Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

När du blir sjuk – varför ska jobbet avgöra hur mycket du förlorar?

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Politik, Trender och Framtiden Posted on ons, september 30, 2026 10:21

Du vaknar på morgonen med feber, hosta och rinnande näsa. Du är sjuk. Men vad händer sedan?

Det beror på vilket jobb du har.

Är du undersköterska, köksbiträde, kock, lagerarbetare, industriarbetare, busschaufför eller butiksanställd finns det ofta bara ett alternativ: stanna hemma.

Är du tjänsteman och har ett arbete som kan skötas digitalt kan situationen vara en annan. Du kanske kan ta datorn till köksbordet, delta i möten hemifrån och fortsätta arbeta trots att du egentligen inte är frisk.

Samma sjukdom. Men helt olika ekonomiska konsekvenser.

Det är hög tid att börja prata om den sidan av karensavdraget inte bara vad det kostar för det enskilda företaget –

Den snuviga kocken

Tänk dig en kock som vaknar med hosta, rinnande näsa och halsont. Kanske är det ”bara” en vanlig förkylning. Men ska den personen stå i köket och laga mat åt hundratals människor? Knappast. För en kock eller ett köksbiträde handlar det inte bara om den egna hälsan. Det finns också hygien, livsmedelssäkerhet och hänsyn till kollegor och gäster.

Personen behöver stanna hemma. Och då kommer karensavdraget.

Samma sak gäller undersköterskan inom äldreomsorgen.

En undersköterska som är snuvig, hostig eller febrig arbetar nära människor som ofta är äldre och sköra. Att gå till jobbet sjuk är därför inte bara en fråga om den egna inkomsten. Det kan också innebära en risk att smitta människor som har betydligt sämre förutsättningar att klara en infektion.

Det rätta är att stanna hemma. Men samtidigt säger systemet: Det kostar dig pengar att göra det. Det är en märklig situation.

Vi säger till människor att de ska stanna hemma när de är sjuka för att skydda andra – samtidigt som vi lägger en ekonomisk kostnad på dem när de gör just det.

Karensavdraget slår inte lika mot alla

I Sverige görs ett karensavdrag på 20 procent av sjuklönen under en genomsnittlig arbetsvecka. För en person som tjänar 40 000 kronor i månaden kan det handla om omkring 1 500 kronor vid ett nytt sjukfall. Och många ”vanliga” jobb har en lägre lön där konsekvensen blir större.

Andra länder har valt annorlunda

Sverige har inte den enda möjliga modellen. I Tyskland har arbetstagaren enligt huvudregeln rätt till fortsatt lön från arbetsgivaren i upp till sex veckor vid sjukdom. Danmark har ett annat system där arbetsgivaren i många fall ansvarar för sjukersättning under den första perioden. I Storbritannien ändrades reglerna 2026 så att den lagstadgade sjukersättningen betalas från den första hela sjukdagen.

Det betyder inte att dessa system är perfekta.

Men det visar något viktigt: Karensavdraget är ett politiskt val.

Det finns andra sätt att fördela kostnaden för sjukfrånvaro.

Vem bär risken?

När en person med små ekonomiska marginaler förlorar omkring 1 500 kronor på att bli sjuk är det inte bara en siffra på ett lönebesked. För den som redan vänder på varje krona kan den bli betydligt mer kännbart.

Och om man dessutom vet att man måste betala igen nästa gång man blir sjuk kan det skapa en press att gå till jobbet trots att man borde vara hemma.

För många arbetare finns bara två alternativ:

Gå till jobbet – eller stanna hemma.

Och när de stannar hemma kostar det.

Frågan är enkel

Vi behöver därför våga ställa en enkel fråga:

Är det rimligt att risken för inkomstbortfall vid sjukdom påverkas så mycket av om du kan arbeta hemifrån eller inte?

Om en snuvig kock måste stanna hemma för att inte riskera att smitta gäster.

Om ett köksbiträde måste stanna hemma för att kunna följa hygienregler.

Om en undersköterska måste stanna hemma för att skydda äldre människor.

Då borde samhället också fråga sig om det verkligen är rimligt att just dessa människor ska behöva bära en ekonomisk kostnad för att göra det som vi samtidigt säger är rätt.

Vi behöver ett system som tar hänsyn till hur människor faktiskt arbetar – inte bara hur vi önskar att arbetsmarknaden såg ut.

