finns en koppling till ”dyrt, exklusiv eller jag platsar inte in”.  En negativ text eller bedömning kan jämföras nästan med en tapp i omsättningen om inte krogen är väletablerad bland nöjda kunder och gäster.

Det sista 15 åren har sociala medier gjort att vi alla har blivit mer eller mindre restaurangguider – eller i sin extremform ”instagramfoodies, foodhunters eller matbloggare”. Genomslagskraften för en positiv artikel blir så mycket större samt även förr ett negativ kritik eller inlägg. Skillnader mellan förr och nu är att tidigare hade man koll vilka preferenser eller krav dessa guider hade när det utövade

I dagens Sociala mediavärld vet varken krögaren, restaurangen eller vi konsumenter – vilka bakgrund alla dessa ”personer” har. Finns det sensoriska, gastronomiska eller hantverkliga kunskaper för att kunna utföra en bedömning är man proffs eller en glad amatör ? Har man ett etiskt förhållningssätt för att göra en rättvis bedömning? Hur finansiera denna bedömare sina restaurangbesök?  Jobbar man på uppdrag av någon – eller är man en frilansjournalist som säljer sin artikel ?  Betalar man sin nota eller är det krögaren som ska bjuda på ? Är man anonym eller är man en välkänd bloggare, foodie eller dylikt ( upplysta restauranger har koll på alla) ?

För att kunna göra en rättvis bedömning – bör det vara tydlig och transparant – utifrån vilka parameter man genomför sin bedömning, vilket som är det preferenser och kravspecifikationer, man utgår ifrån. För att erhåller relevant betyg bör dessa preferenser vara lika hos flera bedömare – vilket inte är lätt – vi är ju människor …………………men utifrån ansvaret vad en bedömning betyder för vara eller icke vara av ett företag desto viktigare. Det kan inte vara mål och syfte att enda året skriver upp en restaurang för att året efter skriver ner samma restaurang, som har samma kvalitet. Ibland kan det vara bra att istället ger en ”Rising star” – än en star för att ser om utvecklingen håller.

Upplever många gånger att det finns en dold koalition mellan det som kallade instagrammfoodies (dess bakgrund utifrån kompetens är många gånger tveksam) och sina följare, men även följande kockar som i sin hype ” om att vissa upp sig personligen och blir omskriven” enbart för att hittar på extravagans, samtalsämnen och även nya grepp ( oftast copy paste) för att på detta sätt stärker sitt ego och blir omskriven. Det finns även listor som sätts ihop kockar och foodies ihop – ett slags klubben för inbördes beundran – finansierad av multinationella leverantörer till branschen. Det finns listor som görs i samarbete med nationella intressenter föreningar. Guider som lever på annonsering är man helst ser att man ”annonserar” för att synliggöras. Alla har sitt speciella mål och syfte som ligger i det dolda, och inte synlig för oss konsumenter.

Förstår mig inte fel – all restaurangkritik och bedömning är välkommen och en bra kundinformation är viktig, men där bör det finnas en gemensam överenskommelse mellan dessa utövare, för att dessa bedömningar användas av oss konsumenter som en slags varudeklaration eller en jämförande konsumentupplysning. Särskilt ansvar lägger jag på det stora nationella och internationella guider.

–     Tydliga kravspecifikationer VAD som bedöms, VAD som är kriterier och VEM som finansierar

–    Tydlighet – VEM som utför dessa bedömningar – bakgrund, anställningsförhållande, kompetenser

–    Tydligheten vem som finansierar dessa bedömningar och guiden? och till vem man riktar sig i sin publicering.

–     Feedback innan publicering för att ge restauranger chans att bemöta kritik

–     Research – för ekonomiska förhållanden, arbetsmiljön och eventuella anmärkningar hos myndigheterna.

Da erhåller vi kanske ett flertal guider som riktar sig till gäster som just har idag lust att går på en enkel krog med vällagad mat som har fatt topp betyg – eller när tillfället är det rätta att går på en internationellt toppkrog antingen med mera klassisk eller innovativ inriktning även dessa med samma toppbetyg.  Det kallar jag konsumentupplysning eller gästupplysning som är viktigare än någonsin för att kunna lägga mina egna skattade pengar på rätt ställe utifrån den upplevelse jag önskar.



Michelin-Guider och Foodies ett hinder för utvecklingen av Gastronomin ?

Mat och Vin, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on tor, mars 31, 2022 09:32

Höga noteringar i Guide Michelin och andra matguider är restaurangernas och särskild kockens högsta dröm – man säger i skolan ”Strävans mål”, eller man vill tillhöra den så kallade eliten – lagar mat i Champions League för restauranger och kockar. Ett slag självförverkligande och något som ger ”stjärnstatus”.

