2018 Året som gav
mig nya perspektiv

2018 fick en jobbig start där jag blev utsatt för vad jag
kallar idag ”övergrepp på min personliga integritet”, som gjorde att jag inte
hade något förtroende kvar till min chef. Jag slutade på min tjänst med ett skadestånd som motsvarar ett årslön, men i debatten höll vi tyst om sanningen – tyvärr “googla” visa ju bara rubriker i skrivna artiklar bakom betaltjänster.

Jag blev glad över det stöd jag
fick av mina underställda chefer och medarbetare – men såren sitter ännu kvar. Tidigare tyckte jag alltid det vad som hänt igår kan du inte göra något åt – ser framåt – så enkelt blev det inte nu.

Jag tog mig en timeout att ställde frågan till mig själv,
vad jag vill själv med framtiden och vad jag vill göra – och vad som är viktig. Självklart fördjupade
mig i samhällsdebatten i detta valår och hittade olika områden som gav mig nya
tankar och funderingar.
Något som utmynnande även i en lite sida med en vän som
heter www.politiskatips.se politisk oberoende. Även nya affärsidèer kom upp – där särskilt Projekt NCI (ni som är delaktiga vet) ligger i start fasen och kommer sätter prägel på ett område. Det kommer säker blir ett spännande år som jag ser framåt.

Men man blev även medveten att man har fylld 60 år och där gäller det andra förutsättningar.

1.Det alltid det
äldres fel

Staten, media och kommunerna pratar mer och mer om den
belastningen som det ökade andel äldre i befolkningen utgör för samhället. Man
pratar om ökade kostnader, behov av resurser och att det är bekymmersamt med
alla dessa utgifter……………ett språk utifrån NPM
New Public Management. Men vem som talar om äldre som människa – dessa medborgare
har byggd landets välstånd, samhälle och sett till att vi har det bra idag.
Utan detta slit och hårda arbete i nöd och lust skulle Sverige inte befinna sig
fortfarande någorlunda högt uppe i välståndsligan. Det kom inte som en överraskning
att dessa personer blir även äldre och utifrån livsstilen och medicinska
framstegen mycket äldre. Har ingen tänkt på detta – har politiken och statens och
kommunens ansvariga myndigheter haft koll på denna utveckling och inte agerad tidigare?

Det finns många pensionärer som har det bra, särskilt när
det haft ett bra jobb och när båda har jobbat hela livet – samt levt sparsamt
och boende är betalt. Men det finns många fattiga pensionärer där pensionen
inte räcker till – trots att det har jobbat hela sitt liv. Många har även haft
ett arbete som slitit på kroppen (låglönejobb) och har varit tvungen att tidigt
går i förtidspension är det körd i dagens Sverige. Da hjälper det inte att du
få högre pension när du jobbar längre, och många av det äldre över 50 år – blir
ju diskriminerad på arbetsmarknaden trots kompetensbrist…………………..

Genom att vi blir äldre växer självklart behoven av vård och
omsorg – det stora modeordet är utifrån NPM teknokraternas perspektiv – vård i
hemmet så längre som möjligt. För ett gammalt par blir det den något friskare
part som har det största ansvaret och sliter – med någon hjälp som bestäms av
kommunen. Man håller man sig flytande – men inte mera. Flygande uppgiftspatruller med trimmad
tidsschema korsar mellan så kallad ”brukare” med stor stress. Tid för det
mänskliga samtal och närhet finns inte. Är du ensam är det körd – förutom besöket
av dessa patruller sitter du ensam hemma i ditt boende – och blir depressiv
(något som ökar katastrofal) – man sköter inte i sin mathållning, man går inte
ut – bästa kompisen är TV och det guldstunder när någon människa kommer till
Dig – närhet och samtal. När man nu vill med hjälp av tekniken övervakar äldre
i sitt hem ännu mera – för att även dessa mänskliga patruller försvinner,
kommer allt mer av den mänskliga närheten och fysisk kontakt försvinner,
tekniken har ju inte empati.

Bostäder är ju bristvara och äldreboenden avvecklas nu i rask
takt (man ska sköta sig hemma) kvar är äldreboenden för multipla sjuka personer
som har ett stort medicinskt omsorgsbehov. Detta gör att det äldre som gärna
skulle vilja flytta från sina villor (som är på väg att förfalla) , inte har
någonstans att ta vägen. En arbetskamrat talade om för mig – det bäst att du
med 50 senast ställer Dig igen i bostadskön………så du har någonstans att flytta
till och kan säljer ditt hus – när pensionen inte räcker för ett bra liv…………………

Här ingen tänkt på livskvalitet för äldre – min gamla tant
Sophie i Tyskland sålde sitt hus när hon fyllde 65 och hyrde en lägenhet i ett
äldreboende – där hon mot en månadsavgift hade tillgång till all service hon
behövde. Man kunde även hyra en lägenhet – boende hade 230 lägenheter – med simhall, restaurang,
bibliotek, bio, resor, utflykter, underhållning, sjuksköterska, fotvård,
massage och man arrangerade underhållning och sysselsättning till det äldre. Samhörighet,
mänskliga relationer, gjorde att alla mådde bra – det fanns även tillgång till den
offentliga vård och omsorg i anläggningen. Korta vägar………till allt och omsorg
efter behov…………Tant Sophie hade det rolig och blev gammal med klackarna i taket
och skratt.

Är det ökade antal äldre ett problem eller en utmaning?
Utifrån samhällskontraktet är det politikens och statens plikt att se till att
det äldre mår bra – men varför hände det inte. Jag känner att man under flera årtionden
haft taktiken vi skjuter utmaningen på framtiden ……………andra få lösa detta. Det flesta politiker har ju via sina höga
löner och avtalspensioner det relativt bra………Man skulle behövt en långfristig
plan och prioriterat dessa frågor framför alla andra ” satsningar” – det skulle
blivit effektivare och bättre för alla delar.

Jag känner mig orolig för framtiden när man enbart tänker på
att den tekniska utvecklingen ska lösa problemet – något som vara ansvariga hoppas
– vad händer med den mänskliga kontakten. Fler och fler som har varit utanför
arbetsmarknaden under en lång tid – kommer i framtiden vara fattigpensionärer –
och samtidigt har ett större behov av vård och omsorg, samtidigt som man försvarar
för människor att flyttar i sin ålderdom till platser där det få mera ” valuta”
för sina pensioner.

Blir det i framtiden länder, regioner eller kommuner där
äldre flyttar ditt för att få bra boende, service och mänskliga möten samt
tillgång till vård och omsorg? Där
pensionen räcker längre?

Vill staten och NPM gänget verkligen att vi blir äldre och
har det bra eller räknar det de iskall med att ensamhet, depression avsaknaden
av empati gör att vi leva inte så länge och därmed minskar kostnader?

Har våra politiker en framtidens masterplan för framtidens ökade
åldrande – när det gäller

Vård och omsorg, boende, skatt på pension när du flyttar
utomlands, avtal med andra länder, vi blir äldre och behov av specialistvård
för multipla sjuka.

Del 2 kommer imorgon