Värderingar lägger grunden för mycket. De påverkar hur vi lever, konsumerar, förälskar oss, bildar familj och till och med hur vi dör. I grund och botten handlar allt om vad vi värderar som bra, och vad vi förkastar som dåligt. Värderingar är så att säga bottenplattan i människans samhälle och samvaro – den stabila grund på vilka vi alla vilar. Men precis som marken inte är så stabil som vi vill tro så finns det en viss ”kontinentaldrift” även bland värderingar. Sakta, och över tid, rör sig de kontinentala plattorna som utgör våra grundläggande värderingar – det gäller i världen, och även här i lilla Sverige som ju åtminstone är ganska geologiskt stabilt. Måhända går det långsammare här, men ibland går det också verkligen undan. Ideologiskt är vi inte så rotfasta i urberget som vi tror.
Vi vet från forskningen att människors värderingar tenderar att ”låsa fast sig” i barndomen och under de formativa åren. Till viss del utvecklas värderingar även senare i livet, men den grundläggande världsåskådningen brukar hos gemene man inte ändra sig så mycket efter 20-årsåldern. Men människor växer upp och generationer växlar om varandra, så värderingarna rör på sig i alla fall. Man kan inte korsa samma flod två gånger, och man kan heller inte ha samma uppväxt som sina föräldrar, oavsett hur mycket som på ytan är likadant.
Och likväl rör hon sig
Sveriges värderingar utvecklas idag i tio distinkta riktningar. Några av dem är så att säga icke-rörelser, värderingar som står stilla, och de ger oss någon form av fast punkt när vi försöker utmåla framtidskartan för såväl landet som världen. Vi kan utifrån World Values Survey, en av världens mest kända värderingsstudier, föreställa oss landskapet och likt geologen försöka räkna ut var framtidens toppar och dalar kommer uppstå. Till skillnad från geologen pratar vi generationer och inte eoner, så förändringarna som är på väg är sådana att företag och organisationer behöver förbereda sig på dem; det nya landskapet kan vara här om tio, tjugo år. Vi ser att:
Familjen står förvånansvärt stark – familjen är en konstant över världen idag. Arbete och kultur utvecklas i rasande fart, men människor fortsätter att värdera familj och verkar göra det på ungefär samma sätt som förr. Det viktigaste är det närmaste.
Nya vågor mot jämställdhet – kvinnor tar mark över hela världen, och feminismen innebär att familjens dagliga liv dock omförhandlas. En tydlig rörelse är fler och fler kvinnor som har makt såväl politiskt som privat som i arbetslivet.
Tillbaka till arbetet – arbetet som meningsskapare har under något decennium varit på dekis, men det verkar (kanske) vända. Vi investerar mer i jobbet, även om det jämfört med familjen inte alls är lika viktigt. Hur det nya arbetslivet omstöper detta återstår att se.
Den tudelade tilliten – tilliten till människor i allmänhet förblir ganska hög i Sverige och är i världen ganska konstant. Narrativet till trots litar vi inte mindre på varandra. Däremot finns det ett problem med att man inte litar på vissa grupper; till exempel det andra politiska partiet i USA, eller vissa invandrargrupper i Sverige. Den här tudelningen innebär att ”alla människor är pålitliga, men vissa människor är absolut mer pålitliga än andra”.
Den fallerande tryggheten – kopplat till tilliten finns det en upplevd trygghetskris i samhället. Till och med i frihetsälskande USA är trygghet på frammarsch, och kineserna går i spetsen som trygghetsälskare. I Sverige känner sig unga allt mer osäkra och mindre trygga, vilket säkert bidrar till vilken väg vi väljer i framtiden.
Teknikoptimism av nytta och nödvändighet – världen över sätter vi vår tilltro till tekniken. Teknikoptimismen tar världen med storm trots all debatt kring den, och de flesta är mycket nöjda med det moderna liv som tekniken har skapat.
Det är miljön, dumbom – det är inte längre ekonomin som är den heta politiska frågan. I allt högre grad handlar det om miljön, till och med under pågående finansiell kris i världen. Vi kanske ser en tillfällig återgång till att oroa oss för ekonomin 2021, men de långa vågorna pekar på klimatet som en fråga som formar hela århundradet.
Det är migrationen, dumbom – den andra politiska frågan som blir kvar på tapeten tycks vara migration, mellan länder och över gränser. Särskilt som vi får fler klimatflyktingar lär frågan bli alltmer aktuell.
Från andlig till världslig makt – kyrkan tappar inflytande världen över. Religiösa USA och katolska Brasilien ser båda en rörelse bort från tillit till kyrkan som institution. Samtidigt ökar ropen efter ledare världen över, så den världsliga makten kanske kliver in i vakuumet som den andliga lämnat.
Mot den globala lyckoplatån – lyckan ökar i de fattiga länderna, men har i årtionden stått still i de rika. Det verkar som att vi kan öka människors lycka genom materiellt välstånd upp till en viss punkt, och därefter börjar världens länder trängas kring en lyckoplatå. Frågan är vad vi söker efter härnäst, när allt fler länder klättrar mot platån?
