Alla som känner mig vet – att jag är inte en pappers vändande byråkrat eller tjänsteman utan höga ambitioner – utan jag vill hellre agerar än reagerar och uppnår bestående resultat. Det kan blir utmanande för en del som har arbetat med mig – som kanske blir ifrågasatt eller utmanad i deras rutinmässiga tillvaro som består av processer och åtaganden som inte har ändrats på tiotals år. För mig är arbete – arbete och inte en plats att skapa djupa personliga relationer eller myspys. Jobb är Jobb inget annat, jag trivs bäst så här, men jag kan ändå vara social som kanske många kan bevittna, jag har en stor empatisk förmåga och bryr mig.
Att gå sin egen väg och vara uppgifts fokuserad på förväntad resultat i ett uppdrag eller utifrån en arbetsuppgift handlar för mig om, att vara driven av mål och att har visioner, men även att inte låta sig påverkas av andras förväntningar eller normer som inte har någon nyttoeffekt. Input – Diskussion självklart om det finns en nivå och kunskap. Har träffad för många så kallade experter – som inte har en grund i fakta och kompetens, utan drivs av särintressen och tyckande som det gärna sprider på fina PPT och seminarier.
Det är en mental inställning som kräver mod, disciplin och en stark tro på den egna och sina närmaste kollegors eller projektmedlemmars förmågan. Men det innebär också att man kan blir lätt en orosmoment för en ledare och medarbetare som kanske blir utmanade av upptäckten att det har fastnad i sina tanker och rutiner i antaganden från forntiden. Han tänker för mycket det jobbig för vissa – . Basen i mitt agerande har alltid sin grund i fakta, empiri och inte vad jag tycker eller vad någon annans särintresse. Jag låter mig även inte påverkas av dessa särintressen – rätt ska vara rätt, särskild när medborgare och medlemmar betalar min lön. Därav har lite svart för Policy organisationer – som kräver att alla andra ska göra saker och ting, och inte vad det kan göra själva. Det är en skillnad att visa sin förträfflighet via seminarier och Power Point för den närmaste kretsen – det ger poäng på Linkedin och Sociala Media, men sedan händer det inte något. Att sitter bara på läktaren, ser utmaningar och kräver att andra ska lösa problem, utan tar sitt ansvar att vara själv en del av lösningen är inte med fokus utan det vill jag inte sysslar med.
När man går sin egen väg för att når det resultat som organisationen förväntar sig, handlar det inte om driva sin egen agenda och låter sig påverka av allahanda särintressen. Snarare handlar det om att ha en klar riktning och ett syfte, och att inte tveka när man möter motstånd eller utmaningar. Det kräver att man är beredd att tänka utanför boxen, att våga ta de där stegen som ingen annan kanske är villig att ta, och att hela tiden hålla fokus på de resultat man vill uppnå utifrån uppdraget och med fokus på medlems eller medborger nytta och uppdraget i sig. Men man samlar kanske inte några pluspoäng hos den närmaste omgivningen på en avdelning.
Resultatfokus handlar inte bara om att nå målet, utan om att skapa en vana av att konsekvent leverera det man har satt upp för sig själv och det resultat man ska uppnår med arbetsuppgifterna. Det handlar om att förstå vikten av varje liten framsteg och hur dessa steg leder till större framgångar på lång sikt, att varje delmoment sätter i det större sammanhang så att man inte bygger in låsningar. Varje pusselbit ska finnas på plats.
Så när man väljer att gå en målinriktad väg, är jag inte rädd för att vara helt uppgiftsfokuserad. Jag låter inte distraktioner, tvivel eller andras ej relevanta åsikter eller särintressen stå i vägen för arbetsprocesser – det är enbart resultat som räknas, inte skapa några ”folklorerelationer”. Men givande sakliga, utmanande, ifrågasättande diskussioner som bygger på fakta och empiri är något som jag behöver för att ” kommer vidare”. Men jag håller alltid fokus på uppdraget och det den vill uppnå, och ge varje uppgift mitt fulla engagemang och glöm mer ej det ultimativa slutmålet – där alla pusselbitar passar ihop. Slutmålet och uppdrag är klart – men vägen och processen kan ibland tar omväger och revideras.
Men det gäller även för att avslutar mitt engagemang när man inte kommer vidare – kanske man har natt målet med ett projekt, resultaten är på topp – men för att ytterligare utveckla och växlar upp finns inte förutsättningar i organisationen eller engagemang hos uppdragsgivaren. Det kan vara att andra närliggande processer, som du är inte ansvarig för inte har påbörjats eller man inte vågar tar steget. Eller helt enkelt saker som ligger utanför till påverkansområde.
Men i en organisation kan det finnas det flera hinder som kan påverka ens förmåga att föra vidare projekt till större mål och uppnå effektivitet. Här är några vanliga hinder som kan dyka upp:
Människor och organisationer kan vara motståndskraftiga mot förändring, även om det finns ett behov av det. Detta kan bero på rädsla för det okända, vanor eller att ledningen inte har lyckats förmedla varför förändringen är viktig. Ett sådant motstånd kan skapa hinder för innovation och utveckling.
När medarbetarna inte har klart definierade roller, har tolkning av övergripande mål även del mål och ansvar kan det leda till förvirring om vem som gör vad, vilket ofta leder till dubbelarbete, missförstånd eller viktiga uppgifter som faller mellan stolarna, även att man har inte förstående för andra kollegors fokus och krav på resultat.
En organisations kultur och värderingar har en stor inverkan på hur effektivt medarbetarna arbetar tillsammans. Om kulturen inte stödjer ständig utveckling, ifrågasättande av det vad man gör, öppenhet eller innovation kan det bli svårt att uppnå långsiktig framgång. En ogynnsam kultur kan också skapa hinder för att anpassa sig till nya utmaningar eller nya sätt att arbeta. Man bevara det egna och ser inte till helheten – särskild när en organisation växer.
För mig har det alltid betyd – när ” utvecklingen” stannar av – dels att man kommit i målet och går över i en förvaltningsfas, resultaten är mycket bra och ” organisationen” mätt – så blir jag tveksam att forstätta med mitt engagemang just på det den här arbetsplatsen. Nöjdhets paradoxen smyger sig lätt på hos ledare och uppdragsgivare, en mättnad och att klappar sig framför brösten. Gud vad vi är bra – samt att visar upp förträffligheten via PPT och Linkedin i alla media…….. Något som jag inte har behov av. Det som vet vet………..
Da är det mig bråttom att hittar nya utmaningar – något som jag alltid har gjort – det berikar livet, det berikar tankarna och skapa nya möten och särskild erhåller man nya kunskaper och kompetenser i möten med nya organisationer och arbetsplatser. Man kan kalla det entreprenörs anda eller utvecklingsförmåga – NEJ det är bara att hela tiden ligger lite förre i den allt snabbare utvecklingen i omvärlden. Inom utbildningssektorn bör man tänker dessa som börja i skolan nu behöver vara anställningsbara 2110 …………………..Så det finns mycket göra att bryta traditionella mönster, hos många organisationer.
I det närmast veckor kommer jag göra en SWOT analys av alla mina tidigare arbetsplatser och uppdrag utifrån ” hur det berikade mig” och ”vad jag kunde tillföra denna organisation”. Som sagt en ömsesidig vinst.
