Livslångt lärande är viktigt, men det är också avgörande att de som är arbetslösa snabbt kan återinträda på arbetsmarknaden. Det bör vara möjligt att snabbt byta bransch och även senare i livet förvärva yrkeskunskaper, färdigheter och kompetenser som leder till anställning och möter arbetsmarknadens behov. Detta borde vara en självklarhet, men i dagsläget fungerar det inte – det råder brist på gymnasialt utbildad arbetskraft samtidigt som vissa befolkningsgrupper upplever en hög arbetslöshet. Dessutom är integrationen av nya svenskar i arbetslivet och till ekonomisk självförsörjning både tidskrävande och komplicerad.

Varför fungerar det inte idag?

1 Det finns för många aktörer

Arbetsförmedlingens huvuduppgift är att hjälpa arbetssökande att snabbt återgå i arbete. Förutom stöd för att finna nya jobb, anordnar de även aktiviteter såsom utbildningar som underlättar denna process. Arbetsförmedlingen är dock inte en utbildningsanordnare; de köper in aktiviteter eller delar av utbildningar som ligger utanför det reguljära utbildningssystemet. Studerande som deltar får Aktivitetsstöd, men utbildningen ger inte betyg utan endast ett studieintyg, vilket inte är kompatibelt med det reguljära utbildningssystemet.

Arbetsförmedlingen finansierar dessa insatser med statliga medel. Alla åtgärder upphandlas av Arbetsförmedlingen med långa kontrakt, upp till fyra år. Etableringsgraden på arbetsmarknaden är ungefär 15 %. Lokala och regionala företag är inte involverade i framtagningen och utformningen av dessa utbildningar; de är centralt styrda utan direkt inblandning från potentiella arbetsgivare. Branscher har visst centralt inflytande men har ofta inte insikt i lokala och regionala anställningsbehov, utan baserar sig på prognoser för arbetsmarknadens behov.

Yrkesvux-utbildningar, där kommunerna fungerar som huvudmän, erbjuder kurser baserade på arbetsmarknadens behov. Ofta fokuserar dessa på kommunernas egna behov inom den offentliga sektorn, men de kan också inkludera yrken som efterfrågas lokalt eller regionalt. Dessa utbildningar berättigar till studiestöd och studielån. De är utformade enligt Skolverkets gymnasiala utbildningspaket, som är framtagen med branschföreträdare på nationell nivå, men avvikelser i utbildningens längd är i regel standard.

Men dessa utbildningar är inte tillgängliga för alla – förtur ges till de som står långt från arbetsmarknaden eller saknar gymnasial utbildning. Denna praxis utgör ett hinder för livslångt lärande och förhindrar för personer med en tidigare gymnasieutbildning att byta karriär eller yrke på gymnasial nivå. Istället bör det lokala och regionala behovet av arbetskraft, samt individens förmåga att tillgodogöra sig utbildningen vara avgörande för vilka utbildningar som erbjuds och vem som ska få möjligheten att studera dessa yrkesutbildningar.

Idag Företag på lokal och regional nivå är inte delaktig i utbildningens framtagande – Staten försöker ändra detta via att styra pengar Statsbidrag för yrkesvux 2024 – Skolverket. Via att man kan erhåller statsbidrag, när man tar fram utbildningens tillsammans med lokala företagen hoppas man att resultat blir bättre. Tidigare har varit etablerings graden på ca 25 % . Men detta kräver ett aktiv deltagande av företag som har ett anställningsbehov, något som inte finns strukturer och processer för.

Kommunernas arbetsmarknadsförvaltningar har sina egna initiativ – ofta improviserade åtgärder som syftar till att sysselsätta individer – vilka mottar stöd och bidrag. Dessa aktiviteter och kurser är inte kopplade till det reguljära utbildningssystemet..

SAMMANFATTNING:

I alla de nämnda utbildningarna och åtgärderna är lokala och regionala företag med anställningsbehov inte involverade eller delaktiga. Deltagande sker vanligtvis på en högre policy nivå inom olika organisationer, vilket resulterar i att inflytande, kvalitet och engagemang på den lokala och regionala nivån ofta missas. Dock ska alla dessa aktörer senare vara delaktiga i genomförandet genom Prao, Arbetspraktik, SFI-praktik, Lärlingsprogram, APL, Aktivitetsåtgärder… alla med olika mål och syften, där företagen ofta inte vet vad de ska göra mer än erbjuda platser som syftar till ”att bidra med två händer och två fötter”..

