Vi mig som bor i Sollentuna och alltid på cykelavstånd från gudomliga Edsbacka Krog går en epok i graven i Februari. Christer startade sin krog 1983 på Vålborgsmässafton – samma år som jag startade min krog på Bullandö. Lilla krogen i Sollentuna blev en institution i svenska Gastronomi. Tidig tittade Christer på Michelin och anlitade vid ett tidpunkt en trestjäring fransk krögare som konsult, samt att gamla Tore Wretmann blev en Mentor till Christer. Tack Christer för din gärning med Edsbacka Krog och Edsbacka Bistro……….samt att du alltid lyfte svenskheten i din matlagning. Men även för ditt sätt att våra ödmjuk, omtänksam och mänsklig. Samt att du inte ”säljer dig till varje jippo i TV”. Du är en stor mästare.Att lira i den högre Michelinklassen är en fråga om resurser och pengar. En stjärna är relativ lätt att få med steget till två och tre är mycket kostsam. Detta beror på det frankofila sätt att ser på krogen med personal , artifakter och symboler som liknar 1700 talet franska slottsmiljöer. Attityder, uppförande och den sakrala stämmingen på många två och trestjärniga krogar skrämmer vanliga människor. Många av de tre stjärniga krogar – är underhållningstempel för klubben för inbördes beundran. Det är mest kockar, krögare,skribenter nyrika juppis som befolka dessa restauranger och imitera sedan varandra. Riktiga finsmakare vet att man hittar de bästa upplevelser inte vid stjärnrestaurang, utan en krogar med själ,värdskap och enkel rak matlagning. När Michelin har sedan upptäckt dom – är det kört – ”matyuppies” kom dit med krav på glamour och artifakter som gör att priserna stiger. Min Mentor Eckart Witzigam – så 1987 till mig – han hade vid den tidpunkt den trestjärniga krogen Aubergine i Munchen – Det är fan tråkig att har en trestjärnig krog — varje dag förväntar sig alla av mig nya kreationer och upplevelser – och desom sitter därute – är krögare,skribenter och nyrika. Jag längtar efter en vanlig krog, ned vanlig vällagad mat och vanliga gäster. Manga två och tresstjärniga krogar finns idag på stora hotell och anläggningar, som sponsra verksamheten. Det finns bara några få toppkrogar som går ihop utifrån den egna verksamhetens intäkter………………….ska vi verkligen lyfter dessa restauranger som förebild för den nya generationen personer som jobbar inom gastronomin ? Det är företagsekonomisk ett vansinne – i en bransch där 70 % av alla företag går i konkurs inom det första två åren.

Jag blir mer och mer trött på alla ”talanger” som vill uppfinna hjulen en gång till, och hela tiden tänker på att blir stjärnkockar…………Tänk om och laga ärlig mat, ur ett företagekonomisk perspektiv, skapa ett värdskap som bygger på personlig vänlig service och ärlig matlagning. Ak även en ärtsoppa kan våra en gastronomisk upplevelse….. Bjud dina gäster på en trevlig avslappnad kväll och inte på en sakral matgudtjänst där personalen som överstepräster håller en predikt vid varje maträtt. Jag och många är trötta på det teaterspektakel som har blivit ett ”måste” vid varje middag som gör att priset ökar med njutningen blir mindre. Vill jag äter en god middag med vänner ska maten och dryck våra god och för underhållning står vi sjävla vid bordet. Det vi – gästerna som är medelpunkten inte ni överstepräster som sätta är själva i centrum…………………..