Sedan några år tillbaka hittar vi överallt svenskproducerade ostar från små ysterier överallt i landet Efter har nu smakad det mesta av dessa ostar kan jag bara konstaterar att det flesta är smakmässig på en amateurmässig nivå – där tillverkarna har lärd sig att göra ost på weekendkurser och sedan sätter igång en produktion som syftar på smaskalig tillverkning. Jättebra med denna utvecklingen – men det flesta ostar smaka lika och har varken en “egen” stil och smakprefens. Det är synd och det kommer inte håller i längden, när vi ” inte” hitta från varje småskalig tillverkare produkter som präglar råvaran, landskapet och ur det egna ysteriers egen bakteriekultur.
Produktionen i dessa småskaliga ysterier är lika vårt man än kommer. Hur ska vi ändra på detta …… Jag önskar vilja hittar småskaliga långlagrade hårdostar, samt dessertostar utifrån landskapets bakterieflora som är förutsättning för olikheterna i smak och konsistens.
Där räcker det inte att man “lär” sig småskalig hantverk via helgkurser och prova på och lära av andra amatörer, resultat blir blåmögel, camenberttyp av ko och får mjölk, samt feta och färskost. Dessa blivande och nuvarande osttillverkare ska kollar på småskaliga tillverkare i Frankrike,Italien,Tyskland eller Danmark för att på spets på utvecklingen och tillverkningen i Sverige. Man blir inte ostmästare utan en gedigen utbildning inom hantverket – det via överföringen av kunskap från mästare till sina noviser man lär sig handverket – inte genom weekendkurser.