John F. Kennedys klassiska ord har aldrig varit mer relevanta än idag. I ett samhälle där vi allt oftare ser krav på att staten, regionerna och kommunerna ska ta ett ökat ansvar, riskerar vi att tappa bort en av grundpelarna i ett fungerande samhälle: det personliga ansvaret.

Vi befinner oss i en tid då många ropar efter sänkta skatter samtidigt som vi efterfrågar bättre service och större resurser till olika områden. Det kan handla om kommunalt vatten och avlopp, utbildning, sjukvård eller stöd till företag och organisationer. Problemet är att detta ofta ses som en enkelriktad väg: staten ska leverera mer, men vi alla vill betala mindre.

Den offentliga sektorns tillväxt och egenansvarets tillbakagång

Den offentliga sektorn har vuxit i takt med att kraven från medborgare och organisationer har ökat. Vi vill ha fler resurser till vården, bättre utbildningssystem och högre standard i offentliga tjänster – men glömmer ofta att dessa krav måste finansieras. Egenansvar och samhällsanda verkar allt mer ha ersatts av en mentalitet där staten ses som en oändlig resurs. Kritisk blir det särskild nu när försvarskostnader öka otrolig mycket.

Ett exempel är utbildningssystemet i Sverige, som är kostnadsfritt på alla nivåer. Trots detta står vissa branscher utan tillräckligt med kvalificerad arbetskraft, samtidigt som andra är övermättade. Vi förväntar oss att det offentliga ska lösa dessa problem – men var finns det personliga initiativet att utbilda sig eller anpassa sig till marknadens behov? Eller företagens och organisationer att skapa attraktiva yrken, arbetsmiljö och förutsättningar ? Det är en annan tid nu – när man inte behöver arbetar för att motverkar hunger och liv – utan mera att förverkliga sina drömmar.

När vi själva orsakar problemen

Ett annat exempel är nedskräpning och miljöförstöring. Vi klagar på att det ligger skräp överallt, men glömmer att det är vi själva som har kastat det. Samma mönster återkommer på många andra områden – vi pekar på vad andra ska göra, men undviker att se vårt eget ansvar.

En balans mellan krav och ansvar

För att vi ska kunna skapa ett hållbart samhälle behöver vi hitta en balans mellan vad vi kräver av staten och vad vi själva bidrar med. Vi behöver ställa oss själva frågan: Vad kan jag göra för att bidra till samhället? Det handlar inte bara om att betala skatt utan också om att ta ansvar i vardagen – genom att minska vårt avfall, utbilda oss inom bristyrken, lära om hela tiden för att alltid har just in time kompetenser som behövs, har en större förändringsförmåga eller stötta lokala företag.

Kennedys uppmaning bör tjäna som en väckarklocka för oss alla. Om vi verkligen vill ha ett starkt och fungerande samhälle, måste vi börja med oss själva. Förändringen börjar inte med staten – den börjar med oss. Det gäller även det politiska partier som behöver mindre tänker på sina egna särintressen utan mera på landets bästa.