Creative-Cuisine

I dagens samhälle hör vi ständigt klagomål från olika branscher om brist på arbetskraft. Staten via politikiska beslut utifrån input från Arbetsgivare och intressen försöker styra människor mot specifika yrken genom lobbying och begränsningar av utbildningsplatser. Resultat – den av staten beställda Planerings och Dimensionerings underlaget från Skolverket. Men är detta verkligen frihet?

Det är oroande att vissa branscher aldrig verkar ha problem med att rekrytera medan andra konstant skriker efter arbetskraft. Hur kan det komma sig? Det tycks finnas en disconnect mellan vad statliga och branschernas strateger och planerare vill och vad individen faktiskt väljer. Den nuvarande strategin blir mer och mer en centraliserad modell där staten med branscherna bestämmer vilka yrken som behövs—en situation som för tankarna till mer restriktiva system som i Kina.

Utbildningens Dilemma

Trots ett kostnadsfritt utbildningssystem fylls inte platserna i de yrkesprogram som skulle kunna leda till jobb direkt efter examen. Många ungdomar avstår från dessa yrken, inte bara på grund av brist på intresse, utan också på grund av bristande framtidsutsikter. Siffror kring hälsa, förtidspensionering och lön efter några år i yrket ger en dyster bild av vad som väntar. Internet gör det enkelt att söker information ….något som aldrig berättas om på alla forum inför utbildningsvalet………Om jag idag som vuxen skulle vilja välja att läsa till kock efter har läst på gymnasiet Ekonomiprogrammet – behöver jag tänker till två gånger – ska jag tar ett års studielån för att sedan har en medioker lön och ett slitsam jobb – nej denna studielån ger mera avkastning genom att läsa till ett yrke inom tjänstesektorn…………

Även om vi har många utbildningsmöjligheter, hamnar vi i en situation där företag måste skapa attraktiva varumärken för att locka talanger. Varje möte mellan ungdomar och lokala och regionala branschföretag formar en bild av framtidsmöjligheter. När man ser äldre som har utövar yrken från yrkesprogrammet med skador och låga löner och pensioner, vill man inte gå samma väg. Om man inte väljer blir skapa ett eget fåmånasföretag.

Åldersdiskriminering och Karriärbyte

Att byta karriär efter 40 är nästan en omöjlighet. Arbetsmarknaden värderar ofta yngre kandidater, trots att erfarenhet och utbildning borde väga tungt. Detta gäller även för dem som invandrat och har hög kompetens, har gått en utbildning i Sverige. Utan olika former av statlig anställningsstöd blir det en tuff väg att gå. Arbetslösheten är hög i Sverige särskild bland äldre ……….där finns ett stort potential för branscher och företag som vågar bryta mönster………

Branschernas Roll och Statens Ansvar

Frågan kvarstår: Vad gör branscherna för att attrahera arbetskraft? Att bara ropa efter fler utbildningsplatser är inte tillräckligt. Branscherna måste själva ta ansvar för att förbättra arbetsvillkoren, lönerna och möjligheterna till utveckling. Det handlar om att skapa en arbetsmiljö som är attraktiv för framtidens arbetstagare. Som jag skriver ovan ska inte policymakare, strateger och alla andra byråkrater hittar på massa dumheter – utan det i det dagliga möten med lokala och regionala företag och dessa företrädare man skapar sig en bild av ett yrken och branschen. Det även viktigt att vara ärlig – sanningen finns alltid några klick borta………

En Framtid med Nya Möjligheter

I hela Europa ser vi en trend där ungdomar vänder sig bort från traditionella hantverksyrken till förmån för tech-branschen, där löner och arbetsvillkor är mer attraktiva. För att bryta detta mönster måste yrkena själva förändras. Det är inte statens uppgift att fixa allt, utan branscherna måste aktivt arbeta för att bli mer attraktiva för framtidens arbetare.

Vi står vid ett vägskäl där vi måste ifrågasätta hur vi skapar en verklig frihet för individer att välja sin framtid. Det kräver konstruktiv långfristig samarbete mellan branscher, utbildningsinstitutioner och staten för att forma en arbetsmarknad där alla har möjlighet att blomstra och där man lägger fokus mera på individen och inte bara på dess produktionsförmåga. När vi ser sedan att den psykiska ohälsan ökar redan under gymnasietiden – så kommer den även ökar i arbetslivet. Med all dess konsekvenser…………..