Sommar, skräp, beteende, klasskillnad och ansvar
Sommaren 2020 blev annorlunda på flera olika sätt – många saker fanns att upptäcka via hemmasemester – jag vill fokusera i denna text på beteenden som gav mig en bättre bild över varför samhället i Sverige är på detta viset. Att inte tar ansvar för sina handlingar är signum för vissa beteenden.
Sverige är ett mycket vackert land – där hittar du platser i naturen och landskapet som är sagolika, och det finns plats för alla, men det upp till oss att bevara skönheten i naturen.
Men jag ser ett land som börjar tappar sin värdegrund och gemenskap som byggde detta land – Det starka samhället där alla tar ansvar för landet, samhället och gemenskapen, och inte tror att någon annan ska göra något allt för Dig. Respektlösheten för vara skrivna och oskrivna regler tar mera plats – har man inte lärd sig av sina förebildar ? Är bristen på goda förbilder eller okunskap för det egna ansvaret – som gör att många gör lite som man vill.
Det börja med att man kastar skräp, avfall och snabbmatsförpackningar lite överallt – på stranden, bredvid vägkanten, på rastplatsen, i skogen och landskapet – helst på platser där man har njutit av landskapets skönhet, lugnet och utsikten. Vem ska plocka upp – ju någon annan…………Hur tänker man – ska inte andra kunna njuta av naturen än jag.? Jag först sedan alla andra
Trafikbeteende är förskräcklig – jag erkänner att även jag ibland ligger 10 eller 20 km över hastighetsgränsen på motorvägen – men aldrig i stan eller på orten. Jag håller alltid tillräcklig med avstånd för att vara beredd på händelser – jag ligger inte 1 meter bakom och stressa framförvarande bil som kör laglig, jag sätter på blinkers tidigt och visa respekt för andra, samt att jag aldrig pratar i min mobiltelefon eller skickar SMS. Är det kö så kör jag inte i bussfilen och försöker tränga i mig långt framme igen. Jag kör inte slalom i höga hastigheter på vägarna mellan bilarna, mina tyska gener har jag förträngt. Jag rivstartar inte vid grönt ljus inom ett tätt bebyggdområde för att visa alla ljudet av mitt manipulerade avgassystem. Så att alla vet nu kommer jag — Detta är ett beteende som har ökat – särskild om du kör välkända tyska och italienska prestandabilar – men även från alla dessa monstertrucks från USA – Anmärkningsvärt – är det är enbart män kanske för att visa sin förträfflighet och status när självförtroende saknas.
Samma beteende ser man även på sjön – ägare av dessa lyxbilar har även oftast stora väl motoriserade motorbåtar som körs fram i höga hastigheter, utan att ta hänsyn till andra mindre båtar eller stränder där folk njuta av bad. Störst och starkast kommer först.
Motorbåtslivet är den sista ”vita” bastionen eller den stora friheten, där män kan vara män , och även kan visar upp sin klasstillhörighet eller duktighet att manövrerar och köra dessa stora båtar. Jag som tidigare enbart seglade kan talar om att det är en skillnad att lägga till vid en Y-bryggan med en segelbåt och en motorbåt. Är du uppvuxen med motorbåt från barnsben är det inget problem det heter ju öva och praktiserar. Nu räcker det ju inte med en megastor båt, helst med flybridge utan – barnen har ju tråkig – Man köper till en vattenskoter eller mindre båt som ekar fram i höga hastigheter bland öar och kobbar i skärgården och insjöar, ungdomar ska ju har rolig och busar. Dessa beteenden förs sedan över till det populära Mopedbilarna som är en statussymbol i vissa förorter i Stockholm. Det är ju antal fria parkeringsplatser som styr skolvalet…………Hur är det med hållbarheten och tar ansvar för klimatet. Även här är killarna som sedan blir män överrepresenterad – under hur det agerar i framtiden…….
När man under tidigare år stranden på sin höjd analyserade doften av kaffe, bulle, smörgås och sololja – har vi nu en krydda och marinad parad utan dessa likar – alla dessa stora grillar skapar en Luetzendimma längs vara stränder. Alla tar med sig sina egna möbler, grillar och statusartifakter för en dag på stranden och för att bygga sin bastion på denna offentliga plats. Att tar med sig även ett litet dieseldrivet elverk är relativ vanlig – vi ska ju har kall mat och dryck hela dagen, ström för kylsboxar eller skåp är viktiga – även isbitar. Ju större grupp du är desto mera makt på stranden, desto större attityd – desto fler prylar. Ur dessa otaliga musikmaskiner tävlas det om att blir hörd. Du kan göra leken via doftanalys – Vad blir det mat, hos folk ? När du sedan försiktig frågar kan ni sänka lite musiken eller att man ska tar med sig skräpet ( om man har civilkurage kvar) blir stämningen mycket hotfull. Kom inte och säg till…………..
Upptäckte vid var lilla strand i Sjöberg/ Sollentuna – den sköts av var förening – bilar som kom tidigt på morgonen och placerade ut Baden Badenstolar med handdukar ……….dessa återkom sedan vid lunchtid. Mallorcasyndrom………
Självklart ska alla njuta av sommaren och trivas i värmen och på stranden – vi har ju allemansrätten som vi har förtjänad och kämpade om i generationer – men rättigheter är alltid förknippad med ansvar och att tar hand om.
När dagen ta slut lämnar man kvar allt skräp på stranden eller på sin höjd vid vägkanterna vid parkeringen. Man är ju trött och orkar inte………………….nästa gång förväntar man sig att allt är fint igen, annars skyller man på kommunen………..Ingen tar med sig skräpet hem eller lämnar i soptunnorna – på frågan varför man lämnar skräpet – fick man ett hotfull svar – vi betalar ju skatt det kommunen ska sköter detta……………………….Vara offentliga platser liknar mer och mer det bulgariska vägrenar som jag upplevde under 90 talet – överlastad med soppor, byggavfall och skräp som ingen ta bort. Det någon annan som ska göra detta…….
Det tydliga svaret och väckte mina funderingar – Vad har Bildning tagit vägen – Vet folk inte vad är statens, kommunen uppgifter och vad som den enskildes ansvar ? Blir uppfostran, förebilder och utbildning – inte längre Bildning? Vi är ju alla förebilder – vårt eget beteende skapar normer och upprepas av nästa generation ……………………Vett och Etikett – Att ta ansvar för sitt eget handlande – och tar konsekvenserna för detta handlade
Sedan det viktiga –
Fråga inte vad samhället kan göra för Dig eller kräver att samhället ska tar ansvar för allt – utan fråga vad du kan göra för samhället. Samhället är vi alla.
