Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

Alkoholliberalism – när frihet riskerar att bli någon annans ofrihet

Mat och Vin, Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on ons, juli 01, 2026 12:00

Sommaren är här. För många betyder den gemenskap, ledighet, grillkvällar och semestrar. Men för andra innebär den oro. Barn som undrar hur mycket mamma eller pappa kommer att dricka. Partners som vet att ett glas ofta blir flera. Människor som bär på erfarenheter av att alkohol förändrar både beteenden och relationer.

I den politiska debatten hörs allt oftare argument för en mer liberal syn på alkohol. Ökad tillgänglighet beskrivs som en frihetsfråga och ett steg mot ett mer kontinentalt och modernt samhälle. Oftast pådriven av särintressen och lobbyorganisationer. Men är större tillgång verkligen ett mått på frihet – eller riskerar vi att blunda för de sociala och hälsomässiga konsekvenserna? Det flesta mattidningar bekostas via reklamintäkter av det stora importföretag och varumärken inom branschen. Varje restaurang erhåller bonusar ju mera det säljer……………………….

Europa har den högsta alkoholkonsumtionen i världen. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör omkring 800 000 människor varje år i WHO Europaregion till följd av alkoholrelaterade orsaker. Alkohol är kopplat till över 200 sjukdomar, bland annat cancer, hjärt-kärlsjukdomar, leversjukdomar och psykisk ohälsa. Tack den svenska strika alkoholpolitiken ligger vi långt nere en denna statistiken. Men alkohol skadar inte bara den som dricker.

Bakom statistiken finns familjer. Barn. Relationer som bryts ned. WHO pekar också på att alkohol är en betydande riskfaktor för våld i nära relationer. Försämrat omdöme och minskad impulskontroll kan leda till aggressivitet och konflikter där kvinnor och barn ofta blir de som drabbas hårdast. En stor del av dödsfall till följd av olyckor och våld i Europa har dessutom en koppling till alkohol.

Jag behöver egentligen inte läsa forskningsrapporter för att förstå detta. Min egen uppväxt gjorde att jag tidigt fick se alkoholens baksida både hos en föräldrar men särskild hos deras restaurangkunder. Den erfarenheten har präglat mitt förhållningssätt till alkohol genom hela livet. Därför blir jag bekymrad när alkohol allt oftare framställs som en symbol för frihet, livskvalitet och ett kontinentalt sätt att leva.

Under nästan tjugo år drev vi en restaurang i Stockholms skärgård. Redan från början satte vi en enkel regel: varje gäst fick köpa högst två starköl åt gången vi besöket. Syftet var aldrig att moralisera, utan att markera att människor kom till oss för maten, miljön och gemenskapen – inte för att dricka sig berusade.

I början mötte vi kritik. Men med tiden fick vi en gästkrets som uppskattade den atmosfären. Vi hade åldrig bråk eller ordningsproblem. Många år senare berättade människor som då hade varit barn att de alltid tyckte om att komma till vår restaurang. Inte bara för maten, utan därför att de visste att deras föräldrar inte skulle dricka för mycket. De kunde känna sig trygga – både under kvällen och på båtfärden hem.

Det är vittnesmål som stannat kvar hos mig.

Efter många år i restaurangbranschen har jag också sett hur alkohol förändrar människor. För vissa sker förändringen under en kväll, för andra över många år. Jag har mött glädje och gemenskap, men också trasiga relationer, våld och missbruk. Det som oroar mig mest är när alkoholens negativa konsekvenser normaliseras och blir en självklar del av kulturen, där även företrädare av restaurangbranschen och särskild föräldrar förstärker beteenden och normalisera detta. Ett Almedalen utan Alkoholmingel ?

Sverige har under lång tid valt en annan väg än många andra länder. Systembolaget, åldersgränser och alkoholskatter har inte införts för att begränsa människors frihet utan för att skydda folkhälsan. Forskning visar att den svenska modellen har bidragit till lägre alkoholkonsumtion och färre alkoholrelaterade skador än vad en friare försäljning sannolikt skulle göra. Begränsad tillgänglighet, högre priser och tydliga regler är åtgärder som fortfarande har stöd i forskningen.

När politiken i dag allt oftare beskriver ökad tillgång till alkohol som en frihetsfråga blir jag därför orolig. Frihet handlar inte bara om rätten att köpa alkohol när som helst. Frihet handlar också om barns rätt att växa upp i trygghet, om kvinnors rätt att slippa våld i hemmet och om människors möjlighet att leva ett långt och friskt liv.

Inför sommaren finns det därför anledning att ställa några enkla frågor till sig själv:

  • Behöver jag alkohol för att kunna koppla av eller ha trevligt?
  • Har jag svårt att sluta när jag väl har börjat dricka?
  • Dricker jag mer än jag hade tänkt?
  • Påverkar mitt drickande min familj eller mina relationer?
  • Är alkoholen på väg att ta större plats i mitt liv än jag egentligen önskar?

