Blog Image

Creative-Cuisine

om allt i världen

Denna sida är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Det kan gäller Mat och vin, samhällshändelser eller något som jag tänker på just nu.

2018 Årets som gav mig nya perspektiv Del 2

Trender och Framtiden Posted on mån, december 31, 2018 09:37

Sverige är ett stort land till yta men med relativ få människor, där det flesta människor bor i storstadsområden, södra delen av landet och
kuststäderna i Norr. I Maj genomförde jag min så kallade ” Tyskresan” – syfte
har varit att lära känna vårt fina land bättre med dess utmaningar och möjligheter,
och för att få en förståelse över saker och ting som berör samhället.

Under hela mitt liv i Sverige har levt i Stockholmsområdet
med avstickare längs E4 söderut och Göteborg – men har även varit i några andre
städer vid konferenser. På senare år körde man även E 18 söderut, men till
orterna och städerna hade man inte någon relation – utan man visste enbart
vilken Yrkeshögskoleutbildning som man hade beviljad i orterna längs vägen och
därmed vilket kompetensbehov det finns på arbetsmarknaden……….

Nu gav man sig i väg – norrut längs kusten på väg mot
Nordkap(tyskarnas dröm) – sedan söderut via Norge Riksgränsen och Inlandsvägen.

Vägen upp längs kusten till norr har varit fyll av levande samhällen och
städer – liksom i resten av Sverige – men med lite mera ” avstånd” mellan
ställen. Vacker, kustnära, universitetsstäder – bra tillgång till samhällets
resurser. Sedan blir det ännu finare, ödsligare och med mera ren än människor –
Tornedalen norrut mot lappland och finnmarken. Det blev även tystare – ödemarken och ensamhet – först vid Lakselv vid kusten till Ishavet fick man lite mera mänsklig kontakt – omvälvande
och men samtidigt spännande. Landskapet, tystheten, naturen är så otrolig
vacker – långt borta från storstadshetsen. Att sätta sig ner vid en älv och
njuter av tystheten är balsam för själen.

Via Nordkap – på ön Mageroya gick färden vidare via Alta
till Narvik – även denna väg vacker men man ser att en rik nation har satsad på
infrastrukturen och alla byar har varit levande. Via Riksgränsen gick det
vidare till Kiruna och Inlandsvägen ner till
Stockholm. Många stopp och samtal blev det på vägen ner – avfolkningsbyar där
affärslokaler och industrier står tomma, arbetsplatserna har försvunnit och
många har flytt till kuststäderna. Kommunerna kämpar att hålla liv i samhället
– det gör sitt bästa – det många nyanlända gav lite klirr i kassan det första
åren – när staten står för kostnader, men nu kommer verkligheten ikapp – det
finns ju inga jobb. Många av dessa som bor kvar är mångsysslare som har flera
olika jobb för att livet ska gå runt – riktiga entreprenörer. Bensinstationerna,
Coop eller ICA är livlinor i dessa samhällen – som även sköter posten och andra
ärenden. Den gastronomiska sidan är oftast begränsad till pizzeria, snabbmat på
macken eller ett thaikök.

Många undrade vad vi i Stockholm håller på med – först
Etanolbränsle – som alla mackar skulle erbjuda enligt lag (förknippad
med stora kostnader) – där började mackdöden som oftast hade en lite
livsmedelsbutik. Idag vill ingen tankar detta bränsle …….Nu den höjda
dieselskatten – man har den kollektivtrafiken som i storstäderna, vägen till
förskola, skola, affärer är lång. Bara vägen till det få jobben är oftast
långt………Vi pratat inte om vård och omsorg – vägen till dessa samhällsfunktioner
är milslång och tar tid. Beskattningen och äganderätter till skogen är i frågesatt …….Nerläggningen av samhällsservice har drabbat dessa
kommuner otrolig hård – det är ett neråtgående spiral – där man mer och mer
blir missnöjd på det styrande som sitter långt borta. Något säger att en del
överleva att jobbar inom olika EU projekt som är igång 3 år utan resultat,
sedan jobbar samma personer med nästa EU projekt ……..men det blir aldrig något
våraktig……..och det yngre försvinner till universitetsstäder där och hittar ny
liv.

Jag har aldrig sett så många gamla förfallna hus och gårdar
i mitt liv……. som tidigare har varit vackra stora och endast sina fina lägen
kvar. Det kändes ibland att åker genom spökliknande ställen.

Det mycket som påminner om rostbältet – i USA det gamla
industriområden som valde Trump

Jag förstår idag mera av den ilska eller missnöje som landsorten
har på storstadsområden och statlig styrning. Det finns en stolthet och en
vilja därute att göra rätt för sig och inte vara beroende av dessa
omfördelningspengar – statlig utjämningsskatt, där Malmö en storstad få mest.

Jo – det stora
bolagen har sina huvudkontor i Stockholm – och här skövlar dom bort vara
rikedomar iform av järn och skog. Vinsten stannar i Stockholm……………………..skulle
dom sina byråkrater hos oss skapar det jobbtillfällen och inflyttning, samt känslan
för orten…….

