Creative-Cuisine

Jag är intresserad av denna process – hur vi så snabbt kunde ansöka om NATO medlemskap, utan folkomröstning, statlig utredning, politisk diskussion – när allt annat tar åratal av utredning, SOU och lagförslag….

Jag vill inte yttrar mig om JAG eller NEJ till NATO – utan själv om vi verkligen har haft en demokratisk beslut där medborgare har varit delaktig i och står bakom, med allt vad beslutet innebär

Vi har röstat fram en riksdag där en majoritet var emot Nato. Där det största partiet försäkrat att ”den militära alliansfriheten är en viktig del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Den militära alliansfriheten ligger fast.” Där vår försvarsminister garanterade – och det är inte ett ord man bör använda lättvindigt – att så länge han sitter kvar skulle vi inte gå med i Nato. Där Jimmie Åkesson lovade att ”Sverigedemokraterna kommer inte att tillåta ett medlemskap utan att först förankra detta hos det svenska folket genom en folkomröstning.”

För många av oss har dessa ställningstaganden spelat en avgörande roll för hur vi har röstat.

Större fråga än EU och euron

Allt detta har reducerats till aska i och med Socialdemokraternas, Moderaternas och Sverigedemokraternas beslut att söka medlemskap i Nato utan en demokratisk process. 

Vad man än tycker om Nato, är en sak klar: det är en stor fråga. I vissa avseenden större än EU och euron, eftersom det rör liv och död: potentiella ingripanden över hela jorden, våra medborgare i krigssituationer med risk för hämndaktioner och frågan om kärnvapen. Framför allt handlar det om alliansfriheten, som har varit en djupt grundmurad del av svensk politik sedan tvåhundra år – lika länge som vi varit förskonade från krig. 

Alliansfriheten skonade oss från två världskrig och fortsatte ligga fast under kalla kriget. Det saknades inte invasioner då, tvärtom var det vanligare än i dag att länder i Östeuropa angreps av Sovjet och länder i Asien av USA, och på många sätt var kärnvapenhotet än mer överhängande. Det saknades inte påtryckningar från båda sidor i kalla kriget, men Sverige stod fast. 

Folket borde ha fått bestämma

Ska vi överge en tvåhundra år lång tradition, är det vi som bör besluta om det. Det är vår framtid, våra barn, vårt land. Andersson försäkrar oss att vi ska ha ett undantag så vi slipper kärnvapen på vår mark – men varför skulle vi tro på det? Varför, när era ord blivit så billiga? Varför ska vi tro på något?

EU och euron, som vi folkomröstade om, var inga lätta frågor heller. Det var många fördrag och förordningar att sätta sig in i, men människor över hela landet bildade sig, gick på studiecirklar, folkrörelser aktiverade sig och tryckte material vilket gjorde att frågan blev belyst från alla upptänkliga vinklar – miljö, arbetsliv, jämställdhet, ekonomi. Förmodligen ledde det till att vi fattade bättre beslut, men inte bara det – vi växte som folk. För det var vi som hade bestämt. Och vid denna tiden har Media även varit korrekt och hade sin roll som informatör och ger kunskap om för eller emot.

Det är inget konstigt att politiker byter åsikt. Enligt vår försvarsminister Peter Hultqvist hände det honom den 11 april klockan 08.15. Exaktheten i tidsangivelsen är förmodligen tillagd för att motverka den luddiga anledningen han ger till sitt beslut: ”Min känsla var: det går inte längre.”

”Min känsla?”

Är det så det ska gå till? Politiker får en känsla, och rundar folket? Den som menar att situationen är så akut att vi inte hinner rösta, bör fundera över sin hållning till de demokratiska grundprinciperna och studera historia. I samtliga fall då statschefer har upplöst riksdagar, instiftat undantagslagar eller genomfört kupper har det hänvisats till akuta situationer. Den som tror att Ryssland, som knappt klarar av Ukraina, skulle hoppa på Sverige mitt under brinnande krig för att vi inte är med i en i deras ögon fientlig militärallians, och inte till exempel Österrike , Schweiz eller Irland, har en del att bevisa. 

Vad ska vi tro på?

Men det gör inte Hultqvist, Andersson eller Åkesson. De förklarar inte varför vi inte kan folkomrösta, eller varför vi, med månader kvar till förra valet, inte kan låta detta bli en av valfrågorna. Kanske en extra val samma dag………..

Har ni tänkt på att anslutningen till Nato inte är det minsta legitim?

Magnus Christansson, lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan förklarar för mig och oss, vad jag misstänkte –

Eftersom ingen diskussion om vad det innebär att vara med i Nato skedde före beslutet, måste det nu ske efter beslutet ”Det är viktigt för legitimiteten”. Vi måste lära oss att älska en statskupp?

Men ingen diskussion efteråt kan rättfärdiga den statskupp – upphävande av grundlagen – som medlemskapet innebär.

Den svenska regeringsformen medger endast anslutning till internationell organisation för fredligt samarbete.

Nato kan man inte med bästa vilja i världen beskrivas som en fredsorganisation. Det är en militärpakt!

För att gå med i Nato måste grundlagen revideras och detta borde ha föregåtts av en folkomröstning.

Nato-anslutningen saknar legitimitet. Punkt slut! Det borde vi se till att fler förstår!