Men denna Champions League utgör bara en minimal del av Gastronomins värld och Kokkonsten – denna sektorn är en minoritet inom Gastronomin, och in många fall inte tillgänglig för människor utanför det gastronomiska mat eliten. Dessa stackars restauranger har blivit inlåsta i ett mycket smal och trångt system av bedömningar och tolkningar, som blir bara trängre och trängare, när nu även foodies (Instagram-ätare) skapar en ram på vad som är topp eller inte. Visst finns det fler och fler personer som kan tillgodogöra sig dessa restauranger och antalet växer, det blir även fler och fler som har råd. Och dessa styrs ju till rätt adresser av dessa guider och foodies – det är ju ”PLACE TO BE”. Alla tittar på varandra och ingen vågar att ” lovordar” restauranger som inte är inför denna boxen. Med resultat att många restauranger liknar varanda när det gäller upplevelser – ( via sociala media och instagram följer alla trenden och ser vad som gäller just nu.) När man sedan vet att 40 % av gästerna på världens så kallade topprestauranger består av andra personer inom gastronomins branscher förstärks detta ytterligare och hindrar den utvecklingen ” så här ska det vara ,så här är standarden” mentalitet.

Visst har varje restaurang utifrån sin styrande matlagare en egen personlighet utifrån hen egna CV som hen under sina år vid spisen har skapad – med en egen hantverksstil. Man har lärd sig allt, men alltid hållit sig inom ramen av tolkningar vad guider och foodies tycker vad som det är en topprestation. Där har det blivit så trångt att man inte längre kan tar till sig olika typer av matlagningsstilar – utan man bedömer allt utifrån den just gällande aktuella ramen. och den gällande normen. Da blir det svart för matlagare – kockar att förverkliga ”sitt kök, sin matlagningsstil eller förvaltar ett historiska arv som restaurangen har sedan tiotals år tillbaka. Genom att matlagare utvecklar sig endast inom denna från guider och foodies skapade trånga sektorn, där även förebilder (trendskapare) befinner sig. Resultaten blir att topprestauranger mer och mer blir mainstream. Särskild när gästerna tolka prestationer inom denna smala ramen ………………….det har ju toppoäng.

Att blicka utanför denna ”ramen” hittar man sällan hos världens topprestauranger – det finns för få kulturell bildade kockar och krögare som har förmåga att fråga sig själv ” varför gör jag på detta viset” eller som kan tänker” out of the box ” inom alla delar av gastronomin. Har förmågan att via sin restaurang ser helheten och som försöker förverkliga sig själva och har fokus på att ger gästerna en särskild eget upplevelse, och inte en mainstream topp middag som är lik och ryms inom den trånga ramen som sätts av alla guider och foodies.

I framtidens restaurangupplevelser måste man definierar gastronomins hantverkskonst på nytt – för att skapa en mångfald och befria sig från det trånga korsett – som guider och foodies har trängt dagens restauranger. Vi behöver vi HANTVERK PLUS + som betyder att man utöver ett hantverk i restaurangen på absoluta toppnivån som är en förutsättning plus en kulturell – kreativ – ifrågasättande och självständig Orientering som ger en ny Kreativitet. Där är det viktig att skapa en plats även för kreativa personer från andra professioner som kanske inte ” har skolats” i den trånga sektor som jag beskriver ovan, och därmed kan skapa en kreativa dialog och samarbete med dessa som är utbildad och skolad ” i den trånga sektorn”. Denna stoltheten över den egna särarten av restaurangsupplevelser gör att man inte behöver strävar ” efter dessa medaljer och utmärkelser som bedöms ”hemlig” och utgår från guidernas egen tolkning. Tänk att man besöker en restaurang som utifrån sin egen DNA skapa det unika och går sin egen väg, där matlagaren och alla anställda utvecklar restaurangens egna DNA och där kocken inte fokusera på sin eget förverkligande…………..

Vinnaren blir det gastronomiska landskapet med en mångfald av självsäkra, stolta, unika, gästfokuserade restauranger där alla tillsammans skapar upplevelser befriad av guidernas och foodies – tvångströja. Och i slutet erhåller vi Gäster tillgång till en gastronomisk mångfald som berikar – kulturlandskapet Gastronomin.



Varför blev det på detta viset ?

Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on ons, mars 02, 2022 09:59

Varför är alltid Krig och förstörelse lösningen……………..och att Diktatorer kan göra vad dom vill……….

Vi ser nu i Ukraina hur en avsaknad av en långsiktig fokusering på att lösa utmaningar och problem, har skapat ett krig som startades av en Diktator som under 22 år – haft ett tydlig maktfokus och behovet att göra ”Ryssland Great again” eller låter drömmen om den gamla Sovjetunionen väckas till liv igen.

Jag frågar mig alltid varför har det blivit på detta viset………utan att veta om historiken kan man inte hittar ett förklaringsmodell och kunna eventuellt tidigare kunnat löst situationen långt tidigare.

