För exakt 1 år sedan gick jag igenom den värsta tiden i mitt liv, något som präglade mig och kanske även kommer påverkade mig i framtiden. Först blev jag av en manlig arbetskollega anklagad att jag hade trakasserad honom (en klapp på axeln), och blev samma dag utan utredning avstängd från jobbet under en tid av min chef………….När sedan en av mig påtvingad extern utredning inte hittade några som helst belägg för att jag har trakasserad denna eller någon person – hade skadan redan skedd. Själva behandlingen att blir dömd utan utredning……..knäckte mig.
Samma dag insjuknade min en veckas gammal barnbarn Alice hon svävade under en vecka mellan liv och död……………Fokus har självklart varit på Alice – men upparbetningen av den andra händelsen – trots oskyldighet – tog tid och kraft. Hur kan man tro på människor ……..utifrån det hjälp och stöd av mina tidigare medarbetare, uppdragsgivare och min nära omgivning, kunde jag få klarhet. Det kanske inte bra i alla lägen att lyfta frågor, vara uppriktig,rakt och kanske vara lite obekväm och säger sanningen, särskild i en toppdown styrd organisation. Jag skulle har lyssnat på den magkänslan som jag fick när min nya chef började Januar 2017 – och inte tror att det blir nog bra…..signalerna fanns. Det bara att går vidare och det viktigast att lilla Alice har återhämtad sig otrolig bra och fick den bästa vården i Trollhättan.
Glöm det som har varit igår, du kan inte göra något – utan tittar i framtiden och möjligheterna.