Vi behöver inte en ny utbildningsreform – vi behöver en utbildningsrevolution

DEBATT. Svensk skola debatteras ständigt – inte minst när PISA-resultat presenteras. Alla är överens om att något är fel, men ändå fortsätter vi lappa på ett system vars rötter finns i början av 1900-talet. Det är hög tid att tänka om. Vi behöver inte fler reformer – vi behöver en utbildningsrevolution.

Det barn som börjar skolan i dag går i pension omkring år 2070. Trots detta formas utbildningen av idéer från ett sekel då standardisering, särintressen och effektivitet var ledstjärnor. Skolan borde i stället väcka nyfikenhet, kreativitet och ansvarstagande – förmågor som krävs i en föränderlig och komplex framtid.

Skollagen är tydlig: utbildningen ska främja elevers utveckling, lärande och en livslång lust att lära. Den ska ta hänsyn till olika behov, uppväga skillnader i förutsättningar och främja barnens allsidiga utveckling. Men detta ideal har för länge sedan tappats bort i ett skolsystem som stressar, sorterar och standardiserar och som påverkas mer och mer av särintressen.

Politiken och där särskild S, L och M har i över 60 år misslyckats att skapa ett skolväsende i takt med samtiden. Oavsett färg har partierna drivit egna särintressen snarare än helhetssyn. Utbildningssystemet ska hänga ihop från förskolan till vuxenutbildningen. Jag menar att utbildningen bör frikopplas från direkt politisk styrning, organisationernas särintressen– och styras utifrån skollagens syften. Vad säger skollagens portalparagraf

4 §   Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

I denna Portalpargraf är det tydlig att utbildningsväsendet – inte ska syfta som huvuduppgift att producera arbetskraft till arbetsmarknaden.

Därför föreslår jag

  • Ett gemensamt, flexibelt kunskapsbaserat skolsystem upp till 20 års ålder, där lärandet anpassas efter individens behov och samhällets förändring och har som huvuduppgift att vara en bas för livslångt lärande för alla. ( Alla ska komma dit – men det kan tiden är variabel).
  • Färre gymnasieprogram med inriktningar men istället fokus på det framtids kompetenser som behövs. I stället bör ungdomar efter en gymnasial grundutbildning läsa vidare på eftergymnasiala utbildningar eller gå riktade yrkesutbildningar där arbetslivet tar ansvar förr.
  • Låt branschorganisationer gärna tillsammans med det fackliga organisationer själva organiserar och ta ansvar för gymnasiala yrkesutbildningar och utfärda yrkesbevis. De har bäst förutsättningar att anpassa utbildningen till aktuella och framtida behov. Staten kan bidra med statsbidrag motsvarande 1,5 års utbildningstid och studiestöd. Kopplar loss dessa gymnasiala utbildningar från det offentliga systemet. Det ska själva ansvarar för dimensionering, upplägg, innehåll och kvalitet som en huvudman gör och kan anlita kommunala och fristående aktörer. (Även yrkesvux och arbetsmarknadsutbildningar). Dags att kommer när från läktaren och tar ansvar själva för eran kompetensförsörjning – staten skap ar förutsättningar via statsbidrag.

Vi måste våga tänka nytt. Skolan ska inte formas av det förflutna, utan av det framtida samhälle vi vill skapa. Det är dags att lämna industrisamhällets utbildningssystemet bakom oss – och bygga något som faktiskt svarar mot det som krävs år 2070.

Här lite förtydligande hur det skulle kunna går till

Det uppstår ständigt nya yrken – därför bör branschorganisationer få organisera yrkesutbildningar på gymnasial nivå. De ska själva kunna avgöra hur mycket arbetsplatsförlagt lärande (APL) utbildningen ska innehålla, om det ska vara en lärlingsutbildning, samt dimensionering av platser och utbud. De ska också kunna anlita fristående aktörer, kommunala utbildningsanordnare eller driva egna yrkesskolor.

Ersättningen kan ske via statsbidrag, liknande dagens system för gymnasieskolan, men begränsas till max 1500 poäng – motsvarande cirka 1,5 år för gymnasiala utbildningar. Det betalas till branscherna som i sin tur ersätter utbildningsanordnare………………………..

Branscherna kan själva utforma olika utbildningsnivåer inom sina program, till exempel steg 1, steg 2 och steg 3 (anpassade exempelvis för målgrupper som Arbetsförmedlingen eller Samhall). En avslutad utbildning ska leda till ett yrkesbevis på nivå EQF 4 – en europeiskt erkänd kvalifikationsnivå, där Learning Outcome ska vara likvärdig som till andra EU länder.

Staten och kommunerna skulle sannolikt välkomna att branscherna själva tar ansvar för yrkesutbildningar på gymnasial nivå. Det är dags att detta blir verklighet – inte bara rop på förändring. Företagen måste engagera sig lokalt och regionalt, och inte lämna ansvaret till tjänstemän inom Svenskt Näringsliv att kräva mer resurser.

Utbildningarna kan då snabbare anpassas till arbetsmarknadens behov och Skolverket slipper vara ensamt ansvarigt för att utforma kursplaner i samråd. Troligtvis kommer det uppstår nya yrkesroller och faller bort yrkesroller som ej längre relevanta.

Genom att alla elever får en gymnasial bas med de teoretiska kärnämnena , där det läggs fler timmar på det som är viktigt nu och i framtiden, i enlighet med skollagen, blir det mera effektiva samt att alla har de en gemensam kunskapsgrund. Därefter kan de välja yrkesutbildning eller fortsätta på ett studieförberedande program för högskolebehörighet. Valet flyttas upp ett år längre fram än idag – som gör att man är mera mogen inför valet. Gymnasiala yrkesutbildningar är alltid öppen som ett val senare i livet – likvärdig som högskoleutbildningar.

Tror att lärlingsupplägget kommer att öka väsentlig – speciellt på platser där det finns få företag men brist på utbildad arbetskraft, där en skolförlagde utbildning inte kan genomföras p.g.a av få sökande. Även lite mera nischutbildningar skulle tjäna på detta upplägg.

Dags att börja tänka nytt och helhet i systemet eller hur – @oliverrosengren @fredrikmalm @åsawestlund @josefinmalmquist @Patrikreslow @camillahansèn @mathiasbengtson @Linusköld
@niels.paarup-petersen