1945 efter andra världskrigets slut – slutade även samarbetet mellan Sovjetunionen och det allierade. Churchill varnade sina västvänner och en känd amerikansk general tyckte när vi ändå har trupper i Europa kan vi väl fortsätta till Moskva.  Sovjetunionen styrde nu stenhård under 44 år över hela osteuropa – dels via länderna beroende av Sovjetunionen dels via skrämselretorik över Väst. Militären hade alltid den största maken och resurser – många av Putins nuvarande generaler och ansvariga har skolats i detta tänkande. Även väst byggde upp en hotretorik mot kommunism och Öststaterna som utmynnade i det kalla kriget och kapprustningen. Men det fysiska verkliga krigsplatserna har förlagts till små länder där kommunism och den fria världen bekämpade varandra -och detta fick stöd av dessa två block. Redan där handlade det inte om folkets vilja utan att potentater och ledare vill visa sin makt. Många av dagens ryska ledare har sina rötter från denna tid – Sovjetunionen storhetstid – där militären och KGB styrde.

Sedan hände något i världen – Kina vakande till liv och började sin resa mot en världsmakt både ekonomisk och militärt. Med ett blandsystem – där kommunism är fortfarande ligger grunden men där man ser till att det sker en utveckling. Sovjetunionen som under kapprustningen vid det kalla kriget – har redan varit i konkurs, och kunde ej stödja sina partners och lydstater i Östeuropa och världen längre behövde tänka om. Den dåvarande ryska president Gorbatjov insåg detta och startade Glasnost – och släppte ut tacksam alla länder i frihet och självständighet för att klara sig själva – Sovjetunionen hade helt enkelt inte råd – vi behöver heller mat till befolkningen. Man släppte även 1994 alla ryska delrepubliker ut i ”friheten” som egna stater med ett visst samarbete, men erkände deras självständighet under viss villkor.

Putin som där har varit KGB chef – fick smärtsamt ser på hur tre miljoner av ryska soldater plötslig kom hem till Ryssland utan jobb och fick stöd av särskild Tyskland som byggde boende och betalde lönen något. Rysslands militär kände sig förödmjukat och bitter, samt att det inte hade ekonomi för att stödja det egna soldater. Stora dela av den ryska armén, flottan och flyg rustades ner och blev oanvändbart. Av det forna kontrahenter Warsawapakten och NATO – fanns bara NATO kvar………..som utökade sina medlemsländer mot Öst till gränsen mot Ryssland.  Fiendebilden är nu varit Ryssland. NATO hotet fanns kvar oss Putin och sina generaler.

EU i sin tur har varit snabbt och utifrån fredsperspektivet etablerades stora ekonomiska stödpaket till alla öststater förutom Ryssland. Detta skapade välstånd och stora västföretaget etablerade även med stödproduktionsanläggningar och fabriker – som gav jobb och välstånd. Utifrån Medlemskap i EU – kunde det lätt säljer sina produkter och många unga människor började jobba i Väst. Utan dessa hantverkare skulle ju även Sverige stannar stilla.

Vad hände i Ryssland – en annan befolkningselit – oligarker tog han om ryska resurser och blev rika samt flyttade utomlands. Dessa oligarker – bländade oss med sin sponsring av alla event, klubbar och berikade många stora städer – Money – Savoie Livre – Dolce Vita. När behovet av gas och olja i Europa växte – fick Ryssland sin stora chans till stora intäkter och kunde därmed bygga upp sitt självförtroende – men maktsystemet är kvar och tanken att med dessa resurser återuppbygga Rysslands Storhet väcktes – där särskild av Putin och även av sin medhjälpare -krigsmakten som är ju uppvuxen under Sovjetunionens storhetstid. Putin har även varit skicklig att involverar förre detta toppolitiker i Rysslands företag – dessa agerade mot betalning som Putins marionetter – och lobbade i sina nätverk. Det sista 15 åren har man via Rysslands och Putins beteenden kunnat lätt ana och ser vart det tar vägen, men ibland vill man inte se – när sedan USA har tappad sin ställning som världsmakt – och har egna inre problem – har det varit dags att jobba för Putin att drömma om en STOR RYSSLAND igen. Den ryska krigsmakten rustades upp snabbt och effektiv, och den blev även mera synlig i resten av världen. Krimkriget 2014 har varit det första tecken – och egentligen borde varningslamporna varit till röd hos alla länder inom EU och resten av världen. Men tystnaden har varit stor – det ekonomiska aspekterna Gas och Olja har varit viktigare än Putins agerande, även när det gäller mänskliga rättigheter …

Många politiker i Europa och Världen bör tänka till – hur de kunde Putin ger dessa möjligheter.

Vad vill jag säga……………………..Avsaknaden av analys, dialog och tidigt talar om utmaningar och att söka hållbara lösningar, samt att agerar aktiv mot Diktatorer (som man gör nu) skulle har besparad oss denna krig i Ukraina. Det dags att man navelskåda sig själv – Varför blev det på detta viset ?



« FöregåendeNästa »