Har lärarprofessionen blivit överkörd av alla som vet bättre.
Har läraren blivit bara ett redskap för alla politiska utspel, IT strateger och utvecklare som har tolkningsföreträde och vet bäst ?
Undervisning och lärande är en komplex arena – där du möter i ett klassrum en mångfald av individer som utifrån sin egen ambition, bakgrund, utbildningskultur ska tillgodogöra sig lärande. En duktig professionell lärare är en konstnär som utifrån sin profession, skicklighet, ledarskap, erfarenhet och hantverkskunskap och kompetens klara av denna mångfalden.
Under det sista 15 åren har det offentliga myndigheter inom stat och kommun ökad sitt inflytande genom riktade statsbidrag, olika belöningssystem och via regelverk. Det statsbidrag som är ett utspel med politisk agenda eller propaganda – riktas utifrån vad men tycker är viktig centralt – och varje skola ska ju söker dessa pengar som är viktiga – sällan säger man nej – det passar inte just nu.
Sedan tillkommer även dessa organisationsstrateger inom IT och kvalitets utvecklare utifrån New Public Management som i sin tur försöker styra skolorna och deras personal, in i nya projekt. Alla utvecklar och strateger tycker sina projekt är viktigast och i en kommun kan det finnas många sådana som trycker in i skolan. Skolan ska ju lösa allt. Detta ser bra ut i rapporter till politiker att man är aktiv och gör något, men oftast är dessa styrda uppifrån utifrån personers käpphästar och och inte behovsstyrd från verksamheten och klassrummet. Dessa initiativ och dessa avdelningar kostar pengar och resurser i form av avsatt tid – något som skolan eller lärarna inte har idag.
Det är det professionella lärarna i klassrummet vet bäst vilka förutsättningar det behöver för en lyckad lärande just på denna skola och i närtid. Tex IT-strateger eller andra utvecklare bör erbjuda i stället ett smörgåsbord av möjligheter till professionella lärare – som dessa sedan väljer själv som passar behovet. Det kan inte vara så att man förvaltningar fylls mer och mer av strateger och utvecklare som hela tiden tala om att det är just viktigast för framgång, med direkt kontakt till det som styr -förvaltningschefer och politiker. Där äger det ett tolkningsföreträde och avgör vad och hur lärarna ska jobbar med och hur det har lagt upp sin undervisning. HUR man undervisar bör enbart vara lärarens arena – med fokus att alla klara av Learning – Outcome. Alla politiker och förvaltningschefer bör hålla emot – och efterfråga alltid hur gynnar detta inspel eller projekt eleverna lärande och resultat. Efterfråga empiri och att professionen ( inte bara det frälsta) står bakom.
I många organisationer är det hippa ordet – vi vill erbjuda den bästa digitaliserade skolan – där IT strateger på hejad av försäljning fokuserade mjukvaruföretag tolkar behovet utan att göra analyser över behov. Dessa företag erbjuder ” gratis utbildningar” för sina produkter som kompetensutveckling men även belöningstitlar (mircosoft superteacher, Appleteacher) som helt beroende av inköpen av produkter. Rektorernas och lärarens fokus och belöningssystem bygger sedan några år ofta hur många internkurser hos leverantören vederbörande det har gatt eller hur mycket det använder digitala redskap i sin undervisning. Inte Learnings Outcome resultat av undervisningen.
En story utifrån verkligheten – en liten äldre matematiklärare lyckas via sin föredömliga pedagogik och undervisning få alla sina elever i gymnasiet godkänd i alla matematik kurser och många når bästa betyg(samt samma betyg i nationella provet) – även på yrkesprogrammen. Men Rektor tyckte att denna använde digitala verktyg för lite – och därav hängde inte med löneutvecklingen – och slutade. Den nya skolan där han jobbar gjorde en osannolik utveckling inom ämnet Matematik.
Alla skolor är olika, utifrån elevsammansättningen, så det kan inte finnas en gemensam väg utan det måste finnas olika vägar till målet – utifrån verkligheten som enbart den professionella läraren vet. Men det är självklart för en duktig professionell pedagog att den reflekterar, analysera sin undervisning och sedan utvecklar den – men hjälp av alla redskap som organisationen erbjuder. Det står faktiskt i skollagen att organisation -huvudmannen ska skapa förutsättningar för lärande.
Men det förstås enkelt att överlåter detta till strateger som har sin egen käpphästar och som går i koppel av leverantörer – även detta kan kalla utveckling men den gynnar inte eleven som bör vara huvudfokus. Visst det är en säker statistik att mäta hur många device man har, hur många som logga och arbetar i skolplattformen, hur många GB läraren lagra i plattformen – hur man använder alla digitala verktyg – ju det lätt att mäta – och som främjas av löneutvecklingen. Ingen efterfråga Learnings Outcome eller ”förädlingsvärde” (om en lärare lyckas via sin pedagogik lyfter eleverna till nästa nivån).
Vill man utveckla skolan krävs det en strategisk planering för varje skola, tillsammans med ett involverande ledarskap som helt bygger på bottom upp med professionen, där blir det resultat, inte via IT eller statsbidrag som tar bort fokus från klassrummet och verkligheten..
En studie har räknad fram att om lärarna och skolorna kan styra själva över vägen till framgång och väljer det stöd själva som det behöver utifrån den systematiska kvalitetssäkringen – så skulle det blir mindre strateger och utvecklare men mera lärare i klassrummet. Tänk till ni lärare och återerövra den professionella arenan – ni har en lång utbildning bakom Er – En läkare låter inte styra sitt arbete av en utvecklare eller strateg.
Det mycket funderingar utifrån mina olika roller inom utbildningsväsendet där jag har kommit fram till att. Som stat, politik, förvaltning eller huvudman ska man inte blanda sig HUR arenan som ska bara ägas av professionella lärare som bedriver undervisningen genom det finns så många vägar till Learning Outcome – men Huvudmannen (ansvarig) för skolan ska kollar upp ATT alla har möjligheter att når målet – om inte säkerställer via analys vilka ytterligare förutsättningar som det professionella lärare behöver så att det finns möjligheter till alla att når målet som finns beskriven i det statliga styrdokument som beskriver VAD.
