Vänner, Arbetskamrater, kollegor och andra som man umgås med.
Många anser att jag är lite konstig – eller är inte den som pratar mycket om mitt privatliv och är med på alla tillställningar ”AW” efter jobbet. För mig är jobb eller arbete en sysselsättning som ska ger mig mervärde eller berikar mitt liv. Därav upplevs jag gärna som lite ”jobbig” – ifrågasättande, utmanande och en som hela tiden vill utvecklas vidare, och därmed avstår från en del sociala aktiviteter.
Men samtidig på mina gamla dagar ger tillbaka något till yngre eller till organisationen, man har ju varit med på en hel del i livet. För att kunna ger något vidare eller hämtar in andra preferenser och synpunkter – är det viktig för mig att kunna skilja på olika sfärer. Arbetsplatsen är en plats, Privatlivet är en annan och att söker sig till kloka personer utanför dessa två sfären är särskilt viktig. Även i det privata kan jag vara jobbig – hjärnan är ju igång direkt när man vaknar på morgonen – medan andra behöver en längre starttid.
Som gammal kock har jag tidigare i mitt liv följd andra kockar, deras böcker, ätit deras mat och följd deras tankar……..kanske lite förmycket, jag hade nog för mycket ”kockperspektiv” som företagare på gott och ond. Jag kom i underfund att när jag breddade mina intressen och även läste vidare på högskolan – undrade jag mer och mer ”VARFÖR gör jag på detta viset ” ……………Resultat är att man är alltid en produkt av sin sociala omgivning. Social konstruktivism är en idé som säger att samhället och våra uppfattningar om världen skapas i samspel med andra människor. Det är ett perspektiv inom samhällsvetenskapen som handlar om hur vi människor skapar och tolkar vår förståelse av samhället och världen omkring oss. Enligt socialkonstruktivismen är våra uppfattningar om till exempel kön, ras och samhälle resultatet av vår interaktion med andra människor och vår sociala miljö.
Det innebär att våra erfarenheter och sociala sammanhang påverkar hur vi ser på världen och agerar utifrån vår förståelse. Det här perspektivet avvisar idén om att det finns en objektiv sanning eller verklighet som existerar oberoende av vår uppfattning av den. Istället menar social konstruktivism som vetenskaplig teori att kunskap skapas i sociala sammanhang med den förståelse det givit oss av verkligheten, snarare än att den upptäcks på ett objektivt sätt utan någon förförståelse. Vi lär oss av varandra att förstå världen vi lever i, inte tvärtom.
När jag uppfattade ovan har jag aktiv sökt mig det sista tjugo åren i min information inhämtning och möten gärna till andra omgivningar än den som man befinner sig som vanlig ”ARBETE och HEMMET”. Bara orden ”här tänker vi lika” ” så här har vi alltid gjord” och avsaknaden att ifrågasätta sig själva – är en mardröm för mig, det betyder lika med tillstånd, lathet att förändra och utveckla.
Jag har kommit så långt – att jag visst en duktig kock – men att jag skulle aldrig kunna skapa ett underlag vad man i detta yrket ska kunna idag och i framtiden – förutom en liten bas. Så mycket har ändrat till det positiva – men så lite har ” styrdokumenten” tagit hänsyn till omvärldens förändringar. För många trampar i gamla spor och uppfattningar – typisk skråväsendet.