NU VILL man skapa ytterligare två nivåer enligt SOU 2024:16 och Dir.2022:74

Man är redan igång med NY – Nationell yrkesutbildning – en försöksverksamhet som har startad där alla efter Yh modell kan ansöka om att bedriva Nationell gymnasial yrkesutbildning. Utan har gjord några riskanalyser och konsekvensutredningar inför införande, bara framdriven under ett halvårs utredning av experter som är part i ärendet (Myndigheten för yrkeshögskolans anställda). YH modellen älskas av alla men har på senare tid – fatt lite ” kritik” – det finns ingen LIA platser och företagen har inte varit med och varit delaktig i ansökan.

Sedan tänker man nu även sig en Yrkesskolan i Fler vägar till arbetslivet – Regeringen.se– för individer som endast har grundskoleutbildning och behöver en yrkesutbildning – tänkt för ungdomar som inte är redo för den ordinarie gymnasieskolan – en B-lags utbildning ?

Och nu det sista Utkast till lagrådsremiss Skärpta krav i sfi – Regeringen.se länk lagrådsremiss även där ska erbjudas grundskolekurser i olika yrken………tillsammans med SFI

VAD är egentligen det stora problemen att allt inte fungerar just nu

Brist på intresse av elever, ungdomar att läsa yrkesprogram som ger jobb

Avsaknaden av attraktivitet – det lokala och regionala företagen är inte synligt eller är inte de rätta förebilder

Missmatch på arbetsmarknaden genom man erbjuder inte relevant utbildningar som ger jobb

Utbildningar med kvalitetsbrister utan deltagande av lokala och regionala företag, som har anställningsbehov. Enligt SCB mellan 15 och 25 % etablerings grad

Man utesluter även grupper av kompetenta individer genom att vägrar dessa att kunna läsa en yrkesutbildning, särskild dessa som vald först ett teoretisk program för säkerhetens skull ( kanske blir bättre nu när alla gymnasieprogram ska ger högskolebehörigheten)

Systemen varierar och även beroende på ”belöningsparametern”: är du arbetslös får du stöd, men om du vill omskola dig måste du ta lån. Kommuner som är huvudmän erbjuder, på grund av begränsade medel, endast utbildningar som gynnar deras egna verksamheter, enligt Skolverkets statistik. De erbjuder sällan det nationella yrkespaketet som leder till en yrkesroll, utan snarare korta kurser som ger tillfälliga lösningar. Utbildningsinsatsernas innehåll styrs av målstyrda kursplaner utan detaljerade anvisningar, vilket skapats av skolbyråkrater och ger stort utrymme för tolkning av vad som är lärandeutfall. Enligt SCB kommer gruppen som studerar på gymnasiet att minska med 30% fram till 2035, och i takt med att fler går i pension kommer arbetskraftsbristen att öka.

Antalet platser i olika utbildningsformer kommer inte att fyllas och kommer därför att ställas in på grund av kostnader och minskat söktryck (detta sker redan idag). Det finns en bristande samarbetsförmåga mellan alla inblandade parter. Eftersom alla nämnda utbildningar kräver någon form av praktik eller lärande i arbete, som företagen ska stå för, och det även tillkommer APL från den ordinarie yrkesutbildningen på gymnasieskolan, uppstår en otydlighet om vad som är vad när alla har olika mål och styrning.

Hur kan lokala och regionala företag själva bidrar, när situationen är otydlig och det finns många olika varianter att ta hänsyn till? Knappt något på strategisk nivå har koll på hela utbildningssystemet och sammanhang – man tittar inte på helheten, och har nästa aldrig individens perspektiv med i utformningen.

FINNS DET EN LÖSNINGAR på Utmaningar

Först bör man lägga alla kort på bordet för att få en överblick, särskilt eftersom finansieringen sker med statliga medel. En tydlig policy bör utarbetas för att definierar mål och syfte och allas uppgifter i helheten – inga stuprör.

Yrkesutbildningar på både förgymnasial och gymnasial nivå bör utvecklas lokalt och regionalt genom samarbete mellan näringslivet och den offentliga utbildningssektorn, där båda parter ansvarar för kvalitet, innehåll och gestaltning.

