Nu under Coronakrisen har vi sett konsekvenserna av nerskärningar inom äldrevården, men även att vi blir äldre och äldre och därmed har ett större behov av vård och omsorg särskild inom gruppen “äldre-äldre” som har blivit ett nytt begrepp.

Under det sista tre åren gick tre av mina närmaste släktningar bort. Min mor 87 år gammal i Tyskland, mina svärföräldrar 85 år och 87 år ( där hon det sista fem åren har varit dement och inte närvarande. Tur att det dog innan COVID 19. Min mor i Tyskland dog i följderna av ett benbrott – lårben halsen – där alla insatserna gjordes och där hon hölls vid liv längre än det behövdes – efter att sjukvården upptäckte ,att hon hade en privat sjukförsäkring (all inklusive). Curt min svärfar pysslade om sin fru så länge han kunde och brydde sig inte om sin egen hälsa – han dog efter hans fru blev inlagd på dementhem som ett paket. Elsie blev ett paket inom vården tills hon dog. Vad vill jag berättar med detta ? Ju det pengarna som styr – vi i Sverige där kommunerna har ansvar för äldrevården har missat att äldre blir äldre och har större behov ju längre man kommer upp i ålder – vård och omsorg blir mera krävande och komplicerad – där räcker det inte längre med en glad, villig men lågutbildad personal som har språksvårigheter och en ansvarig sjuksköterska på 90 personer. Behovet i framtiden kommer bara blir större – och taktiken hittills har varit att det äldre ska stanna hemma så längre som möjlig och vården ska kommer till hemmiljön. Bra tänkt – men när det en stor personalbrist samt att alla kommuner har att kämpa med effektiviseringar blir det inte bra. Vård och omsorg för äldre kostar om man ska har välutbildad personal och en hög tillgänglighet. Denna gruppen hörs ju knappt i debatten – det har genom hela sitt liv kämpat och lyd stat och kommun.

Många anställda inom vård och omsorg har i grunden kanske enbart en undersköterska utbildning, men det flesta har ett nivå som vårdbiträde, där bakgrunden oftast har varit en snabb SFI utbildning och några vårdkurser ( har själv varit ansvarig för detta och skäms idag). Dessa hjältar vill göra det bästa har stort empati och ambition – men det räcker inte. Det flesta är timanställda (just in time när det behövs) och är beroende av dessa timmar för sin överlevnad, att sjukskriva sig för en liten förkylning är inte att tänka på. Sedan har vi pengar – det är varje kommun som betalar för äldrevården eller har det så kallade huvudmannaansvar – som betyder att kommunerna är ansvarig för vård och omsorgen – även om det är en privat anordnare – genom att det även betalar för kostnaderna.

Under det sista årtiondet har kostnaderna för äldrevården inte täckts av ersättningen – alla behövde effektivisera. Läkare kommer vara på plats när det finns det ett akut behov och är oftast en extern konsult, bara en ansvarig sjuksköterska. Timanställning och särskild vid hemtjänsten en tidspress och olika personer varje dag är standard. Lovorda idag det företag som i vissa kommuner låg när sin verksamhet – genom ersättningen inte räckte för att genomföra god vård. New Public management – har tagit över som inom andra områden, det handlar inte om människor utan hur produkten hanteras på effektivaste sätt, oftast planerad av expertkonsulter utan koppling till vård och omsorg. – jag har skrivit förut om detta.

Resultat blir som vi ser nu inom äldreomsorgen – personal som vill – har inte fatt någon kompetensutveckling, det finns inga lager eller beredskap för hygienprodukter (masker etc.) man har slimmade organisationer och viktigast av allt – avsaknaden av kompetent styrning och ledning – samt kvalitetsinspektioner från kommunerna. COVID 19 har dessa stora brister som har funnits det sista 15 åren, lyft fram i ljust – utan COVI 19 hade det äldre väl dött i någon annan sjukdom kanske och vi har sagt – hen har blivit gammal………

Undrar hur alla ansvariga kommunala politiker eller före detta politiker mår i dessa tider när 75 % av Sverige döda i COVID 19 har varit äldre och äldre-äldre ? Och där det flest borde i sjukhem eller fick vård i hemmet, som det ansvarar för.

Det är inte Folkhälsmyndighetens fel – som påpekade ovanstående situation – att man inte trodde att det har varit så illa – och där bristerna fanns till och med i det enklaste hygienhanteringen. Kanske Socialstyrelsens som skulle har lyft frågan högre – men som sagt det fanns inte något politiskt intresse det har ju inte varit medial.

Blir ledsen och rent av förbannad över systemet – och att det som drabbas är det som byggde upp Sverige.