Varför inte göra det attraktiv för företag att flyttar hit –
minskad vinskatt – eller mindre arbetsgivaravgift eller moms i glesbygden
istället för bidrag. Det bör inte vara omöjligt – det finns många yrken som man
kan jobbar på distans ………..boendekostnader och livskvalitet är ju fördelaktig i
glesbygden och service kommer sedan ökar med inflyttningen………………

Om vi vill har en levande och livskraftig glesbygd bör man från
statens sida skapa förutsättningar inte via bidrag och projekt, utan att skapa
förutsättningar för dessa entreprenörer och medborgare att själva skapa en
framtid. Allt annat är konstgjord andning som slutligen gör att vi få ett ”
Skansen” utanför storstäderna som ännu mera avfolkas.

Likvärdighet utifrån samhällskontraktet – finns inte………



2018 Årets som gav mig nya perspektiv Del 1

Trender och Framtiden Posted on lör, december 29, 2018 12:05

2018 Året som gav
mig nya perspektiv

2018 fick en jobbig start där jag blev utsatt för vad jag
kallar idag ”övergrepp på min personliga integritet”, som gjorde att jag inte
hade något förtroende kvar till min chef. Jag slutade på min tjänst med ett skadestånd som motsvarar ett årslön, men i debatten höll vi tyst om sanningen – tyvärr ”googla” visa ju bara rubriker i skrivna artiklar bakom betaltjänster.

Jag blev glad över det stöd jag
fick av mina underställda chefer och medarbetare – men såren sitter ännu kvar. Tidigare tyckte jag alltid det vad som hänt igår kan du inte göra något åt – ser framåt – så enkelt blev det inte nu.

Jag tog mig en timeout att ställde frågan till mig själv,
vad jag vill själv med framtiden och vad jag vill göra – och vad som är viktig. Självklart fördjupade
mig i samhällsdebatten i detta valår och hittade olika områden som gav mig nya
tankar och funderingar.
Något som utmynnande även i en lite sida med en vän som
heter www.politiskatips.se politisk oberoende. Även nya affärsidèer kom upp – där särskilt Projekt NCI (ni som är delaktiga vet) ligger i start fasen och kommer sätter prägel på ett område. Det kommer säker blir ett spännande år som jag ser framåt.

Men man blev även medveten att man har fylld 60 år och där gäller det andra förutsättningar.

1.Det alltid det
äldres fel

Staten, media och kommunerna pratar mer och mer om den
belastningen som det ökade andel äldre i befolkningen utgör för samhället. Man
pratar om ökade kostnader, behov av resurser och att det är bekymmersamt med
alla dessa utgifter……………ett språk utifrån NPM
New Public Management. Men vem som talar om äldre som människa – dessa medborgare
har byggd landets välstånd, samhälle och sett till att vi har det bra idag.
Utan detta slit och hårda arbete i nöd och lust skulle Sverige inte befinna sig
fortfarande någorlunda högt uppe i välståndsligan. Det kom inte som en överraskning
att dessa personer blir även äldre och utifrån livsstilen och medicinska
framstegen mycket äldre. Har ingen tänkt på detta – har politiken och statens och
kommunens ansvariga myndigheter haft koll på denna utveckling och inte agerad tidigare?

Det finns många pensionärer som har det bra, särskilt när
det haft ett bra jobb och när båda har jobbat hela livet – samt levt sparsamt
och boende är betalt. Men det finns många fattiga pensionärer där pensionen
inte räcker till – trots att det har jobbat hela sitt liv. Många har även haft
ett arbete som slitit på kroppen (låglönejobb) och har varit tvungen att tidigt
går i förtidspension är det körd i dagens Sverige. Da hjälper det inte att du
få högre pension när du jobbar längre, och många av det äldre över 50 år – blir
ju diskriminerad på arbetsmarknaden trots kompetensbrist…………………..

Genom att vi blir äldre växer självklart behoven av vård och
omsorg – det stora modeordet är utifrån NPM teknokraternas perspektiv – vård i
hemmet så längre som möjligt. För ett gammalt par blir det den något friskare
part som har det största ansvaret och sliter – med någon hjälp som bestäms av
kommunen. Man håller man sig flytande – men inte mera. Flygande uppgiftspatruller med trimmad
tidsschema korsar mellan så kallad ”brukare” med stor stress. Tid för det
mänskliga samtal och närhet finns inte. Är du ensam är det körd – förutom besöket
av dessa patruller sitter du ensam hemma i ditt boende – och blir depressiv
(något som ökar katastrofal) – man sköter inte i sin mathållning, man går inte
ut – bästa kompisen är TV och det guldstunder när någon människa kommer till
Dig – närhet och samtal. När man nu vill med hjälp av tekniken övervakar äldre
i sitt hem ännu mera – för att även dessa mänskliga patruller försvinner,
kommer allt mer av den mänskliga närheten och fysisk kontakt försvinner,
tekniken har ju inte empati.