Och särskild behöver alla beslutsfattare, lobbyorganisationer tänka till när det driva frågan – att det som drabbas sitter inte på ett kontor och har möjligt att ”jobba” hemifrån – utan tänker på dessa som gör jobbet på golvet och möter andra människor.



Är vi medborgare bara Röstkött ?

Arbetsliv Organisation Ledarskap, EU, Politik, Trender och Framtiden, Utbildningspolitik Posted on ons, augusti 19, 2026 11:08

Nu är det val igen.

Plötsligt ringer det på dörren. Politikerna vill träffa oss, lyssna på oss och framför allt – få vår röst.

Vi är viktiga igen.

Men frågan är: Var har vi varit under resten av mandatperioden?

För när valet är över blir det ofta betydligt tystare. Då verkar den vanliga medborgaren ha betydligt svårare att få tillträde till politikens rum. Dörrarna står däremot öppna för lobbyister, organisationer, branschföreträdare och olika särintressen som vill driva sina frågor.

De har resurser. De har kontakter. De har organisationer bakom sig. Och de vet hur man påverkar politiken.

Men var kommer vi vanliga medborgare in i bilden?

Vi förväntas rösta vart fjärde år – men borde demokratin verkligen vara så enkel?

Är vår uppgift bara att lägga en röstsedel i valurnan och sedan vänta fyra år på nästa dörrknackning?

Jag menar inte att lobbyism eller intresseorganisationer i sig är fel. Ett demokratiskt samhälle måste kunna lyssna på olika delar av samhället. Problemet uppstår när vissa röster får betydligt större tillgång till politiken än andra.

När den organiserade lobbyisten kan boka möten, lämna rapporter och påverka beslutsfattare – medan den vanliga medborgaren knappt vet vem man ska ringa. Då uppstår ett demokratiskt underskott.

Politiken borde inte bara fråga:

”Vad vill ni att vi ska göra för att få er röst?”

Den borde fråga:

”Hur vill ni att Sverige ska utvecklas – och hur kan ni vara med och påverka mellan valen?”

För det är då demokratin egentligen prövas det är en pågående process – där det politiska företrädare behöver lyssnar, förstår och befinner sig där medborgare har sitt liv.

Inte när partierna behöver våra röster och det vill har har jobbet, mandaten kvar.

Utan när de inte behöver dem.

Därför borde vi som väljare ställa några enkla frågor när politikerna ringer på dörren:

  • Hur ofta har ni lyssnat på oss under mandatperioden?
  • Hur kan vanliga medborgare påverka era beslut?
  • Vilka möten har ni haft med medborgare – inte bara lobbyister och organisationer?
  • Hur säkerställer ni att även den som inte tillhör en stark intressegrupp blir hörd?

Valrörelsen är demokratins skyltfönster.

Men demokratin måste finnas även bakom skyltfönstret.

Vi är mer än väljare. Vi är medborgare hela mandatperioden.

Så när nästa politiker står vid dörren och ber om Din röst, kanske det är dags att vända på frågan:

”Vad får jag tillbaka – när valet är över?”

Förhoppningsvis är svaret inte:

”Tack för rösten. Vi hör av oss om fyra år.”

För annars måste vi faktiskt våga ställa den obekväma frågan:

Är vi bara röstkött?



Alkoholliberalism – när frihet riskerar att bli någon annans ofrihet

Mat och Vin, Politik, Trender och Framtiden Posted on ons, juli 01, 2026 12:00

Sommaren är här. För många betyder den gemenskap, ledighet, grillkvällar och semestrar. Men för andra innebär den oro. Barn som undrar hur mycket mamma eller pappa kommer att dricka. Partners som vet att ett glas ofta blir flera. Människor som bär på erfarenheter av att alkohol förändrar både beteenden och relationer.

I den politiska debatten hörs allt oftare argument för en mer liberal syn på alkohol. Ökad tillgänglighet beskrivs som en frihetsfråga och ett steg mot ett mer kontinentalt och modernt samhälle. Oftast pådriven av särintressen och lobbyorganisationer. Men är större tillgång verkligen ett mått på frihet – eller riskerar vi att blunda för de sociala och hälsomässiga konsekvenserna? Det flesta mattidningar bekostas via reklamintäkter av det stora importföretag och varumärken inom branschen. Varje restaurang erhåller bonusar ju mera det säljer……………………….

