För närvarande styr Liberalerna arbetsmarknads- och utbildningspolitiken, och efter åtta år av socialdemokratisk politik söker dessa politiker egna lösningar på gamla problem som de delvis har bidragit till att skapa.

Minns ni ministern som föreslog att yrkesprogram inte behöver ge högskolebehörighet… de är ju tänkta för arbetare som ska arbeta, inte studera. Arbetslivet, som ständigt ropar efter arbetskraft, tänkte inte på individens livslånga karriär. Regeringens reaktion ledde till att antalet sökande till yrkesprogrammen plötsligt sjönk – elever och deras föräldrar visade sig vara klokare. Efter ihärdigt tjat från samma organisationer återinfördes grundläggande högskolebehörighet i yrkesprogrammen, men med möjlighet att välja bort den… inte alla passar (vilken syn på människan). Samtidigt lobbad man för att fler skulle söka yrkesprogram, vilket ledde till att staten begränsade antalet platser på de populära högskoleförberedande programmen. Regeringen gav Skolverket i uppdrag att se över utbudet av gymnasiala yrkesutbildningar, med fler platser på yrkesprogram och färre på exempelvis estetiska program (vilken syn på kunskap dessa organisationer har).

Den så kallade Dimensioneringsutredningen gör det nu ännu svårare – en yrkesskola som administreras av Myndigheten för Yrkeshögskolan ska skapas, vilken kommer att konkurrera med Yrkesvux och en yrkesskola för elever som inte klarat grundskolan, det så kallade B-laget.

Det verkar saknas självinsikt hos de som efterfrågar ”gymnasial arbetskraft” – varför väljer inte ungdomar dessa utbildningar? Hur ser arbetsmiljön och framtidsutsikterna ut? Har vi återgått till 1900-talet där utbildning endast syftar till att förse arbetslivet med arbetskraft, samtidigt som Socialstyrelsen påpekar att högskoleutbildade lever tio år längre och är friskare än de som endast har genomgått ett yrkesprogram och fysiskt slitit hårt?

Kommer inte alla dessa yrkesutbildningsmöjligheter på gymnasial nivå att konkurrera med varandra om de få som önskar läsa vid ett yrkesprogram? Barnkullarna kommer att minska med 30% fram till 2035 – något vi redan vet eftersom de är födda.

Vore det inte bättre att se över det befintliga systemet?

Ge alla möjligheten att fortsätta studera efter gymnasiet, inklusive de som har gått högskoleförberedande program, genom yrkesvux för yrken där det råder brist på arbetskraft, finansierat med statsbidrag. Arbetsförmedlingen bör också utnyttja dessa utbildningsvägar och tvinga lokala och regionala företag att delta, inte bara nationella policyexperter och strateger. Det är dessa som i samarbete med utbildningssystemet bör skapa de nödvändiga utbildningarna – de vet bäst. De flesta utbildningarna bör även vara sökbara från hela landet och syfta till anställning i regionen.

Jag önskar inte en återgång till en tid då alla gick i yrkesskola och därefter arbetade på fabrik – vi har sett vad som händer när sådana företag, som SAAB och andra industriella jättar, läggs ner – att de anställda, som arbetat där hela sitt liv, överges åt sitt öde och inte kan omskola sig för en ny era.

Framtiden byggs inte på en föråldrad syn på kunskap. Istället måste vi blicka framåt och ge medborgarna de bästa möjligheterna till livslångt lärande. Utbildning bör inte enbart leda till arbete, utan även vara en grundpelare i vår demokrati.

Industrier som vill skrika bör se till de branscher och företag som lockar dagens ungdomar och vuxna – observera och lär – och tänk om.

Ni ungdomar som står inför gymnasieval – välj ett program som ni brinner för, inom en bransch med sunda värderingar och som verkar rolig. Ni är på väg in i vuxenlivet, så njut av ungdomen och se till att alltid uppnå grundläggande behörighet för högskolestudier.

Ställ alltid frågan: ”Här är jag, med min utbildning – vad kan du som bransch eller företag erbjuda mig?” Fortsätt att utforska och lära.