Bostäder är ju bristvara och äldreboenden avvecklas nu i rask
takt (man ska sköta sig hemma) kvar är äldreboenden för multipla sjuka personer
som har ett stort medicinskt omsorgsbehov. Detta gör att det äldre som gärna
skulle vilja flytta från sina villor (som är på väg att förfalla) , inte har
någonstans att ta vägen. En arbetskamrat talade om för mig – det bäst att du
med 50 senast ställer Dig igen i bostadskön………så du har någonstans att flytta
till och kan säljer ditt hus – när pensionen inte räcker för ett bra liv…………………

Här ingen tänkt på livskvalitet för äldre – min gamla tant
Sophie i Tyskland sålde sitt hus när hon fyllde 65 och hyrde en lägenhet i ett
äldreboende – där hon mot en månadsavgift hade tillgång till all service hon
behövde. Man kunde även hyra en lägenhet – boende hade 230 lägenheter – med simhall, restaurang,
bibliotek, bio, resor, utflykter, underhållning, sjuksköterska, fotvård,
massage och man arrangerade underhållning och sysselsättning till det äldre. Samhörighet,
mänskliga relationer, gjorde att alla mådde bra – det fanns även tillgång till den
offentliga vård och omsorg i anläggningen. Korta vägar………till allt och omsorg
efter behov…………Tant Sophie hade det rolig och blev gammal med klackarna i taket
och skratt.

Är det ökade antal äldre ett problem eller en utmaning?
Utifrån samhällskontraktet är det politikens och statens plikt att se till att
det äldre mår bra – men varför hände det inte. Jag känner att man under flera årtionden
haft taktiken vi skjuter utmaningen på framtiden ……………andra få lösa detta. Det flesta politiker har ju via sina höga
löner och avtalspensioner det relativt bra………Man skulle behövt en långfristig
plan och prioriterat dessa frågor framför alla andra ” satsningar” – det skulle
blivit effektivare och bättre för alla delar.

Jag känner mig orolig för framtiden när man enbart tänker på
att den tekniska utvecklingen ska lösa problemet – något som vara ansvariga hoppas
– vad händer med den mänskliga kontakten. Fler och fler som har varit utanför
arbetsmarknaden under en lång tid – kommer i framtiden vara fattigpensionärer –
och samtidigt har ett större behov av vård och omsorg, samtidigt som man försvarar
för människor att flyttar i sin ålderdom till platser där det få mera ” valuta”
för sina pensioner.

Blir det i framtiden länder, regioner eller kommuner där
äldre flyttar ditt för att få bra boende, service och mänskliga möten samt
tillgång till vård och omsorg? Där
pensionen räcker längre?

Vill staten och NPM gänget verkligen att vi blir äldre och
har det bra eller räknar det de iskall med att ensamhet, depression avsaknaden
av empati gör att vi leva inte så länge och därmed minskar kostnader?

Har våra politiker en framtidens masterplan för framtidens ökade
åldrande – när det gäller

Vård och omsorg, boende, skatt på pension när du flyttar
utomlands, avtal med andra länder, vi blir äldre och behov av specialistvård
för multipla sjuka.

Del 2 kommer imorgon



Tanker vid Julen

Trender och Framtiden Posted on sön, december 23, 2018 19:55

Julen är en tid till eftertanke – över året som har gott.
Rubriker är vid årsslutet – Vi har inte någon regering – ingen vet vem som styr – men folket har vald och politiker bör rätta sig efter resultat. Man kan inte igonerar helt en parti som är tredje störst och som har samlat ca 18 procent av väljarna.
Det så kallade etablierade partier bör tänka om och involverar denna partie i den politiska vardagen – men samtidigt tänka till och funderar över varför denna parti fick ett sådant inflyttande. Har vi missat något ?
Under min resa i varas genom Sverige – har jag tappad min tidigare Stockholmsperspektiv – något som är även kännetecknande för den politiska eliten i landet. Hur är läget i nationen Sverige.

1. Samhällskontraktet uppfylls inte länge i Sverige – en huvuduppgift för staten och politiken.
2. Gängkriminaliteten ökst både i förorterna med vapen och dessa i kavaj och kostym som lurar staten och oss på pengar.
3. Den aldrande befolkningen som byggde upp landet – hamnar mer och mer i fattigdom och utanförskap samt ensamhet.
4. Tillgången till vården är bristfällig – och obefintlig i vissa delar av landet.
5. Politiken fokuserar mera på sina egna käpphästar och sina prioriteringar istället för att skapar förutsättningar för ett hållbar samhäller i framtiden.
6. Hetsen från media tilllåter enbart ahoc lösningar – inte hållbara framtidssäkrade lösningar.

Vi är fortfarande ett bra och framgångsrik land – men vi har fatt törn i kanten och
samhällsutvecklingen går åt fel håll. För många kräver mera av samhället
istället för att ger till samhället. Skillnaden mellan storstäderna och landsorten, v
lbeställda och fattiga – blir större och större – som bäddar för konflikter och social oro.



« FöregåendeNästa »