För de flesta handlar alkohol om måttlighet. Men för många andra är den början på oro, konflikter och lidande.

Frihet är ett viktigt värde. Men verklig frihet måste också innebära ansvar – för oss själva, för våra familjer och för de barn som denna sommar hoppas på lugna, trygga och glada semesterdagar.

Det är kanske där den verkliga friheten börjar. Här finns en test som du gärna kan göra…..om du vågar

Källor:

Statens offentliga utredning (SOU 2026:7) om alkoholpolitikens effekter. Kom i år men har inte lyfts – Tidens tecken ?

Forskning i BMC Public Health om effekterna av Systembolaget.



Reflektion: Faktaresistensens roll i politikens och organisationernas policyarbete

Arbetsliv Organisation Ledarskap, EU, Politik, Trender och Framtiden Postad av Heinz GlöcklerPosted on ons, oktober 15, 2025 11:29

Faktaresistens märks tydligt i dagens politikerdebatter. Det är inte ovanligt att politiker hänvisar till ”fakta” som i själva verket är selektivt tolkade, lösryckta ur sitt sammanhang eller direkt motsagda av forskning. I stället för att diskutera sakfrågor på gemensam grund handlar debatten ofta om att vinna förtroende genom retorik, känslor och symboler. Resultatet blir att själva kunskapen marginaliseras till förmån för berättelsen.

Ett tydligt exempel är hur frågor som rör migration, kriminalitet eller klimatförändringar hanteras. I dessa områden finns omfattande forskning och statistik, men i debatterna används fakta ofta som ammunition snarare än som underlag för gemensamt lärande. Politiker väljer de siffror som stärker deras ståndpunkt och bortser från resten. När motståndaren presenterar andra fakta avfärdas de som ”ideologiska” eller ”partiska”. Det gör att själva begreppet fakta förlorar sin auktoritet.

Detta fenomen märks också inom organisationer och deras policyarbete. Policys ska ofta framstå som rationella, evidensbaserade dokument, men även här spelar politiska och strategiska intressen en avgörande roll. Fakta används ibland för att legitimera beslut som redan är fattade, snarare än för att forma dem. Det kan handla om att välja den forskning som stöder organisationens mål eller att bortse från data som visar oönskade konsekvenser. På så vis blir policydokument en form av politisk kommunikation snarare än objektiv kunskapsstyrning. Upprepas detta tillräcklig många gånger i olika sammanhang blir det för organisationens medlemmar en sanning. Helt enligt Dumhetsparadoxen som jag tidigare skrev om –

Problemet förstärks när organisationer känner sig pressade att kommunicera snabbt och tydligt i en medialt driven offentlighet. Komplexitet och nyanser passar dåligt i snabba nyhetscykler. Att säga ”det beror på” uppfattas som svagt, medan tvärsäkerhet premieras. Den som talar med eftertanke riskerar att uppfattas som otydlig – och i den miljön frodas faktaresistens ännu mera. När organisationers medarbetare mera mäts i hur många ”likes” eller omdelningar på Linkedin har erhållits eller hur många gånger man har spridits ett viss budskap i olika sammanhang – uppfyller man ännu mera principerna i Dumhetsparadoxen. Till slut tror man själv på detta genom det trogna följare inte ställer relevanta kritiska frågor.

Samtidigt finns en dubbelhet. #Faktaresistens i #politiken och #organisationer är inte bara ett tecken på #okunskap eller# manipulation; den kan också spegla ett djupare behov av tillhörighet och mening. I en värld där data och expertutlåtanden ständigt förändras kan människor längta efter stabila sanningar. #Politiken och #organisationer erbjuder då berättelser som förenklar och förklarar, även om de inte alltid stämmer överens med verkligheten, utan tjänar ett förbestämd syfte.

För att motverka detta krävs ett nytt sätt att tänka kring både debatt och policy. Istället för att se fakta som något man äger eller använder mot andra, behöver politiker och organisationer se kunskap som något man förhandlar om i dialog. Det handlar om att skapa #forum där olika #perspektiv kan mötas utan att fakta relativiseras – men där de tolkas i sitt sammanhang.

En mer kunskapsbaserad politik eller som organisation håller sig till fakta men även tar ett eget ansvar, handlar alltså inte bara om att sprida rätt information, utan om att bygga tillit. Förtroendet för fakta föds i hur de används – i öppenhet, transparens och en vilja att faktiskt lyssna. När beslutsfattare vågar visa osäkerhet och erkänna komplexitet kan det paradoxalt nog stärka deras trovärdighet.

Att reflektera över faktaresistens i politik och policy är därför att reflektera över demokratins och organisationers själ: handlar de om att ha rätt – eller om att söka det som är rätt?