Europa har den högsta alkoholkonsumtionen i världen. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör omkring 800 000 människor varje år i WHO Europaregion till följd av alkoholrelaterade orsaker. Alkohol är kopplat till över 200 sjukdomar, bland annat cancer, hjärt-kärlsjukdomar, leversjukdomar och psykisk ohälsa. Tack den svenska strika alkoholpolitiken ligger vi långt nere en denna statistiken. Men alkohol skadar inte bara den som dricker.

Bakom statistiken finns familjer. Barn. Relationer som bryts ned. WHO pekar också på att alkohol är en betydande riskfaktor för våld i nära relationer. Försämrat omdöme och minskad impulskontroll kan leda till aggressivitet och konflikter där kvinnor och barn ofta blir de som drabbas hårdast. En stor del av dödsfall till följd av olyckor och våld i Europa har dessutom en koppling till alkohol.

Jag behöver egentligen inte läsa forskningsrapporter för att förstå detta. Min egen uppväxt gjorde att jag tidigt fick se alkoholens baksida både hos en föräldrar men särskild hos deras restaurangkunder. Den erfarenheten har präglat mitt förhållningssätt till alkohol genom hela livet. Därför blir jag bekymrad när alkohol allt oftare framställs som en symbol för frihet, livskvalitet och ett kontinentalt sätt att leva.

Under nästan tjugo år drev vi en restaurang i Stockholms skärgård. Redan från början satte vi en enkel regel: varje gäst fick köpa högst två starköl åt gången vi besöket. Syftet var aldrig att moralisera, utan att markera att människor kom till oss för maten, miljön och gemenskapen – inte för att dricka sig berusade.

I början mötte vi kritik. Men med tiden fick vi en gästkrets som uppskattade den atmosfären. Vi hade åldrig bråk eller ordningsproblem. Många år senare berättade människor som då hade varit barn att de alltid tyckte om att komma till vår restaurang. Inte bara för maten, utan därför att de visste att deras föräldrar inte skulle dricka för mycket. De kunde känna sig trygga – både under kvällen och på båtfärden hem.

Det är vittnesmål som stannat kvar hos mig.

Efter många år i restaurangbranschen har jag också sett hur alkohol förändrar människor. För vissa sker förändringen under en kväll, för andra över många år. Jag har mött glädje och gemenskap, men också trasiga relationer, våld och missbruk. Det som oroar mig mest är när alkoholens negativa konsekvenser normaliseras och blir en självklar del av kulturen, där även företrädare av restaurangbranschen och särskild föräldrar förstärker beteenden och normalisera detta. Ett Almedalen utan Alkoholmingel ?

Sverige har under lång tid valt en annan väg än många andra länder. Systembolaget, åldersgränser och alkoholskatter har inte införts för att begränsa människors frihet utan för att skydda folkhälsan. Forskning visar att den svenska modellen har bidragit till lägre alkoholkonsumtion och färre alkoholrelaterade skador än vad en friare försäljning sannolikt skulle göra. Begränsad tillgänglighet, högre priser och tydliga regler är åtgärder som fortfarande har stöd i forskningen.

När politiken i dag allt oftare beskriver ökad tillgång till alkohol som en frihetsfråga blir jag därför orolig. Frihet handlar inte bara om rätten att köpa alkohol när som helst. Frihet handlar också om barns rätt att växa upp i trygghet, om kvinnors rätt att slippa våld i hemmet och om människors möjlighet att leva ett långt och friskt liv.

Inför sommaren finns det därför anledning att ställa några enkla frågor till sig själv:

  • Behöver jag alkohol för att kunna koppla av eller ha trevligt?
  • Har jag svårt att sluta när jag väl har börjat dricka?
  • Dricker jag mer än jag hade tänkt?
  • Påverkar mitt drickande min familj eller mina relationer?
  • Är alkoholen på väg att ta större plats i mitt liv än jag egentligen önskar?

För de flesta handlar alkohol om måttlighet. Men för många andra är den början på oro, konflikter och lidande.

Frihet är ett viktigt värde. Men verklig frihet måste också innebära ansvar – för oss själva, för våra familjer och för de barn som denna sommar hoppas på lugna, trygga och glada semesterdagar.

Det är kanske där den verkliga friheten börjar. Här finns en test som du gärna kan göra…..om du vågar

Källor:

Statens offentliga utredning (SOU 2026:7) om alkoholpolitikens effekter. Kom i år men har inte lyfts – Tidens tecken ?

Forskning i BMC Public Health om effekterna av Systembolaget.



Nästa »