Företag och offentliga utbildningsinstitutioner bör kunna själva bestämma över behörighetskrav och förkunskaper, samt kombinera utbildningar med kurser från hela det gymnasiala utbudet baserat på anställningsbehov. För vissa yrken är det endast nödvändigt med exempelvis Svenska 1, inte fullständiga grundskolebetyg ( många är ju vuxna – för andra behöver man kanske fler teoretiska kurser .
Yrkesvuxutbildningar bör inriktas mot yrkesroller där det finns ett lokalt och regionalt behov av arbetskraft. Det bör även vara möjligt att endast läsa delar av en utbildning för att snabbt kunna etablera sig på arbetsmarknaden och erhålla ett arbete, för att sedan vidareutbilda sig till den fullständiga yrkesrollen senare, vilken också kan valideras. Dessutom bör det vara möjligt att skapa nya utbildningsinriktningar baserade på specifika lokala behov, som exempelvis batteritekniker i Skellefteå, vilket redan idag fungerar väl inom nuvarande regelverk.

Lokala och regionala företag i samarbete med utbildningssektorn bör gemensamt utforma struktur och form av lärande (vuxenlärling, korta eller långa praktikperioder) och bestämma vilka som ska delta i utbildningen.

Arbetsförmedlingen bör inte arrangera utbildningar själva, utan hänvisa till behovsanpassade yrkesvuxutbildningar inom det gymnasiala utbildningssystemet, som utvecklats i samarbete med företag med rekryteringsbehov. De bör dock kunna erbjuda extra stöd som coaching eller studiehjälp vid behov.

Varje person över 18 år bör ha möjlighet att delta i yrkesvuxutbildningar och få studiestöd och CSN-lån – omställningsstöd för de som vill byta yrke – samt aktivitetsstöd från Arbetsförmedlingen.

All Yrkesvuxutbildning bör finansieras via statsbidrag – som den offentliga huvudmannen ansöker för den utbildning som har tagits fram tillsammans med lokala och regionala företag utifrån anställningsbehov. Man kan gärna använder Förordning (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning | Sveriges riksdag (riksdagen.se) uppdaterad Statsbidrag för regionalt yrkesvux 2025 – Skolverket som underlag och riktlinje.

Det blir en tydlighet för alla – att YRKESVUX står för den för gymnasiala yrkesutbildning för vuxna och YRKESHÖGSKOLAN för den eftergymnasiala nivån.

All hantering av statsbidrag kan om man vill genomföras av Myndigheten för yrkeshögskolan på båda nivåerna för att ge staten en översikt. Ett mindre tilläggsuppdrag till Myndigheten- är att administrera statsbidrag för Yrkesvux 2024, vilket hanteras nu av Skolverket istället.

Detta skulle ge större klarhet i finansieringen och strukturen.
Det är viktigt att utvecklingen av yrkesvuxutbildningar sker med förankring och samarbete på lokal och regional nivå med företag som har ett faktiskt anställningsbehov, inte bara arbetsmarknadens behov i allmänhet. Lokala näringslivsutvecklare, med sin strategiska betydelse och kunskap om behov. Kommuner kan som nu genomföra utbildningen själva eller handlar upp tjänsten – men ansvaret för utbildningen bör ligga hos de lokala och regionala företagen samt kommunen.

ALLT FINNS REDAN PÅ PLATS men lite ändringar och justeringar behövs.

Tänk att du kommer från ett annat land eller är arbetslös

Alla jobbar ihop – det första fråga är – VAD kan du VILKEN utbildning har DU

Du kan validera din tidigare utbildning eller arbetslivserfarenhet utifrån det första gemensamma möte med alla parter närvarande ( kommunen, yrkesvux, arbetsförmedlingen). Om det behövs kan du samtidigt studera SFI eller svenska och delta i arbetspraktik inom det yrke du siktar på, där det finns ett behov av anställning. Om du är arbetslös, kan du prova på ett nytt yrke eller bransch.

Därefter skapar alla parter tillsammans en karriär studieplan som syftar till att ger vederbörande den utbildning som behövs för att uppfylla anställnings kraven inom dessa bristyrken( kan vara gymnasial eller eftergymnasiala, det kan kanske bara vara enstaka yrkeskurser.