Lär mera här ”Polarisering på steroider – sociala mediers roll och politikens och samhällets Trumpifiering” – Creative-Cuisine



”Polarisering på steroider – sociala mediers roll och politikens och samhällets Trumpifiering”

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, EU, NPM, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Postad av Heinz GlöcklerPosted on mån, augusti 11, 2025 11:35

”Från bubblor till manipulation – vart är vi på väg i Sverige eller är vi redan där ?

Utifrån mina erfarenheter och upplevelser under de senaste tio åren upplever jag att samhället blivit mer uppdelat och isolerat i våra egna kulturella, politiska, ekonomiska och sociala bubblor. Vi tillbringar allt mer tid med människor som tänker och agerar som vi själva. Resultatet blir att vi har svårare att förstå människor med en annan åsikt eller bakgrund, och det blir lättare att misstänkliggöra dem. Dessa bubblor byggs medveten upp av det policys, inspel och underlag som sprids av politiska partier, arbetsgivare -och arbetstagarorganisationer, journalister och tankesmedjor ( som ofta tillhör en sfär med eget syfte).

Forskning visar tydligt att när vi börjar intressera oss för ett visst perspektiv eller en viss världsbild, snappar sociala mediers algoritmer upp det. När jag klickar på en artikel från exempelvis ett vänsterorienterat perspektiv, fylls mitt flöde med fler liknande artiklar. Det fungerar som en turbo för polarisering och cementerar våra positioner ytterligare. Alla tjänar på detta – företag, organisationer och förstås plattformarnas ägare.

Donald Trump visade vägen och behärskar till fullo konsten att styra sociala medier. Algoritmerna belönar innehåll som provocerar och engagerar, och därför publicerar han dagligen inlägg som ofta är fiktiva eller utformade för att skapa uppror. Han använder både ord, bilder och tabeller för att förstärka sitt budskap. Han är en mästare på manipulation och på att mata det sociala medie-monstret – och på så sätt tar han kontroll över agendan.

I Sverige ser vi inte samma tvåpartisystem som i USA, men mönstret är liknande. Här bekämpar alla partier varandra, även om olika koalitioner ibland håller en mildare ton internt. Partier och organisationer styrs i dag av policydokument som utformas för att skapa uppmärksamhet. De som är genuint intresserade av sakfrågor och som vill fördjupa diskussionen betraktas ofta som paragrafryttare eller tråkiga. Sakliga och faktabaserade argument gör sig sällan bra i sociala medier, och därmed inte intressanta.

Vill man engagera sig politiskt är det inte bara att välja en sida – man måste också acceptera de färdig paketerade budskap som partiledningen tagit fram, ofta inspirerade av Trumps framgångsrecept. Detta leder till toppstyrning, där kommunikationsavdelningar formulerar budskap utifrån medial genomslagskraft snarare än verkliga behov och önskemål från medborgarna

Det finns dessutom en växande klyfta mellan partiernas riksorganisationer och deras lokala företrädare. De som verkar ute i landet har ofta en mycket bättre känsla för vad som engagerar människor. Här kan vi se förklaringar till både Sverigedemokraternas framgångar och till spänningar inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i exempelvis Malmö.

I vardagen bryr sig vanliga människor sällan om partibeteckningar – de försöker helt enkelt leva sina liv, behålla sina jobb, betala räkningarna, ge barnen en meningsfull fritid och kanske ha råd med en semester. Andra strävar efter att maximera bidrag för att klara försörjningen. Det bara det som inne i det elitiska systemet bryr sig om partibeteckningar.

Jag tror att partierna i allt mindre grad kommer att tydligt presentera sina program och visioner. Istället kommer fokus ligga på att lyfta frågor som går att driva i sociala medier, där fakta och långsiktighet får stå tillbaka för det som fungerar här och nu, samt ger uppmärksamhet. Samma mönster syns hos många organisationer, som driver halvsanningar och agendor utan riskanalyser, bara för att synas och höras. Medarbetare har ofta munkavle om det har rätt och påvisar fakta, och i vissa kommuner filtreras till och med kontakter via callcenter och pressavdelningar. Närheten till beslutsfattare försvinner eller begränsas. Det är lättare att skyller på det andra eller som branschorganisationer gör –  kräver att staten ska lösa problemen. DU kommer aldrig höra att VI HAR GJORT FEL – nu gör vi om detta och göra rätt. Ser på skolpolitiken där två partier har körd skolan i botten (L och S) men äger fortfarande tolkningsföreträde via skyller på varandra.

I förlängningen tror jag att medborgarna kommer att söka ledare utanför det etablerade systemet – personer som inte slukats av det elitistiska maskineriet. Även Trump kom utifrån och tog över ett parti. Frågan är: vem blir nästa att göra detsamma här i Sverige………..och när………..



Nästa »